Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk grevinna, författare, konstnär, g. 1) Carl tomas Fredrik Piper, 2) Carl Snoilsky

Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29 november 1886
Edelfelt var bjuden på middag hos Snoilskys.
Snoilskys hem är vackert, med vackra möbler, mattor, ett magnifikt bibliotek.
Snoilsky tycks vara "bokgalen" som Portalis; fru Snoilsky menar att hon ibland är svartsjuk på böckerna.
Snoilskys barn är nätta; särskilt dotter som är tre och ett halvt år och som presenterade all sina pappersdockor och dockor för Edelfelt.
Det var mycket tal om Finland hos Snoilsky; frun tackade för senast och för fotografierna av Edelfelt, Alexandra och Annie Edelfelt.
Alexandra Edelfelt har gjort intryck på Snoilskys.
Snoilskys vinner på att ses i "vardagslag"; frun övervann sin blyghet.
De talade om finska kriget; "det gamla Sverige" och Gustaf III hos Snoilsky.
Talade med Snoilskys om Strindberg och boken "Giftas II"; alla var överens om att Strindberg är galen.
Talade om Ibsen, Brandes, Jacobson hos Snoilsky; Zola, vars l’Oeuvre, verk, har gjort djupt intryck på Snoilsky.
Talade om de fattiga och elände hos Snoilsky; Edelfelt kom på ett ämne som han går och tänker mycket på.
Edelfelt tyckte bättre om Snoilsky och hans fru nu än i Finland.
Snoilsky och hans fru lovade komma till Paris på våren.
Stockholm tisdag 28 okt 91 28 oktober 1891
I går var jag på middag hos Snoilskys med Gunnar Wennerberg, som i förrgår tagit afsked för den eviga oftalmologiska frågans skull, Nybloms – mor och dotter m.fl. Gunnar Wennerberg är otroligt ungdomlig och pratsam – ingen menniska skulle kunna tro att han är 74 år. Han påminner något om Gubben Berndtson – storlek, mustascher händer och rörelser. Han kastar sig gerna in i diskussioner och talar då, tyckte jaglitet i kors. Han började bl. a. med att prisa judarne och gå åt Brandes som jude. – Han såg på mina teckningar och kritiserade Kristinas död – gentemot Snoilskys som prisade den – Jag hörde på. Han tyckte att hon skulle resa sig upp i sängen och sända en "vredgad vasablick" på kardinalerna – att hon ej fick dö som en vanlig fru Pettersson o.s.v. – Sedan började han att tala illa om Kristina – att han aldrig kunnat upptäcka ett enda sympathisk drag hos henne – att den "kanaljen" plundrat Sverige på pengar och konstverk (jag fick nu för första gången höra att många af de bästa taflorna i Dresdnergalleriet likasom Corregiorna i Paris funnits här i Sverige men af Kristina utförts och försålts. – Hans fru, som är mycket religiös ser så bra ut – hon har något af frih. Born.
Grefvinnan Snoilsky påstod att de hade Edelfeltfeber i Stockholm nu.
Wennerberg skref en autograf åt Annie "Tack för en god stund med brodren hos Snoilskys då och då G. W
Djursholm 19 1 januari 1892
Urtråkig bjudning Henrik Palmes lördags. Dito middag med obekanta Snoilskys i går. Grefvinnans esprit tänd förgäfves. tråkiga, obegripliga middagsgäster promenad i regnväder till stranden.
Djursholm tisdag morgon 28/6 92 28 juni 1892
I dag kl. 5 skall jag vara hos Snoilskys med Osbahr och Ekström – von Otter har reste till Marstrand i går – alla dessa detaljer kunna intressera flickorna.
Jag har rigtigt vältaligt tackat Rydbergs Snoilskys & Elin Berger får deras vänlighet mot flickorna. Hos faster Hermanine var jag på lördag afton med en vacker bukett, som jag lemnade i flickornas namn.
Djursholm 1 juli 92 1 juli 1892
– Till Snoilskys har jag ännu ej kunnat framföra flickornas helsningar – de ha varit i Stockholm i dag. Jag håller med dem om att grefvinnan är mycket rolig – hon har esprit i dess allra klaraste form, och hur mycket som helst – en veux-tu, en voilà! Snoilsky vinner också mycket då man känner honom mera – då går den första stelheten bort och då blir han mycket mera njutbar. Jag glömmer heller aldrig med honom att jag har honom att tacka för några af de vackraste saker jag hört i min tid.
Djursholm, tisdag 12 juli 1892 12 juli 1892
Grefvinnan Snoilsky, som jag träffade i går qväll hade just fått bref från Annie och tycktes mycket tacksam derför.
I söndags på e. m hade vi en liten solglimt genom att Sven Scholander kom ut till Rydbergs med sin luta. Snoilskys råkade just vara der och det blef ett sjungande som aldrig tog slut, lyckligtvis, ty det är ändå bra roligt att höra honom. Jag försökte på flickornas vägnar snappa upp finter. Han sjöng en hel mängd nya Bellmanianer nu t. ex. "aldrig en Iris" och "Märk hur vår Skugga" flere af Fredmans sånger och nya saker ur ordenskapitlen. Snoilsky var mycket begristrad och Rydberg likaså – jag trodde ej att han var så åtkomlig för Bellman. Fru Svan, som flickorna känna och en ung fröken v. Bahr voro idel begeistring också, likaså grefvinnan S. – Hvad fru Susen R. tänkte vet jag ej. Sven Scholander sjöng utmärkt, isynnerhet mot slutet då han märkte hur entusiastisk publiken var. Rydberg känner mycket väl till Bellman och han kom i diskussion om rätta läsarten af många ställen och ord. – Det var rigtigt roligt – Fiskartorpet, Dandryd allt det der ligger här i trakten Vi hade alla, trots ösregnet, haft en förnimmelse af sol under det han sjöng. förunderliga magt osv.
Stockholm lördag 16 juli 1892 16 juli 1892
Jag har blifvit uppehållen med porträttet just genom vädret. Medelbart genom den snufva som jag plågats af under en vecka (men som nuär öfver) och omedelbart genom det miserabla ljuset. I går var det en slags afsyning af porträttet i det Snoilskys, Montelius, Sven Scholander och Wåhlin voro der för att fotograferas i grupp – Nå, de tycktes alla tycka om taflan – Sven Scholander uttryckte sin begejstring genom omfamningar och utrop. Jag vet bäst hvad som ännu fattas – uttryck och ställning äro rätt bra, men jag måste på 2 dagars arbete i solsken på fonden och det hela. Detta porträtt är börjadt i solsken och det solen som spelar in är just den "raffinerade finhetens kodill potens" i taflan.
Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
Faster Hermanine ha vi sett mycket denna gång. Den beskedliga Gumman vill ej resa till Södertelge så länge vi äro i Stockholm och det är ganska tråkigt ty jag är hela dagen på Djursholm och alla aftnar äro upptagna af Snoilskys, Lewenhaupts Millets m.fl.. Kiki har varit der en förmiddag och varit mycket snäll. Ellan har, på Gummans enträgna begäran varit hos Lidmans i dag och gjort bekantskap med Lidmans fru systrar o. a. – talte jag om att Robert Edelfelt bodde vägg i vägg med oss i hotellet och att vi några gånger voro med honom. –
Snoilskys träffade vi i en butik och så gingo vi hela aftonen, och spatserade åto tillsammans och pratade. Grefvinnan var lustig som alltid han piggare än vanligt. De båda helsa tusen gånger. Alla äro så ledsna att höra att Mamma varit sjuk. Snoilsky sade att kungen varit alldeles betagen i teckningarna, Osbahr, som är ett slogo smakråd här hade sagt till Rydberg, att några af dessa teckningar, fru Lenngren och G. III vid Svensksund voro det bästa jag någonsin gjort. får se hur Geber gör med betalningen. Han ville först ej betala mera än 50, och jag har gjort 65.
Ellan förde flickornas handduk till grefvinnan S. i dag. I morgon afton skola vi igen vara tillsammans.
Stockholm fredag afton. 30 juni 93 30 juni 1893
I går voro vi bjudna af Snoilskys på Hasselbacken. Osbahr var utom oss, den enda gästen. Musik spelade Björneborgarnes Marsch till min ära, hette det. Jag var så trött af målandet på Djursholm, att jag ändå ej var vid mina bästa vätskor. Ellan var mycket till sin fördel.
Snoilskys resa om 3 dagar till Lysekil.
Kiki Jag var intet rigtigt homme du monde med grefvinnan Skoilsky – han kröp bakom en säng som en rigtigt bondlymmel men tinade småningom upp och räckte henne handen och svarade på frågor. Han lefver bara med de stora minnen nu – Carl XII och Carl Johan som han mest ritar, den senare igenkänlig på näsan. –
Højfjildssanatoriet i Gausdal, söndagen den 9 juli 1893 9 juli 1893
Kiki vaknade då jag kom hem kl. 6 på e.m. – då tänkte jag fara ut till Skredsvig som bor på Sandviken, en half timmes tid från Kristiania, men det var så varmt. Jag få derför med min familj till St Hans hauge, der man har en mycket vacker utsigt öfver Kristiania fjorden. på aftonen gingo vi till Kristiania tivoli för att äta. Det var en mycket anspråkslös tillställning, men Kikuli var i extas. först såg han en dvärg, så en clown och sist bland djuren en "harajusse" (som dock var en ekorre). Med hög röst, så att alla menniskor vände sig om, kom han och förkunnade oss detta. Han var utom sig af förtjusning åt clownen hoppade dansade och ådrog sig allmän uppmärksamhet. Det var svårt att få honom till sängs igen. Han skulle nödvändigt rita bara en Carl Johan och en norsk gardist. Som det vara stekhett i rummet fick han sedan lof att "vara neger" d. v. s att hoppa och skutta sprittnaken. Han var ganska storartad. Han har varit snäll hela tiden – mycket road af allt, hoppande af glädje, frågande och aldrig sur – han svarar vänligt och artigt på främmande folks frågor, också på engelska Med grefvinnan Snoilsky var det si och så – då kröp han bakom en säng och det var omöjligt att utan skandal få honom derifrån. Då han sedan träffade henne var han mycket artig, tack vare det allvarliga tal jag hållit till honom. –
Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
I dag skall jag till Snoilskys, i morgon till Palmes, om tisdag till Emric Öhmans föräldrar.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Snoilsky var jag hos i går. Han blir allt säfligare och tystare. Hon låg sjuk – icke farligt – eftersom jag är bjuden dit på middag om torsdag. Han frågade efter Er alla, var mycket vänlig men mera afmätt och saktmäld än förr – hvar skall all denna tysta taktfullhet sluta? Barnen äro nu mycket långa och nästan fullvuxna.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Jag hoppas att flickorna få roligt om tisdag. Då äter jag middag hos professor Curman med Gunnar Wennerberg, fadren, Snoilskys, Wieselgren och fru Eva Nansen.
Stockholm sönd. d. 6 dec. 96 6 december 1896
*Reinhold L. var här i går och bad mig helsa till Mamma från alla derhemma – de må bra. – Snoilskys helsa också tusenfaldt.
Stockholm, lördag 12 dec 96 12 december 1896
Publiken vet ännu ej af hvad den har här i Sverige – Måtte de få ögonen litet mera öppna under utställningen i sommar. Alla menniskor glädja sig åt att Mamma möjligen kommer hit i sommar, Snoilskys mest.