Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

mor till Michail och Alexander Volkov

Källor

Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
I går hela dagen som vanligt hos Madame Miatleff, derefter på visit till Wolkoffs (som skickat mig Figaro regelbundet), och så till Duperret som jag visste vara i staden. Åt denne sistnämnde förtrodde jag min förargelse öfver uppskofvet med de usla fyrkarne, och han lofvade, genom fru Flotow ta reda på saken. För resten är han nu ensam ute på Gatchina. Heath lider af en fistel som ännu ej kommit till mognad. Gumman Flotow lär också ha varit sjuk och legat några dagar.
P.burg. tisdag afton d 28 mars 1882 28 mars 1882
Tillstås måste, att jag i går ej förde den diet som av omständigheterna anvisats mig – På morgonen med hela familjen Manzey, Etter och Armfelt på akademin, der mina Wladimirovitschar mycket beundrades så frukost med Paul, så en exposition, derefter visiter till fru Linder, Volkoffs, Nikiforakys m.fl. så ett evinnerligt språng efter Duperret, som suttit och väntat på mig halfva e.m. och underhållit sig med fru Etter, och sist bal hos Bruuns, derifrån jag kom kl. 5 på morgonen.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Fru Ellis, bredvid hvilken jag satt vid bordet, berättade mig utförligt om hennnes mans resa i Kaukasien, den stackars blinda Atinka regretterade att bo i ett så dödt hål som Zarskoje. Sascha Jacobson var särdeles aimabel. Armfelt lär ej mycket synas till nuförtiden. Han lär ha löpt med sqvaller om arfvet efter gumman Manzey mellan Manzeys och Wolkoffs, samt derigenom ställt till mycken oreda.
Petersburg Måndag d 19 nov 82 13 november 1882
Idag har jag derföre gjort alla mina visiter, hos Wolkoffs Odintzoffs, Buistroffs m.fl., och haft den sällsporda turen att träffa ingen hemma.
P.burg måndag d. 20 november 1882 20 november 1882
Borovna ligger mycket nätt – men är mindre än jag af Etters berättelser trott. Det är ett gammaldags stenhus sådant som massa herrgårdar hemma – icke så stort och så dominerande som Kiala, på långt när. På mangårdssidan ligga två små flygelbyggnader åt sjösidan är en gammal stadig veranda med två runda trappor ned. Ungefär 50 steg derifrån ligger sjön och bryggan, som är gammal, halfrund och af sten. Stället är gammaldags, hemtrefligt, men alls ej storartadt – trappor o.d af gulmåladt trä, som på Kiala. – Utmärkt snyggt öfverallt. Stora björkar rundtomkring. – en lång landtunga som bildar som en liten ås, måste om sommaren vara en särdeles behaglig promenad. Mest björkar – en och annan liten, planterad ek. Från Borovna ser man 2 kyrkor, Wolkoffs ställe midt öfver sjön som endast är några (2) verst bred, samt alldeles midt öfver en by som ger åt det hela ett ganska lifligt utseende. Naturligtvis finnas icke Haikos bergsformationer, vackra vikar och allt det der. Inne äro rummen enkla, men trefliga, stora ej höga men ljusa. Alla möbler äro gamla, sådana som på Kiala de adlercreutzska speglarne. stolarna o.d. Allt Mahogny – i kejsartidens smak 2 vackra bord och en do pendyl ha de, men öfverhufvudtaget är möblementet mycket enkelt. En treflig stor biljardsal med Jakovleffar och Manzeyar i massa alla från början af detta århundrade.
Paris d. 2 Dec 1882 2 december 1882
Hos Madame Pasca hade jag varit förut. Hon var prevenerad om Ss ankomst, och som Wolkoffs, likasom Etters framställt honom som döende, skyndade hon genast upp på hotellet för att erbjuda honom sin vård. Då hon fann honom så pass dugtig – bjöd hon honom och mig på theatern. Jag protesterade för Saschas skull, men gick dock, då jag märkte att ingenting afhöll honom. Vid tredje akten började han dock må illa och gick. Man märker inga yttre tecken till hans sjukdom, som lär vara nervös, men han säger sig känna en grym smärta i högra sidan ef bröstet. Vore verkligen smärtan så svår, skulle han väl, pjåkig som han är skrika, men han säger ej ett ord. Vi voro upp i Pascas klädloge, och jag gick efter Ss affärd upp dit under alla mellanakterna. Hon gör intrycket af en "bonne femme" – helt och hållet fransyska och aktris – rakt på saken, energisk, pratsam och godmodig, men med hela sitt intresse fästadt på succès, applåder, tidningar o.d. Huru en sådan vänskap kunnat uppstå mellan de bigotta, fördomsfulla Volkoffs och denna routinerade aktris, som ej har det minsta gemensamt med dem, begriper jag ej, nej icke det minsta. Unter uns tror jag hon småningon börjar tycka den der Wolkoffska vänskapen bli litet tryckande, så inbringande den än kan vara.
Mme P. tog mig afsides och frågade på själ och samvete om hans sjukdom, som ej synes till just, var så der dödsfarlig, eller om Volkoffs och Jacobsönerna öfverdrifvit. Si c'est l'éternel Buistroff qui l'a dit, je n'en croirais pas un mot” sade hon. Men nog måste det ju vara något med hans sjukdom efter B. haft konsultation med andra och alla sagt att han bordt resa.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Mme Pasca lät påskina igår angående Wolkoffs, att hon visst var dem oändligen tacksam för deras vänlighet, deraf beundran och allt det som detta gifvit henne i Valuta, men att den der vänskapen ändå ibland var högst tryckande Que voulez-vous, nous sommes des natures si differentes. Il y a des bizarreries dans le caractère russe qu'un étranger ne comprendra jamais.
Paris d. 23 Jan 83. 23 januari 1883
I lördags var jag deruppe med Pasca. Hon talade rätt mycket om Jacobsons-Volkoffs, men icke alldeles öppet – ty hon såg ej ut att vara säker på mig. Pasca har talt med Alex. Dumas om den Rafaël jag har. Dumas är nu en tafveljude, och tyckes ha blifvit intresserad af denna sak, efter han bedt mig komma till sig någon morgon för att tala om saken. Pascas konstförstånd är allmogens likt – hon är förtjust i Courtois' måleri, hvilket ej bevisar att hon är särdeles nogräknad.
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
Madame Dumas talte med mig om Volkoffs, Etters och Manzeys som hon kände genom Mme Pascas tal om dem. Madame Pasca har naturligtvis aldrig varit så fjesad som i Ryssland, och talar alltid om denna upphöjelsetid med största hänförelse.
Petersburg måndag 10 december 1883
Det är detta eländiga visiterade som nu åter om en stund skall rycka mig från skrifningen, ty ännu har jag af den oräkneliga slägten Wolkoffs Odintzoffs och fru Ellis ogjorda.
Petersburg, tisdag morgon 1 januari 1885
Edelfelt ska besöka paret Ellis som bor på Vassilij Ostrov; sedan fortsätter han till Volkovs; träffade den yngre Volkov på gatan; slutligen ska han besöka sin vän Nikolaj Ivanovitj Bystrov, som dock sällan är hemma .