Beskrivning

blomsterflicka, dotter till Madame Angot i operan "La fille de Madame Angot" av Charles Lecocq

Källor

Antwerpen d 13 Nov. 1873. – 13 november 1873
Monsieur Gérard Portielje är en "spektakelmakare av första rang", son till porträttmålaren Jan Portielje, och liknar Filip Forstén; det sjungs mycket under målandet på konstakademien; amerikanerna känner till "alla våra sjömansvisor"; vanligtvis är det Portielje som till först tar ton; den populäraste operan i Belgien och Frankrike är ”La fille de madame Angot”, en "opera-comique" av Charles Lecocqe, förlagd i Paris under första revolutionen.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
Edelfelts humör var "miserabelt" en stund framöver och "den stumma från Porticis" vackra musik hade ingen upplivande verkan; då Madame Angot trädde in på scenen kom Edelfelt emellertid att glömma "Suomen pojka pellollansa" [den finska pojken på sin åker] bredvid honom; pjäsen har gått över 300 gånger i Paris och 200 gånger i Brüssel; som helhet är den inte märkvärdig men den har några mycket lyckade bitar; händelsen utspelar sig 1796, en tid som beträffande politiska omstörtningar har mycket gemensamt med den närvarande i Frankrike.
Alexandra Edelfelt kan tro att Edelfelt inte gör annat än roar sig då han berättar om gårdagens teaterbesök; han hade sett ”Fille de Madame Angot” och ”den stumma från Portici”; flamländarna vill ha valuta för pengarna och spektaklet [föreställningen] räckte därför fem timmar.
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14 januari 1874
På konstakademien är allt som vanligt; ibland kan det falla "några ljushufvuden ibland dessa Rubens-ämnen" in att i timtal sjunga samma slagdänga; den som blir irriterad får till svar en melodi ur "Fille de Madame Angot" till ord av Gérard Portielje: "Si cette histoire vous embête :/: Nous allons la, la, la, la recommencer!" [Om ni förargas av denna historia:/: Tar vi den, den, den, den från början!]
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
Under karnevalen hade "tusentals" valt att klä ut sig till dottern Clairette i den populära operan ”Fille de Madame Angot”; tisdagskarnevalen var grannare än måndagskarnevalen; i karnevalståget drog i synnerhet följet som skämtade om katolikernas tro på vallfartsorten Lourdes undergörande vatten ner hurrarop från arbetarna; den polska dam som var Edelfelts sällskap blev i sin tur indignerad över att man förlöjligade religionen på detta vis; flera följen med anspelningar på rent lokala förhållanden förekom, men deras sinnrikhet gick förlorad på utlänningar som Edelfelt.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
Friherrinnan Emmy Cedercreutz ville se "la jolie parfumeuse" av Jaques Offenbach; Edelfelt och Mille [Emil] Cedercreutz menade att man kunde få se och höra ett och annat "icke comme il faut" [oanständigt]; friherrinnan menade att man inte skulle höra alla dumheterna när det var en operett, så de fick platser på andra raden; Louise Théo i huvudrollen var förtjusande, men pjäsen bjöd på så många "tjockheter" och "scener à la Offenbach" att det för "fruntimrens" skull var riktigt obehagligt; Mille menade att man inte kunde vänta sig annat på Bouffes théatern, och att de som av Hackmans hört talas om pjäser där Théo uppträder borde på förhand vetat vad de gick för att se; i alla fall beundrade man Théo och förstod väl att hela Paris springer på Bouffes, och att pjäsen tävlar med "Fille de Madame Angot" i popularitet.