Beskrivning

dansk konstnär, konsthistoriker, kritiker, teaterdirektör

Rom. d. 31 Mars 1876. 31 mars 1876
Edelfelt har knappt fått en blund om nätterna eftersom Victor Hoving alltid har något behov som behöver uppfyllas; vakandet har gett honom ett så miserabelt lynne att han inte har lust till någonting på dagarna; Edelfelts humör blev så uselt att han fick huvudvärk och bleknade till den grad att Walter Runeberg och C. Holm förbjöd honom att vaka om nätterna; doktor Erhard rekommenderade en tysk bokbindarfru, som Hoving inte är nöjd med; Runeberg hade lovat sända Robert Stigell för att vaka, men fick bara tag på en ung dansk målare, Pietro Krohn.
Rom d. 3dje April 3 april 1876
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt att vara vid gott mod; Walter Runeberg, Robert Stigell, dr C. Holm och Pietro Krohn har varit hos honom; nästan alla de nordiska konstnärerna har någon gång haft denna feber, för närvarande finns en ung dansk bildhuggare på hospitalet.
Rôm . 4 april. 4 april 1876
Edelfelt ber att familjen inte skall oroa sig, med Guds hjälp och tålamod skall det nog gå bra; han hälsar hjärtligt till Alexandra Edelfelt och syskonen och tillägger för egen hand att Pietro Krohn varit hans "handsekreterare".
Rom d. 5 April. 5 april 1876
Skrivet av Pietro Krohn på Edelfelts diktamen.
Pietro Krohn skriver ett tillägg till de rader han för Edelfelt har skrivit ner; de befinner sig för ögonblicket på det tyska hospitalet [sjukhuset] på Kapitolium, med utsikt över Kampagnens stora slätt; han bekräftar de sjukdomsutsikter som Edelfelt meddelat och vill att Alexandra Edelfelt inte skall ängslas för mycket utan ha tålamod; han försäkrar att allt har gjorts som har kunnat göras; teologie kandidat Bohn har hjälpt till att avlösa Krohn i vakandet; herr Victor Hoving har det inte värre, vilket är en tröst; det finns inte något samband mellan hans och Edelfelts sjukdomsgrad; Edelfelt längtar efter brev; Alexandra Edelfelt kan adressera dem till consolato Daneie [danska konsulatet] så kommer de fram.
Rôm . 27 April 27 april 1876
Äntligen har Edelfelt blivit så bra i sin rekonvalecens att han kan fortsätta diktera för Pietro Krohn; han tackar tusenfallt för Alexandra Edelfelts brev, som varit en livlina under dessa mörka dagar; visserligen har han inte fått lov att läsa alla, men det gläder honom att ha ett förråd då han om två veckor kan få börja komma upp ur sängen.
Pietro Krohn tillägger ett par ord till det som Edelfelt har dikterat; Albert har haft lite feber, men äter med god aptit och är livlig.
Rôm. 1et Mai. 1876. 1 maj 1876
Av Pietro Krohns brev vet de redan att Edelfelt har haft ett lätt återfall av den stygga febern; han försäkrar att det inte berodde på oförsiktighet; en ofantlig mängd kinin har fördrivit alla rester av febern, och enligt hans sjukskötare Giovanni behöver han inte frukta ett återfall; han känner sig lycklig i hoppet att kanske om någon vecka få börja stiga upp, och läsa och skriva, samt höra nyheter hemifrån och från världen.
Pietro Krohn har varit en välsignelse, för- och eftermiddag har Edelfelt kunnat tala med honom; som Alexandra Edelfelt kanske vet är hans diet något odryg, och till hans stora glädje förklarade Dr Erhardt idag att han får dricka kaffe på morgonen
Pietro Krohn säger att han troligen inte behöver göra några egna tillägg; Alexandra Edelfelt borde känna sig lugn av Alberts egna underrättelser, och hon får ursäkta att Krohn av Albert med våld och makt tvingats skriva något om sig själv trots hans invändningar; idag har Edelfelt tänkt på första majfirandet hemma; Krohn har i dag följt den gamle konsul Johan Bravo till graven; Bravo dog av hög ålder och var den siste av det gamla Rom; det gör Krohn ont att i Alexandra Edelfelts brev läsa om de många sorger och bekymmer hon har hemma.
Rôm. 2 Mai. 1876. 2 maj 1876
Pietro Krohn skriver på Edelfelts diktamen och tackar för Alexandra Edelfelts brev.
En underrättelse i brevet till Pietro Krohn som Edelfelt inte kan låta bli att förundra sig över är den om auktionen och den ofantligt höga summa allt detta kom att stiga till; han tycker synd om alla dem som kastat pengar på dessa gamla studier.
Under dessa dagar har Edelfelt knappt en minut varit utan sällskap; Pietro Krohn har trots hans förmaningar stannat hos honom hela dagen igenom; på kvällarna kommer sjukskötaren Giovanni och pratar om ditt och datt; i morse sade Erhardt att Edelfelt var på bättringsvägen.
Pietro Krohns tillägg: idag har Albert fått lov att skriva både inledning och avslutning på brevet; hans handstil kanske verkar lite väl osäker, men det är svårt att skriva i liggande ställning; Krohn vill tacka för Alberts studiekamraters inbjudan att "supa ihjäl" honom under ett besök i Finland; även om Krohn någongång avlägger ett besök i Johan Ludvig Runebergs land, som genom Albert kommit än mera nära, vill han helst få lov att ha lite av livet i behåll; det gläder honom att dagligen genom breven till Albert få ta del av den tankemöda och det hjärta som är tecken på allt det goda som gror vid Suomis tusende sjöar.
Rôm. Onsdag. 3 Mai. 3 maj 1876
Pietro Krohn skriver på Edelfelts diktamen: de har i dag en glad händelse att anteckna i hans sjukdomsjournal; för första gången har han varit uppe och tagit sin första lektion i den svåra konsten att gå; han har en strykande aptit; sällan har naturen, träd, blomster och himlen förefallit så vacker som idag då han en stund på terassen fått titta ut över omgivningen på Kapitoliums-hospitalet; i bakgrunden såg man Colisseum och Campagnan och på ena sidan Albanerbergen.
Pietro Krohn har underrättat Edelfelts vänner i Paris om hans sjukdom; Charles Baude har på sina och vännernas vägnar skrivit och frågat om hans tillstånd.
Pietro Krohns tillägg: Albert har verkligen varit uppe och mår förhållandevis bra; i morse ringde Dr Erhadt och meddelade att han kunde försöka stå upp; Krohn och den trofaste Giovanni hjälpte honom; Krohn gick till Walter Runeberg för att be honom telegrafera denna glada nyhet till sin broder Frederik, för vidare befordran hem; halvannan timme var Albert uppe, det var gott att igen komma i säng, och kände sig förhållandevis rask och frisk efteråt; slutet på brevet skriver Krohn i Runebergs hem, eftersom det blev för mörkt på hospitalet [sjukhuset].
Rôm. 5 Mai 1876. 5 maj 1876
Pietro Krohn skriver på Edelfelts diktamen; på Alexandra Edelfelts namnsdag har Edelfelt bara sitt hjärtas varmaste lyckönskningar att bjuda på och hans glädje över att han genom sitt tillfrisknande inte förmörkar denna dag; han kan tänka sig att hennes sinne har varit glatt sedan det senaste telegrammet; han känner sig som en helt annan människa då han har fått vara uppe under den vackraste tiden på dagen; han går ännu ostadigt som Calle Holm, men ändå tillräckligt bra för att med stöd av Krohns arm kunna komma ut på verandan och där låta den varma vinden svepa omkring honom och inandas blomsterdoften; med tanke på den mat som han de senaste dagarna ätit vid bord skulle man inte tro att han för tre veckor sedan med nöd och näppe drack sina koppar buljong.
Pietro Krohn påstår att Edelfelt ser mycket friskare ut än för några veckor sedan; hans ansikte är visserligen avmagrat, håret är långt och han har en skäggstubb på över en tum.
Det är en månad sedan Edelfelt togs in på hospitalet [sjukhuset] och han kan inte vara annat än glad och tacksam över att vara så rask som han är; till stor del tror han att hans tillfrisknande är en följd av att Pietro Krohn ståndaktigt avvisat alla andra läkare än Erhardt, för vilken de har fullkomlig tilltro; Edelfelt har senare fått höra att flera läkare erbjudit sin hjälp och gjort ordinationer som något avviker från Erhardts; ju flere kockar desto sämre soppa; ett sorgligt bevis på detta är den norska Fru Wiesener, som Krohn visst har nämnt i sina brev; hon har haft fyra läkare och ligger nu ganska sjuk.
Hur går det med fotograferingen av Edelfelts porträtt?; om det är möjligt får de skynda på med fotograferingen, för det vore roligt att kunna visa avbildningarna för Pietro Krohn.
Pietro Krohns tillägg; som Alexandra Edelfelt ser är Krohn bara pennan i Alberts hand, han skriver ner allt som Albert vill; beträffande fotograferingen Albert nämnde om bad han Krohn säga att hon följande dag skall få närmare instruktioner.
Rôm. 6te Maj 1876. 6 maj 1876
Pietro Krohn skriver på Edelfelts diktamen: Edelfelt bekräftar gårdagens hälsotillstånd; hur svag han än känner sig, och då han får lov att sitta uppe och tala med Krohn, kommer han inte att tänka på att han för en kort tid sedan var mycket sjuk; då doktor Erhardt idag kom dit mötte han Edelfelt i den stora salen, dit Edelfelt gått med egna krafter; fortfarande får han av och till stöda sig på stolar och bord, men han tror att han i nödfall skulle kunna gå ganska långt.
I och med att Edelfelt känner sig så väl har han kunnat övertala Pietro Krohn att åtminstone om förmiddagarna gå hem och måla; olyckligtvis har Krohn ändå fått lov att tillbringa en stor del av förmiddagen på sjukhuset, eftersom den norske doktorn har behövt någon som skrev telegram om den arma norska fru Wiesener, som i dessa dagar har varit värre än någonsin; Dr Erhadt och Dr Holm trodde att hennes sista timmar väntade, vilket ledde till allmän sorg på hospitalet, den alltid glade Giovanni hade tårar i ögonen; lyckligtvis har hon överlevt natten; hennes man ligger sjuk i tyfus på ett sjukhus i Köpenhamn och hon har två små barn hemma i Norge.
Edelfelt funderar på den närmaste framtiden, sommaren; han är redo att offra mycket för att komma hem, men det gäller att lyda doktorn; på vägen upp ville han gärna se Parisersalongen, men Pietro Krohn påstår att det skulle vara för ansträngande; det skulle inte skada att inhämta professor Jakob Estlanders råd i denna sak; Edelfelt vill inte ta upp saken med Erhardt innan han är fullkomligt återställd.
Det är B.O.Schauman som åtagit sig att sköta fotografierna; Edelfelt har talat med Pietro Krohn om fernisseringen av bilderna; det vore bra att få Adolf von Becker eller någon annan målare att göra fernissan, så att de sedan kan föras till fotografen; Edelfelt ville gärna få fotografierna för att visa dem åt Krohn och Walter Runeberg; han vill också genom sina kamrater eller hovrådet Alexander Tanninen få reda på Hjalmar Munsterhjelms adress i München; kanske kommer han på vägen till Paris eller upp att passera München; han ber Alexandra Edelfelt hälsa systrarna och alla andra; Krohn hälsar.
Roma d. 7 Maj (söndag) 1876 7 maj 1876
Det är en lycka att Edelfelt haft Pietro Krohn; det går aldrig att vedergälla en sådan uppoffrande vänskap och godhet; Krohn har hållit Edelfelts kurage uppe, t.o.m. då denne själv varit nedtryckt av sorg och bekymmer.
Pietro Krohns tillägg: Krohn fyller resten av pappret då han inte vill att Albert skall skriva mera; Albert blev naturligtvis rörd då Krohn berättade om Victor Hovings död för honom, men Krohn ville inte vänta längre då han befarade att någon annan skulle råka avslöja nyheten i ett illa valt ögonblick; Albert tog beskedet med lugn och talade mycket om det, vilket Krohn tog som ett gott tecken; idag gick de första gången ut i trädgården; Albert kan inte utan smärta gå på sina tår, men de tillbringade i alla fall en halv timme i trädgården; han hade på sig sin Garibaldi-tröja och den blå rocken och såg något medtagen ut; Giovanni försåg honom med rosor i knapphålen och han såg i det hela mycket romantisk ut; det bästa var att han var förnöjd och njöt av den milda luften i fulla drag.
Pietro Krohn meddelade Edelfelt på morgonen att Victor Hoving varit död sedan en månad; han sörjer Hoving, men är glad att han de sista dagarna hade gjort sin plikt och hjälpt honom så gott han kunnat.
Edelfelt har börjat få läsa Alexandra Edelfelts brev, ett i gången; i brevet från 2 april fanns ett blad från Ellen Edelfelt, skrivet på hennes konfirmationsdag; han är glad för Mammas skull att hans tillfrisknande gått bra; han avslutar för Pietro Krohn vill inte att han skall skriva mera.
Rom, måndag d. 8 Maj 1876 8 maj 1876
Äntligen har Pietro Krohn fått tillfälle att jobba på sin tavla som måste vara färdig i början av juni.
Pietro Krohn har inte smittats fastän han haft att göra med tyfussjuka Edelfelt, Victor Hoving, teologie kandidat Bohn och dr Joachim Wiesener samtidigt.
Pietro Krohn har gjort mera för Edelfelt än Alexandra Edelfelt vet; han har utstått obehagligheter och försummat sitt arbete.
Pietro Krohn hyrde den 2 april ett rum på via Sistina, då Edelfelt inte längre fick stanna med Victor Hoving; några nordbor överföll Krohn med de grövsta skymford för att han fört en tyfuspatient i huset; Krohn förtalades och skälldes ned i alla skandinaviska kretsar; som Alexandra Edelfelt vet flyttades Edelfelt ut från detta logis två dagar senare.
Pietro Krohns tillägg; Krohn är glad över att ha berättat för Albert om Victor Hovings död, och att Albert tagit beskedet med sådant lugn.
Som Pietro Krohn kanske skrev var Edelfelt i går ute i trädgården, på den Tarpejska klippan; i dag har han fått äta all slags mat, d.v.s. även kött.
Pietro Krohn upplyste i dag Edelfelt om att Alexandra Edelfelt under sjukdomstiden telegraferat och frågat om han ville att hon skulle komma dit; Gud har lett allt till det bästa; under hans yra trodde han i sina fantasier att Mamma var i Rom och skulle ha svarat ja på frågan, men tillfrisknandet har gått förunderligt bra och resan skulle ha tagit på Mammas krafter; dessutom kunde Mamma ha smittats av tyfusen.
Rom, tisdag d. 9 maj 1876. 9 maj 1876
Alexandra Edelfelt hade i ett brev till Pietro Krohn sagt att det kanske vore bäst att ännu hemlighålla Victor Hovings död för Edelfelt; Edelfelt har tagit nyheten med resignation och är glad över att ha fått veta om saken, i annat fall skulle saken ha avslöjats på ett ganska obehagligt sätt föregående dag; Hovings sjuksköterska (en tysk bokbindarhustru) sökte upp Edelfelt på sjukhuset och rabblade upp vad som hänt tills hon avbröts av Giovanni.
*Illustration i brev: bottenplan och karta över sjukhuset och dess omgivning med Tarpejska klippan; fru Wiesener är dålig; Pietro Krohn hälsar.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10 maj 1876
Pietro Krohn är äldre än han ser ut, 35-36 år; han blev student 1862 och deltog i hela "kampanjen" mot Preussen, under vilken han avancerade till löjtnant i danska armén; han är beläst, kunnig, bildad till både hjärta och förstånd, anspråkslös ända till överdrift som konstnär.
Edelfelt och Pietro Krohn träffades första gången hos Walter Runeberg, där de livligt diskuterade Jean-Léon Gerôme och konst i allmänhet.
Walter Runeberg hade sagt att det troligen inte fanns någon nordisk konstnär som känner och förstår den gamla italienska konsten som Pietro Krohn; Edelfelt tänkte att han i Krohn skulle få en vän som öppnade ögonen för allt skönt i den italienska konsten; Krohn har en bestämd smak och han kan inte med de konstnärer som kommer efter Rafael och Michelangelo; han tecknar bra, men är lite "mager" i färgen, åtminstone i den halvfärdiga tavla som Edelfelt sett, föreställande en tjock munk på torget i en by och barn som springer fram och andaktsfullt kysser hans händer.
Som ett minne av vistelsen i Rom gav Pietro Krohn föregående dag en barnbok som han tecknat "Lille Peters Juul", med text av hans bror som är teologie kandidat och skollärare (en annan bror är läkare); vignetterna är förträffligt tecknade och skurna; Edelfelt funderar på att nästa gång han låter skära något så sänder han det till Köpenhamn.
Edelfelt skall låta binda in Alfred de Musset riktigt fint och ge åt Pietro Krohn som beundrar denne stort; Krohn beundrar även Alphonse de Lamartine, men anmärker på Victor Hugo; Edelfelt beundrar Hugo; i Alexandra Edelfelts brev från sjukdomstiden ser Edelfelt hur innerligt tacksam hon är mot Krohn, vilket Edelfelt också är men han vet inte hur han skall kunna visa sin tacksamhet; han kommer aldrig att kunna återgälda Krohns godhet och uppoffring.
Kronprinsen av Danmark besökte i går Pietro Krohns ateljé och komplimenterade hans tavlor; Krohn fick därefter audiens hos kronprinsen, som idag reste vidare; doktor Holm och Edelfelt läxade upp Krohn för att han [inte] varit nere vid bangården på morgonen.
Edelfelt märker hur bortskämd han blivit med sällskap; Pietro Krohn har varit bort de två senaste förmiddagarna och Edelfelt saknar honom otroligt; doktor Holm tittar visserligen in men han är upptagen av ängslan och oro för fru Wiesener, som är bättre men yrar mer än någonsin.
Edelfelt tackar Gud för att sjukdomen gått över då han läser Alexandra Edelfelts förtvivlade brev från början av sjukdomstiden; i all lycka och olycka har han ständigt haft Mammas sorg och glädje i tankarna; Pietro Krohn säger att Edelfelt inte får skriva mer; Krohn skriver vad Erhardt har sagt.
Rom d. 11 maj (thorsdag) 1876 11 maj 1876
Pietro Krohn har hela kvällen berättat om danska kriget, och historier från Danmark och Italien; han säger att Edelfelt inte får skriva längre och ber att få hälsa Alexandra Edelfelt att han inte längre behöver skriva för Edelfelts räkning.
Edelfelt ville gärna tala om vad Erhardt sagt, vilket Pietro Krohn skrivit om till Alexandra Edelfelt igår; det får vänta till följande dag.
Edelfelt har läst igenom samlingen av Alexandra Edelfelts brev från hans sjukdomstid och slås av den ångest som framträder i raderna; Pietro Krohn har refererat en del och läst upp en del av innehållet.
Edelfelts sjukdom har varit mycket farligare än han vetat; Giovanni berättade om märkvärdiga förändringar i hans tyfus; Pietro Krohn har emellertid sagt att Erhardt aldrig förlorat hoppet för Edelfelt del.
Roma d. 12 maj (fredag) 1876. 12 maj 1876
Både doktor Erhardt och doktor Holm har rått Edelfelt att resa hem, men tidigast den 15 juni; Edelfelt har hittills inte velat göra upp planer, men ser fram emot att komma hem; Pietro Krohn har förberett ett uppehåll i Danmark; han har ordnat uppehälle hos bekanta på ett gods på Själland, där hans bästa vän målaren Ole (Otto) Haslund bor; Edelfelt har i Rom lärt känna Haslund, som nu förlovat sig i Danmark och Krohn vill träffa Haslunds "kjäreste".
Om Edelfelt inte tar vägen över Sverige till Finland tycker han det är onödigt att fara till Köpenhamn; Pietro Krohn har inte varit hemma på 5 år och Edelfelt är rädd för att vara i vägen då Krohns gamla far, hans styvmor, bröder och vänner vill träffa honom; det vore mera angenämt att resa via Sverige (och Pauline Ahlberg i Stockholm?), men det är dyrare.
(Eftermiddag): Pietro Krohn och Edelfelt har talat om teckning och illustrationer; Edelfelt vågar inte visa illustrationerna till Julqvällen för Krohn.
Pietro Krohn som de fem åren i Rom har bott tillsammans med Ole (Otto) Haslund blir "gräsänkling" då Haslund gifter sig; Krohn funderar på att om några år kanske komma till Paris.
Pietro Krohn ber att få hälsa till Alexandra Edelfelt; Krohn har bett Edelfelt bo hos honom då denne blir utskriven från sjukhuset omkring den 1 juni.
De senaste dagarna har vädert varit vackert; i april var vädret grymt; sirocco-vindar växlade med åskväder så att hela huset skalv; Pietro Krohn hade under sjukdomstiden med ängslan tittat ut på det föga uppmuntrande vädret.
Om Edelfelt får tid och krafter att teckna till Fänrik Ståls sägner tänker han sända skisserna till Pietro Krohn för att få kritik.
Rom, lördag d. 13 maj 1876. 13 maj 1876
Pietro Krohn har fått åtskilliga brev från Edelfelts vänner i Paris; Edelfelt väntar inom kort brev från Charles Baude; Julian Alden Weir har antingen blivit varnad av Pauline Ahlberg eller fått andra förhinder, åtminstone har han inte gjort någon ansats att lämna Paris.
Pietro Krohn hälsar så mycket.
Edelfelt blir raskare för varje dag, men mycket återstår; köksan, en trind tärna från Thüringen förvånar sig över att han nu är så bra; en fransk och en tysk nunna gratulerar honom varje dag för hans framsteg i tillfrisknandet; i Italien tycks sjukdomarna annorlunda än hemma; här anser man att en blodfattig mager person lättare går igenom tyfus än en blodrik; flere italienare (bl.a. värden där de bodde, Pietro Krohns husvärdinna) skall redan i början ha spått att Edelfelt klarar sig men Victor Hoving dukar under av sjukdomen; Edelfelts ofta omtalade blodfattigdom har kanske för en gångs skull varit till nytta.
Pietro Krohn kom just med två brev från Alexandra Edelfelt.
Orkanen i dag förde med sig ett jordskalv, som Edelfelt inte märkte av; nu regnar det inte mera men hettan är tryckande då den glödheta vinden kommer direkt från Sahara. *Pietro Krohn hälsar.
Roma, söndag d. 14 Maj 1876 14 maj 1876
Erhardt har gett Edelfelt lov att åka omkring i staden; han skall i väg med Pietro Krohn på eftermiddagen om inte blåsten förhindrar dem från att åka.
Pietro Krohn ser fram emot den tid då Edelfelt kan lämna hospitalet [sjukhuset] och vill att han skall bo hos honom; Walter Runeberg menar att Edelfelt skall komma ut till Frascati där fru Runeberg och sonen vistas och dit Walter kommer ett par gånger i veckan.
Den senaste veckan har hans dagsrutiner varit följande: vaknar kl. halv 6 - reflexioner; kl. 8 kaffe med bullar, reflexion, läsning av Augsburger Allgemeine Zeitung; kl. 10 uppstigning, toalett; kl. 11 buljong, promenad i rummet; kl. 12 promenad i trädgården om vädret tillåter; kl. 1 middag; kl. 2 vila; kl. 3 Pietro Krohn kommer, brevskrivning, prat med Krohn, inandning av frisk luft på verandan; kl. 6 brukar Krohn gå med doktor Holm och fröken Wiesener för att äta middag medan Edelfelt pratar med Giovanni, eller läser Pickwickklubben; kl. 7 te; kl. 8 i säng och han somnar vanligen före kl. 10.
Rom, måndag d. 15 Maj 76. 15 maj 1876
Det blev ingen promenad i vagn med Pietro Krohn och Robert Stigell i går; när de kom för att hämta Edelfelt skulle han just inta sin middag.
*Pietro Krohn har skaffat en stadig käpp åt Edelfelt, som nu går så säkert som en gardist.
Runebergs kom på besök; då de och Pietro Krohn gick föll det några regndroppar och det bestämdes att vagnsturen inte blev av; strax efteråt sken solen.
Roma d. 16 maj (tisdag) 1876. 16 maj 1876
Johannes Takanen har en förtjusande byst, beställd av Victor Hoving i Rom; Pietro Krohn anser att Takanens byst överträffar allt hittills i skandinaviskt bildhuggeri; Edelfelt är förtjust i Takanens två senaste verk, ett pojkhuvud och den omtalade kvinnobysten.
Pietro Krohn är på bröllop i protestantiska kyrkan: en skulptör Oscar Berg (svensk) gifter sig med en fröken Augusta Montgomery; Robert Stigell sade att bruden var gammal, ful och elak; Johannes Takanen är marskalk; Runebergs är också där.
Eftermiddag; Edelfelt återvände just från en åktur med Pietro Krohn och hans vän Kristian Zartmann, dansk målare; de åkte till Monte Pincio, vidare till Judestaden.
Via Pietro Krohn har Edelfelt fått brev från Ferdinand Gueldry och Gustave Bourgain.
Edelfelt hälsar till alla och Pietro Krohn ber att få hälsa till Alexandra Edelfelt.
Rom d. 17 Maj 1876 (onsdag) 17 maj 1876
Edelfelt borde skriva till Victor Hovings bror i Viborg, Pietro Krohn har förbjudit det hittills; det är svårt att ge några detaljer om Victor H:s död; Krohn gick ofta dit och var den ende som kunde uthärda den förfärliga lukt som skall ha varit där de två sista dagarna; fru Lina Runeberg var där den sista morgonen med blommor.
Det har gått två veckor sedan Edelfelt första gången var uppe ur sängen; Giovanni, Pietro Krohn, nunnorna och köksan kan intygar att han inte begått några oförnuftigheter som kunnat förlänga sjukdomen.
Under Victor Hovings näst sista vecka i livet hade han ofta talat med Walter Runeberg och Edelfelt om sitt testamente; inga av de bestämmelser som Walter Runeberg på Pietro Krohns inrådan föreslog sattes till papper; Hovings gåva till konstföreningen kommer således att användas utan närmare bestämmelser av testator.
Edelfelt befarar att Erhardts räkning blir stor; Pietro Krohn menar att det inte är något att spekulera över, då det inte kan vara på annat sätt.
Vädret är härligt; Edelfelt väntar på middagen; Pietro Krohn kommer förmodligen och de åker ut en stund; pappret är slut och han måste sluta.
Rom d. 18 maj (torsdag) 76. 18 maj 1876
Pietro Krohn och doktor Holm är i dag i Tivoli med ett danskt herrskap Madwigs; sedan slutet av mars har Edelfelt sett Krohn alla dagar, således har han ensligt nu.
Edelfelt har just avslutat ett brev till Victor Hovings bror Walter; han har skrivit om Walter Runebergs och Pietro Krohns oro och vård vid Hovings sjuksäng i ett försök att vederlägga det fördolda missnöje som Walter Hoving uttryckt över att hans bror dog så ensam.
Edelfelt har gjort en promenad i vagn till Monte Gianicolo; vädret var härligt, utsikten storartad; han är nästan säker på att ett brev från Alexandra Edelfelt ligger hos Pietro Krohn.
Rom, fredag d 19 Maj 1876. 19 maj 1876
Pietro Krohn får brev om hälsa och välbefinnande av teologie kandidat Bohn, som insjuknade efter att han suttit hos Edelfelt de första dagarna av dennes sjukdom; Bohn reste till Albano och åkte sedan på Krohns befallning till Köpenhamn, där luftombytet kurerade honom; han befinner sig nu i godan ro hos sin kjæresta [fästmö] på Jutland; det har plågat Edelfelt att han kunnat vara orsaken till Bohns insjuknande, så han är glad att Bohn tillfrisknat och mår bra.
På grund av insjuknandet blev Bohns vistelse i Italien kortare än planerat, och han reste hem ytterst motvilligt på Pietro Krohns strängaste befallning; Krohn har stor makt på människor när han talar strängt.
Walter Runeberg var ordentligt sjuk efter ett besök hos Victor Hoving: Pietro Krohn förbjöd honom att hälsa på Edelfelt; inte heller de finska läkarna fick träffa Edelfelt; Runeberg var ändå flera gånger inne medan Krohn var borta.
Vad sägs om turkiska frågan och våldsbragden i Salonicki? Bereder sig [finska] gardet på att tåga mot turkarna?; pappret tar slut, *så han avslutar och hälsar till alla; får se om Pietro Krohn kommer i detta väder.
Rom, lördag d. 20 maj 76. 20 maj 1876
Följande dag är Edelfelt bjuden till middag hos Runebergs tillsammans med Pietro Krohn och doktor Holm.
Edelfelt fick två brev från Alexandra Edelfelt på en gång, till följd av att Pietro Krohn varit borta en dag; han hade roligt åt historien från Zs [familjen Zilliacus?]; han tänker ständigt på att få komma hem.
Edelfelt väntar på underrättelser från Pietro Krohn; de skulle på eftermiddagen åka omkring i staden med arkitekten Eckhardt, som inte verkar resa så snart som sagts.
Rom d. 21/5 (söndag) 1876 21 maj 1876
Till Runebergs kommer förutom Pietro Krohn och Holm, även Vilhelm Bissen med fru.
Doktor Holm anser det möjligt att Edelfelt om någon tid kan göra en tur till Frascati eller Tivoli med Pietro Krohn; Holm ber Edelfelt följa med honom till Neapel i juni; Edelfelt åker inte, trots att han vill se Pompej.
Edelfelt skriver i största hast; först var Erhardt där, sedan skrev han brev och satt över en timme i trädgården, därefter kom doktor Holm och talade politik; inom kort kommer Pietro Krohn för att följa med honom för att prova hans sommarkläder, därefter skall han till barberaren för att sedan åka till Runebergs.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22 maj 1876
Det var en prägel av familjefest hos Runebergs i går, med glädje och rörelse över de allvarliga stunder de hade bakom sig; Edelfelt drack Pietro Krohns och herrskapet Runebergs skål; Walter Runeberg höll ett tal och drack en skål för Alexandra Edelfelt; den annorlunda maten gjorde att Edelfelt kände lite knip i magen på kvällen.
Walter Runeberg och Pietro Krohn menar att Hovings bror borde betala Edelfelts resa till Italiens gräns, som det var överenskommet med Victor Hoving; de väntar svar från Wiborg.
*Pietro Krohn är glad över att få Edelfelt och Walter Runeberg att bo i hans ateljé, sedan fru Lina Runeberg och sonen flyttar till Frascati.
Rom, tisdag d. 23 Maj 1876. 23 maj 1876
Edelfelt har läst alla Alexandra Edelfelts brev till Pietro Krohn under sjukdomstiden; vid läsningen slogs han av att han inte är värd alla dessa ömma känslor, samtidigt som Mammas nöd och ångest ville ta hjärtat ur bröstet på honom.
Erhardt har inte kommit förbi på två dagar (fru Wiesener är ju redan bättre) och Edelfelt har därför inte talat med honom om avfärden från hospitalet [sjukhuset]; Pietro Krohn sköter om honom sedan, men han oroar sig för de fyra trapporna till Krohns ateljé; Runebergs hade tre trappor och det gick bra, men det var bara en gång; pappret är slut och Schultz betjänt väntar.
(Senare) Edelfelt har just kommit hem från en utfärd i vagn till begravningsplatsen vid St Lorenzo; han fruktade att ingen på hospitalet [sjukhuset] ville ta brevet till postlådan men kanslirådet Schultz betjänt skall dit om en halv timme; igår besökte de protestantiska kyrkogården och Victor Hovings grav; begravningsplatserna i Rom är välskötta; har Alexandra Edelfelt varit vid St Lorenzo?; uppe på höjden är utsikten härlig; nedåt dalen börjar campangan och längst borta syns Albanerbergen; Frascati syns tydligt, Pietro Krohn påstod sig kunna urskilja det hus han bott i där.
Edelfelt har redan läst ut Pickwickklubben och har bara ett italienskt lexikon och Bædeker att läsa; han har glömt be Pietro Krohn hämta nya böcker.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
Avresan blir inte av före den 15 juni; Pietro Krohn har störts i sitt arbete av att han utsetts till utredningsman av den nyligen avlidne danska konsuln Johan Bravos artistiska kvarlåtenskap; ”gubben” lämnade efter sig en stor massa teckningar, tavlor och skisser; enligt Krohn är det bara en liten samling utkast av Bertel Thorvaldsen som är av värde.
Edelfelt anser att Pietro Krohn borde göra färdig sin tavla där, vilket han torde hinna till mitten av juni.
Som Alexandra Edelfelt vet reser Walter Runeberg från Rom inte före den 20 juni, eftersom han hoppas få färdig sin Psyche; Runeberg kommer att bo med Edelfelt och Pietro Krohn; Krohn disponerar nu även över sin vän Ole (Otto) Hasslunds rum och ateljé.
Erhardt menar att Edelfelt redan nu kunde flytta till Pietro Krohn, men att han lika gärna kan stanna några dagar; ingen sjuk väntar på hans rum så han kan tryggt stanna där till sista maj.
*Edelfelt är fortfarande så mager i kroppen att Pietro Krohn säger att han ser ut som en streckgubbe.
Rom, thorsdag d. 25 maj 1876 25 maj 1876
Det är Ellen och Anni Edelfelts födelsedag; Edelfelt hade dagen till ära tänkt beställa upp en flaska marsala eller en foglietto orvieto och något bakverk för att dricka deras skål med Pietro Krohn och Giovanni; Krohn motsatte sig idén och menade att vita viner är det värsta för välbefinnandet.
*Pietro Krohn ber hälsa så mycket; Krohn följer inte med till Finland; han är så efterlängtad hemma i Danmark; hans familj har bara med nödtvång förmått honom att lämna Rom.
Rom, fredag d. 26 maj 1876. 26 maj 1876
Pietro Krohn tackar för porträttet och Alexandra Edelfelts dedikation.
Pietro Krohn har varit på dåligt humör; han borde arbeta på sin halvfärdiga tavla men har, förutom Edelfelts sjukdom, störts av arbetet hos Johan Bravo och seancerna hos Johannes Takanen.
Den danske konstnären Anton Thiele har anklagat Pietro Krohn för att sprida tyfus bland skandinaverna i Rom; Thiele hade varit med en gång då Krohn kommit från Edelfelt på hospitalet [sjukhuset] till Bissens, som bad honom stiga in.
Ghetto är fullt av inspiration för en konstnär, tycker både Edelfelt och Pietro Krohn.
Edelfelt och Pietro Krohn hade kommit överens om att Edelfelt fick se en del av Krohns fotografisamling (ca 1800 st.) då han varit uppe i tre veckor; i dag har han fått se fotografier av Rafael och Michelangelos verk.
Föregående dag på systrarnas födelsedag hade Edelfelt druckit systrarnas skål med Pietro Krohn och Kristian Zartmann i en restaurang vid St Lorenzo; nu skall Giovanni föra brevet till postlådan vid Capitolium; Edelfelt hälsar och tackar för varje rad som Alexandra Edelfelt skriver.
*Föregående dag provgick Edelfelt Pietro Krohns trappor utan att bli trött.
Rom, lördag d. 27 maj 1876. 27 maj 1876
För att Edelfelt bara en gång om dagen skall behöva gå upp för trapporna hos Pietro Krohn har Krohn ordnat så att de i början får middag hos två svenska damer, fröknarna Winqvist, som bor i samma hus.
Edelfelt skulle gärna ge en present åt Pietro Krohn; Alexandra Edelfelt förstår att det inte är fråga om att försöka vedergälla för allt Krohn gjort för honom, utan bara ett minne som Krohn kunde fröjdas över.
Rom, söndag d. 28 maj 1876. 28 maj 1876
Föregående dag hade Edelfelt och Pietro Krohn åkt till Runebergs, där man firade sonen Nino (Giovanni) Runebergs 2-årskalas; de bjöds på choklad och uppmanades att i dag, söndag, komma med på ett knytparti [knytkalas] ute på campagnan: Runebergs bjuder på mat och vin fås från någon osteria; med på utflykten kommer även assessor Robert Emil Hisinger med fru från Finland, fröken Marie Elise Wiesener, doktor Holm, fröknarna Winqvist och Bissens.
(Kl. 6 på eftermiddagen) Edelfelt har återvänt till Mons Capitoluus; utfärden var mycket rolig; han åkte vagn med assessor Robert Emil Hisinger till Porta Salaria; i lövsalen på gården i en osteria dukade fru Lina Runeberg med hjälp av hennes och Bissens piga upp en fin taffel; lantvinet från osterian smakade förträffligt; förutom de tidigare nämnda var även Kristian Zartmann och "gubben" Niels Ravnkilde där; Alexander Edelfelt hade träffat Ravnkilde redan på sin resa före Edelfelt var född; Pietro Krohn föreslog en skål för Runebergs; hela sällskapet drack en skål för Edelfelt och fru Bissen tackade för att han blivit frisk igen; Edelfelt tackade Krohn för sitt tillfrisknande; Walter Runeberg läste upp ett "versifierat" avsked till vännerna i Rom; fröknarna Winqvist är "äkta svenska äldre mamseller" av den städade och vänliga sorten, den yngre har i ett skede varit "målarinna" men konsten ansträngde hennes nerver för mycket.
Walter Runeberg har fått brev från Victor Hovings bror: Walter Hoving går med på att betala (egentligen skulle summan tas från Victor Hovings efterlämnade pengar) Edelfelts sjukhusräkning och hemresa till italienska gränsen; Edelfelt funderar över om han kan ta emot pengarna; Morbror Gustaf Brandt lär till Walter Hoving ha meddelat att Edelfelt tar hand om sina kostnader i Rom efter den 8 april; Pietro Krohn uppmanar honom att ta emot erbjudandet då ingen personligen kommer att ge ut av sina egna pengar; Edelfelt *skall ännu fundera på vad "grannlagheten" bjuder i detta avseende.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29 maj 1876
Edelfelt var med Pietro Krohn hos Runebergs för att få tidningar.
Då Walter Runebergs fru och son återvänder för att bege sig till Schweitz har Edelfelt tänkt be dem, Pietro Krohn och doktor Holm på middag hos Spillmann på Monte Pincio; han vill visa sin tacksamhet för deras vänlighet.
Pietro Krohns ateljé är trevlig, med målerier, studier och stora fotografier efter mästare på väggarna, blommor och skulpturer, samt böcker och ritningar överallt.
Pietro Krohns tavla blir bra; Edelfelt hoppas att han skall komma till Paris för att bli hans "läro- och tuktomästare".
Pietro Krohn säger att Edelfelt har så lätt för konsten att det kommer att fördärva honom om han inte bemödar sig att studera naturen; Jules Bastien-Lepage och andra har sagt samma sak.
Det är roligt att höra Pietro Krohn tala om den första renässansen i Florens, om Fra Giovanni da Fiesole, Lionardo da Vinci och Rafael; han har på samma gång kunskap och entusiasm; Walter Runeberg påstår att ingen i Norden känner italiensk konst som Krohn.
I kväll var Edelfelt bjuden med Walter Runeberg, Kristian Zartmann och Pietor Krohn till Vilhelm Bissens; de kom överens om att Edelfelt inte skulle gå.
Erhardt besökte Edelfelt tidigt i morse och förklarade att han när som helst kunde flytta till Pietro Krohn; Erhardt gav alla nödvändiga instruktioner för hemresan och menade att Edelfelt skulle klara av sjöresan, men att han också kunde åka via Stockholm om han trodde det var mera angenämt; Erhardt reser om ett par dagar till England med en patient och sedan vidare till Baden-Baden över sommaren; följande dag skall Edelfelt och Krohn uppvakta Erhardt för att tacka honom och betala räkningen; Erhardt har ett utmärkt omdöme i Rom och Edelfelt vet inte ännu hur mycket han skall betala denne, doktor Holm och Krohn anser 200 till 250.
Pietro Krohn är som ett lexikon i konst- och litteraturhistoria; i dag läste de sista sången av Alphonse de Lamartines Graziella.
Edelfelt tackar för Alexandra Edelfelts brev; Pietro Krohn skall på operan följande kväll och vill därför att Edelfelt flyttar in först därpå följande dag.
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31 maj 1876
Edelfelt har flyttat till Pietro Krohn på Via di Niccolo da Talentius 72; han skall ännu upp till Capitolium för att betala sin räkning och ta farväl; han känner sig fri och tycker det är roligt att inte längre vara på sjukhus, även om han inte längre har den vackra trädgården med utsigt över Palatin och det gamla Rom; han kanske far dit upp för att teckna blyertsskisser av trädgården.
Edelfelt var föregående dag med Pietro Krohn hos Erhardt; han tackade doktorn även å Alexandra Edelfelts vägnar och Erhardt bad Edelfelt hälsa sin mamma.
*Samma kväll har fröknarna Winqvist, som bor i samma hus, bjudit Edelfelt och Pietro Krohn på te och middag.
Värdinnan ger Pietro Krohn, Kristian Zahrtmann och Edelfelt frukost [lunch] kl. 1; Krohn fortsätter att måla medan Edelfelt mellan kl. 4–6 går ut på nytt för att sedan gå med de två andra till middagsrestaurangen. Kl. 8 skall han vara hemma och ca 1 timme senare i säng.
Edelfelt trivs hos Pietro Krohn; där finns mycket för öga och tanke, och framför allt finns där Krohn själv.
Räkningen för de två månaderna på sjukhus blev 376 francs och 10 centimes; i drickspeng gav han på Pietro Krohns inrådan 25 francs åt Giovanni, 10 francs åt köksan och 5 francs åt Pepi, en italiensk "hospitalbetjänt"; till doktor Erhardt lämnade han föregående dag ett kuvert med 200 francs.
Edelfelt har fått ett glatt brev från "la bande" [gänget] i Paris; *de beundrar Pietro Krohn och hoppas får hälsa honom som vän och förbundsbroder i Paris.
De har tillagat sin frukost själva i dag; deras dagar kommer troligen att börja med kaffe kl. 8, sedan målar Pietro Krohn och Edelfelt går ut för att återvända kl.11; doktorn och Krohn har förbjudit honom att vara ute mitt på dagen i den brännande solen.
Roma d. 2 Juni 1876 2 juni 1876
På grund av hettan och att Edelfelt hela gårdagen var i rörelse drabbades han av ett litet diarréanfall; Pietro Krohn, Walter Runeberg och Erhardt tycker att han borde vistas några dagar i Albanerbergen där hettan är mindre och luften friskare; Edelfelt åker dit ut samma kväll med Runeberg; fru Lina Runeberg är hans enda bekantskap där.
Pietro Krohn arbetar för "pinkära" livet med sin tavla; den har köpts för 2 000 francs av den utmärkta aktrisen fru Södring, född Rosenkilde, som gjort sig ett namn i den komiska genren; Edelfelt tycker den är värd mera; Edelfelt väntar med att resa tills tavlan är klar, i och med att han inte vill göra den långa resan genom Italien och Tyskland på egen hand.
Pietro Krohn har redan flera gånger uppmanat Edelfelt att börja packa för turen till Frascati; han skall stanna där i en vecka.
Det härligaste i Frascati, dess vin, får Edelfelt inte göra bekantskap med; Pietro Krohn menar att detta vin, som alla vita viner, inte är bra för magen; Alexandra Edelfelt förundrade sig i ett tidigare brev över att de italienska vinen inte föll honom i smaken; det berodde på att han var sorgsen och gick med sjukdomen i blodet; numera tycker han om druvans safter; Orvieto smakar förträffligt; Syracusanervinerna nästan för söta och starka, Marsalan god, Campagna-vinet uselt, Chiantin det bästa vin att dricka vid måltiden.
Frascati d. 4 Juni pingstdagen 1876 4 juni 1876
Edelfelt saknar Pietro Krohn, som blivit honom så kär och som han trivs så bra med.
Enligt Walter Runeberg lär danskarna anse att Pietro Krohn är ovanligt begåvad åt alla håll, minst som målare; detta kan Edelfelt inte förstå efter att ha sett Krohns tavla och teckningar som är utmärkta; Krohn har ofta tänkt överge måleriet för att bli konsthistoriker och skribent; Edelfelt anser att han kan vid behov skriva fastän han är konstnär; han tror att Krohn gjort förstudier till något arbete, åtminstone finns en massa manuskript i hans bordslådor.
Föregående dag åkte han från Rom; det kostade på att inte få vara i Rom i dag på Pingstdagen, som detta år infaller på årsdagen av den italienska konstitutionen; på morgonen passerade trupperna i Rom revy för Victor Emanuel på Quirinale; senatorerna delade i romerska folkets namn ut medborgerliga belöningar (corona civica) på Capitoliums trappa; på kvällen väntade ett stort fyrverkeri på San Angelo; Pietro Krohn menade att Edelfelt i varje fall inte skulle ha kunnat delta i fyrverkeriet som hölls så sent att han kunde dra på sig en förkylning, som kunde äventyra resan hem.
Frascati d. 8 Juni 1876. 8 juni 1876
Föregående dag mötte Edelfelt på sin kvällspromenad ned mot stationen inte bara Walter Runeberg utan även Pietro Krohn, som ville se hur han har det.
Edelfelt och Pietro Krohn åt kvällsvard med Runebergs och Bissens på en trattoria; Krohn sov över hos Edelfelt; Krohn tror han blir färdig med tavlan följande vecka, vilket Edelfelt inte vågar tro på: fru Lina Runeberg anser att han borde resa norrut och vänta på Krohn där; luften är bättre här än i Rom, även om hettan är svår, så Edelfelt stannar ännu en vecka.
Fru Lina Runeberg är nuförtiden på dåligt humör; sonen är "pirrig" och blek utan att vara sjuk och är från början inget starkt barn; Walter Runeberg har ännu åtminstone en veckas arbete med sin staty; Pietro Krohn sade att det var en sirocco så att man kunde bli galen i Rom.
Pietro Krohn hade med sig Alexandra Edelfelts brev där hon skriver om sorgen över att lämna bostaden på Esplanadgatan; Edelfelt tvivlar inte på att Mamma äger förmågan att skapa sig ett trevligt hem var som helst.
Medicinskt och enkelt 9 juni 1876
Edvard Petersen hade också med sig medicin; Edelfelt lider av hemorrojder, som Erhardt och Holm förklarat vara en följd av sjukdomen; fru Lina Runeberg föder honom med utvalda legumer [grönsaker] som hon hört sin far säga vara bra mot hemorrojder; Edelfelt tror det är hettan och siroccon i Rom som är orsaken till att de på nytt plågar honom; fru Wiesener lär ha haft samma öde; han skall rådfråga Jakob Estlander när han kommer hem; Vilhelm Bissen och Pietro Krohn har lidit av samma åkomma; Krohn blev ordinerad att dansa eller rida och hoppade därför under lång tid på bestämd timme med en korist-dansös vid balettrepetitionerna i foyern i Köpenhamns theater.
Pietro Krohn kommer inte med till Finland; han har inte råd; Edelfelt hälsar till alla.
Det smärtar Runebergs, Pietro Krohn och Edelfelt att Victor Hovings släktingar är missnöjda; Walter Runeberg anser att Edelfelt inte skall betala resan till gränsen själv.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Edelfelt vet ännu inte hur och när han reser; postutdelningen är slarvig här och i Rom och han vill inte besvära Pietro Krohn; ifall Krohn behöver mera än en vecka, reser Edelfelt kanske i förväg med Runebergs till Florens, Perugia eller längre norrut för att invänta honom där; det är visserligen vackert och friskt här, men Edelfelts mage har ännu inte stadgat sig, så den sydliga breddgraden, hettan och siroccon kan inte vara bra för honom.
Kanske har Edelfelt fått nog av resande då de väl hunnit till Lübeck eller Hamburg att han åker över direkt till Helsingfors; om det gläder Pietro Krohn och denne insisterar på att han kommer till Danmark tar Edelfelt troligen den vägen.
Frascati, tisdag d. 13 Juni 1876. 13 juni 1876
Pietro Krohn tror att han blir färdig senast på fredag och att de kan åka efter det; föregående kväll bjöd Edelfelt Krohn, Bissens, Runebergs och Edvard Petersen på middag på en trattoria.
Edelfelt vet inte om han vågar be Alexandra Edelfelt adressera sina brev post restante Berlin; de kan ha åkt därifrån före breven kommer fram; om hon adresserar dem till Pietro Krohns far: Professor Krohn Nyhavn 18, Kiøbenhavn, borde han få dem i något skede; han vet ännu inte om han reser via Lybeck; han hälsar hjärtligt åt alla.
I Florens kommer Edelfelt och Pietro Krohn att stanna bara en dag; Krohn anser att Edelfelt ännu inte får gå i gallerierna, så det vore endast att lida Tantale kval att stanna där längre; därifrån åker de till Botzen (1 dag), Munchen (2 dagar), Dresden (2 dagar), Berlin (1 dag) och sedan vet han inte.
Frascati, thorsdag d. 15 Juni 15 juni 1876
Pietro Krohn och alla andra menar att Edelfelt blivit raskare under senaste vecka; han hoppas att Krohn blir färdig med sin tavla följande dag; Walter Runeberg och Edelfelt har sagt till Krohn att det är onödigt att arbeta nu, då han har resfeber och är trött och nervös, men Krohn är envis.
Rom d 17 Juni 1876. 17 juni 1876
Föregående dag åt Edelfelt med konsul Roder, en svensk student Sandström (bekant med Rogbergs och Ahlbergarna), skulptören Louis Hasselriis, målarna Axel Hällsted, Wilhelm Rosenstand, Kristian Zarthmann, Pietro Krohn och "gubben" Niels Ravnkilde i trädgården hos Genio, ett omtyckt artistcafé.
I kväll kommer Runebergs in från Frascati och Edelfelt, Kristian Sarthmann och Pierto Krohn har bjudit dem på middag i ateljén; värdinnan sköter om kött, legumer [grönsaker] och dessert, medan de själva skaffar bröd, frukt och vin; Runebergs reser via Pisa, så de kommer inte att följas åt.
Pietro Krohn har arbetat som en galning för att få färdig sin tavla.
Den danska målarinnan, fru Elisabeth Jerichau har besökt Pietro Krohn; hon har skrivit en levnadsteckning över Hans Christian Andersen, vilken väckt löje i och med att den handlar mer om fru Jerichau och hennes barn än om Andersen.
Pietro Krohn går till Johannes Takanen för att än en gång posera för en byst, som inte blir riktigt lik; Takanen har haft en böld och blivit opererad, vilket hållit honom sängliggande en vecka.
Pietro Krohn vill att Edelfelt skall följa med till Danmark; Edelfelt vill göra honom till viljes, men han vill också hem så snabbt som möjligt.
*Om Edelfelt ser något som passar att ge Pietro Krohn i gåva i Florens köper han det.
Man drack avskedsskålar för Louis Hasselriis, Pietro Krohn och Edelfelt; troligen följs de tre åt åtminstone till München.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19 juni 1876
Florens förefaller Edelfelt tusen gånger skönare än senast, tack vare vädret och Pietro Krohn och Louis Hasselriis.
Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.
Då man under månader inte kunnat sysselsätta sig med det som fröjdar sinnet och ögat, slukar man med behaglighet de konstskatter man ser; Pietro Krohn har fört Edelfelt omkring på Museo Nationale; i det gamla palatset från 1300-talet finns skulpturverk av Donatello, Luca della Robbia, Benvenuto Cellini och Michelangelo.
Edelfelt hörde första gången namnet Luca della Robbia i Pietro Krohns ateljé, där han såg ett fotografi av en fris denne gjort i Sienna och en i Florens; vi känner så lite till renässansens skulptur för att de tyska professorerna sagt att skulptur inte kan blomstra efter antiken; Luca della Robbia och de andra namnen i Museo Nazionale är en borgen för att skulpturen i likhet med all annan konst haft en blomstringstid i Italien under 1400- och 1500-talet.
München Midsommaraftonen 76. 23 juni 1876
Edelfelt har varit på allmänna utställningen av tysk konst och konstindustri; Pietro Krohn har sett till att han inte ansträngde sig vid vandringen i glaspalatset; där fanns ca tusen tavlor, det mest goda medelmåttor; Hans Makart, som tyskarna betraktar som en koryfé [ledande gestalt], är en skicklig målare, men jagar bara effekter; Edelfelt anslogs av Eugène Dückers makalösa landskap från Estland och Wilhelm von Kaulbachs kartong till Nero, samt Anton von Werners gigantiska tavla "Tysklands enhet"; Franz von Lenbach har målat ett "präktigt" porträtt av Ignaz von Döllinger; mest intressant var Lingelmayers teckningar till Johan Wolfgang von Göthes Faust; Faust och Mefistofeles är makalösa hela vägen igenom; Margaretha är lite för vanlig, med undantag för ett par scener där hon är mästerligt framställd; det mesta var ändå sämre än på salongen i Paris; utöver det medelmåttiga var endast Lingelbachs [?] tidigare nämnda teckningar, Fritz Kaulbach (brorson till Wilhelm von Kaulbach) och landskapen.
Pietro Krohn vill att de skall gå ut och äta, så Edelfelt tar farväl; följande dag reser de till Nürnberg och därefter till Dresden; *Edelfelt törs inte tänka på att det är midsommarafton då vädret är regnigt och han saknar Italiens sol.
Dresden d. 26 Juni 1876. 26 juni 1876
De har hunnit halvvägs hem; Pietro Krohn vill att Edelfelt blir bekant med Ole (Otto) Hasslund, så han reser troligen till Själland; de åker från Rostock till Nykjøbing och Kjøbenhavn; han vet ännu inte om han reser tillbaka till Lübeck och tar ångbåten hem, eller om han åker över Sverige; han meddelar Alexandra Edelfelt då han vet.
Pietro Krohn och Louis Hasselriis är på operan; resan och sällskapet har varit angenäm hela tiden; Hasselriis är mycket rolig och hans älsklingsämne är musik, även Krohn är intresserad av musik; i Rom överraskade Edelfelt honom med att studera harmonilära och Krohn förklarade sig med det latinska ordspråket "Nihil humani mihi alienum est", inget mänskligt är mig främmande; Edelfelt sov dåligt senaste natt i tågkupén och är följaktligen trött; han hälsar Alexandra Edelfelt och alla därhemma god natt.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Edelfelt vill inte stanna längre än en dag i Köpenhamn, han kommer ändå inte att se mycket av Pietro Krohn där; Krohns far är medaljgravör, f.d. professor vid konstakademien, och nu myntdirektör; Frederik Krohn är gammal och rätt konservativ, Kristian Zarthmann har berättat att "gubben" endast bjuder cigarrer åt de äldsta i sällskapet då där är främmande, söner och ungt folk betraktas som pojkar utan mycket förstånd; Krohns mor [Sophie Krohn] är död och fadern är omgift; styvmordern [Emelie Krohn] är inte mycket äldre än sönerna och mycket omtyckt; en bror är teologie kandidat [Johan Krohn], en annan är läkare [Herman Krohn] och den tredje [Mario Krohn] som var ingenjör dog i Basel.
Föregående morgon återsåg Edelfelt Östersjön; då ångbåten styrde av mot Danmark var Edelfelt förtvivlad över att inte kunna få den att vända mot Finland; han får ändå tålamod av att veta att han är Pietro Krohn till lags; han önskar att han om en vecka skulle kunna gå ombord i Stockholm eller gunga på Östersjön mellan Lübeck och Helsingfors.
Edelfelt har följt med Pietro Krohn till Danmark, trots sin starka hemlängtan; det känns ovanligt att vara på landet i Norden igen.
Värden och värdinnan, dr Ingerslev och hans fru, är hjärtliga och glada; de har slagit sig ned i trakten av sina släktingar Hammerichs egendom; Pietro Krohn och Ole (Otto) Haslund blev bekanta med Ingerslevs i Rom och Haslund är förlovad med deras niece, fröken Frederikke Witte; Krohn ville träffa fästmön och hon visade sig vara hundra gånger vackrare än de porträtt Krohn och Edelfelt sett av henne; hon är 17 år, blond och stor, har ett fint och livligt ansikte med sådana sneda ögon som Alexandra Edelfelt svärmar för; hon, liksom alla andra där, besitter den enkelhet som är utmärkande för danskarna.
På måndag reser Pietro Krohn till Köpenhamn och Edelfelt stannar där troligen en dag och beger sig därefter till antingen Lübeck eller från Malmö norrut; han har ännu inte fått svar från Piehl & Fehling om ångbåtarna; skall han stanna en afton i Jönköping?; resan via Lübeck blir lika dyr som resan över Sverige.
Följande dag är de bjudna på middag hos Hammerichs på Islingen; Pietro Krohn känner dem inte så bra, vilket är en tröst, det är tråkigt att vara den enda främmande bland många gamla bekanta; Krohn hade korresponderat med Ingerslevs, så de hade reda på Edelfelts person och misslyckade resa och betraktade honom därför som en gammal bekant; vädret har varit uselt och planerna på middag i det gröna och utfärder får troligen ställas in.
Edelfelt känner till hur det är att komma hem efter en lång bortavaro, han skall därför inte vara Pietro Krohn till hinders den eller de dagar han är i Köpenhamn; det är förargligt att det inte finns direkt ångbåtsförbindelse mellan Köpenhamn och Helsingfors.
Edelfelt tror att man inte skulle ha något emot att Pietro Krohn "såg milt" på fröken Hammerich, som är vacker och begåvad, men lite gammal; igår "kråmade" sig en av prästdöttrarna, fröken Borch, för Krohn, till de andras förnöjelse; Hammerichs var förvånade över att se Edelfelt, de trodde han var en liten satt man med rött skägg.
Idag skall de till Hammerichs på Islingen och följdande dag far Pietro Krohn, Ole (Otto) Haslund och Edelfelt till Köpenhamn; budet går till stationen så Edelfelt tar farväl.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Gunnar Berndtson kom senare och de begav sig till Runebergs där alla var friska och raska; likaså var även den danske teol.kand. Bohn som skött Edelfelt i Rom och själv blev sjuk; han fick höra att Pietro Krohn har det bättre sedan Ole (Otto) Haslund och fru har återhämtat sig från tyfus.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Lorenzo Runebergs fru Gabriella, född Levon, är nätt men i övrigt inget vidare; hon har en otäck "oppilandsaccent" då hon talar svenska; John Börjesons fru (professorskan Hammerichs systerdotter), har Pietro Krohn redan tidigare beskrivit som "det mest henrivende væsen der existerar" [det mest förtjusande väsen som finns] och Edelfelt fann henne mycket söt.
De talade om Pietro Krohn, Hammerichs, Ingerslevs och Rom; Börjesons bad Edelfelt inte glömma bort dem.
Pietro Krohn har det lite bättre efter att både Ole (Otto) Haslund och hans fru är på bättringsvägen.
d. 16 Dec 16 december 1876
Banketten [för Gérôme] lär kosta 15 francs; sedan kommer julen och nyåret med utgifter till höger och vänster; han har köpt en ylleskjorta för gymnastiken; penningutgifterna tyder inte på samma svåra symptom som hos Pietro Krohn, som öste ut pengar; Edelfelt spenderar bara på "nödvändighetsartiklar", utan vilka det är svårt att arbeta.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Pietro Krohn har ännu inte svarat på brevet; genom Börjesons vet Edelfelt ändå att Krohn och Ole Haslund med fru mår bra; Krohn har varit själen i skandinavernas julfirande där nere [i Rom].
Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
Pietro Krohn har skrivit ett brev till Edelfelt; Krohn beklagar sig över den långa arbetslösa tiden, dåliga finanser och ensamhet; Ole Haslund lär vara så upptagen av sin fru att han inte har mycket tid över för Krohn; Edelfelt önskar Krohn till Paris; Krohn sänder nyårshälsningar till Alexandra Edelfelt.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Hela den svensk-finska artiskolonin var samlad hos Börjessons föregående dag: det var mycket sång och musik; John Börjeson sjunger bra tenor och han framförde saker av Franz Schubert, hans fru spelar piano bra; övriga goda sångare var norske målaren Christian Meyer Ross, svenskarna Axel Borg och Gillis Hafström, samt Filip Forstén; Walter Runeberg var på strålande humör och höll tal, liksom många andra.
Fru Louise Frederikke Anna-Mathea Börjeson är utmärkt söt och ännu ung; med henne, Walter Runeberg och John Börjeson drack Edelfelt Pietro Krohns skål.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Joseph Wencker reser om två dagar till Rom, där han lovat söka upp Pietro Krohn; det är en lycka att få Romarpriset, för fyra år 5 000 francs i året, fri ateljé och bostad i den gudomlig vackra Villa Medici med storartad utsikt över Rom.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Under påskdagarna har Edelfelt tankar gått till fjolåret, till sjukdomen i Rom, Pietro Krohn och Runebergs, men mest till Alexandra Edelfelt och hennes sorger och ängslan; han har tänkt på Guds godhet som han inte nog kan prisa.
Edelfelt hoppas att Pietro Krohn kommer till Salongen.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
På påskdagen skrev Edelfelt ett brev till Pietro Krohn; han kom livligt ihåg Krohns storartade vänskap i fjol.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
Edelfelt har ännu inte skrivit om Salongen för Alexandra Edelfelt; han har skrivit om den i brev till Carl Gustaf Estlander och Pietro Krohn.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
*Edelfelt har fått brev från Pietro Krohn; han har inte tillräckligt med pengar för att komma till Paris i år, men hoppas komma följande år; han ber hälsa till Alexandra Edelfelt; han har tillbringat några veckor i Schweiz som resesällskap åt en fru Wolff; Edelfelt hälsar alla, mest småsystrarna.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Edelfelt skall gå till Adolphe Goupil och fråga om inte de övriga fotografierna äntligen är färdiga; han vill skicka ett fotografi till Pietro Krohn och ett till doktor Albert Laurin.
Paris, d 30 Juni 77. 30 juni 1877
Edelfelt har skrivit och skrivit de senaste dagarna, brev till Albert Laurin, Johannes Jæger, Pietro Krohn och artikeln åt Carl Gustaf Estlander.
Paris d 11 Juli 77. 11 juli 1877
Edelfelt längtar efter svar från Alexandra Edelfelt om vad han skall göra, resa hem eller stanna kvar ännu en tid med Gunnar Berndtson, som inte längre har feber, men ännu är sängliggande och loj; han frågar sig vad Pietro Krohn skulle ha gjort, men har han en älskad mor som väntar på honom?; om det varit farligt med Berndtsons sjukdom skulle de genast fört honom till Maison Dubois eller något annat sjukhus; Edelfelt är irriterad över att läkaren inte genast sade att denna fièvre muqueuse (Edelfelt tror det är lindrig tyfus) skulle bli så långvarig; han borde ha kommit hem för en månad sedan då han såg rask ut och var på briljant humör, men tavelaffären förhindrade detta; den svåra hettan och oron har gjort honom mager, blek och modfäld; han önskar Gud gav honom ett råd; om något inträffade och han var bortrest skulle han ha samvetskval hela sitt liv; läkaren och Monsieur Camut säger att Edelfelt kan resa; Robert Stigell, Colliander och Otto Wallenius finns i staden, men den äldre Camut är den Edelfelt litar på fullt ut.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
Krohn menar att stockholmarna inte förstår sig på konst.
Alexandra Edelfelt ska skriva till Krohn.
Lördag d. 28 mars, på jernvägen mellan Göteborg och Jönköping 28 mars 1885
Bor hos Krohn, som vill att Edelfelt stannar till påsken.
Bor hos Krohn, som vill att Edelfelt stannar över påsken.
Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30 mars 1885
Krohns hem är smakfullt, inrett med bl.a. små kryddlådor, konstverk, böcker.
Köpenhamns tidningar har annonserat Edelfelts ankomst en dag för tidigt; Krohn sökte honom på alla hotell.
Göra skisser av Krohns "dagligstue", vardagsrum.
Krohn har köpt hus och det påstås att det är en god affär, eftersom tomtpriserna i området kommer att stiga.
Krohn ska bli instruktör för operan.
Skan höra Mefistofeles som Krohn satt upp; i afton Otto Benzons [skådespel] Surrogater; Edelfelt beklagar att han inte får se något av Holberg.
Köbenhavn, lördag d. 4 april (påskafton) 85 4 april 1885
Edelfelt har gått på middagar en hel vecka, mest för att göra Krohn till viljes.
Långfredagen har varit den enda dagen hemma hos Krohn i lugn och ro.
Krohn är upprörd över högerns och ministrarnas olagliga beteende.
Har sett Mefistofeles uppsatt av Krohn; sångaren Lange var bra.
Drachmann och Krohn har blivit ovänner.
Följande dag är det middag hos Krohns.
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Roligt att Alexandra, Annie och Berta Edelfelt "haft utbyte" av Bangs försläsningar; modern har frågat vad man anser om Bang i Danmark; enligt Edelfelt anser man att Bang har stor talang, men finner honom lustig; Edelfelt citerar Pietro Krohn: "Jeg kan ikke lide hysteriske mandfolk" [på danska]; Bjørnson anser lika; i Köpenhamn umgås Bang med sina likar, "små magra pessimister"; inte konstnärer, Krohn eller Benzon, eller skådespelarna vid Det Kongelige Teater.
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6 februari 1886
Mario Krohn varit med om en farlig olycka, Edelfelt kan föreställa sig föräldrarnas förtvivlan; nu är allt väl; också den lilla flickan är frisk.
Paris d. 5 juni 87 5 juni 1887
Edelfelt har inget speciellt att uträtta i Köpenhamn; då blir det bara flängande med visiter; Krohn är den enda som Edelfelt vill träffa i Köpenhamn och honom träffar han i Paris.
Edelfelt är vartannat år uppe och vartannat år nere angående konsten; Alexandre Dumas och Krohn menar att konstnärens missnöje leder till fart och ilska, vilket leder till bättre verk.
Paris 20 juni 1888 20 juni 1888
Inget svar från Ahrenberg; frågat honom om det fortfarande går att skicka "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", "Paris i snö" och en studie till utställningen i Köpenhamn; telegraferat till Krohn om saken.
Baden Baden 30 Juli 1888 30 juli 1888
Alexandra Edelfelt ska skriva till Krohns adress, ifall hon inte kommer till Köpenhamn tillsammans med Annie och Berta Edelfelt.