Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

prinsessa av Danmark, g.m. prins Waldemar av Danmark

Kjöbenhavn d. 20 sept 89. Rosenvænget 20 september 1889
Henningsen lär prinsessan Marie måla.
Henningsen berättat att prinsessan Marie mött Ellan på gatan och velat veta vem hon är; gjort en noggrann beskrivning för Henningsen.
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Frans Heningsen vill någon af dagarna presentera mig för prinsessan Marie (af Orléans) som jag möter alla dagar och som jag bra gerna skulle måla Hon är som nedstigen ur ett gammalt porträtt, blond, spenslig med hängande bourbonska ögon. Hon är ej vacker, men har i otrolig grad hvad man på målarspråk kallar karaktär. Henningsen och alla herrar tycka att hon är "henrivende" fruntimmer ha åtskilligt att anmärka mot henne, mest dock att hon ej det minsta bryr sig om etiketten.
Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
så kom Coquelin – aldrig har jag sett en menniska så modlös som han – alls ej densamma som i Hfors. Det hade gått dåligt i Skandinavien, isynnerhet i Göteborg, men här var det under all kritik. Här har han så litet folk att hvar dag kostar honom 2000, två tusen frcs. – "Ett quand je oläsligt que je n'etais pas content – Helsingfors, et c'était admirable à coté de oläsligt!! suckade han. Jag han ej förstå huru de äroså likgiltiga för honom här. – Quelle humiliation suckade han och vred sina händer – I Wiborg hade han haft 2500 marks inkomst – här har han ej en enda dag haft 1000 kronor. Det var sorgligt att se salen – nästan tom. Jag hade som vanligt fribiljett. Nå teatern, en förstadsteater är också usel, och ingen snobbig köpenhamnarne sätter sin fot dit. Arkadia är ett himmelrike deremot. Ingen an-nan stod att fås. Fru Hartman också förtviflad, – men hvad gör det henne hon har jag sitt höga gage i alla fall. Krohn, Kröyer, Brandes skämmas för landsmännen, hvilkas tankar bara röra sig om "en eneste ting" – guldbröllopet och biljetter till de 3, 4, fester som i anledning deraf skola ges. Prinsessan Marie Coquelins landsmaninna har tröstat honom och skrifvit ett charmant bref. talat med honom, och sökt förklara saken 1º genom teaterns brist på prestige 2º genom guldbröllopet.
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14 maj 1892
I går afton voro prins Waldemar och prinsessan Marie hos Henningsens fru Krohn, fru Henningsens far, Prof. Vermehren och jag – inga andra. Prinsessan Marie tog mig med storm hon var så enkel och naturligt och munter att man ej ett ögonblick skulle ha tänkt på hennes kungliga blod om ej hennes näsa och ögon talat om Condé och Henri IV. Hon målar, etsar skulpterar och förstår sig på, tycks det. Vi kommo öfverens, med Frans Henningsen och prinsessan att på tremanhand bilda ett etsningsförbund, som och att hvar vi än voro i verlden skicka till hvarandra våra respektiva verk.
Vet Mamma att hon påminste rätt mycket om Lily Etter – smalare ansigte, ljusblondt burrigt hår som ser ut som en pudrad peruk ** precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –) – men samma litet generade sätt, samma tonfall litet utsändskt i sättet att tala (hon talade bara danska och hade ett förvånande ordförråd). – Der satt hon och hennes gemål och åt färdigbredda smörrebröd och drack öl – prinsen tog en stor dansk sup dertill. Han är otroligt "ligefrem" och påminner litet om sina systrar hvad det vänliga uttrycket i ögonen beträffar.Det var så lustigt när han alldeles naturligt talade om "min söster i Russland" – med mig talade han mycket om Gatchina om Bogoljubow, om Finlands natur, som kejsarparet beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2 12 på natten gingo de bort till fots som de kommit. Man har aldrig förr sett en prinsessa gå till fots här i Köbenhavn, men prinsessan Marie har infört det, och går nu, trots drottningens protester, i butiker i parker öfverallt – med sina tre små pojkar som heta Åke, Axel och Erik –
Hon talade med förtjusning om Chantilly, hennes onkels gods – det tror jag det – och sade att jag nödvändigt bör fara det för att se skatterna der. Och så pratade hon om Coquelin, om fru Hartmann (hvars franska hon ej tyckte om.)
Frans Henningsen är hennes lärare i målning och hon ser mycket hemmastadd ut hos dem – känner hans fyra pojkar till namnet icke blott men till personer. – Coquelin hade talat med henne om porträttet jag målade och det tycktes intressera henne mycket. – Icke var det mycket ceremoni med de svenska prisarna, men ännu mycket mindre med dessa två furstliga personer af allra blåaste blod.
Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16 maj 1892
Nu skall jag begåfva mig på posten med detta jag måste veta att det kommer rigtigt fram. Innehållet af de senaste brefven voro berättelser om Coquelin dagarna här. Cs förtviflan bekantskapen med prinsessan Marie och prins Waldemar hos Frans Henningsen. Min förtjusning öfver prinsessan som tog mig med storm – så naturlig och intagande var hon! Prinsen mycket enkel talte om "min syster i Ryssland" såsom en vanlig dödlig.
– Säg Kiki, ifall han ännu är i Hfors. att Mario och Michaela voro hämyckta öfver hans bref och helsningar likaså den gamla köksan, som bara längtar efter "lille Erik" – hon kom i går och sade mig att när Erik kommer "hertil" så väl vi piger være ligesaa glade som vores Herrskap" – Våra vänner här i Kbhvn har för resten för alla fört ut honom som en så briljant dreng t.o.m för prinsessan Marie
Kjobenhavn 26 juli 1893 hos Pasteur. 26 juli 1893
Efter 2 dagars uppehåll på Bregentved blef jag pr telegraf kallad hit till prinsessan Marie, som hade lust att visa mig sina arbeten. Om lördag komma Kungen och Drottningen tillbaka från England och då är det slut med den sköna friheten för henne. Alltnog, igår fick Moltke ett så lydande telegram: Inviteret på frukost sammen med hr Edelfelt, vil de tillade ham komme – Marie prinsesse af Danmark." Hvilken frukost? Hvar? Hos oläsligt, hos Moltke-Hvitfeldt allmän hufvudbry – först om 3 timmar då jag fick Pasteurs telegram förklarades gåtan.
I dag har jag således varit hela dagen med den söta prinsessan och jag har icke kunnat se mig mätt på hennes egendomliga typ, hennes bourbonska fina näsa, nätta ögon, och lustiga mun. Distingerad är hon alltid, hvad hon än säger och gör Det är en sådan underlig blandning af timiditet och aplomp hos henne. Hon säger vågade saker med en mild flickröst och rodnar – rysligt ung är hon, och som förr påstår jag att hon påminner om Lilly Etter i sättet. hon visade oss efter frukosten hos Pasteur (der det ej vara andra än vi 4) allt hvad hon hade i gula palatset – familjeblenader, taflor, skulpturer och keramiker. Idéer har hon och kan mera än de flesta amatörer. Hon har talt om att låta måla sig af mig (det vore ett roligt porträtt) men som hon är på vippen att skänka kungahuset en ny prins, kan detta ej göras nu.
Huset är fullt af folk. Grefvinnan Knuth af Knuthenborg med 3 döttrar och 2 söner hvaraf den äldre student, en ung comtesse Danneskjöld Samsøe, grefve Moltke-Marcenberg (bror) m.fl.. Comtesse Danneskjöld 27 år är mycket fin och söt – hon ser fransysk ut (hennes mor lär ha varit fransyska) vågar säga ut sin tanke och är rätt lustig. – "Je vous cele d'ici" sade prinsessan Marie vous regardez déjà beaucoup plus la Comtesse Danneskjöld que votre modèl – je ferais comme vous!. – Alla dessa menniskor äro kusiner och nära slägt med Resentlowar, Knuthar, Brahar och Billar. –
Pingstdag 1 januari 1894
I dag och i morgon gör jag porträttet af pr. M. färdigt – Sedan får vi se när vi resa af till Bregentved, der jag skall vara två dagar. –
Kjøbenhavn 9 april 94 9 april 1894
Prinsessan Marie kom mycket glad och gaf mig en skakehands och sade "je crois bien que nous sommes de vieux amis – det är för resten henne jag har att tacka för att jag var der, ty hon lät inbjuda mig, emot all etikett samma dag – och ehuru jag ej var préalablement presenterad. Emot hofmarskalken Löwenskjölds protester satte hon blott sitt: je le veux och så var jag der,
Och så började dansen. En adjutant får tag i mig och befaller mig att dansa andra kadriljen med prinsessan Marie, i detsamma spela första françaisen upp och jag ser till min förskräckelse att de kungliga icke lemna sina troner, utan att jag också snart måste stå deruppe, samt att kungen dansar ypperligt, med steg, annorlunda än vår française, och att alla hofherrarne och officerare dansa som i en balett i takt med en massa entrechats, och så tänker jag mig skandalen att dabba mig det var en pinsam stund – och jag beklagade mig för Pasteur. Allez toujours – moi je ne suis pas non plus se quadrille, je ne l'ai Jamais su. Och så spelades det upp till vals, och strax derefter till française. Jag hade gått fram till prinsessan, bekänt min okunnighet och frågat hvem hon ville ha till vis à vis – Hon valde Koki Etter och en fru Castenskjöld. – Och jag dansade så utmärkt sol, försökte hålla tankarna tillsammans och hade min blick ständigt föstad på hans majestät. Jag dabbade mig ej. Tänkte på att Mamma skulle ha varit stolt – ty jag stod, tredje paret från kungen – med kronprinsen och grefvinnan Moltke emellan. – Emellertid andades jag lättare här dansen var öfver, och fick då tid att njuta af "kudöljen" som visserligen var charmant.
Efter supén spelades det upp och så dansades en traditionell gammal dans, Tempéte ungefär som matradura. Kungen dansade i täten – det är obegripligt att han kan se så ung ut och så kan håller sig sedan! Drottningen ett år äldre, således 77 år dansade icke. Jag dansade kotiljong med grefvinnan Moltke och galop med prinsessan Marie igen – d.v.s. blef "befald" att dansa med prinsessan Marie. – Det var Lundbyes galopp ju, min fru, så sant som jag Polhander heter o.s.v. – och jag tänkte på Mamma naturligtvis.
Så superade man – jag med Pasteur, som sade att han sedan hela den der historien ej träffat en enda "vrai amie" och som derför uttömde sitt hjerta för mig. Han har haft det mycket tråkigt fastän hans prestige hos de kungliga isynnerhet pr. Marie vunnit och fastän hans rôle varit allmänt erkändt den bästa och mest patriotiska. Men det var besynnerliga saker han talte om emellertid – tillräckligt att skrifva en liten broschyr i modern politik. Måtte allt sluta bra emellertid. – supén var mycket fin, mest bestående af kalla saker – hummermayonnaise, paté de foie gras, inlagdt kött, farcerade saker m.m. och mycket champagne.
I dag är jag bjuden på middag till gr. Erik Moltke i morgon på middag till prins Waldemar och prinsessan Marie och derefter på bal till Moltkes. Och jag som tänkte på att arbeta!
Kjøbenhavn 18 april 1894 18 april 1894
Senaste måndag var det en stor officiell och grann middag hos Moltkes för Estrup som fyllde 69 år. Moltke steg upp upp och höll ett tal der han talte om alla de närvarandes beundran för honom. – Med utrikesministern baron Rheedz-Thott hade jag efter bordet ett långt samtal, angående Finland och ryska pressen – han frågade mig om allt detta – Han lär vara mycket förargad på prinsessan Marie för hennes inblandning i politik den senaste vinter, och som han ej kan komma åt henne fruktar Pasteur hans hämd. Det vore bra ledsamt om Pasteur skulle flyttas härifrån.
Prinsessan skandaliserar då och då det ceremoniösa hofvet och do adeln – De kunna icke förstå hennes "vildskab". Hon var mycket lustig när hon var med drottningen hos Moltkes under det jag målade. Ellan har väl läst brefvet för Mamma om denna högst komiska seance.
Hvad tycker Mamma om Sven Scholander, som i prinsessan Maries minnes bok (som jag har här framför mig) skrifvit "Tu me demandes, Marie, etc. prinsessan sjelf hade mycket roligt åt det, men tyckte det var nog framiljärt. Scholander har emellertid blifvit Dannebrogsriddare, och farit hem med guld, tusentals. Jag skulle gerna ha sett honom hos prinsessan Marie – jag undrar om han omfamnade alla menniskor som hemma i Finland. –
Kjøbenhavn 26/4 94 26 april 1894
2 gånger har jag varit hos prinsessan Marie men har sagt henne upprigtigt att jag först sedan grefvinnan Moltke var färdig kunde rigtigt bli menniska och målare igen. första gången voro hennes 3 pojkar (hon har 4) inne och väsnade gräsligt. Den yngsta, prins Erik slog sönder en lampa, de andra målade ned sig gräsligt med några af mina pasteller. Hon är sjelf alldeles förtjusande, tycker jag så naturligt så mensklig och intelligent. att jag alltjemnt glömmer att säga vore altesse utan bara går på med vous och Madame – det gör eller ingenting – Hon har talat så förvånande upprigtigt med mig om allt möjligt – också om den sista diplomathistorien. "Oh, les journaux et les journalistes cette peste! – sade hon. Vi talade bland annat om familjetycke och hon visade på ett sèvres bord hon hade med porträtter ända från Henrik IV Nog är det lustigt att tänka att hon i rätt nedstigande led härstammar från honom och Marie Medicis. – flitig och ifrig är hon – läser, målare, skulpterar, stiger upp kl. 6 om morgnarne. – f. n. är hon (likasom Anni begeistrad för Kirkegaard och talar mycket om honom – klok och alls ej verldsdamsaktigt. – Men stilig är hon – hennes långa hals och långa smala fötter den ljusa tupén som står upp i vädret, de slapiga ljusblå ögonen, den krokiga näsan det är stil. – En del af aristokratin tycker ej om henne, emedan hon mot dem (men bara mot dem) visar sig kall och högdragen. "IIs me glacent avec leur questions de rang et de quartiers de noblesse, moi qui n'aime que la liberté et l'indipendance" – om lördag blir nästa séance och då skall jag besluta mig huru jag gör henne – och så får det gå "med il" och icke bli påtande – ty hon måste göras med raskhet och inspiration. Nu är det bara det eländet att hertigen af Chartres, hennes far kommer hit om tisdag, 1sta maj och blir här 3 dagar, under hvilken tid det väl ej blir målning af.
Salongen på Champ de mars öppnades i förrgår, 24 april, således 14 dagar tidigare än annars. Jag är bra ledsen att ej ha fått vara med. (Sedan 17 år har jag utställt i Paris och sett alla salonger) men både Pasteur och Krohn ha sagt att jag icke bör låta tillfället att måla prinsessan Marie gå mig ur händerna, – båda försäkrar att jag får både heder och nöje af det. – Hon ligger så briljant för dig, netop, säger Krohn. – Hon vill också se Mammas porträtt och jag skall ta det med mig ditupp i öfver morgon.
Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1 maj 1894
Mamma är naturligtvis förvånad öfver att vi ännu äro här – det har varit så att prinsessan först i går blef rigtigt färdig, och så ha Moltkes varit på resor till slägten, så att vi först i morgon kunna resa till Bregentved, och derifrån, med Guds hjelp, om fredag eller lördag till Berlin. Der skola vi träffa Krohn och resa så fort som möjligt till Paris –
Prinsessan är nöjd med porträttet – var mycket vänlig mot Ellan och har bedt mig bara skrifva till Bernstorff så kommer hon in och står igen vare sig i sommar eller höst – jag antar det senare. – På de sista dagarne blef jag litet nervös öfver hennes porträtt också – det är ju alltid så när man skall sluta något. Prins Valdemar och alla andra tycka mycket om det – några skulle naturligtvis oläsligt ha det mera skrattade mera aimabelt – jag har redan antydt ett briljant småleende.
I morgon afgår med båten direkt till Hfors 1° flickornas gardiner (jag hoppas de behaga. 2° 2 proflappar till deras möbler (jag tyckte det var säkrare att skicka proflappar på en aln för att ni skulle få se rigtigt – af tyget skickas så mycket som behöfvas så snart flickorna bestämdt sig. 3° min vinter paletå och skinnmössa. 4° en gammal rococosoffa som jag köpt hos en "Marchanddiser" 5° en pastellskizz af prinsessan, som Ni icke får döma efter denna karrikatur, 6° några beslag till Vår en byrå. 7° något som jag skall köpa i dag ännu. *) *) 8° tyg till rococo soffan – jag ber flickorna se på detta – det är billigt bomullstyg – vilja de ha sådant? – Allt detta tar jag mig friheten skicka under Mammas adress! Marie kan ju förtulla det – soffa ser bofällig ut – jag hoppas de ej klä till för den. för tullafgiften och frakt skickar jag här – med 100 mk – det kan aldrig bli så mycket, naturligtvis.
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4 maj 1894
Under dessa sista dagar har prinsessan icke suttit för mig ehuru jag ändå målat der efter de skizzer jag gjort och efter mannequin Jag gör henne nu ändå i stor stass med ordnar och hofdrägt och en från skuldrorna nedfallande grå pels med blå räf som hon fått af Kejsarn. Hon är mycket nöjd med utkastet och jag tror också sjelf att det blir både likt och bra. Jag skall om några dagar skicka en utförd teckning af porträttet. Här medföljer en croquis som dock icke är definitif, hvad handens ställning beträffar. Hennes hals sitter så alldeles briljant kungligt på axlarna, och utan att vara vacker är det här hon en sådan ståtlig charme, – att jag tror mig kunna återgifva henne rigtigt bra. –
Då jag nu varit ensam i hennes atelier (hon kommer ändå minst 3 gånger om dagen och pratar en stund) har jag kunnat göra mig reda för hvilken märkvärdig, sökande ande hon ändå är. Det finnes icke den sak inom konstens (alla konsters) enorma rike som hon icke skulle ha tänkt på – halffärdiga skulpturer, ypperliga fajanser, försök på ornamentik, stora oljetaflor (delvis bra) aqvareller, etsningar qoucher med de mest heterogena ämnen – blommor, landskap, natur morte, en underofficer vid flottan (naturligt storlek) franska soldater, hundar (i oändlighet – allegorier Hon har en utmärkt samling japonaiserier, och att hon verkligen förstår och älskar dessa saker, det ser man på hennes otaliga teckningar af dessa Buddha'r och böcker sedan! Allt som skrifves på franska, engelska och danska norska – allt ligger huller om buller med tusende teckningar, gipser, afgjutningar, kopior, fotografier i den lilla ateliern. – Den är också så proppfull att man får styra skickligt för att ej slå ned en cavalett med hundra saker på eller stjelpa omkring ett staffli eller en portfölj. Att hon är sin man enormt öfverlägsen, det tror jag är säkert. De hålla dock mycket af hvarandra tyckes det. Han har ibland mycket uttryckslösa, stirrande ögon bakom pincenezen – ögon som icke tyda på någon öfversvallande kraft eller större invärtes koncentration. –
Hennes tyckes kriticeras mycket isynnerhet inom adeln – att hon åker på brandsprutan i pin karrière till en eldsvåda, att hon i ett anfall af extas för flottan låtit tatuera ett ankare på sin bara arm (tänk drottningens förtviflan!), det är visserligen "slemt" men det som de aldrig kunna förlåta en prinsessan är att hon vid en ridt i fjol utanför Bernstorff mötte en liten Siamesisk prins, 15 år som vistas här, och låter honom klifva upp på hästen, sitta bakom henne och hålla henne om lifvet. De tala ännu om hur Caroline Mathildes ridtur i karlkläder längs Bredgade skandaliserade Kjøbenhavn men det är något lika förfärligt detta här, menar de. – att hon, med hennes frihetsbegär skall bli galen af alla de ceremonier som fordras. vid att så gammaldags hov som detta, följer af sig sjelf. Hon säger ofta att hon mycket hellre skulle vilja vara med konstnärer och litteratörer – skada bara att så ofta politiken skiljer dem från henne, säger hon. –
I Dannebrog för i går stod en notis om att "den berømte finska maler Albert Edelfelt malede et porträtt af H. Kgl. Höihed prinsesse Marie" – vill Ni, så kan ni ju också låta införa en sådan notis i våra tidningar.
Mammas porträtt beundras allmänt – jag skall endera dagen ta det med mig till prinsessan som önskar se det.
9 maj Onsdag 9 maj 1894
Tack för brefvet – träffat fröken Mannerheim hon har sin far här – de voro i går på theatern. Koki går i dag morgon kl. 9 med henne på Panoptikon Thorvaldsensmuseum den fri utställning m.m. I morgon går hon (också med Koki) till Rosenborgs slott. Det är ju så olyckligt att jag målar från 11-1 hos prinsessan. I går spatserade jag med far och dotter på Langelinie.
torsdag 10 maj 10 maj 1894
förlåt de hoprafsade raderna i går. Jag har alltid så mycket bekej med de Geberska korrekturen som måste Genomgås, inpackas och egenhändigt föras på posten, och så prinsessan kl. 11. Det är en halftimmes väg in till staden.
Nu efter prinsessan i går var jag hos Sofi Mannerheim (fadren reste i går morgse) Jag fann henne i sällskap med baron Walléen den äldre – fastän jag sjelf var gräsligt trött bjöd jag henne och Koki på Operan, der Mefistofeles med Krohns uppsättning gafs. Det var verkligen vackert, och under musikens inverkan och det poetiskt-artistiska intrycket från tablåerna på scenen glömde jag småningom min mage och min trötthet. Fröken Sofi såg mycket lifvad ut, så mycket mera som hon fick se kungen kronprinsen alla ministrarne (inclusive Estrup) hela Corpus diplomatique m. fl. på Teatern. Efter spektaklet gingo vi med Krohn på Caféet i Hôtel d 'Angleterre der vi sutto till kl. öfver 12. – I dag kl. 10 f. m. går hon med Koki på Rosenborg, sedan till Thorvaldsen museum, så kommer jag och tar henne kl. 4 och hon skulle resa i afton hette det, ifall hon ej stannar öfver för att se den Kjære familjen.
Jag har nu målat prinsessan och alla äro nöjda – d. v. s. hon och hennes två intime, unge Moltke Hvitfeldt, marinofficern och en löjtnant Rosen, som kommer dit alla dagar. Hon står makalöst, och säger att detta stående är ingenting mot att stå vid hofvet, 4, 5 timmar och hitta på konversationsämnen med hundratats menniskor som man ej känner. –
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14 maj 1894
Prinsessans porträtt i pastell är nu färdigt, och såväl hon som prins Waldemar äro mycket nöjda dermed. Jag tycker sjelf om det – det liknar och har en viss kunglig chic samt är vackert i färgen. Hon har stått admirabelt. Hon vill gerna göra Ellans bekantskap säger hon. Vi gå derför ditupp om torsdag –
Berlin W., den 29 Maj 1894 29 maj 1894
Bregentved slog som skönhet och slottslikhet mycket än på Ellan. De voro alldeles utmärkt vänliga, och Ellan blef grefvinnans hjertevän. Detta gick så till att Ellan var presenterad om allt som grefvinnan brukar tala om religion och erotik – (det sista alltid sålunda behandladt att hon tror på att "ægtefeller" om icke andra, skola träffas och lefva med hvarandra i en bättre verld – huru går det då med dem som ha varit gifta 3 gånger?) – Ellan gick derför genast in på detta, och hon blef en så en "förstående Aand" i fluxen. För resten behöfver man ej säga mycket med grefvinnan M. Hon pratar hela tiden, om och om igen samma sak, med samma ord – när man så säger Ja, så begynner hon på nytt, likasom om man missförstått henne, med ett: Ja, jeg maner kun" – Hon har verkligennågot af alldeles ung flicka öfver sig – Oskyldiga förtroenden, onödiga tysthetslöften om oskyldiga ting och i afskedsmiuten ännu bön till Ellan att skrifva och att "bränna brefven" – det är ju komplett? Hon är en utmärkt snäll menniska, det står fast i alla tider, – men, säger prinsessan Marie, elle tourne en cercle tout le temps, et j'en devins folle". Emellertid kan Mamma tänka sig mig förvåning då jag andra dagen såg Ellan och Magda med armarna om hvarandras lif svärmande gå och spatsera långt borta i parken.
Khvn tisdag 9 okt 94. 9 oktober 1894
Prinsessan är i England.
Tråkigast är att prinsessan är borta. Hon lär vara mycket nervös och utpinad.
Måndag 15 Okt. 94 hos Koki Etter Kbhvn 15 oktober 1894
Går nu till Pasteur för att besvara prinsessan Maries utmärkt vänliga bref.
torsdag d. 18 Oktober 1894 Bregentved Haslev 18 oktober 1894
Talte jag om att prinsessan Marie skrifvit ett mycket vänligt bref till mig? Pasteur har skrifvit till henne ett långt bref om alla mina mellanhafvanden med den danska adeln. P. har tagit min hämd på sin partage, och menar att om de plågar mig, så skola saken åtminstone blifva allom kunnig –
Bregentved tisdag 30 okt 94 30 oktober 1894
Jag gnor som sagdt på och målar så mycket jag hinner, ger mig knappast tid att gå ut "en dejlig Tur" i ösregnet. Med Guds hjelp hoppas jag vara färdig lördag eller måndag – får se om Frederik då blir mera nöjd. Deras ideal är som målare är en professor Jensen i Khvn, som målare mycket i Berndtson stil, men mycket mera hårdt och stelt, förstorade fotografier, rätt och slätt. Ack hvad prinsessan Marie hade rätt då hon sade: "vous êtes bien bon de vous tourmenter ainsi – vous leur donneriez une photographie colorieé, que cela leur plarrait mieux qu'un chef d'oeuvre. Men som sagdt – jag tar det från den stoiska sidan och hoppas snart bli färdig – en månad hade ju också kunnat gå till strunt i Hfors. Nu har jag emellertid lärt mig tålamod och finner att den dygden, likasom alla andra inte är så svår bara man kommer i farten.
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
I söndags var jag bjuden på frukost till Léon Moltke. Der voro Prins Valdemar, prinsessan Marie, prins Georg af Grekland Marquis de Bouillé och Mr Dufeuille, Orléancernas factotum, storpratare, men ganska klok. – Jag vet ändå ingen menniska som verkar så prinsessa som prinsessan Marie, och det fastän hon är litet gauche i rörelserna. Men fastän hon icke har fru Linders säkerhet är hon ändå mycket mera rasdjur än fru Linder – och så är hon så snäll och vänlig och naturlig. Hon lofvade komma hit till ateliern endera dagen. Alla intressera sig för fr. Acktés porträtt – hon, Aino Ackté har en ställning här som man hemma ej drömmer om – hon har med ens blifvit No 1 vid Operan och publikens favorit. Att hon är absolut hygglig och comme il faut misshagar ej parisarne tvärtom – de skryta dermed! På frukosten talades ganska mycket politik. Hvad dessa prinsar ändå äro underliga. I Boers frågan voro de engelska – alltid naturligtvis på maktens sida, t.o.m. de hyggligaste.
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
De sista dagarne ha varit svåra genom det mångahanda under dem. först telegrammer från prinsessan Marie att jag nödvändigt skall ge något till en publikation "la belle France" som hon skall ge ut i Kbhvn för välgörande ändamål vid en bazar – så frågar jag telegrafiskt hennes adjutant i denna sak, Herman Bang, när bidraget allra senast skall afsändas härifrån hvarpå han svarar: i morgon, d.v.s. i dag. Jag har vakat genom hela natten får att göra en teckning, som Jag dock ej var nöjd med, utan sände ett utrifvet blad ur mitt album med.