Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk furste, hertig av Leuchtenberg och furst Romanovskij, dotterson till kejsar Nikolaj I, brorsson till drottning Josefina av Sverige

Källor

Söndag 4 december 1881
Denna sistnämnda eger ett af de dyrbaraste husen i Petersburg, en lyx som är otrolig, penningar utvräkta i hundratusental. hon är omkr. 35 år, obetydlig, mager, långnäst, brunett, alls ej den skönhet jag hört omtalas. Hon har varit Leuchtenbergs mätress, fastän hon har sin man, en f.d. husarofficier i lifvet – men här är man ej så noga; – det lär ha varit förskräckliga scener när L. gifte sig med den gamla fula princessan Therèse. Alla menniskor veta huru sakerna stå, men Mme Miatleff är lika väl sedd som förr vid hofvet och är princessans bästa vän. De ha en artificiell grotta i huset, någonting magnifikt. Temmeligen usla taflor – utom en af Rafaël, en god, som hennes farfar köpt af en påfve. Hennes maner behagade mig ej mycket.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Emellertid har jag nu börjat icke flickan Miatleff, utan frun Sjelf, hvilket är mycket mera intressant. I fredags var jag der, träffade herrn, en gammal pratmakare med polissonger, prins Leuchtenberg och frun, och det beramades då att jag som i dag skulle ha den första séancen. Det är knappt om rum, isynnerhet som största delen af våningen är mörk – Hvad der är magnifikt! Frun talar just ej till sin herre och man. För resten är hon bestämdt en intelligent qvinna, men nervös och bitter och kokett. Mycket aimabelt bytte hon 2 ggr om toilett i dag för att jag skulle afgöra, – och beslöto vi då att ta en hvit atlaskostym, i något renaissansartad snitt, med perlor, hög uppstående krage och en ofantlig spetsknut framföre. hela taflan blir ljus. Gubben M. frågte mig mitt pris – jag sade för hufvudet 1500 r. och för knästycke 2500, hvarpå han gick in, ännu vet jag ej huru vi göra. – I dag har jag gjort åtskilliga croquis'er, – i morgon skall jag fortsätta hon poserar mycket snällt. Prinsen frågte mig om jag ville måla prinsessan Therese, rivalen, men hennes nyssfödda arfvinge i naturlig storlek – men jag lofvade ännu ej något – för resten ha de hört glunkas om Gatschina och veta att jag om i slutet af februari måste vara i Paris.
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Häromaftonen var det en häftig dispyt hos Manzeys om fru Miatleff, fröken Schukoffsky o.a. som af fru Manzey och grefvinnan Armfelt samt Sascha Jacobson dömdes förfärligt strängt. Jag kunde blott, förtretad öfver Snobbes uppträdande, säga att det ej anstod en karl att döma en qvinna, samt att hvad specielt fru M. beträffar, hennes förhållande till Leuchtenberg aldrig varit bevisadt och att hon i sitt sätt och väsen var fullkomligt comme il faut. Dessutom ville såväl Leuchtenberg som hans mor, storfurstinnan, att fru M. skulle skiljas från sin man och gifta sig med L. såsom grefvinna Beauharnais och medlem af kejserliga huset. Det var således fullkomligt allvarsamt. Fru Manzey har bra besynnerliga åsigter i mångt och mycket, så trånga trånga små cirklar för sin tankegång. Men hvad som mest retade mig var att höra Sascha med tvärsäkerthet kalla dem ”des filles, des courtisanes etc” Fru Armfelt är ej ett strå mera vidt skådande än fru Manzey. Fru Etter var ej der men fortsatte i går konversationen, och höll då med mig och gubben Manzey.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Hos fru Miatleff var jag i dag på afsked – mina afskedstal skulle ha blifvit mycket bättre om ej just i midten jag igen fått knipningar – ingenting på jorden ta så bort poesin från tal och tankar. Ledsamt nog kan jag ej nu se Leuchtenbergska palatset, emedan den del der taflorna äro, är under reparation tills om 10 dagar. – Fru M. gaf mig sina fotografier, tackade mig, och bad mig för all del komma ut till dem i sommar, och alltid vara precis som hemma hos dem. Gubben låg till sängs och sade att han hade ett bref (betalningen) att skicka till mig i morgon.
Söndag morgon 2 april 82 2 april 1882
Hos Miatleffs var jag 2 gånger utan att träffa någon hemma – och gick med ytterst obehagliga känslor den 3dje gången. – Jag träffade på frun, Leuchtenberg, grefve Ribeaupierre och gubben, och fick då med sockersöt min sitta och resonnera om ditt och datt. Gubben såg ut som en tubas – frun vet af ingenting, derom är jag öfvertygad – Med ens säger Gubben: vous m’avez fait l’honneur de me chercher 2 fois, en quoi puis je vous servir veuillez entrer etc. och han förde mig i ett närgränsande kabinett, utan att stänga dörren. A moi, toutes les finesses de toutes les comédies françaises que j’ai vues tänkte jag. Vi diskuterade denna delikata fråga med allra största courtoisie och en ”homme du monde. Jag stod på mig, han var flat och urskuldade sig – att jag satt ”une pointe d’uncertume” dans mes lettres” hade gjort honom så ondt – hvarpå jag åter svarade med något som täppte munnen på honom. Alltnog han lofvade skicka de 500 rublarna till Paris – Même dans les finances des gouvernements les mieux organisées, il y a quelquefois des moments de gène – och de lära vara rika ungefär som Demidoffs! – Emellertid förklarade han alltsammans som ett missförstånd å hans sida – jag vet vad jag vet d.v.s. att detta var ett försök på att probera min naivetet, något som ofta försökes i stora verlden, och vulgärt kallas till ”une carotte”.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
I går gick hela förmiddagen till att få fru Miatleffs porträtt borttaget från den yttre och kilramen, att rulla det och föra det tillbaka till staden. Jurij Leuchtenberg var derute, blef lifvad att hjelpa mig, och på tumanhand togo vi ned den tunga taflan, bräckte upp spikarne, samt rullade duken. Det är icke alla dagar man har en storfurste om emballeur. Taflan afreste, följd af deras lyckönskningar – Jurij önskade mig allt fortfarande succès – "vous en avez déjà tant eu" sade han. Det gamla nötet, gubben, sof, hette det. Jag är öfvertygad om att det var för att undslippa alla obehagliga explikationer angående de femhundra rublarne.
Petersburg d 15 Jan 84 15 januari 1884
Hos fru Miatleff träffade jag Leuchtenberg som var i extas öfver min tafla som han sett hos Beggrow. Kejsaren har ännu ej gifvit något svar – Han har så mycket att tänka på dessa tider.
Paris d 22 mai 85. 22 maj 1885
"Häromdagen stod jag i en butik och valde handskar, en herre, som stod litet bakom mig tilltalade mig vid namn – det var storfursten Jurii Leuchtenberg. Han lofvade komma upp till ateliern någon dag. Måtte jag ej vara borta då – I morgon skall jag på visit till honom. De se alltid litet lustiga ut i civila kläder, ryska militärer – halsdukar som ej sitta rigtigt, för korta rockar eller för ljusa byxor.".
Paris, söndag d. 7 juni 1885 fortsatt 8 juni 7 juni 1885
Edelfelt har varit hos furst Leuhtenberg två gånger, men han har ännu inte varit i ateljén.
Nizza den 9 mars 86 9 mars 1886
Beskriver "bataille des fleurs" med Europas aristokrater och plutokrater: prinsen av Wales, Leuchtenberg, Jurij Leuchtenberg, Madame Gallifet; vackra kläder, blommor, vagnar.
Nizza d 11 mars 86 11 mars 1886
”I går träffade jag Leuchtenberg, som sade sig ha glömt min adress i Paris, men lofvade komma upp till mig i april då han reser härifrån.”
Monte Carlo d. 25 Mars 1886 25 mars 1886
”Maria Paulowna har jag sett flere gånger i Casino, men hon har icke känt igen mig i folkmassan. Deremot får jag dagligen ett handslag af Jurii Leuchtenberg.”.