Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

Madame

Källor

Inga källor
Paris 3 juni 1888 3 juni 1888
Inga andra säkra beställningar för hösten är porträttet av den spanska flickan och porträtten av Mr och Madame Grancher; hur är det med porträttet av Topelius, är det en riktig beställning eller bara löst tal?
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Om några dagar skall jag börja Madame Grancher – det blir ett intressant porträtt. Hon är några och 40 år, har hvitt hår och svarta ögon – icke vacker, men ser god ut, och är stenrik så att toilett och accessoirer nog kunna bli pariser badand'erna i smaken – olyckligtvis är hon bara en stor vetenskapsmans fru och ej en avanturière eller en af oläsligt på Concours hippique – det blir således ej ännu den af Chambures drömda mondaine –
Paris, lördag 30 maj 1891 30 maj 1891
Lilla Loulou Vallery Radots porträtt går framåt med så stora steg att jag om för 3, 4 dagar har honom undanstökad, och då helt kan egna mig åt Madame Grancher. Hittils har jag gjort bara Croquiser – jag slutar med att göra ett elegant Louis XV porträtt i helfigur eller halfnaturlig storlek – det vill hon helst ha Det kommer att bli mycket fint i färgen, tror jag hon sitter i sin mycket fina salong vid en grå rikt skulpterad marmorkamin på en liten Louis XV soffa med röd och gula blommor – bakom några konstsaker bl a en silfverstaty af Henrik IV – sjelf är hon i dekolleterad balklädning écru-atlas med spetsar (från Worth) och tar just af sig en hvit stortie de bal med struts fjädrar hennes grå och pudrade hår och allt detta ljusa låter de svarta vänliga ögonen komma till sin fulla rätt Hennes vackra kusin som är der vid alla seancer för att hålla henne sällskap förklarade denna sista skizz för utmärkt lyckad –
Det har varit ett ansträngande mondaint lif nu också, utom arbetet. Sista Måndags soirée hos Mme Bouvins (det kom inte Ellan) onsdags middag hos Pasteur i anledning af Camille Vallery Radots confirmation der voro endast familjen, herrskapet Grancher, en fregattkapten Loir och vi Vid desserten proponerade Pasteur en skål för le Petit Edelfelt, var älskade son och den dracks i Champagne – var det icke en stor ära för den lilla gossen.
Paris 12 Juni 1891 12 juni 1891
Och så i morgon Mme Grancher. De ha varit mycket vänliga men mycket envisa med storleken och jag ser mig derför tvungen att göra en tafla i demensionen som jag ej är särdeles förtjust. – d v s hufvudet 14 centimeter och helfigur – ungefär som Ruokolaks gummorna. Det tar lika mycket tid som att måla naturligt storlek och tar sig på långt när ej så bra ut.
Paris 21 juni 91 21 juni 1891
Mme Grancher har påssjukan och porträttet är der för afbrutet på en vecka Hur i att verlden skall jag hinna med allt som jag tagit för mig?
Hela Juli blir jag här – Granchers porträtt, några de de Snoilkyska teckningarna och en i Cannes påbörjad tafla som en amerikanare vill ha färdig till hösten – Hodges (Bertha känner honom) har beställt 2 taflor af mig, och 4000 mk får jag för dem – de skola båda vara färdiga till Oktober. Den ena vill jag åtminstone göra färdig här. – Teckningara till Snoilsky bli mycket lättare att göra här för kostymernas skull, åtminstone den första delen. Le Bargy, har lofvat mig kostymer från Theatre francais och det är ju utmärkt bra.
Paris fredag 25 Juni 1891 25 juni 1891
Jag väntar fortfarande på Mme Grancher – hon är nu fri det värsta af påssjukan (som går här) men är ännu ej så återsäld att hon kan posera.
Paris söndag 5 Juli 91 fortsatt söndag 12 Juli 91 5 juli 1891
Denna vecka har varit en sådan arbetsvecka att jag knappt haft tid att ha ledsamt efter min familj – men nu är jag också så trött att jag måste hvila mig 2, tre dagar, och har derför funderat på att i morgon afton resa till Amic som sedan länge bjudit oss ditåt.
Mme Grancher, alla dagar, en tafla som jag vill ha färdig snart för att få pengar och slippa denna pension och sist – Chambures underliga infall att få ett litet porträtt af sig måladt på 2 dagar (han reser imorgon) emedan hans syster, Mme de Montant bedt honom derom så enträget, och han funnit (som Mamma) att jag gör bäst då jag måste skynda mig. – Porträttet börjadt i går är nu färdigt, och som jag tror, mycket likt, kanske litet öfverdrifvet – det är svårt att inte göra karrikatyr af Chambures enorma väderklyfvar näsa. – Lyckligtvis har jag några dagars ledighet från Mme Grancher, ty hennes syster med familj kom i går från Havana för att helsa på henne och hon vill derför vara fri 4, 5 dagar.
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Jag kan ej hjelpa att jag dugtigt saknar Ellan och pojken isynnerhet nu då jag af förkylningen är förhindrad att arbeta. Här är qvalmigt utan att vara hett och jag börjar längta bort med besked. Mme Grancher som jag fått vänta på i två repriser, först 14 dar för påssjukans skull och så dag för att hennes syster kommit från Havana, – kan i bästa fall bli färdig på 10 dar, d.v.s. till den 28, och då är månaden slut Jag vet verkligen ej huru jag skall göra med de Snoilskyska teckningarna! –
20 Juli 91 20 juli 1891
För närvarande är jag förkyld och förargad öfver att ej få fortsätta Mme Granchers porträtt för än d 23 När i verlden kan jag bli klar på detta sätt.
Jag skall försöka att svänga till Mme Grancher på en vecka, från den 23 till den 30de och så lemnar jag alltsammans och kommer de första dagarne af augusti. –
Paris 23 Juli 91 23 juli 1891
Emellertid har jag, efter två dagars absolut hvila börjat måla Mme Grancher igen. Gud vet när det blir färdigt. Jag börjar misströsta om allt bli klar den 1sta Augusti. Det är jemnt en vecka qvar, och t.o.m. om jag vore mycket väl disponead skulle det vara svårt att få en så stor tafla, som just är ebaucherad färdigmålad på 8 dagar. –
Paris 24 Juli 91 ateliern 24 juli 1891
Mme Grancher började jag på med i går – det kommer att räcka minst till den 1sta Augusti. Jag mår bättre i dag, men snufva, riktig snufva med rinnande näsa har återkommit Det är troligt att jag ej har någonting i bröstet åtminstone. Väderleken har förändrats och det är snarare kallt än varmt här för ögonblicket. Att bo på ett ställe och måla på 2 andra d.v.s I ateliern och hos Mme Grancher är gräsligt tröttsamt, och jag skall aldrig ställa mitt lif få mera.
25 juli 91 25 juli 1891
Mme Grancher är ånyo påbörjad och jag hoppas få henne färdig på 8 dagar med Guds hjelp blir jag färdig att resa d. 5 augusti troligen öfver Köpenhamn och Stockholm.
tyvärr ännu Paris 2 augusti 1891 2 augusti 1891
Mme Grancher är ännu ej färdig – som detta porträtt emellertid lofvar att bli ganska bra är jag ej så missnöjd med min förlängda sejour här som jag möjligen varit, om äfven denna duk blifvit dålig först om onsdag tror jag jag får den färdig, får jag då pengar så kan jag på två tre dagar klarera mina affärer och resa af fredag eller lördag, som jag tänker öfver Köpenhamn der jag stannar 2 dagar för att helsa på Krohn och för att se på målningarna i universitetet
men Så kom den rysliga underrättelsen om jernvägsolyckan i St Mandé, alldeles invid Vincennes. Grancher var på ett sjukbesök länge borta och kunde ej komma hem på natten, först på morgonen körde han in på en mjölkkärra. Hans fru som hört talas om jernvägs-olyckan men ej visste hvar den inträffat vara i en dödlig ångest hela natten.
I går dinerade jag med Granchers och hennes nièce en utmärkt söt ung flicka oläsligt hos Ledoyen. Grancher har nyss slutat tuberkulos kongressen – Jag frågade honom om allt möjligt och konversationen blef derigenom mycket medicinsk pessimistisk, till damernas stora grämelse. –
Paris 6 augusti 1891 6 augusti 1891
Det här är icke för att beklaga mig men för att förbereda er på att jag ej ännu på länge kan komma hem. – Då jag började det Grancherska porträttet var det ej fråga om något pris, G.hade talat med Vallery Radot och sade mig "je ne vous parle pas du prix, je sais que vous êtes tres modeste. Då jag ändtligen i dag fick tillfälle att tala ett ögonblick med Vallery Radot mellan fyra ögon frågade jag honom hvad Grancher tänkt sig för pris, och fick till svar: ungefär 2000. Nu är saken den att jag är skyldig här 2500 – hyran, dukar ramar, skräddaren, pensionen m.m. och lofvat betala alla dessa inom denna vecka. Först och främst blir porträttet ej färdigt snart, ty jag harnu skrapat ut hufvudet, och det är således att börja om på ny kula. För det andra har jag ej lyckats sälja några småsaker som jag gjort under sommaren. Mme Granchers duk är lika stor som Moltkes, för hvilken jag fick 4000 och fru Reuterskölds, som betaltes med 5000, det ledsammaste är att Grancher och hans fru ej ha en aflägsen aning om konstverks värde och de gängse prisen, likasom de lefva i den mest rörande okunnighet om konstverden här i Paris – En medicine professor som alltid sysslat uteslutande med sin vetenskap och en kreolska som ej han lära sig sitt Paris fastän hon varit här i 12 år gift. Jag misstänker starkt att de endast öfvertalade af Pasteur kommit sig till att beställa porträttet. Min ställning är derför otäckt obehaglig. Endera ser jag ut att vilja profiteraaf det ouppgjorda priset, eller går jag in på något som är en skandalöst dålig affär och en stor förlust för mig.
Paris 8 aug 91 8 augusti 1891
Jag har just nu följt Anna Knorring och fru Törngren till bangården och fått dem på tåget. Det är bra förargligt att icke kunna resa med dem, så mycket mera som det bara skiljer på 4 dagar, ty med Guds hjelp skall jag väl få porträttet färdigt till Onsdagen Jag kan icke säga hur retsamt det är att arbeta under omständigheter sådana som dem jag i mitt sista förtviflade bref talade om De finska fruarna, som jag naturligtvis icke kunde sätta in i mina penningeförargelser voro mig ändå till stor tröst, ty då jag var med dem glömde jag för några timmar åtminstone mina förargelser.
Ingen att tala med – jo Courtois Jag reste till honom i morgse och han sade att jag på inga vilkor skulle släppa porträttet från mig för 2000 – 4000 är det minsta – pense dom avec ton talent et le succès que tu as eus. Et puis, ce serait gâter le Metier pour nous autres, Han bad mig säga allt detta åt Vallery Radot, men jag tror att denna här en så dödlig respektför Grancher att han ej vågar komma fram med det
Medgif att det vore försmädligt att ha förlorat hela sin sommar, att icke ha kunnat måla några taflor i plein air, att ha långledts och vantrifts så gräsligt här, att ha depenserat mycket pengar och bråkat invita minerva så att man kunnat bli slö – för två tusen mark som längesedan äro uppätna. Nog vore det en otur utan like. Jag har gjort mig så mycken ond blod denna sommar öfver flyttningen till Finland som denna gång förefaller mig olämplig, och jag känner ett rigtigt fyriskt hjerteqval af all den grämelse jag haft. Och så kommer detta. Gudskelof att jag är frisk – jag har ändå mycket mera spänstighet än jag ibland tror, och jag känner att jag icke kommer att tänka på detta elände bara det engång vore öfver.
I går målade jag om hufvudet – det blef bättre – jag ser icke rigtigt bra heller i den mörka Salongen
Paris torsdag 13 aug. 91 13 augusti 1891
Några ord blott för att säga att allt är bra som slutar bra. Porträttet är färdigt, och betalt med 5000, således 1000 frcs mera än jag någon sin tänkt begära. Jag vet ej om det är Pasteur jag har att tacka för det. I förrgår reste jag till Villeneuve l'Etang för att säga dem Farväl. Vallery Radot hade ej vågat tala om pris frågan, dertill har han får stor respekt för Grancher. Pasteur som inom parenthes är så frisk och liflig och kry som jag aldrig sett honom sade: hvad är det för dumheter – 5000 skall ni ha, ej en smula mindre lät spänna för vagnen, jag reser genast till Paris och säger Grancher det – det gjorde han ändå ej, men lofvade komma dagen derpå.
Följande dag (i går gjorde jag porträttet färdigt. Courtois hade varit der om måndagen och sett på det; gifvit några små råd om detaljer men fann helheten och likheten bra och det hela très jolie de couleur.
Aftonen förut hade några oläsligt varit der på middag och mycket beundrat porträttet. En massa spanjorer och – -skor kommo för att se på taflan och sist hela Pasteurska familjen. Det var ett lofsjungande utan like. Mitt mod att för en vecka sedan skrapa ut hufvud och händer och mitt tokiga arbetande från 6 om morgonnen till 6 om aftonen sedan dess beundrades allmänt. "Vous ètes un grand peinter, sade Gubben Pasteur.
Grancher gaf mig, då jag ej ett ögonblick var ensam med honom en konvolut med orden – c'est beaucoup trop peu pour le beau portrait que vous m'avez fait – då jag kom hem såg Jag att det innehöll 5000 – (2500 afgå till skulder, men jag är ändå så glad och tacksam att ha detta slutat så väl.
I afton äter jag middag hos Granchers, i morgon afton reser jag, om en vecka är jag med Guds hjälp hos Eder – Helsa alla hjertligt
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22 maj 1892
Vi åkte med Mouradien och fröken Törnebladh i Ms oläsligt hyrda victoria först till champ de mars, der fru Etter just ej tyckte om någonting annat än prins Carl och Dagnans porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa oläsligt med mer och mindre nakna fruntimmer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är 20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt (det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt) och för att måleriet är osammanhängande och icke "d'une belle venue". –
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
Nå nu måste jag på bestyr igen. Denna gång till Mme Grancher