Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk kejsare

Källor

Roma d. 16 maj (tisdag) 1876. 16 maj 1876
Det är lyckligt att tronföljaren följer med kejsaren till Finland i sommar [konst- och industriutställningen]; Edelfelt hoppas att hyllningarna som visas "den ädle furste" som undertecknat lantdagsordningen ska stämma hans sons hjärta gynnsamt mot finnarna.
Paris d. 18 mars 1881 18 mars 1881
Kejsarmordet upptager ännu alla sinnen och tidningarnes spalter. Huru kommer Etter att stå sig med den nye kejsaren. En massa af de gamla favoriterna få väl nu afsked på grått papper. – Alexander IIs minne blir troligen mycket hedradt i Finland, det kan man döma af festligheterna i fjol vid 25 års jubileum.
Onsdag 2 november 1881
Emellertid skall jag bli presenterad för Storfursten Wladimir så snart han kommer hit. Mamma vet att kejsaren alls ej kommer till Petersburg på hela vintern utan reser mellan Zarskoje och Gatschina.
Tisdag 8 nov. 1881 8 november 1881
Taflan är nu på akademin. Jag har beställt ram till Buttis porträtt, som också skall exponeras. Om fredag morgon kl. 10 skall jag vara der i frack och hvit duk för att bli H. K. H. Wladimir förestäld. – Om tre år får jag titeln af professor, hvilket qvittar mig lika. I dag har jag ändtligen träffat Iseeff, som berättat mig allt detta. Många bugningar på ömse sidor, – Jag en stor talent, han ett utmärkt geheimeråd. – Kejsarn kommer ej hit på hela vintern, och låter i allmänhet ingen menniska närma sig.
Lördag 19 nov. 81 19 november 1881
Märkvärdigt att Storfursten är så lugn – de mest oroande nyheter gå om hotelser mot Kejsarn. Gen. Ellis som i dag varit hos kejsarn i Gatschina sade att nihilisterna hotat oupphörligen.
Petersburg tisdag 21 nov – 81 21 november 1881
och om torsdag har jag lof eftersom det är Kirills namns eller födelsedag. Tänk att barnen ej få veta af att Alexander II är död – utan tala alltid om Grand Papas återkomst från utlandet. Då de tala om kejsarinnan säga de Tante Ninni och under detta namn går hon i familjen. – Ännu har jag ej sett de kejserliga – Förlåt detta slarfviga bref i morgon mera Atte
Zarskoïe Selo d. 28 nov. 1881 28 november 1881
När nu nihilistförskräckelsen ger sig skall jag tala om Kejsarinnan med Storfursten Tillsvidare hålla de kejserliga sig uteslutande i Gatschina och lära föga tänka på de sköna konsterna.
Söndag 4 december 1881
Hädanefter stannar Jag alltid i Zarskoje till kl. 1/2 4 och äter frukost på slottet som under denna sista vecka. Jag kan skryta af att äta den bästa mat i ryska riket, ty Storfursten har den bästa kocken, bättre än kejsaren, hvadan också den senare kallar sin bror: mon père nourricier". Jag har smort de kejserliga betjenterna med några rubel och de äro som fioler – artiga och förekommande och springa om hvarandra för att passa upp mig.
Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
Hon sitter för resten (Miss Mili) och berättar om alla möjliga saker inom familjen. Hennes tant har varit bonne för Kejsaren och alla hans bröder. Hon säger att de två yngsta, Paul och Sergei äro utmärkta unge män. De göra ett så ovanligt gentleman-like intryck – tala engelska sinsemellan och äro så som unge aristokrater borde vara. T.ex. Paul skall om thorsdag vid Georgsfesten aflägga ed, och har till denna högtidlighet inbjudit sin gamla bonne Miss Bride, som bor i Zarskoïe. Gumman refuserade, men storfursten förklarade då att hon måste komma, om han också skulle bära henne från Zarskoïe till Gatschina.
Petersburg söndag afton d. 22 Dec. 1881 22 december 1881
Storfursten som jag träffade, sade att kejsarinnan och kejsaren varit der i Zarskoïe på middag tisdag afton, inga andra än de. Kejsarinnan hade då så mycket tyckt om porträtterna att hon genast tänkt på att beställa sina barn. – Tänk hur det passade! Emellertid lofvade han ge mig ytterligare besked. Jag bad att få visa mina taflor åt Hennes Mt och tillsades då att genom Gregarowitsh afsända mina opera omnia först till Zarskoïe, derifrån de genom Storfurstens försorg skola afgå till Gatschina. Inte ett ord om betalning – han tog mig i handen, tackade mig och sade att han var mycket nöjd samt att jag hade gjort Storfurstinnan och honom ett stort nöje och en stor tjenst. Jag hoppas emellertid på att snart få pengar, för många orsakers skull.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
På återresan satt jag i samma kupé som Madame Flotow. Jag har glömt att säga att jag har en hofvagn till min disposition – aldrig har jag åkt så fint till och från en jernväg. Gumman talade om allt möjligt – hvad det är intressant med sådana menniskor som lefvat i de storas närmaste omgifning. Hon reste nu till Pburg för att köpa julklappar åt 2000 fattiga barn – Kejsarinnan skall ge en julfest med gran och julklappar både i Petersburg och här för soldaternas barn. – Ni kan ej tro i Finland, hvad ni har för en skatt i denna dynasti, Finland har alltid varit "l'enfant gaté" såväl för den aflidne kejsaren som för denna, och Kejsarinnan har så varma sympathier för Er" sade hon.
Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
Kejsaren har jag ännu ej sett, men går alltjemnt förbi hans dörr der tvenne officerare och tvenne tscherkesser hålla vakt.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
*Morbror Gustafs bref har jag fått. – Hvad skall jag göra? Jag tror ej att tillfälle för mig yppas att tala med Kejs. i denna sak.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Sedan har jag alltjemnt varit härute med undantag af nyårsdagen o. aftonen. Ack, nu har jag igen ändrat taflans fond. Kejsarinnan ville så ha det. Barnen stå ej en minut. Flickan blir bra – pojken liknar deremot ännu ej. Grefve Woronztoff har varit inne och sett mig måla några gånger. Det lärer verkligen vara meningen att det skall bli en surpris för kejsaren.
Måndag d 23 jan 1882 23 januari 1882
Grefve Worontzoff förefaller långsam och talar ytterst sakta tjock och fet med slätt hår och svarta mustascher. Här i Petersburg ljugs en massa saker om Kejsaren och grefvinnan, så lögn som möjligt då Kejsaren och Kejsarinnan äro de bästa makar i verlden, och specielt nu lära hålla ihop som ler och långhalm.
Gatschina fredag 28 januari 1882
Xenia sitter litet bättre nu, men jag kan beklagligtvis ej inspirera tecken till respekt – hon sticker ut tungan, kommer och rycker mig i rocken, och ritar alltjämt mitt porträtt – Monsieur Edelfelt, that is your portrait. I dag läste hon upp för mig nyårsverser som M. Duperré skrifvit och inlärt henne, och som hon sagt åt Kejsarn De började så "Cher papa, dire gue je t'aime, C'est bien facile, tu le sais, Mais j'ai du mal tout de même Quand il faut le dire en français
Med landtdagshögtidligheterna har jag följt genom tidningarna. Motionsrätt och landtdagens inkallande hvart 3de år – men det är ju utmärkt bra allt det der. Måtte Alexander III alltid fortfara i samma rigtning.
Gatschina Onsdag d. 2 febr. 1882 2 februari 1882
I går såg jag kejsarn och helsade på honom. Dörren stod öppen till rummet bredvid, och jag såg med ens kejsarn komma in med hoffuriren. De tycktes söka någon möbel – ”Il est ici, chez le peintre? hörde jag honom fråga, och på furirens jakande svar sade han ”Dans ce cas, laisser le, il ne faut pas le déranger. Jag steg emellertid upp och bockade, och han hälsade på distans. Han vet naturligtvis att jag är här, men ingen ser honom just. De vakthafvande officerarne se honom endast om söndagen då han går i kyrkan, annars har han sina egna in- och utgångar, trappor o.d.
Gatschina d. 5 februari 1882 5 februari 1882
Morbror Gustafs karta har jag ännu ej tagit ut från posten. Jag förmodar åtminstone att det är den fördömda Odensö historien – ty jag har ett rek. paket af 5 rubels värde att ta ut. Det är ju alldeles omöjligt för mig att blanda mig i dessa saker. – Icke ha de engagerat mig för något annat än för att måla. Dessutom tänker kejsarn minst af allt nu på att köpa sig egendomar. Jag skall kanske be om råd af Bruun i denna sak, men icke går jag och dabbar mig.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Emellertid lät kejsarinnan mig förstå, att Kejsaren gerna ville köpa Bertha som han lär vara mycket betagen i. – Jag tar derföre och gör en kopia i flygande fläng – jag har redan börjat, för att om onsdag eller torsdag föra originalet med mig, och säga att min systers konterfej med Capi står till hans disposition. Blir det ej fint för paret Butti och Capi?
Gatschina fredag 17 februari 1882
Under de 4 dagar jag var i Petersburg, kopierade jag Bertha, ganska bra, så att jag nu i alla fall kan ha en åt Mac Lean om också kejsaren köper den andra.
Nog är Berthas porträtt bättre som tafla än de här kejserliga barnen. Jag såg det så tydligt i dag då de stodo bredvid hvarandra. När jag får svar på huruvida Kejsaren verkligen köper Butti vet jag ej, troligen om några veckor, ty vänta får man.
Gatschina, måndag afton d. 20 febr. 1882 20 februari 1882
Det är troligen sista gången jag skrifver till Mamma från Gatchina. I dag kallade kejsarinnan mig ned till sig och besåg och afsynade taflan, som befanns bra så när som på Mikaels öga och öfverläpp hvilka senare också blifvit ändrade. Furst Obolenski och hans fru hade ett och annat att anmärka, men kejsarinnan gick ej in på hvad de mente och tyckte. Jag höll taflan och vände ryggen mot en dörr, då någon plötsligen kom in och dörren gaf mig en puff i ryggen. Det var kejsaren – ”Pardon je vous ai donné un coup épouvantable” – och alla smålogo. Han såg på taflan fann den bra, isynnerhet som färg och ensemble, och tillade att hvad likheten beträffade, det borde vara ytterst svårt med en sådan liten en.
”Govaritji pa russki? Frågade han mig, och jag förklarade att jag förstod temmeligen men att jag ej vågade mig på att tala. Mais vous comprenez déjà beaucoup, sade han. Hvarefter jag på hans frågor fick svara att jag varit student i Finland, studerat i Antwerpen och i Paris, hvarvid jag ej glömde att säga ”Sire”. Han ser bättre ut på nära håll – mycket finhyllt och blond. Talar för resten ungefär som Wladimir, med hög röst, och vackert målföre.
Han behåller Butti – jag skall i dag lemna räkning åt fru Flotow på de båda, Butti 700, Taflan 2500. Det skall gå genom kanslier och saker, ty sjelfva ha de ingenting att göra med pengar. ”De kan aldrig tro hvad ”vårt herrskap” (så kallar hon dem alltid) har litet reda på pengar, derföre att de aldrig haft att göra dermed. När de vilja göra ekonomier äro de alltid på orätt ställe. Om jag blott finge hvad jag begär och intet krångel uppstodo. Jag resonnerar som så: För fru Miatleff tingades 2800 – och jag hade haft tid att göra 2 porträtt som hennes under denna tid, således är det ej tillhugget. Om kejsarinnan ännu icke vore nöjd med ändringen får jag telegram efter mig och skall då ännu påta i detta barnhufvud, som nog minsann är nedklottradt förut. Butti hänger redan i Kejsarens kabinett berättade en kammartjenare.
En historia liknande den Morbror Gustafska med egendomen, har man skrifvit till mig om från Finland, men som man specielt ber mig tiga så vill jag ej ”abuser de leur confiance”. Men hvad menniskor ändå äro barnsliga som tro att det skulle gå an för mig att komma fram med dylikt, ber om ett eller annat, då t.ex. fru Flotow som träffar dem dagligen ej vågar komma fram med tredjedelen af det man ber henne om.
Om en timme reser jag – ack om det vore för sista gången! Skall nu gå till Madame Flotow och aflemna räkningen, som de Kejserliga naturligtvis aldrig få se utan som går till Kansliet. Kanske Duperret kommer med mig in till staden.
Petersburg d. 26 febr. 1882 26 februari 1882
Jag fick idag se en stor parad på Gatchina, och kunde välja den allra bästa ”point de vue” i slottet. Bland andra som defilerade var Paul, som med sitt batteri ridit dit ut (de aftågade i fredags, lågo öfver natten i Zarskoïe och anträda återfärden imorgon. Alla gardestrupper skola på detta sätt fara ut och helsa på kejsarn. Det hällregnade, och kejsarns egen mössa såg ut som om den varit af vaxduk. Vackert var det emellertid då han red ut från slottet och alla musikkorpserna stämde upp Kejsarhymnen. Hvad han ser tjock ut till häst. Alla officerarne blefvo inbjudna på frukost (kanske 200) och jag fick då tillfälle att be Paul sticka sig upp för att se taflan. Han kom emellertid ej, troligen emedan han ej kunde skiljas från sina kamrater, utan gick i flock som han kommit.
Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Det ser verkligen ut som om det Romanoffska husets örn svajade öfver mig, såsom Mamma engång skref. Jag fick neml. i går en officiel skrifvelse från Wladimir, deri säges att Kejsaren ”vill köpa de af mina taflor som vore till salu, eftersom de i Gatchina exponerade tillhörde enskilda personer.” Nu är det något missförstånd. Endera ha de ljugit för honom att den stora taflan redan är såld, eller också tror Han att jag har ett helt lager af småtaflor här. Jag for i går afton till Iseeff, som rådde att i morgon gå till Worontzoff (här i Winterpalatset). Iseeff trodde att Kejsarn ville beställa något af mig, hvilket ju skulle bevisa att han är mycket nöjd med taflan.
Nu är min tafla färdig inpackad hos Beggrow, för att i morgon afgå med posten – men nu kan jag ju ej skicka den innan jag fått besked från Kejsarn. En annan utväg finnes ännu – Om tio dagar afgår en kurir från franska ambassaden direkte, och genom fru Miatleffs förmedlande har en af de franska sekreterarna vid ambassaden tillåtit honom ta paketet eller rullen med sig. Ända till den 25 mars kunna taflor inlemnas. Tråk och bråk. Med grande vitesse skulle jag i intet fall ha kunnat skicka den, efter min sorgliga erfarenhet med Wladimirs ramar. Alla säga att detta är dagligt bröd och alls ej förvånande.
Petersburg d. 5 mars 1882 5 mars 1882
Worontzoff kunde ej ge närmare besked om Kejsarens mening än att han velat ha en tafla till af mig, och hört sägas att jag hade andra här i Pburg än dem han sett. W. förklarade derföre att jag kunde fatta detta som en beställning. Jag bör skicka en skizz från Paris – hvad mått och ämne beträffar, får jag välja – icke alltför stort och icke sorgligt.
I dag såg jag en utställning i akademin af Aivasoffskys och en Köhlers (porträttmålares) arbeten. Dåligt, dåligt. Jag vågar ej alltför uppenbart komma fram med mina tankar, ty folk ljuger redan på mig ett och annat, hvartill jag dock är fullkomligt oskyldig. Så t.ex. har Jacoby berättat följande, med nödiga exklamationer öfver min "otacksamhet mot de ryska målarne”: Kejsarn skulle ha frågat mig hvad jag tyckte om Akademin och målarne der, och jag skulle ha svarat att det var bara skräp! – Så dumt hopljuget. Det är åt fru Armfelt och fru Spetschinsky han berättat detta, och dessa ha besvurit mig vid allt hvad heligt är att ej sjelf säga något åt Jacoby. De skola nog försvara mig. Emellertid ligger nu Jacoby för ankar, i rheumatism så att han ej kan stöda på sina ben, och läkarne anse det betänkligt. Den stackarn, tänk om han blir en annan Nikiforaki. Jag var och helsade på honom i hans sjuklighetstillstånd, med biafsigt att ändtligen få igen mina skizzer – men der är allt ännu ingen nyckel till skåpet der de äro. Får jag dem ej i morgon, så blir jag arg. – Jag är verkligen sen till vrede är jag inte? – Det måste bevisa slapphet i karaktären att jag ej blir mera arg öfver lumpenhet, men jag föraktar den ändå bra djupt.
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
Man talar mycket om krig. Skobeleff, som man trodde i fullständig disgrace, åt i går frukost med Kejsarn, det hörde jag af Duperret, som träffat S. strax efteråt. Man anser derföre att hela hans uppträdande i Paris varit en ”ballon d’essai” för att sondera England och Frankrike. Eget är att det finnes personer som tänka på möjligheten att icke bli genompiskade af preussarne. Man talar om Napoleon och Moskva – men tiderna ha förändrats, och preussarne behöfva alls ej komma längre än till Polen och Östersjöprovinserna för att få hvad de vilja ha. – Visserligen kompliceras frågan om Frankrike blandar sig i fejden, men det ser ej så ut. De akta sig nog, och äro ännu ej rustade. Officerarne äro modiga och skrifva redan fram och tillbaka för att bli det ena eller det andra under ett stundande krig. Fru Etter talar med fasa om denna möjlighet – och ohyggligt vore det ju. Låt vara att Skobeleff är en tapper man, så äro preussarne det också och ha 10 generaler der ryssarne ej ha mer än 1. – Gud bevare oss för en sådan olycka. Finland skulle dock bli temmeligen oberördt af striden, ifall vi ej skulle få en preussisk ockupationskår på nacken.
Man talar ej om kröningen för närvarande. Också fins det en massa vigtigare saker att tänka på.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Duperret sade att Kejsarn bestämdt vore ”furieux” om han visste att jag fått vänta på pengarna – men det får han aldrig – ”tsar nje snajet” säger ett ryskt ordspråk.
A propos konstmakare så har jag sett Cazeneuve, den mest öfverdådiga som nu finnes. – På Gatchina lär han ha gjort en tour de force, som vida berömmes – Han bad att få veta Kejsarinnans favoritblomma – svar: hvit ros – Kejsaren sade en stads namn – Köln – en tredje person tillspordes om han kände någon i Köln hvarpå svarades Johann Maria Farina. – Strax derpå inbars ett telegram stämpladt från Köln innehållande en fransk quatrain om kejsarinnan och den hvita rosen och signeradt Johann Maria Farina. Är detta ej alldeles förvånande. Många dylika saker såg jag. Han är alldeles öfverdådig.
Kejsaren kom i dag alldeles utan eskort till dödsmessan i fästningen och detta lär ha väckt stor entusiasm. Ack måtte ingenting hända. Man skulle så väl behöfva litet mera förtroende till hvarandra och menskligheten.
Hvad skall jag ta i med i Paris. Mitt hufvud är tomt, tomt. Kanske asfalten på Boulevarden kan inspirera mig. Hvad skall jag måla åt Kejsarn? Fru Miatleffs porträtt, blir om också ej det mästerverk jag drömde om, åtminstone en ganska stilig tafla. – Tror Mamma verkligen att jag kan ta igen hvad jag förlorat under denna vinter i konstnärligt afseende? Och så ha de glömt mig totalt – nej sen först måste det rätta arbetet begynna. Jag skall försöka ånyo.
torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Jag har nu kommit så långt att jag fått en chèque på 3200 r från kejsarn, och skall i morgon lyfta pengarne. Till Scalon (Wladimirs majordomus) har jag också skrifvit, få se med hvilken framgång. Då Etter häromdagen var der, hade någon sagt, att storfursten skulle bestämdt vara mycket förargad om han visste att jag ännu ej vore betalad.
Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
I morgon går jag ännu på visiter och sedan börjar jag på med ett hufvud i samma storlek som les Cerises, för att komma in i takten. Undertiden skall jag tänka på kejsarns beställning – Månne det ej vore mera patriotiskt att måla något finskt åt honom
Paris d. 20 april 82 20 april 1882
Jag har funderat på att ändå måla något finskt åt Kejsaren – men hvad, hvad – Jag måste tillstå att jag går och söker utan att finna och känner mig särdeles fattig på idéer.
d. 28 juni 1882 28 juni 1882
Apropos Ruslant så har jag i dag derifrån tvenne tassiga bref – det senare dock tragikomiskt. Det första från General Furuhjelm, som besvär mig i fosterlandets namn att åt Kejsaren måla alexander Is intåg i Borgå. Han motiverar sitt förslag långt och vidt och bredt, och tyckes icke en minut tvifla på att jag ej skall störta mig öfver den snillrika idén som öfver ett verkligt fynd.
Paris d. 28 Juli 1882 28 juli 1882
samt göra skizzen till kejsarens. Sedan i Petersburg ämnar jag presentera skizzen för H.M. ock under vintern uftöra den i Paris.
d. 17 Nov. fredag 17 november 1882
Hvilken tur på Gatchina! Jag fick genast företräde hos Kejsarinnan. Hon har embellerat ofantligt, var utmärkt välklädd i "velours frappé vieil or et feu” – och var vänligheten sjelf – Hon gratulerade mig till succèsen i Paris, talte om Moskva – Frågte hur Mamma och mina systrar mådde, samt förklarade att jag måste ha haft det "godt hjemme, for det De er bleven saa tyk" – således också hon tycker det!! Länge pratade hon, vänligt, snällt rigtigt som om hon varit glad att se mig igen, så pretentiöst det än låter. Derpå såg hon på skizzen den schjerfbeckska som hon fann "nydelig, saa rigtig naturlig og enkel" "Den gør saadan et godt Indtryk" o.s.v. – Jag explicerade att jag skulle skicka skizzer ytterligare från Paris – "Ja de kan De göre, men jeg vil ha det Billedet, saa kan De ju gøre et andet til Kejseren" – Jag talte om expositionen hos Petit, och hon gick in på allt – önskade mig lycka och gaf sin hand att kyssa hvarpå jag, med tacksamhet tog afsked af henne, den söta och snälla menniskan. Jag kom ut strålande naturligtvis
Aqvarellen blef der – Troligen köper kejsarn den. Mme Flotow sade bara att hon är nöjd att ej ha sådana kammarjungfrur der på slottet, der det finns så många officerare.
Paris lördag. 30 december 1882
Jag går nu och funderar, på mina skizzer åt kejsarn, men finner just intet. Man blir så blaserad på måleri, att hvarje ämne, som helst litet stöter på alldaglighet, trivialiter och gammalt, redan från början presentera sig som omöjligt.
Paris torsdag d. 4 Jan. 1883. 4 januari 1883
Emellertid vill jag försöka på med en genretafla – En ung elegant mor med en liten unge som kryper. Runebergs sista pojke 10 månader – är mycket lyckad och nätt – jag skall studera honom. Interiören blir från min salong som jag skall möblera om litet för den sakens skull. Skizzen skickar jag till kejsaren i sinom tid.
d. 9 mars 83 9 mars 1883
Då nu Salong-ågan är öfver, tar jag åter itu med taflan, som borde kunna bli bra. Jag skall skicka en skizz deraf till Kejsaren, och skall, om han tar den, försöka att få den exponerad i Köpenhamn i sommar.
Så att Fru Etter verkligen sjelf talar om ett sälja Haiko! Hvad det måste kosta på henne förfärligt. Kejsaren – ja vad lär han göra för Etter. Manzey vore då den enda som kunde köpa det. Nog är det rysligt att ingen af de pojkarne på 20 år kunna hoppas på ens att få några nämnvärda inkomster.
Fredag d. 16 mars 83 16 mars 1883
Jag skall nu sätta mig att göra de 3 skizzer jag skall skicka till kejsaren. Det vore bra om han gjorde sitt val nu och jag sedan kunde göra taflan under sommaren.
Paris d 20 mars 83 20 mars 1883
Om jag nu får en beställning af Kejsaren, och dessutom har en tafla på 2000, en på 5000 och den Jacobsonska på 4000 att göra, så kan jag räkna på ganska mycket pengar i höst.
Petersburg måndag 10 december 1883
Han vill nödvändigt se min stora tafla, springer hos Beggrow – men jag måste först visa den åt Kejsarn, icke sannt? I morgon har jag stämt möte med Duperret, och då få vi talas vid om Gatchina.
Petersburg onsdag – 12 dec. 83 12 december 1883
Jag hade dejeunerat med Duperret, och försökte så godt jag kunde försona min försumlighet att ge min adress i somras. Vi drucko på återseende i Finland nästan sommar. – Han tyckte att jag skulle visa skizzen åt Kejsarn, emedan det ej vore säkert att jag skulle få ställa ut taflan i Paris ifall han engång köpte den. Han skulle laga så att jag en af dessa dagar, troligen fredag, skulle få audiens hos Kejsarinnan, och rådde mig att helt öppet tala med henne om taflan A propos – den der aqvarellen, l'Evantail de Madame, som jag gaf Kejsarinnan i fjol, står i hennes förmak på ett bort och skall vara mycket omtyckt Duperret tyckte det var rysligt dumt att ej ha några aqvareller, pasteller o.d. åt henne.
Lördag 15 dec. 83 15 december 1883
I går var jag verkligen på slottet i Gatchina, och kan således berätta något. Kejsarinnan var mycket vänlig som alltid, frågade om mitt görande och låtande, såg på skizzen och lofvade visa den åt Kejsarn. Hon tyckte mycket om skizzen, men såg litet häpen ut när jag sade hur stor taflan var. Vi få nu se huru det går.
Hon frågade om de mina, mor och syskon, och intresserade sig specielt för Butti, som, med Capi, allt fortfarande utgör Kejsarens ögonfägnad. – "Och så ha vi varit i Kjobenhavn" sade hon” ja ändtligen ha vi igen varit i Kjøbenhavn och jag var så glad deråt. Hon menade att jag skulle bli förtviflad här öfver mörkret, hvari jag instämde. Det var en förfärlig massa uppvaktande den dagen, 25 stycken ungefär, deribland utländska ministrar i full skrud, generaler, hvaribland en fransk general, kammarherrar och kammarjunkare. Jag var den enda i frack.
Duperret gaf mig rendez-vous i dag kl. 1 på en restaurant, men kom ej dit, hvarför – det vet jag ej. Han skulle säga mig, hvad Kejsarn sagt om skizzen.
Petersburg torsdag afton 27 december 1883
Ännu ej ett ord från Gatchina, troligen får jag vänta tills långt efter det kejsaren blifvit återstäld. Godnatt – Tusen varma helsningar från Atte
Petersburg d 15 Jan 84 15 januari 1884
Hos fru Miatleff träffade jag Leuchtenberg som var i extas öfver min tafla som han sett hos Beggrow. Kejsaren har ännu ej gifvit något svar – Han har så mycket att tänka på dessa tider.
Duperret är nu förlofvad och mycket kär. Det är en fransyska född i Petersburg, men med helt franska sympathier, 19 år, men ej rik, dotter till en enka. Kejsaren har i går gratulerat honom, Kejsarinnan likaså. Han är ej mycket åtkomlig under sådana omständigheter. Han som var en fiende till äktenskapet, ser nu en mans enda väg till salighet deri. I går afton var jag tillsammans med honom.
Petersburg d. 21/1 84 21 januari 1884
Hos Wladimir var jag i dag. Han var vänligheten sjelf, önskade mig allehanda lycka och välgång, berömde min talent, men förblef stum vid mitt tal om Kejsarens tafla, svaret som jag väntade på .o.d. Adjutanten, furst Obolenski, en gammal bekant från Zarskoïe, lofvade tala med sin bror om taflan. Brodren är näml. f.n. en "person grata” vid hofvet, och lär vara den som Kejsaren mest lyssnar till.
I går, söndag hade Manzeys bjudit mig på en festkoncert, der Rubinstein anförde orkestern, Davidoff och Auer spelade, och kröningskantaten utfördes. De kejserliga voro der, tutti quanti, och det var rätt vackert att öfvervara deras inträde – orkestern och menigheten steg upp – Rubinstein vände sig mot de inträdande och den stora kören och orkestern stämde upp "Bosche Zarja chrani – Mamma skulle nog ha varit rörd. Vi sutto alldeles bredvid den kejserliga logen och fingo derigenom betrakta dem alla noga och göra jemförelser. Den kejserligaste af allesamman, så till figur som fasoner är Konstantins gemål, grande dame från topp och till tå. Kejsarinnan var näpen och ser alltid ut som om hon vore högst 25 år. Kejsarn mycket skallig – lik porträttet för resten. Och så alla hofdamerna! Gamla, fula börjandes med furstinnan Kotschubey, fru Demidoffs mormor, "la grande maitresse de la cour”. Rubinsteins kröningsmarsch, der militärmusik, klockor, kejsarhymnen, kanonskott m.m på det snillrikaste äro sammanstälda till ett helt, gjorde ett mycket storartadt intryck.
torsdag 1sta maj 84 1 maj 1884
I förrgår talte en konsthandlare om den – skrek förfärligt då jag begärde 10.000 – menande att tiderna voro förfärligt dåliga (hvilket är sant) bjöd 6. Jag opponerade mig, så bjöd han 7 men ville ännu ej bestämma sig. I går afton bjöd den der rika göteborgsjuden Fürstenberg 7000 hvilket jag antog – ty 1• får jag ställa ut taflan hvar jag vill, 2• kommer den till Norden, 3• i ett galleri, det första privatgalleriet i norden. 4• slipper jag kostnaderna för försändningar till alla verldens expositioner. Då ej Scheremetieff och ej Demidoff köpte den är det föga troligt att jag härnäst skulle ha fått så mycket för den i P.burg. Åt Kejsaren kan jag ju alltid hembjuda något mindre, gladare.
Paris d. 12 Juni 1885 sent på aftonen. 12 juni 1885
Edelfelt oroar sig för kejsaren ankomst till Finland som Alexandra Edelfelt rapporterat om; undrar om han ska hinna till Finland till dess och vad han ska ha att visa upp; "Interiör från Arbetshemmet för gossar i Helsingfors" och "Lekande pojkar på stranden" är de enda, menar han .
Paris d. 17 juni 85. 17 juni 1885
"Lekande pojkar på stocken" hos Petit är såld för 5 000 åt greve Wladimir Scheremetieff som "troligen bror till vår Heydenian"; ingen av "pojktaflorna" kommer till Helsingfors; är osäkert om de hade behagat kejsaren och Alfthan; Edelfelt ska måla färdigt "I barnkammaren" som han hoppas kunna sälja till kejsarfamiljen; det är ont om tid, men ska ändå gå; hoppas vara klar att resa den 6 eller 7 juli, senast den 10 juli.
Paris d. 27 Juni 85 27 juni 1885
"– Tikkanen skref till mig att han skrifvit till Fürstenberg för att få taflan. Så onödigt. Helsingfors publik har sett den, och kejsarn lär ej bry sig om den samt isynnerhet ej köpa den eftersom den är såld. Fürstenberg utlånar den mycket ogerna, och blir bestämdt arg, hvilket jag så väl kan förstå. – Jag är rädd att hela utställningen blir en pannkaka. Nu skrifver redan Tikkanen –".
Nyårsdagen 1886. 1 januari 1886
Edelfelt har mycket pengar: Mechelin har skickat kejsarens 5000; Edelfelt skulle vilja skicka växeln till Alexandra Edelfelt, växeln är ställd på Rothschild.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Mechelin pratade till klockan ett på natten om "sig själv och de andra", använde politisk terminologi; om Ernst Linder och August Schauman, kejsaren, Schuvaloff; Edelfelt och W. Runeberg fick inte säga ett ord.
Paris d. 29 juni 1888 29 juni 1888
Behöver egentligen inte komma hem; kan måla Kejsarens beställning i Paris; skulle ändå inte hinna göra något på två månader i Finland: skulle oroa sig för den farliga resan tillbaka och dela sin tid mellan Haiko, Saaris och Ruokolaks.
Paris 30 juni 88 30 juni 1888
Blir omöjligt att måla Kejsarens beställning i Ruokolaks, ifall hemresan blir först i september.
Paris 4 juli 1888 4 juli 1888
Målar något med "sjöfolk", ifall Kejsarens tavla kommer till i St Malo.
måndag 1 januari 1889
Osäker koppling Eriks stol har kommit fram; precis som Alexandras, Annies och Berta Edelfelts brev från i tisdags med lyckönskningar och "kejsarminnen", brev från Paris; allt kommit med smörbudet som rest till Riihimäki först i förrgår.
Paris 12 oktober 89 12 oktober 1889
Kan Alexandra Edelfelt ta ut av Edelfelts pengar och skicka så fort som möjligt? Lever nu på Ellans pengar; vet inte när Bulla betalar; betalar tillbaka med "kejsarpengarna".
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
Adèle Ehrnrooths egendomliga tal om Kasimir förvånade mig. Huru kan hon försvara K. i dessa tider– tusen gånger bättre vore det att tiga absolut i den saken. Emellertid vore det en välsignad lycka om Kejsaren, som det nu säges skulle vilja höra på finnarne sjelfva och ej på deras ovärdiga målsmän eller fiender. –
Paris 23 Juli 91 23 juli 1891
Det ser ut som jag ej skulle komma hem till Kejsarbesöket heller, och det kommer visst att göra fru Etter sorg men jag frågar mig hvad jag egentligen skulle haft att göra der. Jag vet knappt om jag får några af mina taflor dit numera.
25 juli 91 25 juli 1891
Jag skickar på försök mina aqvareller per poste rullade till Andersson och ber honom göra ramar ifall Kejsarn kommer till Willmanstrand först den 8de som det hette först. Den 27 är ju i öfvermorgon och d. 3 år Kejsrinnans födelsedag – det kunde ju således hända att de skjuta upp lägerbesöket. –
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14 maj 1892
Vet Mamma att hon påminste rätt mycket om Lily Etter – smalare ansigte, ljusblondt burrigt hår som ser ut som en pudrad peruk ** precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –) – men samma litet generade sätt, samma tonfall litet utsändskt i sättet att tala (hon talade bara danska och hade ett förvånande ordförråd). – Der satt hon och hennes gemål och åt färdigbredda smörrebröd och drack öl – prinsen tog en stor dansk sup dertill. Han är otroligt "ligefrem" och påminner litet om sina systrar hvad det vänliga uttrycket i ögonen beträffar.Det var så lustigt när han alldeles naturligt talade om "min söster i Russland" – med mig talade han mycket om Gatchina om Bogoljubow, om Finlands natur, som kejsarparet beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2 12 på natten gingo de bort till fots som de kommit. Man har aldrig förr sett en prinsessa gå till fots här i Köbenhavn, men prinsessan Marie har infört det, och går nu, trots drottningens protester, i butiker i parker öfverallt – med sina tre små pojkar som heta Åke, Axel och Erik –
Stockholm midsommardagen 93 24 juni 1893
furstinnan Kridascheff sade att hon skulle så gerna vilja ha Koki till Köpen hamn. J'en parlerai à la reine, qui doit le demander personellement à l'Empereur, alors c'est une affair faite. Il est distingué, il parle admirablement l'anglais et le suédois, sans compter le francais – alors c'est tout indigne – tala ändå ej om detta som något säkert. En vacker furstinna kan ju göra mycket men ändå icke allt.
Bregentved Haslev st. 19 Okt 94 19 oktober 1894
– Det är ju mycket sorgliga underrättelser om Kejsarens helsa. Ingen resa till Korfu och Bulletin om att tillståndet förvärrats. Gud vare vårt stackars Finland nådigt! Denna kejsare hade i alla fall bevarat vår konstitution och vill oss bestämdt intet ondt. Att han varit illa rådd, ofta af våra egna kan han ju ej rå för – Om jag ej skulle komma hem skall jag gå eden hvar det då skall vara. Jag kan emellertid ej förstå att ryska konsuln i skall ha med saken att göra – det vore ju det naturligaste. i Köpenhamn känner jag många jurister som nog kunna upplysa mig derom.
Kjöbenhavn onsdag morgon 24 okt 94. 24 oktober 1894
– Kejsarens sjukdom väcker det största deltagande här. Måtte det gå bättre och bättre. I går aftonvoro underrättelserna ganska goda.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28 oktober 1894
Kejsarens sjukdom dryftas mycket. Kungen och Drottningen lära få mycket lugnande telegrammer – kanske för deras höga ålders skull. Det vore ju ett mirakel om han skulle komma sig. Måtte tronföljaren verkligen vara liberal (det vet ingen) och sedan vilja oss väl. Grefvinnan Moltke har mycket vänligt lofvat be kronprinsen att han måtte ge den blifvande kejsaren goda råd angående Finland – men jag säger som Prisse Linder till kung Oskar: måtte det hjelpa!
Bregentved tisdag 30 okt 94 30 oktober 1894
Är det icke märkvärdigt att Kejsaren tyckes komma sig. Gamla herrskapet här, kungen och drottningen ha hela tiden haft mycket mera lugnande telegram än den öfriga verlden. –
Bregentved 1 nov – 94 1 november 1894
Nu på aftonen kom det sorgliga budskapet att Kejsaren dött – efter de sista dagarnes mera lugnande telegram kunde man icke vänta att katastrofen var så nära. Jag tänker oupphörligt på Finland och dess öde – måtte den nya Kejsaren verkligen vara vesterländskt sinnad, måtte han komma ihog sin slägts traditioner, besvära vår grundlag och låta oss lefva så som vi gjort det förr, då får han sina trognaste och bästa undersåtar bland Finlands folk. Kejsarn Alexander III hade något så godt och manligt i sin blick, han var alltid så utmärkt vänlig mot mig – att jag känner förlusten som rent personlig. Ännu senaste sommar hade han upprepade gånger frågat efter mig. Hans ärliga arbete för freden, hans hat till kriget och den allmänna aktning han åtnjöt i Europa göra honom nu efter döden till en vacker och ädel historisk personlighet. – Om dessa kodifikationskomitéer i Petersburg icke gjort något ondt åt vårt land och vårt samhällskick, så tror jag att vi till största delen ha att tacka kejsaren derför. Jag tror att man nu på hans döda mull skall uppskatta honom bättre än förut. Den stackars Kejsarinnan – Det är svårt att tänka sig hennes förtviflan och sorg. – Jag hade gått upp på mitt rum då grefven skickade upp ett skrifvet meddelande och Kejsarens död. Jag kom ned och fann dem mycket bestörta. Att de båda genast tänkte på Finland höll jag dem räkning för och som grefvinnan skulle gå upp till en gudstjenst för folket i kapellet sade hon till mig med tårar i ögonen: "Nu vill jag gå och be för deras land". Ja, Gud gifve den nye unge Kejsaren (Tänk ett år äldre än Bertha!) förstånd och mod och ädla känslor för de svage och små. Koki sade sist i Kbhvn att han tronföljaren, var "très intelligent" – och det är ju redan en stor lycka. Att han har engelska sympathier är också lyckligt – Är det icke besynnerligt med den fransk- ryska alliancen och dess två förnämsta upphofsmän kejsare Alexander III och Carnot, båda två döda nu ett år efter festligheterna i Toulon och Paris!
Kbhvn – hos Koki Etter d. 12 nov. 1894 12 november 1894
Berlin Petersburgsvägen lär vara omöjligt t.f. af Kejsarens begrafning – Tusende menniskor störta till Petersburg. och gr. Muraviev har ej fått sof plats fastän han 3 dagar förut bedt ambassaden i Berlin skaffat honom en. –
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20 februari 1895
I bref till Ellan har jag skildrat audiensen. – Jag var alldeles förvånad öfver att hon var sig så lik, snarare såg hon yngre ut, tyckte jag, mycket smärt i den svarta crèpeklädningen med hvita tyll manchetter och krage. Oemotståndligt vänlig är hon alltid – hon försökte först att vara glad, men då jag kom att nämna Fredensborg, fylldes hennes ögon af tårar – hon gaf likväl ej med sig utan talte om annat. Naturligtvis sade jag så hjertligt och ärligt jag kunde huru tacksam jag var för all hennes godhet och huru jag deltagit i allt det hon gått igenom. Då jag gick sade hon: Det har gladet mig meget att Se Dem. På tal om resorna i skären och besöket på Haikofjärden sade hon melankoliskt: Ja det var den Gang. – Den siste Rejse var ikke som de andre i Finland – Kejsaren følte sig ikke rigtig rask under hela tiden – det var ikke som før. Så frågade hon efter hvad jag målat – när jag bl.a talte om Sorg såg hon bestämdt och allvarligt på mig. Hennes blick påminner om Tante Leuhusens.
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Osäker koppling Flameng hade berättat för Dagnan sina intryck från Ryssland. Han tyckte mycket om Kejsarinnan Dagmar – hade haft stora motigheter i början, men sedan Kejsarinnan beskyddade honom gick det som en dans. Kejsaren och Kejsarinnan hade mycket berömmande talt om mig – Flameng förvånade sig öfver att jag ej i Petersburg hade den plats som tillkom mig – il à bien plus de talent que tous ces gens-là" – (än de ryska målarne) – Hans porträtt af furstinnan Jusupoff har jag sett här – det är icke vidare bra – jag skulle nog kunna gör ett lika godt. Jag funderar argt på att göra en saison i Petersburg – komma hem till Hfors emellanåt för att andas hemluften. I nästa vinter gör jag det om allt går bra.
Paris 24 maj 1895 24 maj 1895
än Etters och kejserliga familjen i hela Ryska riket veta något om Finland. Genom Mosk. Wed. och Ordin ha de flesta ryssar fått ett alldeles galet begrepp om oss.