Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

filantrop, donator, g. 1) Ernst Linder, 2)

Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
Edelfelt skulle gärna gå till fru Ekman och tala om "tavlan".
Paris d. 28 april 86 28 april 1886
Kan Alexandra Edelfelt skicka ett bra fotografi av "Lördagskväll vid Hammars" till Hanna Palme [avser eventuellt Henrik Palme, i brev 14.5.1886 skriver Edelfelt "H. Palme" och "han"] för att visas åt fru Ekman? Eller kanske det är bättre att vänta tills efter öppnandet av Salongen?
Paris d. 14 maj 1886 14 maj 1886
Kan Alexandra Edelfelt skicka ett bra fotografi av "Lördagskväll vid Hammars" till H. Palme, som får fråga fru Ekman om hon vill köpa den för 5000 franc.
"Lördagskväll vid Hammars" är inte riktigt bra, skulle vilja vara bättre representerad i Stockholm, men kan inte låta fru Ekman vänta längre.
Paris, tisdag d. 29 juni 1886 29 juni 1886
Edelfelt har inte skyndat med att skriva till Ekmans om "Lördagskväll vid Hammars", eftersom den ska ställas ut i Göteborg och de får se den där.
Vad menar fru Ekman med genretavla? "Lördagskväll vid Hammars" är en genretavla; Edelfelt tänker inte måla motiv som "gumors besök", "farfars födelsedag" eller "de första byxorna"; det är motiv som Edelfelt inte skulle måla även om de stekte honom över sakta eld.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
I går var jag hos Karl Langensköld. (Under förra hälften af veckan afsade jag mig bjudningar). Hans fru är ju mycket söt – utaf den der sötheten som måste slå an på äldre tanter, – temmeligen Lavoniusk – med litet fula miner kring munnen, – obetydlig. Hon är så äldre tant som möjligt – en äldre Helsingfors kaserntorgsGeheimerådinnatant till ändå. Vänlig och fryntlig som gamla äro – Hvad ålder beträffar tror jag den tanten kunde vara Mammas farmor, tryggt. – Så voro der herrskapet D'Orchimont, Osbahr fru Lavonius Linder Ekman, mycket silmänkääntäjä och tandvisande, Rudolf Elving och Bolins Jag fick intrycket af att finnarne voro en synnerligen affekterad nation. Fru Bolin har jag ej känt förr. Jag hade alltid trott att hon var litet mindre enfaldig. Yngre blir hon år från år – fjorton år tror jag visst att jag var i går – med bäcksvart färgadt hår och illa målad i ansigtet – sprittande, skälmsk, isupande, applåderande hvarje ord jag sade såsom en Voltairisk qvickhet. – Hon smickrade dessutom fru Ekman för hennes underbara, härrliga (m fl adjektiver) ögon, Alba för hennes underbara härrliga m m ögon också – vi sutto der, verldens qvickaste karlar och skönaste qvinnor till bords – Matildchen, was willst du noch mehr?