Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Viktor Alexandrovitj Spetschinsky, dotter till Johan Jacobson och Emilie Ellis, syster till Emilie von Etter och Alexandra Manzey

Källor

Rainer Knapas & Maria Vainio, Albert Edelfelt och Ryssland, 2004, 455.

Geni

Paris onsdag afton 3 nov. 1880 3 november 1880
Paul von Etter är en ovanligt hygglig gosse; av sin moster fru Eugenie Spitschensky fick han 100 francs och lika mycket av fru Alexandra Manzey och köper hos Ferdinand Barbédienne Paul Dubois "Chanteur" i brons, ett av de bästa konstverk som seklet har att visa upp; tror Alexandra Edelfelt att många vid deras gardesbataljon skulle ha hittat på det?; det kommer troligen inte att uppskattas av hans Petersburgerbekanta.
Petersburg torsdag – nov. 1881 23/nov. 1 november 1881
I går afton var jag som sagdt, bjuden till Spetschinskys. Alla hade vi hört talas om en surpris, och denna var, att Jacoby efter middagen arrangerade tableaux vivants. Vid middagen satt jag som alltid, vid fröken Ms sida. Huru än känslorna varierat ha vi ändå vid familjemiddagarne följts åt. – Hon är förtjusande, men det rent främmande i omgifningen, det ryska, har alltid passat på att komma och hälla kallt vatten öfver mig just då jag brunnit som bäst. I tableauerna figurerade äfven jag. Jacoby framstälde endast egna taflor. 1o en rysk scen som han ämnar skicka till Paris. – Buistroff, Armfelt och fr. Odinzoff – vackra kostymer, men som dessa tre hata hvarandra blef uttrycket och ensemblen si och så. – Tableauerna voro mycket väl arrangerade i ett stort spegelglasfönster som skiljer salen från ett förrum – man kan ej tänka sig en bättre ram, belysningen med alluminium o. bengaliska eldar. Derefter kom ett mohriskt rendez-vous (Alhambra) Jag och grefvinnan Armfelt. Vi hade magnifika och rigtiga kostymer båda, och fingo höra åtskilliga komplimenter – endast Mme Armfelt började hvarje gång dumt nog, att flina – hvad det tjente till hvet jag ej. Så kommo två arabiske tiggare, bröderna Jacobson, och detta var någonting alldeles utmärkt. Sist fröken Sonia M. som (arabisk bayadère) "Almee" dansande sabeldansen.
Fru Etter är, då vi äro ensamma med Paul, alltid densamma, men underligt tyst och tillbakadragen med de andra systrarna. Fru Armfelts röst är den som höres mest. Spetschinsky är en rigtig räf, något tråkig för resten. Jag kan ej begripa hur gubben Manzey kan slå sig ut så alldeles utan herrbekanta. Armfelt, Spetschinsky, Buistroff, Sascha och Mitja (Wolodja är sällan med) se der svärdssidan utan omvexling
Onsdag 2 november 1881
Sedan jag sist skref har jag varit på en familjemiddag hos Manzeys. De ha ett utmärkt bord och do servering hos M. – Hvad familjen beträffar känner Mamma den till största delen. Fru Manzey vinner på att ses hemma. Hon förefaller lugnare, värdigare och gladare, såsom ju också naturligt är. Herrskapet Spetschinsky behagar mig ej. Han ser alls ej militärisk ut, går i litet gamla kläder, är tystlåten. Frun ful, mycket ful i jemförelse med porträtterna som snarare äro vackra. Armfelt och hans fru gråta som vanligt, ibland så att de alldeles kunna nedstämma en, Sascha är sig lik. Wolodja är en mycket hygglig ungdom, städad och tystlåten. Den yngsta, en slags väluppfostrad, men litet lätvitsiger blond yngling har ej mycket att påstå.
I måndags på aftonen lär Jacoby och Buistroff ha dinérat hos Spetschinsky och har den senare der, till min innerliga glädje blifvit stukad af den förre alltjemnt.
I går voro allesammans på middag här, utom Spetschinskys, som ej komma rätt bra öfverens med de andra. Manzeys äro utmärkt hyggligt folk, liberala civiliserade. Fröken äro söt men kall. Hon har litet utslag i ansigtet, och det klär henne ej. Ytterst enkla äro alla dessa fruntimmer i sin toilett, fru Etter har en magnifik men mycket tunn paltå likvisst.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
I går var det middag här med Jacoby, Manzeys och fru Spetschinsky. Bara ryska talades, så att jag blef alldeles alamodiger. Fru Etter öfversatte visserligen de största qvickheterna som sades, , men jag kände mig ändå så förfärligt dum. – Då Manzeys äro ensamma hemma är jag rigtigt à mon aise, men så snart någon annan kommer då blir det igen den evinnerliga ryskan, bara ryska ingenting annat än ryska. All konversation rör sig om Wolkoffs Odinzoffs, Armfelts, Sacha, Wolodja och Mitja, German Gustavovitsch etc.
Spetschinsky sjelf är nu i Moskva. I afton äro vi alla ditbjudna på middag. – De bebo ett rigtigt furstligt palats med balsalong som går genom två våningar, förgyllningar o.s.v. – ingen så vacker balsalong finnes i Helsingfors. – De äro ännu ej rigtigt installerade i sitt nya hus, men der kan bli vackert. Men uti all denna rikedom finnes ej detta något som man anträffas i Paris, "le goût et le chic". Är det förgyldt så är det för mycket förgyldt bredvid en marmorvas af flere tusen rubels värde står en simpel skärm eller något dylikt. Fru Etter har mest smak af alla systrarna. Fru Spetschinsky ser ut som sin egen piga i detta granna palats, så förskräckligt enkel är hon. – Jag vet ej hvarföre de äro så enkla, dessa fruntimmer, då de ändå betala fabulösa priser för hvarje tråd de ha på kroppen.
St. Petersburg d. 9 nov 1881 9 november 1881
Några ord blott. I går på e.m. gingo vi till Spetschinskys, der en fin middag intogs och der aftonen passerades. Sällan har jag haft så tråkigt, och troligen hade alla i sällskapet, utom Armfelt som ständigt pratade, samma erfarenhet. Jag försökte, jag försökte verkligen att se glad ut ändå, men mot hela denna atmospher af familjekonversation på ryska, ständigt, alltid evigt om samma saker och personer, kan men ej hålla stången. Att fru Etter gjorde precis samma reflexioner som jag, det märkte jag redan der, men isynnerhet då vi kommo hem igen, och hon utgjöt hela sin galla. Naturligtvis gör sorgen efter modren och det splittrade hemmet sitt till, men isynnerhet är det deras eviga lif inom familjen ensam, som gjort dem ensidiga. Ytterst ömma för de små barnen äro de, och det är ju vackert nog. Vi lekte blindbock en stund i den stora salen med Bebe Mima, Lilli och Sirioscha, men det blef ej mycket roligare för det. – Hvad skall jag säga då de tala om Herm' Gustavitsch, Vikt' Alexandritsch, Nikolai Ivanowitsch, Iwan Nikolaiewitsch, etc. etc.
Petersburg d. 9 nov. 1881 9 november 1881
Om söndag äro vi allesamman bjudna till Ellis i Zarskoje Selo, på en picknick. Fru Ellis med den blinda dottren är litet sjåpig, talar bara franska (Gud välsigne henne derför) och har fula tänder). I afton är Lise Odinzoff bjuden hit. Hon är mycket verldsvan och talar också gerna franska (äfven henne löne Himlen). Af fru Spetschinsky och do Armfelt får man med njuggan nöd ett franskt ord.
Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12 november 1881
Igår var det stor familjemiddag hos Manzeys. Kitty Durassoff och Lise Odinzoff, Spetschinskys, Armfelts, Etters, Jacoby och svågrarna. Utmärkt fin middag som alltid hos dem. Armfelt som vanligt taktlös – Nadja blir allt bättre stämd mot mig – Jacoby beundrar Lize Odinzoff, som i det hela taget är en ganska snäll och angenäm gammal kokett, och som har hvad Jacobsonerna (alltid med undantag af fru Etter) sakna, d.v.s. verldsvana. Spetschinsky är högst osympatisk – grinar dumt åt allting som ej afkastar en viss summa i pengar, och ser ej ut att älska familjen.
Söndag nov. 1881 20 november 1881
I dag har jag ej varit i Zarskoje, eftersom det var söndag, men i morgon skall jag åter begynna detta kuskande fram och tillbaka. Gerna skulle jag dröja några dagar med ens, men nu är det svårt, ty mina dagar eller rättare sagdt aftnar äro alla upptagna. Imorgon på middag hos Buistroff (frun liknar Emilie Levong, också hvad åldern beträffar), tisdag hos Sascha J. som ehuru jag ej tål honom, lär ha stor vänskap för mig, onsdag bjudning hos Spetschinsky, torsdag ny koncert af Sarasate.
Två gånger har jag varit hos Ellises. Fru Ellis är litterär, har läst upp ett manuskript för mig (rysk kulturhistoria) litet manièrerad, och gås derför åt af slägten. Mig förefaller hon vara en ganska ämabel och fin fru, med mera vana än Jacobsons. Hon har en blind 18 årig dotter, som beklagligtvis icke vill låta synas att hon är blind, har mycket mondain smak o.s.v.
Petersburg söndag 28 nov. 1881 28 november 1881
Återigen efter en middag hos Manzeys. Ungdomen nu föstärkt genom Boris som i dag kommit från Saratov efter en månads uppehåll der, roar sig med musik. Fröken Sophie är förtjusande söt – Gud vet om det är bara koketteri. I allmänhet känner jag mig så väl till mods då Armfelts, Spetschinskys och Sascha ej äro med, såsom nu är fallet.
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
Innan Generalen kom satt jag en stund och pratade med fru Ellis – om Jacobsons naturligtvis, och hon höll med mig om att fru Etter står ojemförligt öfver sina systrar. Vet Mamma, fru Etter är verkligen bra aktningsvärd. Här i P. burg ser man t.ex. att hon får lof att hushålla mycket mera än på Haiko – jag tror att hon har en klädning – Sebastian skrifver de mest dumma och elaka bref om huru han nog vet hur hon roar sig och lefver kräsliga när han ej der, o.s.v. och hon håller ändå god min. – Det är alltid gubben Manzey som betalar theaterbiljetterna. Det måtte gå åt bra med pengar hos dem, ehuru de ej ge baler o. tillställningar. Ms kök är utmärkt, och som de alltid ha främmande (bara slägten) till middag måste detta ej kosta så litet. – Fru Spetschinsky har något skyggt och alls ej verldsvant i sig (Ingen annan har verldsvana än fru Etter af dem) och så är hon, "Génie" så ovanligt ful. Jag vet ej huru ordet "hjelphustru" alltid kommer för mig då jag ser henne – hon liknar någon tvätterska hos oss i Helsingfors – jag vet ej hvem. Det är från gubben Jacobson de ha de der mongoliska kindknotorna. Fru Etter försöker på allt sätt att få mig att beundra fru Armfelt – men "här står jag och kan ej annat" än tycka bra litet om henne. De tycka i familjen att Sascha ser bra ut och är mycket (élégant)(det enda alltid begagnade uttrycket för bien mis, distingué, homme du monde).
Söndag 4 december 1881
I dag är det Paul's födelsedag. Jag har gifvit honom en stor gravyr af Géromes Pollice verso i svart ram, hvilket mycket slog an. – Paul är en så bra gosse – men il a besoin de se dégourdir – och man måste väl kunna få andra bekanta, andra vyer och andra intressen i verlden än sina mostrar.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Vi åto middag hos Manzeys och fingo der infallet att kostymera oss och gå till Spetschinskys. Jacoby efterskickades och kom med en massa kostymer. Jag var klädd till Gammal jude och ansågs spela min rol bra. Paul hade en italiensk renaissanskostym, Boris var mujik, Sofi var klädd i en föga klädande drägt från Saratov. Jacoby var arab, fru Armfelt persiska o.s.v. Vi voro hos Sp. till 2, då Paul och Sascha Jacobson ännu gingo på operamaskeraden, dit jag ej hade mod att gå med eftersom jag skulle vara uppe följande morgon kl. 7.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
I morgon går jag till Spetschinskys för att teckna Sirioschas ben och fötter för Michail Alexandrowitsch. Jag hoppas nu på 10 dagar få taflan derborta färdig.
Gatschina d. 5 februari 1882 5 februari 1882
Derifrån gick jag till Spetchinskys, och der blef jag underrättad om att det fanns en plats på franska theatern för mig. Fru Etter och Lily som ej begrep mycket voro också der, Manzeys hade en annan loge. Det gafs ”le gendre de M. Poirier, och en burlesk komedi. Det förra är ändå bra fint skrifvet och speltes utmärkt väl, så när som på flickan-frun. Det nötet Dica Petit förderfvade rolen totalt. En herrlig role att spela. Denna lilla borgerliga fröken som ofta vurmar att hon ändå är markisinna de Presles, all hennes enthusiasm, hennes storsinthet – det kunde göras något ypperligt deraf. Gurli Åberg spelar rolen bättre, för att ej tala om Comedie Française. Förnöjda öfver vår afton tågade vi hem, fru Etter Lily och jag, i det allra herrligaste månsken, och vi resonnerade mycket om stycket, om karaktären och litteratur. Tydligen hörde Emile Augier till ett tidehvarf som flyr, och kan nog kriticeras om han mätes med realismens måttstock, men hvad det är väl gjordt – hvad det är väl sagdt!
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Buistroff har varit dum igen. Manzeys och Spetschinskys har gifvit honom en pels, magnifik, som kostade 700 rub., och han har varit ovettig och sagdt sig vara led åt alla dessa presenter, samt lofvade skicka tillbaka pelsen – N.B. han skickar icke tillbaks den. – Alla äro arga – men det är den stora Nikolai Iwanowitsh, som får uppträda hur han vill. – Häromaftonen var stor fest på skridskobanan – särdeles vackert – Etters, Manzeys, Armfelts voro der. Jag var nog klok att ej våga mig på det hala, men Buistroff var ute och svajade, och ramlade och var urkomisk, så att t.o.m. fru Armfelt icke ville se ditåt.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
I dag såg jag en utställning i akademin af Aivasoffskys och en Köhlers (porträttmålares) arbeten. Dåligt, dåligt. Jag vågar ej alltför uppenbart komma fram med mina tankar, ty folk ljuger redan på mig ett och annat, hvartill jag dock är fullkomligt oskyldig. Så t.ex. har Jacoby berättat följande, med nödiga exklamationer öfver min "otacksamhet mot de ryska målarne”: Kejsarn skulle ha frågat mig hvad jag tyckte om Akademin och målarne der, och jag skulle ha svarat att det var bara skräp! – Så dumt hopljuget. Det är åt fru Armfelt och fru Spetschinsky han berättat detta, och dessa ha besvurit mig vid allt hvad heligt är att ej sjelf säga något åt Jacoby. De skola nog försvara mig. Emellertid ligger nu Jacoby för ankar, i rheumatism så att han ej kan stöda på sina ben, och läkarne anse det betänkligt. Den stackarn, tänk om han blir en annan Nikiforaki. Jag var och helsade på honom i hans sjuklighetstillstånd, med biafsigt att ändtligen få igen mina skizzer – men der är allt ännu ingen nyckel till skåpet der de äro. Får jag dem ej i morgon, så blir jag arg. – Jag är verkligen sen till vrede är jag inte? – Det måste bevisa slapphet i karaktären att jag ej blir mera arg öfver lumpenhet, men jag föraktar den ändå bra djupt.
Petersburg fredag d. 10 nov 82 10 november 1882
Fru Etter är naturligtvis mycket hemma nu, då systrarna äro borta. Manzeys komma att stanna till jul på landet, der de få vara rigtigt i fred, enligt fruns smak. Spetschinskys skola passera hela vintern på landet.
Petersburg 19 januari 84 19 januari 1884
Fru Spetschinsky har fått tvillingar två gossar, mycket förr än man väntade evenemanget – detta är nu veckans stora samtalsämne i Jacobsonska familjen. De unga herrarne som heta Alexander och Jurii, lära emellertid vara vid ganska god helsa, och hon likaså.
Petersburg lördag morgon 22 februari 1896
Jo af alla Petersburgs galna vakare äro Etters ändå de galnaste. från soiréen kom jag kl. 1/2 4 – omöjligt att komma förut. – Der voro alla som någonsin varit på Haiko, plus prinsessor Wassilschtikoff en basröstad do Dolgoruki m.fl. af systrarna endast fru Manzey. – Der sjöngs och spelades (Loris Melikoff) hela tiden – till sist sjöng fru Nedwedsky mycket, och som jag satt inkilad i en soffa var det ej att tänka på att komma lös. Koki reser i morgon, och var denna tillställning en afskedsfest för honom.
Genom Lilys sång har Etters umgänge på de senaste åren blifvit ännu mycket mera aristokratiskt än förut. De andra systrarna, som troget hålla på sin Jakobsonska exklusivitet, anmärka spetsigt att Emelie och hennes barn blifvit så fasligt fina nu.