Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

kejsarinna av Ryssland, g.m. Nikolaj II

Källor

Petersburg 19 februari 1895 19 februari 1895
Var det icke hemskt med den der unga fröken Ourousoff – hon som var sjuk då redan då flickorna vore hos Modren – söndag afton. Tisdag steg hon upp, fick ett återfall, och fredag morgon var hon död. Hela Petersburg talar derom – hon skall ha varit särdeles begåfvad, spelat ypperligt piano och var destinerad till den 3dje af den nya Kejsarinnans hoffröknar. Lily Etter var naturligtvis utom sig. – Hon lär ha dött, af någon "rupture d'anevrisme" i hjertat icke af difteri som först sades – ej hellerr af influenza, som är mycket lindrig detta år.
torsdag en timme före afresan 21 februari 1895
Många helsningar härifrån från Armfelts och Kræmers. Fru Kræmer tycker att man borde ställa så till att jag finge måla unga kejsarinnan – ja inte vore det mig emot. Hon och Armfelts ansåg det för en mycket stor ära att jag blef emottagen af Kejsarinnan – och det var det ju också.
Vilna kl. 11.20 fredag 21 feb. 95 i sofkupén 21 februari 1895
Några tyckte visste att jag borde bråka för att få måla den nya Kejsarinnan – men att stanna der i veckotal för ett så ovisst resultat Det ansåg jag ej löna sig. Nog kommer det väl något tillfälle någon annan gång. Jag såg för resten hos frih Kræmer en fotografi af en pastell som Fr. A. Kaulbach gjort af henne. – Den var rätt bra, om den också litet såg ut som hufvudena i "Frauenliebe" eller "gallerie Schöner Frauen".
Petersburg 19 februari 1896
Alla tala om hans vackra uttryck, alldeles moderns, och ytterst vänliga sätt. Reutersköld säger att han har en aning att jag skall måla Kejsarinnan också. Om torsdag komma die allerhöchsten Herrschaften till utställningen.
Petersburg lördag 28 mars. 28 mars 1896
Här är en fransk målare, Berthier, en "skräling" för resten, som målare, men som haft en förunderlig vogue i Amerika och England. – Han har kommit hit för att måla Kejsarinnan, och väntat sedan december! Jag träffade honom i går och han såg ej mycket hoppfull ut, och afundades mig.
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
Rs bådo att i morgon få komma med en annan prinsessa Wassiltschikoff, som också lär vara mycket lierad med Kejsarn. Hon lär tycka att jag måste måla Kejsarinnan också efter jag lyckats så bra med kejsarn.
Moskva tisdag 7/19 Maj 1896 19 maj 1896
Vädret är fasligt, fasligt – så också hos Er troligen. Det är ett allmänt beklagande och en allmän fruktan. I går kom kejsarparet i hällregn – Den af oss akademister som for dit ut, till Petroffska palatset, en viss Samokisch, blef alldeles genomblöt och förderfvade totalt ett par vaxläderskor.
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26 maj 1896
Först samlades diplomatiska kåren hofvet, kårer och stater kl. ½ 8. – de diplomatiska fruarna sågo ej alldeles fraicha ut decolleterade denna tid på dagen. – Så kommo prinsarne, af alla nationer och alla färger – och kl. 9 började klockan ringa i Ivan Velikii så gafs signal att enkekejsarinnan skulle bege sig i kyrkan. – Så började kanonaden och Dagmar kom ned för den röda trappan – i guld och hermelinmantel, buren af 12 kammarherrar – och under frenetiska hurrarop skred hon till Uspenskikatedralen. Chev. gardet och lifkonvojen bildade spalier – rödt, guld och hvitt voro öfvervägande. Hon bar krona på hufvud och såg sig vänligt och sorgset omkring. – Alla asiaterna i full ornat voro der – alla de utländska sändebuden och officerarne, alla med blottade hufvuden, alla soldater och officerare skyllrade och massan skrek under det klockorna dånade och alla musikkorpsen spelade Boje Zarja chrani – en förfärlig kakafoni, som dock verkade fysiskt öfverväldigande. – Strax efteråt kommo generaladjutanten fram med en mycket större baldakin för kejsarn och kejsarinnan, som följda bl.a. af flere hundra hoffröknar i ryska drägter, rödt sammetssläp, guldbroderadt, hvitt siden och perlkahoschnikar, generaler, tusental grannt klädda menniskor, i samma långsamma takt skredo till templet. – Hela platsen är så stor som rådstufutorget i Borgå och man ser derför ypperligt öfverallt. Jag gjorde fotografier med min nyköpta ögonblicksapparat (45 rubel) och tecknade mycket
Tiden gick mycket fort, och ett tu tre ljödo igen kanonskott att Kejsaren nu var krönt och med den heliga oljan bestruken och således Herrans smorde, och så kommo de ut – först enkekejsarinnan under sin baldakin på samma sätt som hon kommit – så Kejsarn och Kejsarinnan under deras stora baldakin – klockorna klämtade, alla musikkorpser, spelade Boje Zaria chrani, menniskorna skrålade och hurrade och kanonerna höllo takten med bom, bom, bom,.
Då Kejsarn kom så nära att jag kunde rita af honom på 20 à 30 steg måste jag säga att min första känsla var ett slags medlidande – kronan såg så väldig, så tung ut, och af blixtrande stenar visserligen, men dock af sten! Den enorma manteln buren af kammarherrar bl.a. af Carl Armfelt, såg också kolossal ut – han sjelf blek och bestämd. Det var första gången jag rigtigt fick klart för mig uttrycket, kronans tyngd. – Hela min sympathi för honom som menniska vaknade och jag tyckte ett ögonblick att det var synd med den unge herrskaren, som nu i synlig måtto också bar sin börda af verldens största rike. – Jag kopierar i största hast detta ur skizz boken. Kejsarinnan hade en liten krona som klädde henne väl. Efter en hastig invikning i de två små kyrkorna, Archangelski och bebådelse kyrkan tågade de upp för den röda trappan och der bugade de sig Kejsarn och Kejsarinnan tre gånger för folket – och så var det slut.
Moskva – måndag. – inne på juni redan 96 1 juni 1896
Den franska balen blef alldeles störd af denna olycka – det var skada, ty aldrig har jag sett något, vackrare arrangeradt. – Då jag för fr. Wassiltchikoff uttryckte min förvåning öfver att Kejsarn dansade (en kadrilj med grefvinnan Montebello bara) sade hon att detta ju var "de la politique etrangère" blott. De franska officerarne, alla utvalda, mycket långa, vackra, smärta karlar, voro särdeles eleganta och aimabla. Jag blef bekant med många af dem genom Gervex. Kejsarn och Kejsarinnan nickade mycket vänligt åt mig der jag stod bland uniformerade herrar. – Der hade jag för resten bra många bekanta, det måste jag säga.
Paris 4 mars. 4 mars 1901
Från Ahrenberg har jag haft ett underligt bref, deri han säger att han skickat fänr. Ståls Sägner till flera medlemmar af kejserliga huset, båda Kejsarinnorna bl.a. – och haft conférencer med Schipoff om saken. Hvad är nu detta för något? och hvarför? Vill Lennart Söderström ha Stanislafkan? Mitt förstånd står stilla.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
Ahrenberg skref som sagdt ett besynnerligt bref om Fänr. Ståls Sägners distribuerande till Kejserliga husets medlemmar, (alldeles utan att fråga mig, han har bara gjort det redan, i bolagets namn). Han säger: "Jag skickade F.S.S., med ett långt franskt bref (det måtte ha varit skönt, ty hans franska är i frihet dresserad) till Storfursten Konstantin Konstantiovitsch, som är chef för alla kadettskolor i Ryssland (och också för finska kadettkåren) och sade honom att ingen skald så besjungt de militära dygderna, lydnaden o.d som vår Runeberg". – Kan Mamma förstå sammanhanget? Det är så viborgskt det der, likasom när jag frågade hvarför det stod ett B på Wahlska huset "natourligt, det är ju Wahlska huset" svarade min Wiborgske ciceron – hvem det var kommer jag nu ej ihog (Wahl=Валњ.) De kunna icke förstå att verlden kunde existera och jorden axla sig utan ryssar. Nåja, så skickade Ahrenberg ett ex. af F.S.S. till Enkekejsarinnan, men blef uppkallad till Schipoff och hade en "Konferens" med honom, som resulterade i att ett ex. också skulle skickas till Alexandra Feodorovna. Jag undrar om ej Ahrenberg vill bli senator som hans vän R. Runeberg!