Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

finländsk professor i patologisk anatomi, pionjär i bakteriologi och neurologi, statsråd

Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
De rabiessmittade Helsingforsarna har anlänt; lyckligtvis är Homén i Paris och Pasteur har varit vänlig mot honom.
Homén är en "hygglig karl" som kan franska; jämför med "den döddansaren" Nordblad, som knappast kan "débrouillera sig", reda sig.
Paris lördag d. 29 maj 86 29 maj 1886
Fru Runeberg arrangerade en middag till Edelfelts ära; Edelfelt satt mellan fru Runeberg och Inez Zillacus; W. Runeberg, Kalle Wetterhoff och Homén höll tal för Edelfelt.
Paris, tisdag d. 29 juni 1886 29 juni 1886
Edelfelt är ensam om kvällarna; går ibland till Quartier Latin och umgås med är Öhrnberg, Söderhjelm och Homén.
Paris lördag 3 juli 86 3 juli 1886
Edelfelt var dagen innan med Homén på sjukhuset la Salpêtrière; såg en demonstration med en hysterisk flicka, lång beskrivning av hypnos m.m.
Homén går upp i Charcots experiment och menar med rätta att den här grenen av vetenskap är den mest intressanta i tiden.
Onsdag 18 december 89 18 december 1889
Hoppas fira julafton med julgran och gröt; möjligen fröken Lagerborg, Homén och Juhani Aho som gäster.
Julafton kl 12 på dagen. 24 december 1889
Julgranen är klädd för att glädja Erik; fröken Lagerborg, Homén och Aho kommer ikväll; Ellan vill inte att Edelfelt ska skicka återbud, utan lägger sig i rummet längst bort; Edelfelt får göra "les honneurs" och är inte glad över det.
Juldag 25 december 1889
Ellan har kanske skrivit om den besynnerliga julaftonen: ingen värdinna, två gäster färre än beräknat, så att fröken Lagerborg och Homén fick äta en middag som delvis var tilltagen för 6 personer, utom desserten som var beställd dagen före; Homén såg ut att ha roligt och pratade mycket; gästern gick först klockan 12.
Paris 11.4.90. 11 april 1890
Ellan har kanske skrivit om en ganska lyckad finsk middag med dans, arrangerad av Homén och löjtnant Hallberg; ingenting saknades: mat, bål, masurka; juristen Wasastjerna dansar masurka ännu underligare än Stanza Ullner; Edelfelt satt mellan fröken Lagerborg och fru Hagelstam-Lihr.
Paris 10 april (måndag) 93. 10 april 1893
Jag är mycket orolig öfver Ellans isoleringskur. Hvad vill detta säga. Är hon så mycket sämre eller kan hon verkligen ej komma sig på något annat sätt. Detta tyckes mig barbariskt! Och den stackars pojken som nu skall bli bortskämd under 5 veckor! Och om någonting händer – om han eller jag blir sjuk! Barbariskt! Är Homén ett sådant orakel? Att han icke rigtigt förstår sig på hvad som passar för hvar person särskildt bevisar bäst hans igen passion för ridsporten. – Kan Ellan bli bra genom denna underliga behandling så vore det ju mycket bra. Jag fruktar dock att hon är af en dålig sort, svag och klen från början, ytterst oförnuftigt uppfostrad dessutom.
Ellans och pojkens porträtt är icke vidare tilltalande. Pojken ser icke så fiffig ut som han kan och så må han väl aldrig få ett sådant der långt de la Chapelleskt ansigte. Med hans näsa kommer han då att se ut som J. V. Snellman. Gud vare med den lille stackarn. Jag tycker det är gräsligt synd om honom, öfvergifven af far och mor. Och tjenar detta till något? Homén förefaller mig ej att alltid så slå hufvudet på spiken. Hans prat i fjol om Ellans "fruntimmerssjukdom" Lida Zilliacus' "sof bort bara" och som sagdt hans ridt!
Paris 14 april 1893 14 april 1893
Det ser ut, efter Ellans sista bref, som om hon verkligen skulle ha beslutat sig för isoleringskuren. Måtte denna barbariska afspärrning tjena till något! Jag hyser visa dubier och kan ej begripa att det ytterst lugna och beqväma lif hon kunde ha fört på villan icke skulle ha varit lika hygieniskt. Hela denna gödnings och isoleringskur har alltid haft något revolterande för mig. det är likasom man afsade sig godvilligt sina menskliga rättigheter, gaf asked temporärt, åt det bästa vi ega, tanken och själen. Eftersom nu Homén gifvit detta ultimatum, så måste man väl underkasta sig. Min instinkt, som sällan bedrager mig säger att det kommer att tjena till intet, och då har hon pinat sig onödigtvis i 5, fem veckor, utom afvänjningstiden. Jag skulle bli galen af något sådant. Men jag är också frisk och kan ej tänka mig något förfärligare än att bara ligga och icke arbeta, icke tänka.
Paris 5 juni 1893 5 juni 1893
Nu vet jag rakt intet hur jag skall göra igen. Ellan skrifver att Homén ordinerat henne en kur i norska fjällen, att hon ligger i Brunnsparken till den 8de. Men att hon derefter med pojken reser till Stockholm der hon skall möta mig och så fara vi alla till Norge. hon på en månad. Det är godt och väl men jag kan ej fara härifrån före den 8de, d. v. s. torsdag. Jag har först i dag fått anvisning på mina pengar från staden och Jag har tusen bestyr för mina taflor, München utställningen och inpackning af den stora duken till altartaflan, allt saker som jag ej kunnat göra förut.