Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Pascal Dagnan-Bouveret

Paris d 5 december 79 5 december 1879
Edelfelt skall vika in hos Pascal Dagnan som är nygift; frun kommer från Franche Comté och lär vara mycket söt.
Paris fredag d. 12 mars 81. 12 mars 1881
Jag håller mycket af Dagnan. Han har sin vän Courtois, un drole de type, som ehuru underlägsen i talent är såsom en slags mentor för honom, och sin unga fru, som han afgudar. Han behöfver således ej min vänskap!
Mme D. har suttit modell för hufvudfiguren i hans tafla, bruden. – Det är en sed i Franche Comté att den äldsta i familjen, farfadren t.ex. strax innan tåget går till kyrkan, tar ett ljus, och gör korstecknet på det knäböjande brudfolkets panna. Denna sed, som afbryter bröllopståget, och som försiggår under dödstystnad, har Dagnan återgifvit så, som endast en mästare kan göra. Salen, hvitmenad prydd med blommor, dukade bord, unga flickor och bönder i högtidsdrägt se nyfiket på scenen. – Brudparet andäktigt – uttrycken, skilda hos honom och henne alldeles utmärkta, så farfadren, som i sin urmodiga frack får något storartadt genom ögonblickets högtidlighet och farmor som tåras – nej – jag kan ej i ord beskrifva det som bör ses. Gérôme hade sagt att han gjorde rätt i att ännu en sommar arbeta på taflan för att sålunda frambringa något rigtigt helgjutet. – Solen kommer in från tre sidor genom de hvita gardinerna det hela så ljust, soligt och gladt som hans förra tafla var mörk. En sådan talent!
Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
Då jag kom stod Mme Bertaux, proprietaire och stor skulptris på trottoiren, och smickrade mig, alla ha längtat efter mig sade hon, alla ha väntat med otålighet. Stor omfamning med Dagnan och Courtois. – De äro ändå bra hyggliga. Dagnan är en fin natur – och klok. Det är ett godt hufvud på karlen. Hvad det är roligt att återse dem. D. har varit i Italien hela vintern. Han har haft en liten son, som dog efter 10 dagar. Detta hade mycket tagit på hans unga fru (ännu ej 20 år) och det har varit för att förströ sig som han nu legat i Neapel och på Sicilien. Jag har naturligtvis fått berätta, berätta i evighet. ”Ce n’est pas moi qui voudrais être empereur” var Dagnans slutrefräng.
Paris tisdag 23. Maj 82 23 maj 1882
Jag har i dag talt med Dagnan om giftermål. Den stackarn har nu hela vintern varit mer eller mindre ur ståndsatt att arbeta, tillföljd af hans frus sjukdom, samt hans lilla gosses död. Nu, efter hemkomsten från italien ha de haft det ganska bra, tills frun i går insjuknade häftigt, läkarna veta ej så noga hvad det är, men tillskrifva sjukdomen förlossningen. Den stackars Dagnan är alldeles utom sig, blek och orolig. – Ce sont les maladies des autres qui sont les plus terribles – sade han. Han har en tafla en train som nu troligen aldrig blir detsamma som den blifvit annars. – "J'aime beaucoup ma femme, et je suis aussi heureux que possible, et cependant je te conseille de ne pas te marier tout de suite, au moins – je n'ai plus la tête à moi – et c'est dur dans un metier comme le notre." I sanning, man kan vara bokhållare eller embetsman och ha sådana bekymmer – ty man gör sin tjenst mekaniskt, men i ett yrke der hvarje fiber måste vara ansträngd för att frambringa det minsta dugliga, är man totalt omöjlig om man täres af sorger.
Fragment 30 maj 1882
De stackars målarfruarne, som ej ha slägt i Paris, känna sig alltid ensamma – t.ex. Dagnans fru. Hon är dessutom sjuklig, och han har lidit mera deraf än hon. I går t.ex. på middagen kunde han ej vara med – om en vecka skall han resa till landet för att hon längtar hem till sina föräldrar – han kan derföre ej göra en tafla som han börjat på med.
Paris d. 20 Juni 1882 20 juni 1882
Det är ett faktum att Dagnan, fastän han håller af sin fru, blifvit allt dystrare på senare tider – Vi ha ofta talt om saken och hans reflexioner äro ej uppmuntrande. Tänk sedan på att flere andra af mina vänner Sargent m.fl. säger åt mig att jag vore galen om jag band mig. Jag vet ej hur jag från första stund det var fråga om fr Manzey, kände mig såsom förpligtigad på ett eller annat sätt. Det var ju fånigt, men det är så och denna känsla af pligt, fullkomligt imaginär och galen, kommer ändå någongång öfver mig. I allmänhet är jag högst besynnerlig – med min fantasi och mitt vexlande sinne kan jag tänka på 10 olika sätt under en dag – och hvarje ny tanke är lika upprigtig.
Paris d. 27 april 1887 27 april 1887
Edelfelt målar "I Luxembourgträdgården" hos Dagnan; Dagnan och hans fru är uppmuntrande.
tisdag 7 januari 1890. 7 januari 1890
Dagnan, hans fru och son har varit starkt angripna av influensan; för gamla människor har den varit värst; familjen Edelfelt har kommit undan utan komplikationer.
Paris 16 jan. 1890 16 januari 1890
Träffat Dagnan med fru och många bekanta på Amics skådespel; som "förpjäs" en fars av Boucheron.
1 febr. 90 1 februari 1890
Gjort visit hos Dagnan igår; Dagnan har haft "halsfluss" efter influensan; hans fru har ont i benet och masseras av Norström; Dagnan lider av "förfärliga neuralgier"; familjen Dagnan är således värre däran än familjen Edelfelt efter influensan.
Midsommardagen 1890 24 juni 1890
Vet inte av midsommar i Paris; en utfärd till Meudon för finländarna hade arrangerats av Söderhjelm och Runebergs, men Edelfelts var redan bjudna till Dagnans.
Familjen rustar sig till avresa; Edelfelt målade kejsarinnans "Från Köpenhamns redd" hela dagen, men det enda resultatet var huvudvärk hela kvällen hos Dagnans; man kan inte måla "forcerat" och ifall man inte är Zorn, är det omöjligt att "svänga till en tafla ett tu tre".
Fredag 13. 1 januari 1891
Strax efter upptäckten fick jag ett telegram från Muenier som bjöd mig på frukost med Dagnans till Ville-franche – Jag gick dit och ångrade då de många irrfärderna innan jag hittade den anspråkslösa villa der Muenier slagit ned sina bopålar, ty något vackrare än Villefranche och halfön St Jean, ungefär 3 verst lång kan jag ej tänka mig – En hög landtunga med väldiga pinier, oliver citonträd och stränder som stupa lodrätt ned i hafvet. Nedanför krigshamnen med en örlogseskader, bekante Beaulieu, Monaco och Menton med de höga gå och snöbetäckta bergen.
Nåväl jag kom fram, 1 timme för sent, till Mueniers. och der var återseendets glädje stor. Dagnan med familj och två äldre tanter från Paris. Muenier har genom personliga bekantskaper fått denna villa för 200 i månaden – den är charmant på allt sätt – endast att den ligger ensam 3 à 4 varit från Villefranche, jernvägen torget och läkaren. från 7 om morgonen till 9 om aftonen är det ett jordiskt paradis, men på natten måste det vara kusligt och ensligt
I massan fick jag tag på Dagnans, och så voro vi 3/4 timme derefter i Golf Juan i en temmeligen rymlig villa som de hyrt, vid ett dukadt bord och vid en väldig brasa – (ty det är ej kallt nu, men intet varmt heller, och blåsigt) – Det är så utmärkt roligt att ha att göra med en sådan menniska som Dagnan, en sådan der som aldrig klickar. Ett hjerta och ett hufvud och ett öga som man alltid kan lita på! Och rysligt roligt att vara med en så begåfvad menniska, som tillika är ens gamla kamrat och vän. Det sympathiska fliudum som, man säga hvad man vill, existerar, strömmade in till mig genom alla porer. – Vi skulle der suttit upp och pratat hela natten om ej Mme Dagnan kört oss till kojs – och jag sof som en stock i en skön stor säng i ett stort trefligt rum, med ett batteri af magmedicin som Madame Dagnans husmoderliga och vänliga hand "tyst och tankfullt" placerat på kamin kransen. Dagnan hade således talt om mitt dåliga magtillstånd
Pierre Loti är marin officer och ligger nu i golfe Juan – Dagnans träffa honom alla dagar – Mme Dagnan lofvade hans autograf åt Anni.
Nu är pappret slut – Vi bli här några veckor ännu – sedan lofva Dagnans skaffa oss rum i Cannes
Så utmärkt vänliga människor som Dagnans jag mådde der som en prins i en bagarbod.
Påskdagen kl. 12 middag 1 januari 1891
Dagnans och Mueniers ha skrifvit mycket vänliga bref till oss nu under pojkens sjukdom – Mme Mueniers långa bref var verkligen utmärkt snällt och rörde oss. Deras gosse har också haft halsröta nu – sjukliga tyckes det vara öfverallt Influenzan grasserar i Amerika – när skall denna nya landsplåga upphöra? – Gud låte vår lilla pojke komma undan den utan långa sviter det önska vi innerligt. Jag börjar att tvifla absolut på helsosamma klimat. Behöfde vi komma så här lång väg för att få vår pojke sjuk?
Cannes 31 mars 1891 Hôtel du Paradis 31 mars 1891
Träffade Amic och dejeunerade vid Golfe Juan hos Dagnans. Han kommer i morgon hit för att se mina taflor. Vi äta frukost hos Mme Borget Amics mor i hennes herrliga, palatslika ville vid la Croizette. – Allt detta gjordes upp i Golfe Juan der jag såg Dagnans nya taflor – högst intressanta och med ett förakt för "les moyens" och "la factuo" som jag hade godt af att se. – Dagnan blir allt större konstnär och höjer sig småningon upp till en ädel och storslagen stil som gör godt i själen i denna tid. Amic lär ha förhindrat honom att förstöra två af de bästa sakerna – Mamma ser att andra, och bättre karlar än jag kunna vara förtviflade. Jag är ytterst nyfiken öfver hvad han skall säga Om Magdalena – då jag fick den uppspänd i dag gjorde den ett godt intryck på mig, och jag återfann något af den känsla som så beherrskade mig då jag målade taflan – Detaljer voro ju bristfälliga, det medges, men det fins dock något i den taflan, något högre som jag är glad åt.
Cannes 1sta april 91 1 april 1891
Frukost åt jag med Dagnans hos Mme Borget på Villa des Bambous, så gick D. till dom Pedro och kom mycket desillusionnerad derifrån – Je le Soupronne d'être ne faux Savant sade han –
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Häromaftonen voro vi på middag hos Emile Bastien. Dagnan med fru, Muenier med fru, Courtois, Aublet och Stetten. Det var så eget att tala om gamla minnen och sedan omkring sig se illustrationer till dem i de vackra taflor, så innerligt bekanta af Batien Lepage, rundt kring väggarna. – Dessa taflor förde alltjemnt min tanke till Mussets vers "Ce livre là est toute ma jeunesse" och jag behöfde ej skämmas för min entusiasm från fordom – Alla de tyckte om min utställning – Dagnan mest. Han har ännu aldrig (utom vid Pasteur) varit så ampelt erkännande. Om den lilla "i skogen" sade han admirable, exquit, d'un vrai peintre o.s.v. – och sade det till andra, utan att jag visste veta att jag hörde på. – Om ni visste hvad Dagnans tafla är utmärkt, storartad ja om parisarne, som se den, visste det! Det är ett karlatag! Han, Dagnan, Puvis de Chavannes och några andra rättfärdiga hindra ännu himmelens ilskor att slå med på all den rysliga medelmåttan i de två konsthallarna här.
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
Der är utmärkt vackert på les Bouleaux och väl arrangeradt Han har i år gjort en trädgård i medeltidsstil Engelskt esthetisk med racka gångar löfhvalf och gräslindor af klängväxter, och inga andra blommor än hvita liljor och röda vallmo. När Madame Dagnan som hade tandvärk och derför draperat en lång hvit sjal öfver hufvudet, promenerade derute, fick man genast visionen af en Madonna af Franceses Fracin eller någon annan preraphaelit.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22 maj 1892
Dagnan har jag sett alla dagar – han är så uppmuntrande och vänlig som alltid och så ovanligt klok och klar – och jag tror att han och alla andra af mina vänner verkligen ha vänskap för mig Courtois blir allt mera maniaque med sitt eviga predikande, pedantisk med sin atelier och trädgård som äro hållna som dockskåp. Hos Emile Bastien var jag i dag på frukost med Dagnans och Collin – Det var så underligt att bli återflyttad genom dessa gamla kamrater och J. Bastien-Lepages utmärkta taflor som hänga kring väggarna, till de första åren af 80 talet – Tusen minnen. Jag måste dock tillstå att jag ej sörjer öfver min "forna glöd" jag tror nämligen att jag har lika mycket qvar deraf ännu. De närmaste 40 åren som man så mycket skrämt mig för i Köpenhamn, skrattar man åt här bland dessa otroligt lifskraftiga fransmän. Dagnan bevisade mig med siffror att Rembrandt, Tizian, Frans Hals, Velasquez, Ingres, Meissonier gjort sina bästa saker efter 40 år många vid 60 år. Je ne comprende pas le mot "vidé" – il n' i i que ceux qui nous jamais bien en, qui soient vidés à la ens".
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Den enda jag träffat som varit rigtigt glad och munter är Dagnan, och ändå ha hans fru och gosse legat i veckotal – allt i influenza. Dagnan sjelf såg frisk ut, arbetar mycket och hade utomordentligt vackra saker på sin atelier. Han hade rest ensam i höstas till Berlin och Dresden, Varit i Bayreuth och hört Parsifal, sett Nürnberg, Augsburg m.fl., och nu på vintern har han på en vecka varit i Monaco – icke för att spela, likvisst. Han lofvade komma hit i morgon och se på mina taflor.
Paris 20 Juni 1895 20 juni 1895
Jag var 2 dagar hos Amic med Dagnans – herrliga dagar – vackra, utan omsorger med ovanligt klokt prat för öronen. (Dagnan, icke så mycket den hederlige Amic). –
Med mina velocpedistiska framsteg går det klent – jag har ej anlag och icke just tid heller. Hos Amic försökte jag mig på hans bicyelette det gick bra i början, – alla applåderade, men berusad af framgången vände jag och föll ömkligt med min vehikel! Intet fel på mig sjelf och maskinen, men mina enda par byxor sönderrifna!! Och det var damer till middagen: Mme Dagnan, flere damer från Chantilly!! Köksan, Louise, stoppade emellertid mästerligt byxorna, under det jag satt i mitt rum insvept i en plaid, och till allmän åtlöje!
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5 juli 1895
Med Guds hjelp kommer jag efter om några veckor. Jag har ju Paris Dagnans, J. B. Pasteurs, Vallery Radots och Vallgrens så att jag icke är i sjön. – Dessutom Sophie Perrot och hennes syster (det är sannt, jag har glömt att helsa B. från S. P. som jag träffat 2 gånger.
Paris 15 Juli 95 15 juli 1895
Paris är alls icke outhärdligt nu – Vädret har varit mycket lagom, och här träffar man i alla fall flere bekanta än i någon annan stad den här tiden på året. – Jag gläder mig mycket åt att få tillbringa åtminstone någon tid af sommarn hos Eder – om jag bara lyckas med Runx ångrar jag ej att jag stannat så länge här. Gud låte Er alla få vara friska och raska bara! – Jag mår ypperligt och känner mig mycket en train. Dagnans reser onsdagen d. 24 först och jag skall i slutet af veckan ha honom att se på porträttet.
Paris, måndag 5 April 1897. 5 april 1897
I går var jag på frukost hos M. Henri Pereire med Vallery-Radots och Dagnans. De bo i ett furstligt palats vid Parc monceau och ha de allra vackraste saker: taflor af Rembrandt och Dagnan. Mme Pereira är utomordentligt behaglig – det är omöjligt att se mera comme il faut och bra ut. Dagnan har målat hennes porträtt. De äro mycket rika, och Pereire ansågs på 50 och 60 talet komma efter Rothschildarne i täthet – men de ha som Vallery Radot säger "la pudeur de la richess."