Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Jean Baptiste Pasteur

Källor

24 nov 80 24 november 1880
Idag har Mademoiselle Claire Chevalier, Madame Jeanne Pasteur och ett till fruntimmer varit på visit en god stund och stört Edelfelt i hans arbete.
d. 20 Juni 81. 20 juni 1881
Pasteurs porträtt är nu underkastadt familjens kritik och de som alla andra porträttafsynare finna att der är något i ögonen – om en stund väntar jag gubben P. En kritiker journalist som hört talas om porträttet men ej sett det, talar dock, i den medsända artikeln om detsamma.
Paris d. 14 maj 1886 14 maj 1886
Edelfelt gick med Pasteurs besked till Turquet; men Jean Baptiste Pasteur har berättat att familjen har ändrat sig: Madame Pasteur d.ä. och d.y., Madame Vallery-Radot och hennes man; de är rädda för att reproduktionen aldrig blir av.
Köpenhamn pingtsafton 4 Juni 1892 4 juni 1892
Pingstdagen var jag på middag hos Pasteur. Frun har förlorat sin mor och har den obehagligaste process med brodren om arfvet. Hon var djupt bedröfvad och han var ej heller så glad. –
Kobenhavn måndag 19 juni 1893 19 juni 1893
I afton skall jag gå och äta middag hos Pasteur som jag ej sett på en evighet
Nu måste jag gå till Pasteurs.
Stockholm midsommardagen 93 24 juni 1893
I förrgår var jag på middag hos Pasteurs, helt diplomatiskt grefven o. grefvinnan d'Aunay, franska ministern, furst och furstinna Kudascheff (min sista kärlek, hvad hon är söt!) samt en ung grefve Moltke, sjöofficer, son till vår ambassadris i Paris. Han är ett porträtt af sin herrliga mor – rolig, sympathisk. Han kände mig och Ellan ypperligt genom förälddrarnes berättelser.
Kjøbenhavn d. 24 Juli 93 24 juli 1893
Efter en mycket stormig resa kom jag hit sjövägen. Det var högst egendomligt att komma till Kbhvn och icke träffa en bekant menniska – Krohn i Wien fru Krohn vid Helsingör, Otto Benzon i Skodsborg – jo Pasteurs träffade jag och åt middag der i går afton.
Kjøbenhavn 9 april 94 9 april 1894
Moltke förde mig in genom en massa salar, in i diplomat salen, der också länsgrefvarne stodo. Der var det som på eget hemman,ty Pasteur, Madame Pasteur och Koki kommo jublande emot mig grefve D'Ormesson kände också igen mig stax – jag togs omhanda af ryska legationen och grefve Muraview som kom i hog mig från Paris då rättades lederna – en maskalk kommer in, slår i golfvet med en silfverstaf, alla ryggar krökes och alla damer niga till jorden och en träder deras majestäter följda af hela familjen – Först kom kungen Muraview presenterrade mig som "une de nos gloires"– och kungen genmälte: Mais comment donc, je connais M. Edelfelt et nous avons pu admirer ces oeuvres ici à Copenhague meme –, så kom drottnigen, döf, stendöf och aimabel, tog mig för en annan och sade med ett älskvärdt leende "vous venez en doaite ligne du Caucase n'est ce pas" Muraview protesterade, men det halp ej, hon höll på sitt Kaukasus. – Senare på aftonen hade jag äran länge samtala med hennes Majestät men hörde ej mycket af hvad hon sade.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9 oktober 1894
Pasteur är rasande på Rabens på mina vägnar. Unga Moltke Hvitfeldt likaså. Emellertid kan jag ej dölja att jag haft mycket nöje af att att åter vara i en stor stad – träffa Krohns, se en ypperlig Kröyer utställning äta frukost hos Pasteur, hela tiden känna mig bland rigtigt goda vänner som hålla af mig. Mamma skulle ha hört Pasteur! "Att behandla Edelfelt på det viset" – och så gick han med upplyftande händer genom våningen och suckade oh oh oh! Och fru Pasteur hade aldrig hört om sådant. Och Koki, högst lifvad af sin Baden resa fastän den kostat honom. Och Moltke Hvitfeldt, som sade: – det är ju ypperligt, så kommer ni till Glorup till mina föräldrar och med menniskor som uppskatta Er! – Ja – om det bara gälde nöjet. Emellertid synes Frederik Moltke bättre stämd mot porträttet medgaf att man ej kunde får fram alla miner på ett måleri. I morgon reser jag dit. –
Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
I söndags var jag på diplomatmiddag hos Moltkes. Ellan hade icke gifvit något lifstecken och sade sig vara illamående. Sanningen var att hon ej hade ett decolleteradt lif. Der, hos Ms var en ung Wachtmeister (hygglig och bildad som alla Wachtmeistrar) och mycket förtjust i Svenska bilder. – En holländsk baronessa, fru till en sekreterare, utmärkt söt (hon icke sekreteraren). Pasteurs voro der. Gubben som varit så dålig att han ej tagit emot, kan knappt röra sig (han har haft sitt fjerde slaganfall i vinter). De voro mycket nedstämda – saknade Köpenhamn och ansågo sig åsidosatta här vid utrikesministeriet. Han är redacteur vid detta ministerium – d.v.s. det är han som sätter upp alla diplomatiska bref och akter. Han har också förfärligt mycket att göra och är mindre betald än i Khmn.
Om måndag kommer grefvinnan Moltke och fru Pasteur hit till ateliern. Ellan tar emot visiter här måndag eftermiddag.
Paris 9 april 1895 9 april 1895
I söndags var vi hos Pasteurs. Det var rysligt sorgligt att se honom. Han är nästan alldeles lam och talar med största svårighet – har dock hela sin intellekt i behåll. Han hade med tårar i ögonen suttit och sagt till sin son häromdagen "inutile, je suis un inutile maintenant." – Då han fick se oss ville han att jag skulle sitta midt emot honom. och så började han storgråta efter hvad som sades om hans vänskap för mig. han tog och tryckte min hand och såg på mig så att det kunde skära en in i själen. Och detta är en stor man, en af de största i detta århundrade – huru skall det då kännas för oss andra att vara brutna. Jag vet att han är troende: det är den enda trösten, mera värd än miljoners beundran och tacksägelser. – Men en man och en stor man har ändå något upplyftande och försonande ty man vet att Gud skall säga till honom: Du trogne tjenare.
Skärtorsdag 1895 11 april 1895
Jag har just nu afsändt ett telegram med bön om att Mamma, eller Annie eller Bertha ville vara så god och bestyra om tre kransar till den stackars Gunnar Berndtsons graf. En från Ellan och mig en från Pasteurs, en från "les amis de Paris" d.v.s. några fransmän, Forsberg Ville Vallgren och Hagborg. – Dessa kransar de två sista skulle ha trefärgade band. Skulle detta bref komma innan begrafningen ville jag gerna ha inskriptionen (enl. Pasteurs önskar) på den kransen À notre ami. M. et Mme J-B. Pasteur. på vår Till Gunnar Berndtson från Albert och Ellan Edelfelt. – Kransarna behöfva ju ej betalas nu – jag kan få räkningen hit så skickar jag pengar. – Förlåt besväret älskade Mamma!
Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Jag har börjat mina 2 barnporträtt i pastell. Den ena en 6 års englalik blond gosse, son till Dr Chantemesse, den andra en 5 års liflig, mörk, söt icke vacker men otroligt sympathisk unge, son till Comte de Rochefort.*) (*) icke slägt med Henri Rochefort, marquis de Rochefort Luçay.) Han, frun och båda Pasteurs, Jean Baptiste, voro här i dag. De äro, föräldrarna provinsadel, från Orléans, mycket hyggliga och enkla menniskor – de ha 4 söner, några fullvuxna, den här lille, som heter Noël, är den yngste. Han blir svår men intressant att måla. En sådan liten dugtig en! hans ben äro muskulösa och tjocka. Han heter Noël emedan han, som hans mor äro födda på julaftonen.
Det har varit ett regn af hederslegioner bland målarne nu, mest på Champ-de Mars. Bland de röda band som gjort mig mest glädje är det som gafs åt Muenier, Dagnans elev. Vi firade det hos Dagnans i förrgår. Jag känner mig der (likasom hos Pasteurs) bland rigtiga vänner och bland så utmärkt hyggliga fina menniskor – så propra, andligt och kroppsligt.
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5 juli 1895
Med Guds hjelp kommer jag efter om några veckor. Jag har ju Paris Dagnans, J. B. Pasteurs, Vallery Radots och Vallgrens så att jag icke är i sjön. – Dessutom Sophie Perrot och hennes syster (det är sannt, jag har glömt att helsa B. från S. P. som jag träffat 2 gånger.
Paris 15 Juli 95 15 juli 1895
Jean Baptiste reser med fru och herrskapet Rochefort, om lördag till Köpenhamn der de stanna 14 dagar. Jag träffar dem således der. –
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28 maj 1898
Vallery Radots och Pasteurs har jag ännu ej sett – väntar mig en vänlig uppsträckning för min försumlighet att skrifva.