Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

Alexander "Sascha" Jacobsons betjänt

Källor

Inga källor
Paris d. 2 Dec 1882 2 december 1882
Sascha kom i onsdags. Han såg temmeligen frisk ut tyckte jag. Det var ej Mischa utan Grischka han hade med sig. Mischas gemål hade näml. förklarat att hon skulle afhända sig lifvet om han reste. I sista minuten tog Sacha då sin förre hejduk, Grishka, hvilken ovilkorligen är mera reputerlig och blir honom till större nytta.
Igår hade Sascha gått upp på Opera Comique med sin hejduk, men redan under första akten känt sig så illa att han gått sina färde. Idag var han blek och eländig och vågade ej gå ut. Jag förde honom dock till Palais Royal för att se diamanterna. Vid åsynen af dessa blef han lifvad. Hans ögon lyste af en inre eld, ett vildt leende, som ofta öfvergick i ett grymtande skratt bodde på hans läppar. Då var Sascha skön. – Underlig mani för ädelstenar! Jag har nu visat honom alla butikerna vid Rue de la Paix, Palais Royal och Boulevarden. Han har naturligtvis aldrig i sitt lif sett så mycket diamanter. I Petersburg finnas 4 à 5 Juvelerare, här gå de till hundratal. Också är det denna sida af Paris som mest slår an på honom. I morgon reser han. Jag har konvojerat honom mest hela tiden. Jag kan ej tåla hans spetsiga hufvuddskål.
Paris d. 19 Xber 82 fortsatt den 22 Xber 19 december 1882
Fortsättning torsdag. I går skref jag några rader för att tala om Saschas underbara återkomst. Den odågan har haft hemlängtan i Nizza, och reser nu tillbaka utan att ha gjort en enda bekantskap dernere, utan att ha talt med en enda läkare hvarken der eller här i Paris. – Mamma kan tänka huru glad jag blef åt hans återkomst Mme Pasca skref samtidigt till mig derom – hon som en förnuftig menniska, anser hans företag vanvettigt. Jag begriper mig allt mindre och mindre på ryssar i allmänhet och Jacobsöner i synnerhet. Denna 3 veckorstripp till Nizza har kostat honom tretusen rubel – hvad sagt om det. Han tyckes sjelf vara förtjust öfver att ha gjort af med så mycket pengar. och ändå har han ej spelat. I går åto vi frukost hos Mme Pasca, i går afton följde jag honom igen till bangården och stufvade in honom och Grischka i en sofkupe med direkt destination till Eydtkuhnen. Jag tror ju icke att han är så farligt sjuk. Det är den mest bortskämda kapriciösa, egensinniga och tomma figur jag i mitt lif sett, tom, tom så att jag kan sitta och söka på samtalsämnen i en qvart timme, jag som annars brukar prata sju stugor fulla Hela hans väsen enerverar mig. Han intresserar sig för ingenting annat i hela verlden än diamanter, är ej karl för två styfver. Hade han någon last så vore han dock ej så ointressant. Jag skulle föredraga honom som falskmyntare, kyrkotjuf och utlefvad roué framför detta ynkliga ingenting som han nu är. Nej, Gumman Jacobson i all sin intelligens har ej lyckats med den sonen.