Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Johan Jacobson, mor till Alexandra Manzey och Emilie von Etter

Källor

måndag d. 29 nov 80. 29 november 1880
Alexandra Edelfelts brev kom samtidigt som Gunnar Berndtson som 10 dagar levt med Etters och Manzeys i Petersburg; Berndtsons tal om deras utomordentliga vänlighet dementerar Mammas farhågor om smolk i mjölken då fru Emilie Etter inte har hört av sig; Berndtson blev väl emottagen och förlängde sin vistelse i Nevastaden för att få vara tillsammans med fröken Sophie Manzey; Mischa Wolkoff lär numera betraktas som en buse; Berndtson sade att fru Jacobson var den vackraste och behagligaste i familjen, lika snäll som fru Etter, men vackrare; Edelfelt kan inte förstå Konny Zilliacus prat om hennes dryghet mot de finnar som var på bröllopet.
Gunnar Berndtson tyckte att den petersburgska ståten aldrig kunde jämföras med Paris, varken vad gällde inredning, toiletter, hästar eller ekipag; gamla fru Emilia Jacobson hade det fint hemma hos sig med ingen av de våningar han sett kunde jämföras med till exempel Alfred Koechlins eller Jean-Léon Gérômes i Paris.
Tisdag januari -81. 18 januari 1881
Från Paul Etter har jag haft ett sorgligt bref i anl af fru Jacobsons svåra sjukdom. Måtte hon gå igenom lunginflammationen. Jag önskar det för Generalskans skull; hon, stackare har nog mycket att bära på ändå. Solfjädern tycks ej ha kommit fram, jag skall i dag gå och försöka ta reda på dess öde genom oläsligt. Manzeys ha också haft det sjukt hemma; ty lilla Schura har haft difteri som tyckes ha varit rätt häftig t.o.m. Om Sophie skrifver han ej ett ord. Fastän jag ej känner fru Jacobson, sysselsätter hennes sjukdom dock ofta mina tankar, som sagdt, derför att jag så ogerna ville se Generalskan med sten på börda.
Och nu farväl, goda älskade Mamma. Jag önskar att de ej må få sorg i Petersburg, jag önska det af hela mitt hjerta. Tusen hjertliga helsningar från Atte
d. 24 Januari 1881 24 januari 1881
Jag har just nu skrifvit till Paul Etter – hvad det måtte ha varit för en svår tid för dem. Jag är ytterst intresserad att höra huru det gått för fru Jacobson. Mammas bref underrättade mig i detta afseende endast om det jag visste förut.
Jag tänker ofta på den stackars fru Etter. Hvad de måtte ha haft det svårt, med lilla Schuras sjukdom till! Jag antar, att om sjukdomen blifvit värre, de då skulle ha skrifvit. Då jag nu ej haft några underrättelser sedan Pauls bref skrifvet d. 31 Dec. (ryska stylen) antar jag att fru Jacobson är på bättringsvägen.
d. 2 februari 2 februari 1881
Jag är rigtigt lycklig öfver fru Jacobsons tillfrisknande, ehuru Jag ej känner henne. Det hade varit rysligt hårdt om fru Etter, denna den älskvärdaste menniska på jorden, ännu fått denna stora sorg att dras med. Hon är verkligen bra älskvärd fru Etter, och då jag skrifver t.ex. "cette amitié qui m'honore" så är det alls ingen fras. Jag känner det som en heder att ett stöd att ha en sådan persons vänskap – om också brorslotten kommer på Mammas del.
Granada, måndag, annandag påsk 1881. 18 april 1881
Paul Etters bref om fru Jacobsons död fick jag i går, och denna sorgliga underrättlese gjorde på mig ett djupt intryck. Jag skall skrifva till fru Etter. Stackars hon!
Torsdag d. 21 april 21 april 1881
Jag har skrifvit till fru Etter. Hvad jag deltager djupt i hennes och hela familjens sorg!
Petersburg söndag 30 okt 81 30 oktober 1881
Hvad just lyxen beträffar ha Manzeys det ungefär som Etters. Äfven der finnas goda taflor 1 ypperlig Canaletti och ett godt porträtt af fru Jacobson som ung af Steuben, några gamla holländare o.s.v.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9 november 1881
Några ord blott. I går på e.m. gingo vi till Spetschinskys, der en fin middag intogs och der aftonen passerades. Sällan har jag haft så tråkigt, och troligen hade alla i sällskapet, utom Armfelt som ständigt pratade, samma erfarenhet. Jag försökte, jag försökte verkligen att se glad ut ändå, men mot hela denna atmospher af familjekonversation på ryska, ständigt, alltid evigt om samma saker och personer, kan men ej hålla stången. Att fru Etter gjorde precis samma reflexioner som jag, det märkte jag redan der, men isynnerhet då vi kommo hem igen, och hon utgjöt hela sin galla. Naturligtvis gör sorgen efter modren och det splittrade hemmet sitt till, men isynnerhet är det deras eviga lif inom familjen ensam, som gjort dem ensidiga. Ytterst ömma för de små barnen äro de, och det är ju vackert nog. Vi lekte blindbock en stund i den stora salen med Bebe Mima, Lilli och Sirioscha, men det blef ej mycket roligare för det. – Hvad skall jag säga då de tala om Herm' Gustavitsch, Vikt' Alexandritsch, Nikolai Ivanowitsch, Iwan Nikolaiewitsch, etc. etc.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21 november 1881
I allmänhet är dock B. bättre här än på Haiko, hyggligare. Ytterst vänlig mot mig. Drack åtskilliga gånger Mammas skål. Hans fru gammal och enfaldig. Hans barn likna honom förskräckligt. Hela våningen, stor och rymlig, är full af dynor, skärmar, taflor o.d, allt skänker af familjen Jacobson.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20 november 1882
Vi åkte första och andra dagen omkring – till det närbelägna Berioska ett litet gammalt sommarställe der fru Jacobson bott. Detta kan ej jemföras med vårt Haiko i komfort och behagligt utseende
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Fortsättning torsdag. I går skref jag några rader för att tala om Saschas underbara återkomst. Den odågan har haft hemlängtan i Nizza, och reser nu tillbaka utan att ha gjort en enda bekantskap dernere, utan att ha talt med en enda läkare hvarken der eller här i Paris. – Mamma kan tänka huru glad jag blef åt hans återkomst Mme Pasca skref samtidigt till mig derom – hon som en förnuftig menniska, anser hans företag vanvettigt. Jag begriper mig allt mindre och mindre på ryssar i allmänhet och Jacobsöner i synnerhet. Denna 3 veckorstripp till Nizza har kostat honom tretusen rubel – hvad sagt om det. Han tyckes sjelf vara förtjust öfver att ha gjort af med så mycket pengar. och ändå har han ej spelat. I går åto vi frukost hos Mme Pasca, i går afton följde jag honom igen till bangården och stufvade in honom och Grischka i en sofkupe med direkt destination till Eydtkuhnen. Jag tror ju icke att han är så farligt sjuk. Det är den mest bortskämda kapriciösa, egensinniga och tomma figur jag i mitt lif sett, tom, tom så att jag kan sitta och söka på samtalsämnen i en qvart timme, jag som annars brukar prata sju stugor fulla Hela hans väsen enerverar mig. Han intresserar sig för ingenting annat i hela verlden än diamanter, är ej karl för två styfver. Hade han någon last så vore han dock ej så ointressant. Jag skulle föredraga honom som falskmyntare, kyrkotjuf och utlefvad roué framför detta ynkliga ingenting som han nu är. Nej, Gumman Jacobson i all sin intelligens har ej lyckats med den sonen.