Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

concierge, portvakt

Källor

Inga källor
Paris torsdag 28 febr 95 28 februari 1895
Det börjar reda sig här i ateliern. När jag kom först såg det bedröfligt ut. Som conciergen fått telegrammet först dagen förut hade han ej hunnit damma alla mattor och draperier ännu, utan de flesta lågo i hög midt på golfvet – Att sofva i den mindre ateliern der sängen stod var ej att tänka på – 6 grader och mycket fuktigt – jag sof derför i natt på divanen som jag lät dra midt i ateliern, men sof ej mycket, då hvartenda ljud hördes från gatan och jag dessutom inbillade mig att det drog (Ehuru jag hade barrikaderat mig med skärmar. Jag går derför i natt och kanske nästan med på ett litet hôtell här i närheten
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Den nuvarande conciergen, François, är "plein de bonne volonté" men litet långsam. Han har ännu ej fått den lilla ateliern dammad och städad. Han uttryckte sig målande om dammet uppe på lafven: Il y à tout plein de moutons de poussière". Det är verkligen fasligt deruppe. Det förvånar mig att Acku Bson ej gjort något för att få det bättre. Men han, Acku, går eller seglar lugn sin bana fram utan att låta sig bekomma af hvad det vara må.
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Jag har haft min skjuts också. I förrgår då vi väntade presidenten på Champ de Mars och jag länge stått i ett häftigt drag kände jag med ens som om någon slagit båda benen af mig, jag hade feber och frossbrytningar och kilade hem sedan Felix Faure complimenterat mig för porträttet. Det hindrade mig ej att tillbringa en stund på aftonen med Koki Etter – men på natten och under hela gårdagen mådde jag som en hund – en rigtig courbature – d.v.s värk i alla leder och lemmar. Jag tog kinin, lät françois gnida mig med borste och fick så sofva i natt, – men kunde icke gå på en stor soirée hos Menard Dorians i går qväll dit jag verkligen gerna skulle ha gått. Nu har jag sofvit och är trött och stukad men mår bra igen. François diagnos under det han gned mig var rätt träffade: C'est comme qui dirait une forte courbature, et c'est le sang qui n'a pas sa libre navigation!
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
Jag hade fått ett godt rum, tack vare mitt telegram, och har för i afton ej brytt mig om att underrätta Gallatly och Grefvinnan Lewenhaupt om min härvaro – endast Er och min trogna portvakt François.
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Jag har att helt fång syrener stående på mitt bord, men eld i kaminen. François, Madame François, Marguerite äro englar. Mme François har lagat alla mina lakan, dynvar, täcken o.d. under vintern inventerat förhängen för att det inte skall dra från fönstret o.s.v. Jag har det så bra man kan ha det.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10 maj 1899
Mycket skulle jag ännu ha att berätta om men François kommer in med min frukost, lukullisk som vanligt, och så kommer Dæhn litet senare.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Dæhns porträtt förargade mig så att jag bad François föra ner det i Mueniers atelier (M. är ännu borta) loin des yeux, loin du coeur, säger ett osannt ordspråk, som dock hvad detta porträtt beträffar, eger sin rigtighet. Jag har frid och ro i sinnet nu när jag ej ser det under några dagar. Dessutom är jag som galen att gå och påta om något som jag har under ögonen
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Jag kan ej säga huru lugnt det kännes nu, då det ej blef någon revolution af. – Det hade ändå varit för galet. – Men royalisterna klandra republiken som behöfde 40 tusen man för att hålla en handfull royalister i schack – Så långt har Drumont, Rochefort kommit med sina smädelser, att folket tror d.v.s. Kyparn på Kafé Moka, min concierge, min Karlmodell Antonio och dylika, att Loubet fått gräsligt mycket pengar af panamisterna. Jag försöker naturligtvis att omvända dessa 3 – men hvad betyder det på 37 miljoner?
Paris 28 juni 99 Onsdag afton 28 juni 1899
Kl. var 10 då det bultade på dörren och francois kom in med ett bref från Leo, som är här och som bad mig bestämma ett möte till i morgon. jag tog istället en fiacre, träffade den trötte Leo i sin säng färdig att somma. – Men den som blef lifvad var Leo, han klädde på sig, trots mina protester och kom ut – Det var roligt att höra så mycket hemifrån af det som så mycket intresserat mig på senaste tiden. Ja roligt det är ej ordet – men en så uppfriskande optimism som hans är uppbygglig. Och alla finnars raska tag dessa tider, sammanhållningen, glansen i blicken, det är något från gamla tiden i det.
torsdag morgon. 1 januari 1900
Nu måste jag börja städa tills fr. Ackté kommer. François blir allt mera omöjlig hvad yrkesskicklighet beträffar, ehuru han i karaktärens vägnar står på till förra höjd. – Att aldrig sopa eller damma det hör till regeln; sedan jag en gång bad honom torka af med våt trasa och ej rifva upp dem för taflornas skull – hvad som deremot han betraktas som ett spirituelt infall är att han engång samlade alla mina smutsiga kläder midt på golfvet just då fr. Ackté skulle komma – ställer mina stöflar i en rad framför kaminen m.m. dylik välmening. Men man kan ju icke ha allt, Och jag tillstår att jag tycker mera om oskickliga och beskedliga än skickliga och sura menniskor.
Paris 16 Januari 1901 16 januari 1901
Sedan har den Ehrnroothska aqvarellen kommit, och den tar mycket mera tid än jag någonsin kunnat ana. Hvar ledig minut har Jag arbetat på den. Jag gör ändå den scenen der gubben redan sitter i vagnen – de må nu tycka att det går generalens värdighet för nära – men då är felet Runebergs. Jag hinner dessutom ej numera göra något nytt, en ny komposition. ty om lördag skall denna aqvarell afsändas. Jag trodde jag skulle kunna få min concierge, François att stå i dag, men så kunde han ej. Der är ju hundradetals menniskor, på en marknad, och huru det än är så måste allt ändå göras någotsånär.