Beskrivning

frankisk riddare, gav upphov till flera sånger och skildringar, bl.a. Rolandssången

Källor

Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
På kvällen är finländarna på theatre Français för att se den nya tragedin av Vicomte Henri de Bornier, la Fille Roland; i pjäsen förekommer Carl den Store; Rolands dotter spelas av Sarah Bernard; Pauline Ahlberg har föreslagit att de tillsammans någon gång skulle gå och se pjäsen; Rafael Hertzberg kommer kanske att översätta den till svenska.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
På lördag kväll tänkte Julian Alden Weir och Edelfelt gå på Français för att se Fille de Roland; en vecka tidigare hade de sett Esther av Racine, Un Caprice av Alfred de Musset och komedin la Gageur.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Anledningen till att Edelfelt skriver mitt i natten är att han just kommit från Théâtre Français där han med hänförelse sett "la fille de Roland"; han önskar att Alexandra Edelfelt kunnat se tragedin med honom, sett Karl den Store, Berthe (Rolands dotter), Ganelon (förrädaren från Roncevaux), Ragenhardt (den ädle, fångne sachsaren); hon har antagligen läst Rafael Hertzbergs torra utläggning av pjäsen i Helsingfors Dagblad; det är roligt att se en pjäs med bara ädla karaktärer, Ganelons brott ligger långt borta i tiden, men trots ånger vilar förbannelsen kvar över hans släkt och sonen, riddaren Gerald blir en frivillig martyr för faderns brott; pjäsen genomgås av en glödande fransk patriotism och antydningar om att Frankrike igen skall bli stort efter alla sina olyckor.
Alexandra Edelfelt skulle se den patriotiska hänförelsen; Charlemagne [Karl den store] slutar en monolog med orden: "...de sorte qu'un jour tout homme puisse dire qu'il a deux patries, La France et la sienne..." [av ett sådant slag att en dag skall varje man kunna säga att han har två fosterländer, Frankrike och sitt eget], Edelfelt kunde inte låta bli att för sig själv säga att det ögonblicket nu hade kommit och applådera "som en ursinnig"; en gripande scen var kampen mellan Gerald och den Sarrareniske hövdingen, då det gällde att återta Rolands berömda svärd Durandal ur hedningarnas våld; en utmärkt medeltidsstämning fanns i scenen om gästabudet hos greve d'Amaury, Gerald sjunger legenden om de två goda och berömda klingorna [svärden] Joyeuse [glädje] och Durandal, vilken slutar med att Durandal, till Frankrikes sorg ännu är i hedningars hand, medan Joyeuse strålar i tronens prakt; slutet är vackert: Gérald får på sin bröllopsdag veta att hans far, som kallade sig comte d'Amaury, var Ganelon som förrådde Roland i Roncevaux; Gérald avstår från sin kärlek till Berthe och lider straffet för sin olyckliga fars dåd genom att dra ut i världen och utan rast och ro kämpa för de värnlösa, skydda kristendomen och oskulden och lindra sorg och smärta.
Alexandra Edelfelt får förlåta Edelfelts skrivelser och teckning från föregående natt; sammanfattningsvis tyckte han om la fille de Roland, även om vid en närmare granskning karaktärerna är osanna (för ädla) och intrigen inte är ny.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
De har sett la fille de Roland på [Théâtre] Français och Axel Antell var alldeles utom sig över Sarah Bernhards spel.
Paris d. 24 Aug. 75. 24 augusti 1875
På kvällen är Edelfelt bjuden till Léon Chévreuil på avskedsvift; på inbjudningsplakatet med officiellt-komiskt program står att Chévreuil inte skall recitera "la fille de Roland", vilket han gjort mycket den senaste tiden.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Fru Söderhjelm som är gravid ska resa hem ensam; Söderhjelm stannar i Paris hela sommaren för att forska i Rolands sånger; Edelfelt kan inte förstå detta; endera ska båda stanna eller båda resa; håller på att få antipati mot Söderhjelm.