Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

släkting till familjen Manzey, g.m. Louis Barclay de Tolly-Weimarn, dotter till Alexandra Durasov (tidigare gift Tjernisjev)

Källor

Petersburg d. 12 nov. 1881 söndag 12 november 1881
Igår var det stor familjemiddag hos Manzeys. Kitty Durassoff och Lise Odinzoff, Spetschinskys, Armfelts, Etters, Jacoby och svågrarna. Utmärkt fin middag som alltid hos dem. Armfelt som vanligt taktlös – Nadja blir allt bättre stämd mot mig – Jacoby beundrar Lize Odinzoff, som i det hela taget är en ganska snäll och angenäm gammal kokett, och som har hvad Jacobsonerna (alltid med undantag af fru Etter) sakna, d.v.s. verldsvana. Spetschinsky är högst osympatisk – grinar dumt åt allting som ej afkastar en viss summa i pengar, och ser ej ut att älska familjen.
Petersburg annandag jul 1881 26 december 1881
I går voro vi på den der omtalade konserten hos Sembrick – Makalöst sjöng hon några af Rubinsteins saker, han sjelf accompagneradt, det gick verkligen bra. R. spelade med Auer och ensam – och den berömda tyskan Barkany deklamerade först en lång tragisk dikt om en målare – ett dumt tyskeri, öfverdrifvet framsagdt – men sedan några små naiva poem, hvilka hon tolkade alldeles förtjusande väl. Det hela var arrangeradt som en privat-soirée, Sembrick tog emot alla, uppmanade att gå till buffetten, som var mycket välförsedd och hon betedde sig som "la maîtresse de la maison. Förskräckligt mycket judar voro der – hennes egen man f.d. organist i Synagogan – en otäck israelit. Fröken Manzey hade sin nya klädning som satt ypperligt – var litet uppfiffad i hufvudet, af Lucien, l'artiste en cheveux", och var med ett ord en bland de vackraste flickorna. Kitty D. åt och drack och mådde godt, Lize O. krånglig och kokett. Brummer, Levaschoff m.fl. chevaliergardister, många genraler, furstinnor o.d. – En liten furst Urusoff, högst obetydlig, slog för fröken Sophie, men utan synnerlig framgång. Jublet var allmänt – också var konserten lyckad. Masini och Sembrick sjöngo den makalösa duetten från Gounods Rom. et Jultta, ovanligt bra.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Ja der är kostymbal, och gubben M. som har sina kapriser, låter ej sin dotter gå dit, ehuru hon har en förskräcklig lust. – Han hatar chevaliergardisterna och tycker ej om den Durassoffska genren säger han. Paul och jag gå okostymerade – dels emedan man är säker på att sålunda alltid vara convenabel och ej sämre än andra, dels emedan flere civila herrar, Wolkoffarne m.fl. ej kostymera sig. – Visserligen kunde jag få flera vackra kostymer af Jacoby – kanske jag också besluter annorlunda i morgon. – Kitty skall ha en vacker polsk kostym, – gumman D. skall vara kostymerad, friherrinnan Maydel en marquise Louis XV, Lize Odinzoff empire o.s.v. – Levaschoff sotare i svart sammet. Gubben M. är jaloux på sin dotter – han kan ej tåla dessa dumhufvuden säger han, och lider af att se dem slå för Sonjutschka, men han går för långt då han bråkar emot ett tillfälle att roa sig för henne.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Angående Durassoffska balen, så var den hvad kostymerna beträffar ganska misslyckad (efter mina begrepp) ehuru folk ansåg det hela vara fint. Hvar gång vi hos Manzeys kostymerat oss med Jacobys drägter, ha vi erbjudit en vida mer pittoresk och omvexlande anblick. Kostymerna voro ingenting att tala om, utan någon särdeles smak eller originalitet. Jag plågades af Lise Odingoff som stälde så till att jag dansade en française och cotillonen med henne. Trött och full af sött vin från den Ehrnrooths middagen, trodde jag rakt att jag skulle somna der jag satt med min Lisa. Hon tyckte naturligtvis att jag var tråkig, och deri hade hon rätt. Ingen enda af de unga damerna der intresserade mig. Kitty var monumental i sin polska korta kostym, med nakna armar och decolletée – des cascades de chair rose, – skulle en tredje klassens romanförfattare säga. Levaschoff bytte om kostymer och slutade som Montenegrin – der han hade vanliga, sina egna bottiner med stroppar och gummi – högst tarfligt.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
I öfvermorgon är det dans hos furstinnan Kitty och jag är ditbjuden – skall derföre i morgon gå till det unga paret och göra visit.
Petersburg söndag afton 30 december 1883
I går var den omtalta soiréen hos Barclay de Tollys. Det var icke någon bal, endast en liten dans med 20 par ungefär. En massa chevaliergardister naturligtvis – endast tre à fyra civila dansörer. Det unga paret tyckes af gumman Durassoff ha ärft en utmärkt artighet och en ovanlig förmåga att göra les honneurs. De sysselsatte sig med hvar och en särskildt, lagade så att alla fick dansa, supera o.s.v. Supén var mycket god. Dansen var naturligtvis animerad då alla dessa kavalleria ben voro i rörelse.
Jag satt vid supern emellan en fr. Orloff och en Harpavitsky (tror jag hon heter) och gjorde mina iakttagelser. Ryskorna äro alldeles lustiga i sitt slag och likna hvarken fransyskor eller några andra. Allra minst likna de våra nordiska unga flickor. Kl. ½ 5 kommo vi derifrån. Jag hade dansat med alla – Kadriljerna med fru Maydell, fr. Orloff m.fl. Kitty var vänligheten sjelf, och det var på fullaste allvar man tackade henne för det utmärkta mottagandet och de ypperliga arrangementerna när man gick. Vid supén dracks en hel hop champagne.
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31 december 1883
Idag har jag sett fröken Manzey – hon tycktes ångra sitt beteende hos Barclay de Tollys men "jag kan ej krypa, har ej lärt att tigga" och bryr mig derföre ej om om att be om hennes nåd. – "mister du en stå dig tusende åter."