Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Vladimir Ivanovitj Mjatlev

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 109.

Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Under det jag satt och målade kom en af Ws adjutanter, en ung furst Obolensky och frågade om jag ännu ville åta mig ett barnporträtt sedan de små storfurstarne voro färdiga. Jag svarade att som jag ännu ej på 1 à 2 veckor finge dessa porträtt färdiga jag ej ville bestämma mig ännu. – Han lemnade adressen och bad mig ej säga nej innan jag sett flickan: Elle est ravissante, – et la mère donc! Det är en Mme Miatleff som går och gäller för att vara mycket vacker, rik o. elegant, och hvars lilla flicka skall vara ovanligt söt. Får se när jag gör det!
Jag har nu hört mera om Mme Miatleff – Hon är född Bibikoff, är ofantligt rik, mycket elegant och har, trots en och annan historia, alltid varit mycket väl emottagen på hofvet. Hennes flicka, en skönhet, lär vara 10 ungefär. Ellis' tycker att jag för ingen del borde afsäga mig denna beställning. Får nu se hvad det blir af.
Onsdag 30 november 1881
Om en stund kom furstinnan B. och bad mig icke lemna Petersburg utan att komma och se på hennes barn, och om möjligt göra ett porträtt af en 2års flicka. Fru Etter sade att jag för all del skulle acceptera såväl denna som den Miatleffska beställningen. Båda dessa damer äro oerhördt rika. – Dessa fruar ha ett bra ledigt sätt, nästan litet cocotteaktigt, och tyckas vara mycket intima med Storfurstinnan.
Söndag 4 december 1881
I går och i dag har jag haft ledigt – behöfde verkligen litet andrum. Jag har gjort några oundgängliga visiter Grigarovitsh, Botkin, Bruun (dit jag är bjuden i morgon afton) furstinnan Bariatinsky och fru Miatleff.
Denna sistnämnda eger ett af de dyrbaraste husen i Petersburg, en lyx som är otrolig, penningar utvräkta i hundratusental. hon är omkr. 35 år, obetydlig, mager, långnäst, brunett, alls ej den skönhet jag hört omtalas. Hon har varit Leuchtenbergs mätress, fastän hon har sin man, en f.d. husarofficier i lifvet – men här är man ej så noga; – det lär ha varit förskräckliga scener när L. gifte sig med den gamla fula princessan Therèse. Alla menniskor veta huru sakerna stå, men Mme Miatleff är lika väl sedd som förr vid hofvet och är princessans bästa vän. De ha en artificiell grotta i huset, någonting magnifikt. Temmeligen usla taflor – utom en af Rafaël, en god, som hennes farfar köpt af en påfve. Hennes maner behagade mig ej mycket.
Jag tänker begära 1500 rubel för flickans hufvud. likasom för lilla Bariatinsky. Miatleffs flicka kan vara sina 12 år, ganska vacker, magnifikt svart hår.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Emellertid har jag nu börjat icke flickan Miatleff, utan frun Sjelf, hvilket är mycket mera intressant. I fredags var jag der, träffade herrn, en gammal pratmakare med polissonger, prins Leuchtenberg och frun, och det beramades då att jag som i dag skulle ha den första séancen. Det är knappt om rum, isynnerhet som största delen af våningen är mörk – Hvad der är magnifikt! Frun talar just ej till sin herre och man. För resten är hon bestämdt en intelligent qvinna, men nervös och bitter och kokett. Mycket aimabelt bytte hon 2 ggr om toilett i dag för att jag skulle afgöra, – och beslöto vi då att ta en hvit atlaskostym, i något renaissansartad snitt, med perlor, hög uppstående krage och en ofantlig spetsknut framföre. hela taflan blir ljus. Gubben M. frågte mig mitt pris – jag sade för hufvudet 1500 r. och för knästycke 2500, hvarpå han gick in, ännu vet jag ej huru vi göra. – I dag har jag gjort åtskilliga croquis'er, – i morgon skall jag fortsätta hon poserar mycket snällt. Prinsen frågte mig om jag ville måla prinsessan Therese, rivalen, men hennes nyssfödda arfvinge i naturlig storlek – men jag lofvade ännu ej något – för resten ha de hört glunkas om Gatschina och veta att jag om i slutet af februari måste vara i Paris.
Jag tror jag kan göra något rigtigt bra af det Miatleffska porträttet – Hon har "une tete à peindre, chic, och hvad kostym o. accessoirer beträffar har jag det grannaste urval – Dessutom ser hon ut att posera bra.
Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
Emellertid hade jag fått lof att skrifva återbud till fru Miatleff, som jag just skulle börja måla, och be henne urskulda mig hos prinsessan Leuchtenberg, som bedt mig komma upp till sig kl. 1.
*I dag senare, visit hos Madame Miatleff som fick finna sig i uppskofvet
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Hvad skall jag göra till torsdagen? Att gå till Manzeys duger ej (flickan är förresten mycket bättre nu) och de ha tagit hem Schura.) Madame Miatleffs pojke har nyligen haft scharlakansfeber han också, – hvad skall jag göra – – Det ledsamma med de Kejserliga är att då de engång säga något så är det sagdt och det går ej an att resonnera – så ock med uppskofvet till torsdag – ty jag är öfvertygad om att flickan är bra i morgon.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
På nyårsdagen var jag från 12 till 6 åkande i släde (i menföre) på visiter: Storfursten Wladimir, Bruuns, alla i slägten, Buistroff, Miatleffs, Mme Zassietsky, Linders, akademin m.fl.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Till fru Miatleff kan jag ju ej gå nu, då hennes pojke vid ryska nyåret var som sämst i scharlakansfeber, och nu troligen ej är bra. 6 veckor räcker ju karantän är det ej så?
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8 februari 1882
Skall jag hinna måla fru Miatleff på 3 veckor? Se der det som trakasserar mig – Kanske ändå, ty porträttet kommer att intressera mig och hon är ju en förståndig menniska som kan sitta.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
För att från dessa stora sorger återkomma till mina små förtreter (som dock ej ta på mig särdeles, ty jag blir allt mera ferré à glace) så har jag icke slutat på Gatchina, icke fått något af Wladimir, och icke kunnat börja fru Miatleff.
Jag reste, med fru Miatleff i hågen till P.burg, i hopp att ändtligen få arbeta, dugtigt, med lif och själ – då jag af gubben Miatleff som jag händelsevis träffade på gatan fick höra att flickan nu också haft skarlakansfeber, ehuru hon nu var bättre, samt att jag omöjligen kunde komma till dem innan jag helt och hållet slutat på Gatchina.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Med allt detta blir jag alldeles på efterkälken med fru Miatleffs porträtt, det som ovillkorligen skulle ha lyckats bäst, betalats bäst och roat mig mest.
Petersburg söndag 19 febr 1882 19 februari 1882
Huru det går med fru Miatleff nu då jag ännu måste fara dit ut på måndag, vet jag ej.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20 februari 1882
Han behåller Butti – jag skall i dag lemna räkning åt fru Flotow på de båda, Butti 700, Taflan 2500. Det skall gå genom kanslier och saker, ty sjelfva ha de ingenting att göra med pengar. ”De kan aldrig tro hvad ”vårt herrskap” (så kallar hon dem alltid) har litet reda på pengar, derföre att de aldrig haft att göra dermed. När de vilja göra ekonomier äro de alltid på orätt ställe. Om jag blott finge hvad jag begär och intet krångel uppstodo. Jag resonnerar som så: För fru Miatleff tingades 2800 – och jag hade haft tid att göra 2 porträtt som hennes under denna tid, således är det ej tillhugget. Om kejsarinnan ännu icke vore nöjd med ändringen får jag telegram efter mig och skall då ännu påta i detta barnhufvud, som nog minsann är nedklottradt förut. Butti hänger redan i Kejsarens kabinett berättade en kammartjenare.
I morgon skall jag således börja Madam Miatleff det är då den 21 8 dagar af februari, 14 af mars, summa 22, på hvilken tid jag måste få det färdigt – ack Mamma – hur blir det med resan till Finland då. Jag måste vara i Paris förrän den 20 mars, annars får jag ej min tafla på Salongen.
Gatschina torsdag d. 23 febr. 23 februari 1882
Nej – det var skrifvet i stjernorna att jag ännu en gång skulle datera Gatchina. I förrgår och går målades med glans på fru Ms porträtt – Hon satt utmärkt och teckningen på duken blef rigtigt bra. Jag var återigen en train, det jag ej varit på så länge, då telegrammet i går afton från Madame Flotow kallade mig hit för i dag. – Asch hvad jag tycker det vara förargligt att åter röra vid tafan.
Mitt största bekymmer är att få taflan till Paris till den 20 mars. – Jag vågar ej skicka den ens med grande vitesse, ty Wladimirs ramar som sålunda afsändes från Paris d. 18 Januari äro ännu ej här. Jag skall derföre hos den stora franska bokhandlaren Mellier här i Pburg höra åt om ingen säker person reser till Paris och mot betalning åtar sig att ta taflan med som passagerargods. Det kan ju hända att jag blir färdig med fru Miatleff till den 15 mars – men det är ändå riskabelt att vara så der bunden af en datum. Jag tar taflan rullad, och har beställt ny ram i Paris. Den gamla skickar jag tillbaka till Mamma, den kan ju alltid tjena till ett eller annat.
Fru Miatleff är ganska rolig – låter sig gå i sitt prat och påstår att seancerna alls ej trötta henne i går satt hon både för och eftermiddagen. Hon tycker ej rigtigt om sin kostym, men jag föredrager ändå denna framför några violetta sammetskostymer – det violetta kan jag ej med och det tar sig heller ej bra ut i målning.
Hvad det ändå är fint hos henne – betydligt smakfullare än här t.ex. rigtigt chic och stiligt. Och så är det ju chic att i sitt kabinett ha en utmärkt Raphaël, – goda Teniers, samt sin farmors porträtt (en född grefvinna Schuvaloff) af Greuze, två hennes systrar af Chardin o.s.v. – Ett stamträd med miniatyrer style Louis XV är utmärkt vackert. Der är en Bibikoff från 1740 som liknar henne som ett bär. – Hennes toilettrum, dit jag fördes för att två mina grofva och smutsiga arbetarhänder, är i Pompejansk stil – allt af Gubben Montferrand, som ändå var en utmärkt artist. Det passar så bra att hans initial M, som öfverallt är inflätad äfven passar för Miatleffs.
Gubben intresserar sig mycket för porträttet. Han skulle kunna vara hennes far. Hon låts ofantligt litet om honom.
Sådana bibelots hon har – mest från förra seklet saker som gått i arf, och en raffinerad lyx i allt. Bland annat har hon två negrer som kejsarinnan.
Hon tycker mycket om att gå åt sitt eget utseende, sin magerhet t.ex. och är icke missnöjd om man motsäger henne.
Ankommen hit sade Mme Flotow att Kejsarinnan kallat mig, men visste inte hvarföre men troligen för att ändra något på ögat, som Heath och Mme Flotow funno sämre än förr. – Detta bevisar att man icke för hastigt skall sätta tro till allt. – Kejsarinnan mottog mig med: Nå, De skall rejse nu? Ja, det beror på när Ers Majestät tillåter mig det, och när taflan tillfredsställer Ers Mts fordringar. – Ja men Billedet ær ju færdigt nu ”Ers Majestät är således nöjd dermed” ”Ja nu ær det ju rigtigt udmærket – Jag var flat och nöjd. Hon frågade mig huru länge jag ännu skulle stanna i Pburg, sade att hon hört talas om Mme Miatleffs porträtt, frågade om jag skulle ställa ut i Akademin och i Moskva o.s.v. – Det ær visstnok kjædeligt för dem at De förloret saa meget tid – Jag tackade henne och sade att det betydde ingenting om hon blott vore nöjd. Nej, det ær mig der takker Dem, sade hon – var det icke vänligt? Hvarpå hon sade att hon var glad öfver att tillfället fört mig i hennes väg, önskade mig lycklig resa och så gick hon ut med en mycket vänlig böjning på hufvudet och en den mest förbindliga blick. – Mme v Flotow trodde ej sina öron, då jag berättade henne det – hon hade trott att Kejsarinnan icke var nöjd – men då hon nu sjelf sagt det så – och jag kom underfund med att Kejsarinnan sagt ingenting annat åt Gumman än att hon ville se mig.
Petersburg d. 26 febr. 1882 26 februari 1882
Mme Miatleff går med fart. Jag tror nästan jag får taflan färdig till den 1/13 mars, då expositionen i Akademien begynner. Jag har succes der och man finner nu redan likheten stor äfvensom att jag rigtigt återgifvit hennes ställning och karaktär.
Jag har nu låtit höra åt på posten, och der antages min tafla, rullad i bleckfodral, och lofva de att på 8 dagar få den till Paris, ty med Grande Vitesse vågar jag ej skicka den efter den sorgliga erfarenheten med Wladimirs ramar. I grunden tror jag att jag är i Paris omkr. den 20 mars, ty Madame Miatleff går som en dans och
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Hos Madame Miatleff går det så temmeligen framåt. Omkr. den 15 borde jag ha det arbetet undanstökadt, och ställer då ut taflan i Akademin.
Jag har nu rakt af stulit mig en timmes fullkomligt oberoende och jag njuter i långa drag deraf. Så snart jag kommer hem från fru M. är det något i farvattnet och så är man med familjen till kl. 2 på natten, utan att säga det minsta nytt eller ha roligt.
Nu är min tafla färdig inpackad hos Beggrow, för att i morgon afgå med posten – men nu kan jag ju ej skicka den innan jag fått besked från Kejsarn. En annan utväg finnes ännu – Om tio dagar afgår en kurir från franska ambassaden direkte, och genom fru Miatleffs förmedlande har en af de franska sekreterarna vid ambassaden tillåtit honom ta paketet eller rullen med sig. Ända till den 25 mars kunna taflor inlemnas. Tråk och bråk. Med grande vitesse skulle jag i intet fall ha kunnat skicka den, efter min sorgliga erfarenhet med Wladimirs ramar. Alla säga att detta är dagligt bröd och alls ej förvånande.
Hos fru Miatleff har jag succés med mitt porträtt. De ha lofvat att skicka till mig i Paris en friherrinna Wörmann (?) f.d. hoffröken Schukoffsky som Alexis ville gifta sig med, men som nu, par depit har gift sig med en sachsisk baron. Hon hade emellertid en son med Alexis, (han har någon italiensk titel), och som enligt fotografi och allas utsago är någonting extraordinärt i skönhetsväg. Han är nu 11 år, smärt, hvitblond med det mest aristokratiska tycke man kan tänka sig. De vilja nu nödvändigt att friherrinnan, som snart kommer till Paris skall låta mig måla gossen. Lägg dertill att fru Miatleff säger att furstinnan Jurjewskaïa bestämdt beställer sina barns porträtt i höst – så ser mamma att jag ej kommer ut ifrån familjen R. med dess legala och illegala utgreningar.
Häromaftonen var det en häftig dispyt hos Manzeys om fru Miatleff, fröken Schukoffsky o.a. som af fru Manzey och grefvinnan Armfelt samt Sascha Jacobson dömdes förfärligt strängt. Jag kunde blott, förtretad öfver Snobbes uppträdande, säga att det ej anstod en karl att döma en qvinna, samt att hvad specielt fru M. beträffar, hennes förhållande till Leuchtenberg aldrig varit bevisadt och att hon i sitt sätt och väsen var fullkomligt comme il faut. Dessutom ville såväl Leuchtenberg som hans mor, storfurstinnan, att fru M. skulle skiljas från sin man och gifta sig med L. såsom grefvinna Beauharnais och medlem af kejserliga huset. Det var således fullkomligt allvarsamt. Fru Manzey har bra besynnerliga åsigter i mångt och mycket, så trånga trånga små cirklar för sin tankegång. Men hvad som mest retade mig var att höra Sascha med tvärsäkerthet kalla dem ”des filles, des courtisanes etc” Fru Armfelt är ej ett strå mera vidt skådande än fru Manzey. Fru Etter var ej der men fortsatte i går konversationen, och höll då med mig och gubben Manzey.
Nu farväl, får nu se huru allt gestaltar sig – pengar får jag nu ändtligen snart, och derföre är jag ej ledsen. Måtte nu allt det andra gå bra. Fru Ms porträtt blir det bästa jag gjort under denna vinter. Tusen helsningar till alla från Atte
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Fru Miatleffs porträtt avancerar med raska steg. Framgången är för mig åtminstone en ypperlig skola – jag arbetar bättre och mera och känner mig på allt sätt lyckligare. Klädningen som jag gör efter en mannequin, har tagit 3 dagar af mig. Frun säger att hon saknar seancerna och kommer derföre ofta med sitt arbete och sätter sig i trappan der jag målar. Hennes visitörer uppsöka henne der. Bl.a. har en grefve Keller, Etters adjutant, varit der alla dagar – nu är han åter i Moskva. Det är en mycket orolig och fjeskig men glad och fin liten blond herre. Man skulle tro att han endast är bra i salongerna, och dock lär han vara en krigslysten och tapper man – har 2 Georgskors och har deltagit i alla möjliga fälttåg trots sina 34 år.
Kl. 11 är jag der. Kl. 12 äter man frukost – Fru M., en guvernant (en äldre värdig ryska) och jag, och så målar jag så länge jag ser. Gubben äter skildt, ty han stiger upp först kl. 1 och somnar aldrig förrän 6 på morgonen. Han småroddar och går fram och åter, skrifver vers, ritar karrikaturer och gör utkast till byggnadsförändringar, trädgårdsanläggningar o.d. och tror sig vara en homme d’esprit. Han är för resten mycket artig och hygglig mot mig, såsom alla der i huset.
I dagens hufvudstadsblad läste jag en historie om mig – ”en rik och skön dam” – hvilket mycket roade Madame M. – Hon förtretade en öfvertse Olkin, (som gör henne sin kur –) och som hon ej tål på sina utmarker) med att tala om detta, och att torgmadamerna i Helsingfors nu tala endast om henne. Olkin har näml. påstått att hon är för litet rädd för publiciteten, och att han ej ens förstår att hon vill ha sitt porträtt på Akademin eller i Parisersalongen. O. handteras af henne grymt och obarmhertigt. ”Voyer vous” sade hon på tal om hennes skoj med denne herre ”j’ai voué une véritable haine à la bêtise, et il a un peu ce defaut-la, le pauvre garçon.
Hennes pojke, en 9 årig, har verkligen ovanliga anlag för de sköna konsterna. Han har i dag modellerat i vax en Kristoffer Kolumbus, med en fana i ena handen och ett ägg i den andra. Den store upptäckaren, i spansk kostym, är så urkomisk, men derjemte så originell att jag haft ett speciellt nöje i att betrakta detta skulpturverk. Han pojken, pratar och ritar, och är alltid ny, alltid oväntad och oförutsedd i hvad han kommer fram med. Hans Kolumbus var en frukt af hans lektyr i går. Han svärmar för upptäckter och tillika för stora målare, och roddar och frågar oupphörligt om Vasco di Gama, Michel Angelo o.d. – Han känner taflorna derhemma på sina fem fingrar – Teniers, Correggio, Rafael m.fl. – och när han i verlden stufvas i en kår blir han naturligtvis en gardesofficer som alla de andra – adjö då med Rafael och Columbus!
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
I går hela dagen som vanligt hos Madame Miatleff, derefter på visit till Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet), och så till Duperret som jag visste vara i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde jag min förargelse öfver uppskofvet med de usla fyrkarne, och han lofvade, genom fru Flotow ta reda på saken. För resten är han nu ensam ute på Gatchina. Heath lider af en fistel som ännu ej kommit till mognad. Gumman Flotow lär också ha varit sjuk och legat några dagar.
Jag hoppas att jag redan i slutet af denna vecka skall få Mme Miatleff så godt som färdig. Kostymen är alldeles slutförd, ansigtet är långt framskridet och händerna och fonden återstå ännu. Jag har fortfarande succes der, mera än jag förtjenar tycker jag, ty ännu är likheten ej så frappant som de tycka. Alla de personer som komma till henne, hennes kusiner furstarne Obolenski Keller m.fl. bemöta mig med den utsöktaste artighet, och finna porträttet charmant.
I dag hade jag ett bref från Krohn från Wien. Han är far till en pojke sedan December, hans fru har legat för döden i barnsängsfeber men är nu återstäld och han sjelf är i Wien för att organisera Danmarks afdelning i en internationell utställning som skall öppnas der. I somras var han i Venedig – han säger att det är honom rakt af omöjligt att lefva utan att göra en tittut i Europa då och då. Hvad jag förstår honom! Förresten säger han sig vara mycket lycklig. Han ber mig icke bli hofmålare, ty då skulle mina svagheter som konstnär lätt florera. ”Du mangler form og Kraft, og saa et Par elegante Penselströg, der skule dölge det” – han har rätt. Också försöker jag i Mme Miatleffs porträtt att försona hvad jag brutit i Gatchina och jag tecknar, tecknar så ordentligt jag kan.
Farväl nu för i afton. Ledsamt är det att måsta skynda sig med Mme Miatleff, ty jag börjar allt mera tänka på att resa om söndag åtta dar, men man bör ju engång ta ett parti och jag har hånglat länge nog i denna goda stad.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Om torsdag är jag bjuden på middag i Chevaliergardets klubb. Jag känner dem nu temmeligen. Dem jag ej sett hos Durassoffs ser jag hos Miatleffs, och denna senare upplaga är den finare. – Alltjemnt löpa de der (för ofta t.o.m. för seancerna). Likaså komma storfurstarne dit; Mikaels äldste son är mycket hygglig och enkel.
Hos Miatleffs går det ej med den fart jag trodde, hufvudsakligen derföre att ett det grannaste solsken kastat de mest fantastiska reflexer på tafla och modell. Gubben Miatleff är sjuk – en liten gastrit, men han kommer sig väl. Frun är hygglig och vänlig och poserar som en engel. Hon är kokett af födsel och ohindrad vana, och hittar på att säga indirekta komplimanger utan att det låter som om något vore på färde. – I dag gick hon ej till Kejsarns dödsmessa, för mannens sjukdoms skull. Hon spelade litet för mig under det grannaste solskenet, piano och orgel – ty som de ha allt möjligt i det der huset så ha de också en orgel. – Många kuriosa, bl.a. Fredrik den stores ridsadel tagen i en batalj af hennes farmors far grefve Soltikoff, en vacker vapensamling o.d. – Hon måtte ha varit mycket vacker vid 16 år. En fotografi af henne som hoffröken från den tiden är förtjusande. Nu är hon för mager och har fått något judiskt i sin typ, som det gäller att cachera i taflan. Hennes totala brist på pose och högmod är tilltalande – i allmänhet behandlas jag af alla officerare och andra med stor artighet – tack vare de kejserliga.
Hvad skall jag ta i med i Paris. Mitt hufvud är tomt, tomt. Kanske asfalten på Boulevarden kan inspirera mig. Hvad skall jag måla åt Kejsarn? Fru Miatleffs porträtt, blir om också ej det mästerverk jag drömde om, åtminstone en ganska stilig tafla. – Tror Mamma verkligen att jag kan ta igen hvad jag förlorat under denna vinter i konstnärligt afseende? Och så ha de glömt mig totalt – nej sen först måste det rätta arbetet begynna. Jag skall försöka ånyo.
torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
I dag har jag ej målat mycket på Mme Miatleff. Storfursten Nikolai Mikhailowitch installerade sig bakom stolen och förhindrade mig betydligt – händerna och fonden återstå ännu. Hufvudet är så godt som färdigt och nu finnes der också en ”ressemblance agréable” d.v.s. det är likt och förskönadt. Med fonden bråka de betydligt – inte Miatleffs sjelfve, men alla de många som komma dit. De vilja nödvändigt ha blommor, växter, phyllodendrumar o.d, hvilket i mitt tycke skulle skämma harmonien.
Lördag afton kl. ½ 12 på kvällen hos Manzeys 25 mars 1882
Har målat på Mme Miatleff som blir allt bättre och bättre, och som jag definitivt slutar i morgon.
I morgon skall jag sluta fru Miatleff, gå till Botkin, o.s.v. fru M. har lofvat fråga hvilken dag jag kunde gå till Leuchtenbergska palatset.
Fru Miatleff tog mycket vänligt emot mig och talade om för mig allt det goda man sagt om porträttet sedan jag reste.
Petersburg d 27 mars 1882 27 mars 1882
I dag har jag slutat och signerat Mme Miatleffs porträtt. Egendomligt nog drömde jag att Gêrome och Krohn kriticerade taflan, bådo mig noga se efter teckningen och delvis ändra ställningen – och detta deras mycket förnuftiga råd har jag följt i dag. – Allmän belåtenhet med porträttet. Ramen är icke så lyckad som jag hade tänkt. Peluchen har blifvit för hårdt spänd på träet, och har derigenom mist något af sin glans och mjukhet. Om tisdag skall jag gå till Miatleffs för att säga farväl (och få mina pengar).
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Fru Linder presenterade mig för spanske ministern, markis de Campo Sagrado, om hvilken fru Miatleff talat mycket. Det är en jätte, enorm, men en typ för en bon garçon och viveur. Han lär vara gift med kungens kusin, och ha denna slägtskap att tacka för att han nu är ambassadör. – Vi talte om Spanien, om fruntimren der, och då blef vår Campo lifvad – Voyez vous, madame, sade han, åt fru L. vous autres dames de Petersbourg vous avez toutes des petits glaçons là ou nos espagnoles ont un coeur.
Hos fru Miatleff var jag i dag på afsked – mina afskedstal skulle ha blifvit mycket bättre om ej just i midten jag igen fått knipningar – ingenting på jorden ta så bort poesin från tal och tankar. Ledsamt nog kan jag ej nu se Leuchtenbergska palatset, emedan den del der taflorna äro, är under reparation tills om 10 dagar. – Fru M. gaf mig sina fotografier, tackade mig, och bad mig för all del komma ut till dem i sommar, och alltid vara precis som hemma hos dem. Gubben låg till sängs och sade att han hade ett bref (betalningen) att skicka till mig i morgon.
Torsdag d. 30 mars 1882 30 mars 1882
Jag har tyvärr haft en tråkig historia med betalningen af det Miatleffska porträttet. Jag har härigenom kommit underfund med att Gubben är ett gammalt fä som tänkt luxa upp mig, och Gud vet om jag någonsin får de 500 rubel som ännu återstå att betala. – Jag mins vår konvention som om den gjorts i går. Jag uppgaf 1500 för bröstbild, 2500 för knästycke. Han svarade då: oui, c’est a peu près ce que j’avais pensé, dans les 2000. – Nu, 3 månader efteråt, skrifver han: Som ni uppgifvit ert pris vara från 1500 till 2000, skickar jag härmed maximum etc. – Jag blef flygande ond och skref tillbaka ett artigt men bestämdt bref. 3 bref skrefvos å hvarandra sedan igår, det sista der han säger: Si vous y tenez absolùment, je vous enverrais la somme à Paris, n’etant pas, pour le moment, en mesure de vous satisfaire. – En sådan gammal räf! Vi voro alla här indignerade, och beslöts, att jag skulle berätta detta för frun, som bestämdt ej hade reda på saken. Gubben M. är känd för att vara en snålvarg och en krångelmakare, och ingenting annat än hans 3 cirklade, artiga, svinaktiga biljetter i går bevisa att saken är sjuk. – I dag träffade jag ej henne hemma, men i morgon vill jag gå upp i alla fall, och skall, om så behöfves, då ha en entre vue med Gubben, så trefligt det än är. Olyckligtvis har jag aldrig med någon annan der i huset talt om priset. – Sådana saker tyckas hända alltjemnt i Ryssland, åtminstone förvåna sig menniskorna mycket litet deröfver. Pennigefrågan å sido, så skall jag riskera allt obehag för att ej bli utmålad för en skojare och schackerjude. Det är icke möjligt att han ej skulle ha hört eller förstått mig då jag först uppgaf priset. Det är skojeri från början till slut, men den fina uträkningen att förtjena 500 rubel på min finkänslighet och snabba afresa.
Söndag morgon 2 april 82 2 april 1882
Af Mammas sista bref till fru Etter ser jag att Mamma redan tror mig vara långt borta. Emellertid torde ni af mina Miatleffska historier kunna döma, att jag i intet fall kunde resa före torsdagen – och nu har dertill kommit, att jag natten mot i går mådde illa, och verkligen skulle ha varit galen om jag dagen derpå begett mig åstad. I går hela dagen var jag trött och eländig, nu mår jag galant efter att ha sofvit godt.
Hos Miatleffs var jag 2 gånger utan att träffa någon hemma – och gick med ytterst obehagliga känslor den 3dje gången. – Jag träffade på frun, Leuchtenberg, grefve Ribeaupierre och gubben, och fick då med sockersöt min sitta och resonnera om ditt och datt. Gubben såg ut som en tubas – frun vet af ingenting, derom är jag öfvertygad – Med ens säger Gubben: vous m’avez fait l’honneur de me chercher 2 fois, en quoi puis je vous servir veuillez entrer etc. och han förde mig i ett närgränsande kabinett, utan att stänga dörren. A moi, toutes les finesses de toutes les comédies françaises que j’ai vues tänkte jag. Vi diskuterade denna delikata fråga med allra största courtoisie och en ”homme du monde. Jag stod på mig, han var flat och urskuldade sig – att jag satt ”une pointe d’uncertume” dans mes lettres” hade gjort honom så ondt – hvarpå jag åter svarade med något som täppte munnen på honom. Alltnog han lofvade skicka de 500 rublarna till Paris – Même dans les finances des gouvernements les mieux organisées, il y a quelquefois des moments de gène – och de lära vara rika ungefär som Demidoffs! – Emellertid förklarade han alltsammans som ett missförstånd å hans sida – jag vet vad jag vet d.v.s. att detta var ett försök på att probera min naivetet, något som ofta försökes i stora verlden, och vulgärt kallas till ”une carotte”.
Fredag d 15 april 82 15 april 1882
Förargligt var det att jag ej kunde få fru Miatleffs porträtt färdigt förr så att jag hade kunnat få det till Salongen, jag tror det ej skulle ha gjort någon dålig figur der.
d. 28 juni 1882 28 juni 1882
Det andra är ett sammelsurium af den gamle Miatleff, den grånade syndaren. Han ber mig framförallt tiga med saken, och derföre ber jag Mamma också vara diskret. Det ser verkligen ut som om de vore ruinerade, ty han ber mig försöka att få penningevärde uträtt på en massa saker uppförda på en skild lista. Han tänker företaga en resa, säger han, och vill derföre realisa sitt bibliothek, sina taflor sin vapensamling o.d. – Det skär mig i hjertat när jag ser att på listan äro upptagna Rafael, Correggio, Greuze m.fl. Hvad min betalning beträffar så undviker han listigt frågan, och säger blott att kursen varit så dålig, att jag gjorde bäst i att undvika Petersburg och att den dåliga kursen gjort att han så länge varit tyst. Det gör mig ondt om frun, som dock är tusen gånger mera värd än han, och som ju är oskyldig till det hela. Han säger att hon med det snaraste lofvat skrifva till Mig. Han ber mig som sagdt tiga, och antyder att jag skulle få min del af vinsten – är det så han tänker betala mig – nej pass. Är det verkligen så att en intendent bestulit dem, så äro de ju beklagansvärda, men hur är det möjligt? Huru kunde han bestjäla dem till den grad att deras stora förmögenhet deraf kunde bli skakad i sina grundvalar. Han kan ju, för tusan, icke fara af med jorden och byggnaderna heller, om han också lagt vantarne på reda penningar.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
jag gick till Miatleffs, der jag erfor att herrskapet alls ej kommo till staden, samt fick adressen på landtstället.
I morgon far jag ut till fru Miatleff.
I morgon afton skulle vi, med Paul och engelsmannen, gå på någon theater, således stannar jag ej alltför länge hos Miatleffs.
Petersburg söndag. 12 nov 82. 12 november 1882
I går på morgonen reste jag ut till Miatleffs som jag dagen förut hade hört efter i deras qvarter var jag säker om att träffa frun hemma. Så var dock icke fallet. Hon hade oförmodat begett sig på till staden Och kom tillbaka först kl. närmare 6. Jag fick således passera största delen af dagen med den odräglige Gubben. Tågen voro så dumt stälda, att Jag heller ej kunde komma hem före 5, hvarföre jag stannade till 8.
Gubben jemrade sig – berättade utförligt om sin förlust, som han uppgaf till 400,000 rub. – "Nous serons forcés de mener une toute autre existance", sade han – beskref huru den otrogne gårdsfogden bedrifvit saken (fiffigt, då han ej ens kommit fast derför) berättade om sina ekonomier under stundande år o.s.v. – Gubben tillskref denna förlust sin oändliga godhet och stora förtroende, men såg derunder ut som en gammal räf. Senare på dagen kommo Bibikoff, fruns bror och Olchin den der Borisartade polkovniken från Konnogardet.
Mitt porträtt af frun tog sig bra ut, nästan bättre än jag hade trott. Säkerligen är det tusen gånger bättre än Annas, men detta unter uns. Hvad som frapperade mig var likheten med Zarah Bernhardt, en förargelse om porträttet kommer till Paris, och det gör det, Då, frun kom hem, blef det litet roligare. Hon var mycket aimabel och biföll genast min anhållan att ta taflan med mig till Paris – Då vi ej mera hade tid att före tågets afgång ta ned och spänna af duken, beslöts jag jag i morgon, måndag, på morgonen skulle komma ditut för att sjelf öfvervaka att detta sker ordentligt. Detta är ganska tråkigt ty det är långt – först till jernvägen (baltiska) och sedan från stationen är det ännu fem verst.
Det hela andades tråkighet och förstämning – hvarken frun eller barnen tyckas vara lifvade för detta eremitlif derute. Middagen var ganska enkel. Gubben undvek sorgfälligt att tala om sin skuld till mig, får se om jag kan ta mod på mig om måndag att tala om denna högst oangenämasak – Hvad Rafael beträffar, vågar jag ej tro ett ord på hvad han säger. Emellertid lossade jag redan på förhand allt slags ansvarighet från mina skuldror, förehöll honom svårigheten att få 250 tusen för en tafla o.s.v. – Landskapet rundtomkring är flackt och slätt som ett bord – ohyggligt i mitt tycke. Några rum äro orörda sedan byggnadens första år, och äro de mest stilfulla, dock i den der tråkiga empire stilen. – Naturligtvis finnes der allt som tyder på ståt. Musikläktare, danssal, ett kinesiskt rum, kyrka, men trefnaden enheten, renheten fattas i detta mixtum compositum.
Som jag i morgon skall packa in fru Miatleffs porträtt, äro mina taflor nu upprullade och beskådade. De tycka att den der gula flickan på den mindre, ännu ofärdiga taflan liknar fröken Manzey.
Petersburg Måndag d 19 nov 82 13 november 1882
Telegram från Mme Miatleff som ber mig komma först i morgon tisdag.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
I går gick hela förmiddagen till att få fru Miatleffs porträtt borttaget från den yttre och kilramen, att rulla det och föra det tillbaka till staden. Jurij Leuchtenberg var derute, blef lifvad att hjelpa mig, och på tumanhand togo vi ned den tunga taflan, bräckte upp spikarne, samt rullade duken. Det är icke alla dagar man har en storfurste om emballeur. Taflan afreste, följd af deras lyckönskningar – Jurij önskade mig allt fortfarande succès – "vous en avez déjà tant eu" sade han. Det gamla nötet, gubben, sof, hette det. Jag är öfvertygad om att det var för att undslippa alla obehagliga explikationer angående de femhundra rublarne.
Paris d. 2 Dec 1882 2 december 1882
Bulla var i extas öfver mina saker – Madame Miatleffs porträtt ställer mig enl. honom ”au premier rang”. Vi få väl se. Dagnan anser mig ha gjort framsteg.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
Han såg länge på alla mina taflor, studier o.d. – Mest kritiserade han fru Miatleff, rådde mig att göra några små ändringar i fonden, förenkla den och ta bort några "tous faux” i sammeten. Han tyckte att Mamma liknade mig – det tycka alla för resten. Lily var "très-bien" och taflan sade han mycket godt om. Då jag anmärkte att Annies figur ej var utförd (jag har emellertid ändrat fötterna) sade han: mais n'y touches donc plus, malheureux, c’est tres bien comme ça. Tajta såg han länge på – teg först och sade sedan: "Vous avez du talent" i det han vände sig till mig och såg mig i ögonen. Då han gick sade han: Je ne vous souhaite qu'une chose, c'est de continuer. – venez donc me voir un peu plus souvent! Det är märkvärdigt hvad den karlen ser intelligent ut.
Paris d. 17 Dec 1882 17 december 1882
Mina taflor äro väl placerade isynnerhet "Under björkarne, som har den bästa platsen i hela salen – midt på fondväggen så att den synas genas då man kommer in. Denna jemte Lily, några studier, Portalis och Lübeckska schifferhaus äro på cimaisen. Fru Miatleff Tajta, Gustaf Philip högre upp – men alla platser äro goda i Petits sal, och som endast små taflor äro undertill gör det ej något till saken. Jag ville sjef ha Mme Miatleff på denna plats emedan porträttet då är bättre ekläreradt om aftonen.
Söndag d. 4 februari 1883. 4 februari 1883
I morgon skickar jag af Under björkarne direkt till Kejsarinnan Lilys och fru Miatleffs porträtt måste skickas skildt, ty lådan adresseras till Anitshoffpalatset.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
fru R. har nu gått, kl. är 4, och jag har fått hufvudet rigtigt bra i dag. Det blir bestämdt bättre än Miatleffs i färgen, nu står det så friskt och ljust – måtte blott ej färgerna mörkna. Uttrycket är också bra hennes bästa, tycker jag – litet småleende och förnämt, hvilket senare så roligt kontrasteras med uppnäsan och det runda ansigtet.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
Då jag kom hit fann jag ett mycket vänligt bref från fru Miatleff som bad mig komma då och då till henne – jag tror det var i måndags – gossarne hade dock sagt åt budet att jag var bortrest på 4 dagar. Jag gick efter frukosten dit, men fann ingen hemma och lemnade kort.
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31 december 1883
Storfursten Mikhael Mikhailovitsch, som tjenar vid samma regemente var också der. Han hade sig en grundlig sticka – talte med mig länge om Mme Demidoff, Mme Miatleff m.fl. Det är en bra vacker pojke – betydligt vackrare än Mammas Lejon enligt 1846 års mode-journal. Fröken Manzey är alldeles betagen i honom. Jag sade honom också att han hade en obekant beundrarinna – hvilket lifvade honom mycket. Han och en ung grefve Adlerberg, neveu till vår, sutto och pratade med mig efter Kaffet. Han, den unga Storfursten, har alldeles Romanoffska drag – det finns ofantligt mycket ras hos honom – Han liknar Kejsar Nikolai, sin farfar. Emellertid var han rätt dryckesrörd, pratade om sina "bonnes fortunes" m.m. ofantligt öppenhjertigt. Det finns et ögonblick "où nous sommes reduits à sa qualité d'hommes, et rien que cela, och menskornas fåfänga är då densamma, antingen de äro torpare eller storfurstar.
Petersburg d 15 Jan 84 15 januari 1884
Hos fru Miatleff träffade jag Leuchtenberg som var i extas öfver min tafla som han sett hos Beggrow. Kejsaren har ännu ej gifvit något svar – Han har så mycket att tänka på dessa tider.
Det gamla nötet Miatleff blandade bort frågan om taflan – utom att han är ett fä är han bestämdt litet vriden eller afsigkommen. Hon var ytterst vänlig, talade ej ett ord om denna Rafaelshistoria bad mig nödvändigt komma tillbaka och bad mig uppsöka en af hennes intimaste vänner i Paris, en frihnna Krabbe tror jag hon heter.
Paris d. 17 febr 84. 17 februari 1884
I går var jag hos baron Frederickz – bl. andra var der en tysk grefve Arnim. – tyskar se bäst ut i uniform – i svart syrtut får de något Ferlmannskt-Lindenwaldskt i sig. Den olycksaliga taflan är ännu hos dem. Frederickz bad mig skrifva till fru Miatleff att den på ett eller annat sätt måste bort från dem. "Jag får dåligt rykte genom denna historia, sade han, ty folk talar redan om att jag brocanterar med falska taflor." Rothschild hade varit uppe för att se taflan men när han fick höra Pillets (en stor experts) omdöme, drog han lätt på munnen. Fredericks var arg på Gubben M. och det förstår jag nog.
Café Bauer, Berlin, torsdag 15 januari 1891. 15 januari 1891
Mme Miatleff var sig otroligt lik: samma blaserade, trötta min och – samma herrar som förr vid hennes 5 o'clock. Dottren Marina är rigtigt vacker men också blaserad – redan!
Petersburg söndag 5 (17) febr. 95 17 februari 1895
Den Reuterskiöldska middagen, som jag beskrifvt litet längre i bref till Ellan, var så der rigtigt slösartadt mondain. Mycket eleganta toiletter, ehuru i svart, decolleterade damer och herrar med kraschaner. – En grefvinne Keller, född furstinna Shakavskoi såg finast och enklast ut. En grefvinna Bloudow ytterst grand genre, blond, fetlagd, talade franska med engelsk accent à la Maroussa Albedinsky.herrskapet Radziwill, baron Gasser baron Buxhoevden m.fl. 30 personer. Galitzin kom mycket väl ihog mig från Gatshina för 14 år sedan. Grefve Keller som jag ofta såg hos Mme Miatleff, var förvånad öfver att jag ej förändrat mig – likaså voro Reuterskiölds alldeles häpna öfver att jag var mig så lik – nå ja, jag är ju ej så last gammal ännu, och jag bär mina år bättre än Duplessis.