Beskrivning

gammal soldat och krigsinvalid, fiktiv karaktär i Johan Ludvig Runebergs diktverk Julkvällen

Källor

Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Pauline Ahlberg har under den senaste tiden gjort ett mera ungt, öppet och glatt intryck än tidigare; Edelfelt har läst Johan Ludvig Runebergs Elgskyttarne, Fänrik Stål, Hanna och Julqvällen och Pauline har varit förtjust; de hade tidigare diskuterat Alfred de Mussets dikt "Rolla", som med sitt prostitutionstema Edelfelt inte rekommenderade för ett ungt fruntimmer; det vidriga intrycket från "Rolla" jagades bort av renheten och ädelheten i Runebergs sjuttonåriga Hanna, gamla Pistol och fröken Augusta.
Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
Illustrationerna till Julqvällen blir svåra att göra; Edelfelt har gjort skisser till 3 stycken; 1. Fröken Augusta hejdar släden och tilltalar Pistol; 2. Fröken Augusta och Kaptenskan i vindskammaren; 3. Majoren och gamle Pistol – slutet; Gustaf Wilhelm Edlund vill att de utförs i Paris; Edelfelt skall fråga råd om gravör av en rysk målare och illustratör Alexander Begroff, en f.d. sjöofficer på Alexander Nevsky [fartyg].
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
Edelfelt vill göra bilderna till Julqvällen så bra som möjligt, eftersom det är illustrationer till ett av de största mästerstycken ett lands poesi har bringat fram, och boken kommer att spridas i hundratals exemplar, samt att 3/4 av Finlands befolkning aldrig kommer att se något annat av honom än dessa illustrationer; han har gjort 4 skisser till scenen där gamle Pistol berättar i stugan, 3 till fröken Augusta och kaptenskan upp i vindskammaren, 2 till Gamle Pistol och kaptenen; den första bilden, fröken Augusta i släden och gamle Pistol på vägen blev, som Alexandra Edelfelt utsåg, mycket svår; scenen där fröken Augusta kysser lilla gossen har han ännu inte gjort, inte heller den där Majoren för in fröken Augusta i salen där kaptenen utgör föremålet för allas blickar och kärlek; den utmärkte illustratören Eugène Burnand rådde honom att göra så mycket som möjligt efter naturen, skaffa modell och inte hushålla med pengar för att få illustrationen bra; teckningarna är inte en penningfråga utan en hederssak, det är det hittills ypperligaste medlet Edelfelt fått att göra sitt namn känt i det kära hemlandet; han skall visa skisserna till deras interimslärare [vikarie] Gustave Boulanger och sända hem några flyktiga pennteckningar till Mamma, en av de förnuftigaste arte es thetici [konstestetiker] han någonsin sett.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Illustrationerna till Julqvällen går långsamt framåt; idag har han haft modell för gamla Pistol och hoppas mot slutet av veckan kunna visa skisserna för Gustave Boulanger.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Edelfelt har visat teckningarna till Julqvällen för Gustave Boulanger, som var mycket nöjd, men kasserade ett förslag till gamla Pistol i stugan; Boulanger gav råd om ljusfördelningen, han sade också att kompositionen var innerlig, enkel och naturlig och hoppades att Edelfelt inte förlorade dessa kvaliteter.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Edelfelt tyckte om att höra Alexandra Edelfelts tankar om teckningen till Julqvällen; att han gjort gamle Pistol sittande beror på reflexion – gruppen blir bättre så, och det står inte uttryckligen motsatsen i dikten, man kan tänka sig att den militäriska disciplingen glömdes då de gamla stridskamraterna greps av hänförelse.
Julian Alden Weir rådde Edelfelt att göra gubben sittande, i synnerhet som han är lemlästad och bilden får ett mera familjärt utseende; medalj och ordnar på högra sidan blev Edelfelt uppmärksammad på första genom Alexandra Edelfelts brev.
Jules Marie Lavée var nöjd med teckningen på gamle Pistol och översten; han gav Edelfelt rekommendationer till gravören Henri Théophile Hildibrand, som skurit Gustav Dorés och Alphonse de Neuvilles teckningar; för att utföra illustrationerna lika omsorgsfullt som i François Guizots Frankrikes historia ville han ha 400 francs för varje plansch, 250 francs var det billigaste alternativet för en någonslags artistisk tolkning av sin teckning; 80 francs som Edelfelt senast uppgav var alldeles för lite, uppskattningen kom från en av Jean-Léon Gérômes elever [Albin Meyssat] som arbetar för en dålig modejournal; Edelfelt skrev till Gustaf Wilhelm Edlund och rådde om det behövdes besparingar att i så fall minska antalet illustrationer; hos Hildibrand fick han se teckningar av Doré, Neuville och Émile Bayard som var under arbete.
Paris, Onsdag d. 4 Aug. 1875 4 augusti 1875
Edelfelt förmodar att Johan Ludvig Runeberg uttalat sig även om de andra teckningarna; "Pistol i stugan" tänker han ändra; han sänder två teckningar och ber Alexandra Edelfelt ge sitt omdöme så fort som möjligt; det skulle vara oskattbart att få Runebergs tankar om de andra.
"Pistol i stugan" tänker Edelfelt göra så att Pistol avtecknar sig i svart mot spiseln och fröken Augusta syns i fonden i dörren; folket skulle inte sitta vid julbordet, utan samlade kring berättaren; Edelfelt är nyfiken på Alexandra Edelfelts tankar om detta.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Edelfelt har ännu inte hört från Gustaf Wilhelm Edlund; om boken inte kommer ut förrän nästa sommar, kunde Edelfelt genast resa hem och ta träklossarna med sig och ta dem tillbaka nästa vår; han skulle inte behöva göra ändringen på "fröken Augusta på vägen", eller göra färdigt "gamla Pistol i stugan".
Edelfelt räknar med att kunna betala tillbaka pengarna han behöver; Gustaf Wilhelm Edlund måste väl betala någonting för hans illustrationer och så har han ju några porträttbeställningar i sikte där hemma; Albin Meyssat som tecknar för modejournaler får 70 francs för en plansch; Edelfelt håller fast vid Majoren och fröken Augustas omfamningsscen; Majoren och gamle Pistol tänker han ändra så att Pistol ställs vid dörren betraktande sin tidigare chef med vördnad.
Utan att Jules Bastien-Lepage kände till dikten ansåg han att Pistol inte hade tillräckligt respekt, han skulle göra honom stående; det vore fult att ha dem båda stående, så Edelfelt låter Majoren förbli sittande med förklaringen att han i minnen tas tillbaka i tiden med hänvisning till raden "men i och med detsamma i Finland stod för hans blick"; Adolf von Becker, som återvänt från les bains de mer [havsbad] nära Dieppe, tyckte att Edelfelts teckningar skulle göra epok i Norden; doktor Herman Frithiof Antell yttrade sig också fördelaktigt om dem.
Paris d. 24 Aug. 75. 24 augusti 1875
Edelfelt håller på med den sista illustrationen till Julqvällen, Gamle Pistol i stugan.
Edelfelt har varit hos Jules Marie Lavée, som ansåg att teckningar var "très-gravables" [mycket graverbara] och att det skulle bli bra och seriösa illustrationer; han ansåg att Edelfelt inte behövde stanna tills gravyrerna blev färdiga, vill det sig väl blir de bra, i annat fall dåliga, allt beror på tillfälligheter, t.ex. hade den utmärkta gravören Robert misslyckats med att återge en av Lavées bästa teckningar efter Goupils tavla på salongen; Lavée rekommenderade att ge planscherna med samma stora huvuden till en gravör, Henri Théophile Hildibrand, medan de två övriga kunde ges åt någon annan; Edelfelt tänker ge de två övriga (fröken Augusta på landet och Gamle Pistol i stugan) till Charles Baude.
Paris d. 8 Sept. 1875. 8 september 1875
Edelfelt är färdig med sina träteckningar, så när som på några mindre ändringar i den sista, Majoren och Pistol; det hela blir färdigt i god tid, t.o.m. tidigare än Gustaf Wilhelm Edlund skriver i sitt brev.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Den bästa julklappen var Jean-Léon Gérômes uppmuntrande ord om rida ranka och illustrationerna till Julqvällen (Charles Baude hade gett honom ett exemplar av varje illustration); Edelfelt hade sökt upp Gérôme i dennes skulpturateljé där han höll på med en skulpturversion av gladiatorerna i "Pollice verso" [tavla från 1872] för expositionen [världsutställningen] 1878; Gérôme bad Edelfelt ändra pojkens händer i rida ranka; Gérôme verkade nöjd med Julqvällen, mest såg han på gamle Pistol i stugan och kaptenens hemkomst, samt Majoren och fröken Augusta; Gérôme uppmuntrade honom att visa honom sina verk och att inte överge undervisningen i Ecole des Beaux Arts fastän han arbetade på egna verk.