Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

lärare i gymnastik, professor

Stockholm d. 11 / XI kl ½ 12 på natten 11 november 1879
Haikohistorien är förfärlig; Sebastian von Etters försäljning till Victor Heikel är ett förräderi mot Alexandra Edelfelt; Edelfelt föraktar sig själv för att han inte har de fyrk [pengar] som behövs; han hoppas att det Heikelska köpet ännu inte fullbordats; om Mamma går in för att köpa betraktar Edelfelt pengarna hon lägger ut som en skuld till henne; han längtar att i Paris få besked om utgången i frågan.
Paris fredag d. 11 mars 87 11 mars 1887
Grevinnan Lewenhaupt sitter modell; hon läste tidningarna från Helsingfors och de många protesterna mot Geijerstam; grevinnans smålog och konstaterade "fy sjutton"; då hon läste Viktor Heikels artikel började hon skratta så att Edelfelt undrade om hon någonsin skulle lugna sig.
Paris, måndag 7 maj 88 7 maj 1888
Osäker koppling Hoppas att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt träffar Bjørnson; måtte han inte vara för omringad av "tjocka Thyror, fru Aspar, Kurténar, Viktorer, Heikellar".
Paris 26 mars 1895 26 mars 1895
nu en kommission till Annie. Ni har kanske sett ett upprop i tidningarna undertecknadt af Jonas Lie, Sven Lange, Cederström, mig m.fl. för att samla in pengar åt Strindberg som är sjuk och utan pengar. Medföljande bref från Strindberg till Zorn (Annie får derigenom också en autograf) uttrycker Strindbergs anhållan att de pengar som möjligtvis inflyta från Finland tillställas hans barn. Annie kan således ta reda på af Lille om något influtit, tala om saken i skolan med Söderhjelm, Heikel (professorn) Biaudet – menniskor som intressera sig för litteratur, visa brefvet och ställa så till att pengarna verkligen komma de arma barnen till godo. Brefvet har sitt värde såsom ett bevis på att det finnas menskliga tanker i denna förvirrade, sjuka genialiska och originella hjerna. – Almqvist var ju ej heller någon engel, och hvad äro vi ej skyldiga honom? Almqvist och Strindberg äro de mest genialiska författare Sverige ägt i detta sekel Kan man då ej förbarma sig öfver mannen om han än varit nedrig mera af tokighet än af annat. det är min tro.