Beskrivning

slavinna, huvudkaraktär i diktverk med samma namn av Johan Ludvig Runeberg

Paris d. 12 Jan. 1877. 12 januari 1877
Johan Ludvig Runebergs Nadescha skulle vara svår att illustrera; där förekommer så fullkomligt olika typer, kejsarinnans hov, furstarna, Miljutin och Nadescha själv.
Lördag d. 3 mars 77. 3 mars 1877
Om Edelfelt hinner skall han göra några teckningar till Nadeschda och Gamle Hurtig; tillsammans med ett par studiehuvuden av exempelvis Sulamith borde han vara tillräckligt representerad på Salon de Helsingfors [Helsingforsexpositionen]; huvudsaken vore att måla något smått hastigt och lustigt, som kunde säljas för 200 à 300 mark.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
Edelfelt har tänkt göra en kolteckning med Nadeschda som fördrivs från sitt slott med sina två barn ut i skogen, och Dmitri som lurar på sitt rov; om Edelfelt åker ut till Fontainebleau kan han göra studier för fonden.
Edelfelt tycker att Nadescha står långt under Julqvällen, Elgskyttarne och Hanna; Katharinas ingripande i slutet påminner om den goda fén i sagorna som ställer allt till rätta; Johan Ludvig Runebergs språk är charmant, det är underbart hur Runeberg skildrat Dmitris sinnliga glöd, hat och hämndlust i så enkla och rena ord; Edelfelt har läst igenom sångerna med tanken fästad på det pittoreska i situationen; vissa passager är inte tidsenliga och tillräckligt ryska - falkjakten, furstinnans tal i familjen, salen med porträtten för dem in i medeltiden och riddarväsendet; Grigorij Potemkin och kejsarinnan Katharina är ypperliga; Alexandra Edelfelt kanske tycker att han har fel, men hans åsikter ändras säkert ju längre han lever.
Paris d. 22 April 1877 22 april 1877
Edelfelt har varit på utfärd till förstaden Arceuil med Henri Dutchhold, Gustave Bourgain och Ferdinand Gueldry; Dutchhold är landskapsmålare, redan över 30 år och har ställt ut på salongen i redan ett decennium; han tycker att han ännu behöver teckna och studera och går därför i ateljén; han driver godmodigt med alla, men är främst filosofiskt lagd; Dutchhold tog dem till Arcueil som är en förstad utan en enda villa, där bor endast tvätterskor, garvare och dylika personer; de gick längs bäcken la Bièvre till Paris, förbi andra banlieuer [förstäder] av kommunardtyp; det bästa var att Dutchhold visade dem en gammal övergiven och förvildad park, som tillhörde en adlig familj som aldrig kom dit; den gamle portvakten låter endast konstnärer komma dit och Edelfelt tror att han kommer att hitta ett lämpligt motiv till det landskap han behöver för Nadeschda.