Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Albrecht Dürer

Källor

Nära Kovno. onsdag d. 30/1 84 30 januari 1884
Jag sitter och läser en bok af Delaborde om de stora gravörerna. Albert Dürer Florentinerna. Rembrandt. Jag måste försöka mig på detta nu i Paris – jag tror bestämdt jag har anlag åt det hållet. – När jag läser något sådant kommer det ett solsken öfver mig – Att kunna fästa de finaste, subtilaste och ädlaste tankar på pappret för århundraden – det är något att lefva för – stor sak om man då har några motgångar under detta korta lif. Dessutom är det roligt att läsa något der konsten ställes så högt, der äktheten af ett litet gammalt pappersblad diskuteras på flere sidor, och der det säges att Albert Dürers teckning "Melankolin" är ensam nog för att ställa honom bland verldens största konstnärer och gifva honom ett odödligt namn. Stackars Dürer – han hade det svårt. Hans ungdomsflamma, Agnes Frey, som han så mycket bråkat för att få, plågade ju honom sedan hela lifvet ut och påskyndade hans död. Men jag beklagar honom ej – när man tecknat så som han och gjort sådana eau-forter kan man uthärda hvad som helst. Rembrandt dog på fattighuset och ändå beklagar jag honom ej – Dessa äro de verkligt lycklige tror jag, och i olyckans värsta stunder måste de ha kunnat trösta sig med hvad de tänkt och gjort. Jag har nu försummat den sidan af lifvet alltför länge. Hvem som helst kan gifta sig och få barn – men alla kunna icke måla goda taflor – jag skall försöka detta senare.