Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

släkting till familjen Manzey (modern f. Jakoleva), mor till Kitty Durasov

Källor

Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Fröken Manzey är i afton på bjudning hos Durassoffs – skada att jag ej är der, eller rättare sagdt att jag en gång kom för sent för att träffa fru Durassoff hos Ms, då hon kommit för att bjuda mig och först göra min bekantskap.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
Gumman Durasoff lär i går ha menat att jag vore för mycket artist att gifta mig, men tillika sjungit mitt lof. Hon har gift bort Rubinstein, som nu lär vara temmeligen olycklig – hans fru är också våldsamt ful.
Tisdag – 5 januari 1882
Några ord – Just nu hemkommen från Gatschina, kl. är 7. på e.m. skall jag inta min middagsmåltid solo, ty Paul, Vanja o. Lilly äro hos Manzeys, för att sedan laga mig i ordning för den Durassoffska roligheten.
I morgon far jag ej dit, ty jag vill hvila ut efter soiréen. Sembrich kommer att sjunga hos Ds, och man väntar sig mycket nöje.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Vi skola börja med den Durassoffska dansen. Den var ytterst animerad, der var rigtigt roligt. Gumman var så pigg och vänlig så att det gjorde godt i själen. Chevaliergardet var starkt representeradt kanske en 15 officerare. Levaschoff anförde dansen. Sofi M. var utmärkt väl klädd och såg fin och lady like ut, samt tycktes roa sig bra. Bland andra unga flickor var der en 18 årig furstinna Galitzin, mycket vacker, men litet fåraktig. Hon är förlofvad med en stormrik tchinovnik i Molanders stil 60 år, ful. Det är synd och skam. En mycket vacker men litet stel Mme Trepoff var der vidare en samling gamla spektakel med dekolleterade klädningar och diamanter hejdlöst, hvilket ej hjälpte upp deras utseende. Bland herrarne många generaler och en turkisk pascha. Vi dansade till kl. 5.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Mamma gör några frågor som jag skall besvara. Durassoffs ha det mycket fint hos sig – goda taflor, specielt en Greuze, utmärkta saxiska porsliner Möblerna äro som i allmänhet med grannt öfvertåg och dåligt snickararbete, – men det hela ser rikt ut hos dem. Gumman har 60 tusen rubel om året.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Jag har försonat mig med fru A. och vi äro nu de bästa vänner. Jag tar näml. numera aldrig de höga begreppen om fosterland och nationalitet på allvar utan börjar ett förskräckligt skoj – ypperligt, ty sålunda slutas allt bra. – Armfelt gör mig t.o.m. äran att vara jaloux, och var rigtigt uppbragt då frun proponerade mig att följa henne på kostymbalen hos Durassoffs i morgon.
Ja der är kostymbal, och gubben M. som har sina kapriser, låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har en förskräcklig lust. – Han hatar chevaliergardisterna och tycker ej om den Durassoffska genren säger han. Paul och jag gå okostymerade – dels emedan man är säker på att sålunda alltid vara convenabel och ej sämre än andra, dels emedan flere civila herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera sig. – Visserligen kunde jag få flera vackra kostymer af Jacoby – kanske jag också besluter annorlunda i morgon. – Kitty skall ha en vacker polsk kostym, – gumman D. skall vara kostymerad, friherrinnan Maydel en marquise Louis XV, Lize Odinzoff empire o.s.v. – Levaschoff sotare i svart sammet. Gubben M. är jaloux på sin dotter – han kan ej tåla dessa dumhufvuden säger han, och lider af att se dem slå för Sonjutschka, men han går för långt då han bråkar emot ett tillfälle att roa sig för henne.
Således först på middag med Casimir så möjligtvis på Zigankis koncert (dit komma dock Es ej, ”Cassimer” påstår att det är bara strunt) och så hos Durassoffs.
Gatschina fredag 17 februari 1882
A propos – Ehrnrooths äro nu längesedan hemma, och Mamma har väl genom dem fått såväl konfekten som färska helsningar från mig. De ha också kunnat berätta något om den Durassoffska balen och att jag skulle på musikalisk soirée till Buistroff efter theatern.
Angående Durassoffska balen, så var den hvad kostymerna beträffar ganska misslyckad (efter mina begrepp) ehuru folk ansåg det hela vara fint. Hvar gång vi hos Manzeys kostymerat oss med Jacobys drägter, ha vi erbjudit en vida mer pittoresk och omvexlande anblick. Kostymerna voro ingenting att tala om, utan någon särdeles smak eller originalitet. Jag plågades af Lise Odingoff som stälde så till att jag dansade en française och cotillonen med henne. Trött och full af sött vin från den Ehrnrooths middagen, trodde jag rakt att jag skulle somna der jag satt med min Lisa. Hon tyckte naturligtvis att jag var tråkig, och deri hade hon rätt. Ingen enda af de unga damerna der intresserade mig. Kitty var monumental i sin polska korta kostym, med nakna armar och decolletée – des cascades de chair rose, – skulle en tredje klassens romanförfattare säga. Levaschoff bytte om kostymer och slutade som Montenegrin – der han hade vanliga, sina egna bottiner med stroppar och gummi – högst tarfligt.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Om torsdag är jag bjuden på middag i Chevaliergardets klubb. Jag känner dem nu temmeligen. Dem jag ej sett hos Durassoffs ser jag hos Miatleffs, och denna senare upplaga är den finare. – Alltjemnt löpa de der (för ofta t.o.m. för seancerna). Likaså komma storfurstarne dit; Mikaels äldste son är mycket hygglig och enkel.
Fröken Manzey är en annan mennsika, glad och hygglig. Gumman Durassoff lär ha gjort ett ordentligt giftermålsanbud för Levaschoff, – som dock lyckligtvis refuserades. Hennes sista flamma, Klüpfel, har nu från sin förra värdighet af glad naturlig och okonstlad yngling sjunkit ned till sin verkliga grad – den af komplett åsna. Sic transit o.s.v.
Petersburg söndag afton 30 december 1883
I går var den omtalta soiréen hos Barclay de Tollys. Det var icke någon bal, endast en liten dans med 20 par ungefär. En massa chevaliergardister naturligtvis – endast tre à fyra civila dansörer. Det unga paret tyckes af gumman Durassoff ha ärft en utmärkt artighet och en ovanlig förmåga att göra les honneurs. De sysselsatte sig med hvar och en särskildt, lagade så att alla fick dansa, supera o.s.v. Supén var mycket god. Dansen var naturligtvis animerad då alla dessa kavalleria ben voro i rörelse.