Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

general, kansler för Åbo Akademi, greve

Stockholm måndag d. 15. Okt 77. 15 oktober 1877
Fröken Berta Schürer Waldheims mor heter Oxenstjerna; hon talade oförtäckt om massa familjeförhållanden inom Armfeltska släkten; roligast var det att tala om tiden från 1780 till 1815, om Gustaf Mauritz Armfelt, vars korrespondens hon gått igenom på Åminne, om Gustaf IV Adolf och Carl XIII; Axel Antell ska också gå igenom pappren på Åminne, och fröken Schürer Waldheim förutspådde att han där skulle finna rätt mycket som belyste de dåliga sidorna i G. M. Armfelts karaktär, men bara lite av historiskt intresse; fröken Schürer Waldheim har många gånger varit i Finland, på Ratula och i Åbo, och är hemmastadd i "finska förhållanden".
Sthlm d. 14 Juli 1879 14 juli 1879
Edelfelt har kommit så långt i sina studier på Haga att han kan färdigställa tavlan var och när som helst, så länge det är sommar och solsken; han har gjort teckningar och två skisser i färg; följande dag börjar han på den definitiva duken; på Nationalmuseum finns inte mycket användbart, han hittade en hovdräkt som han skall klä Gustaf Mauritz Armfelt i.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1 oktober 1891
Mitt sår från resdagen i Finland och sist det jemena minnet tanken på Tajtas död och Eder sorg derhemma gör dock att jag ej kunnat känna mig glad eller upprymd. Jag konstaterar endast att menniskorna äro mycket, utsökt vänliga mot mig, att här finnes mycket otroligt mycket att se och lära, och att jag nu inser att min resa var alldeles nödvändig för illustrationerna. Gud vet när jag blir resfärdig, troligen först nästa tisdag. I dag har jag gått igenom teckningar, hundradetal, af Sergel Hvilken makalös konstnär! Och hvad hela den gustavianska tiden (med karrikatyrer af GIII, Bellman, Armfelt Oxenstjerna, Martin Svenska konstnärerna i Rom och Paris, supgillen med Wertheimer, Lafrensen, Roslin, Hilleström – bra lika den nuvarande konstnärsgenerationen i Paris!) hvad allt detta kom mig nära nära. Jag var så hypnotiserad att jag fick gnugga mig i ögonen för att få klart för mig att denna briljanta Gustafs tid var förbi sedan 100 år. När Jag tänker på att illustrera denna tid, som redan är så oupphinneligt väl illustrerad af Sergel och Bellman, så blir jag helt alamodiger, som Tajta sade. Hvad det blir rysligt tomt att ej träffa Gumman Tajta mer, att ej få höra hennes kärnfriska prat!
Petersburg Onsdag 20 febr 95 20 februari 1895
Hos Armfelt läste jag i söndags några bref från Magdalena Rudenskiöld till G.M. Armfelt. Carl Armfelt har nämligen en väldig packe af dessa papper här för att gå igenom. – Brefven innehålla mest politik det var då ett rysligt intrigerande på den tiden – Någon gång låter hon sig gå och talar om sin längtan efter "min bästa poijcke" – dessa ord alltid på svenska i den franska texten. Brefven äro utmärkt väl skrifva. En fin sirlig stil och icke så mycket ortografiska fel som vanligt var på den tiden. Några bref med sorgkanter (fr. 1792) likna för-vånande moderna bref. – Men oförsigtigt talar hon om hertigen regenten – om den kur han gör henne o.d. Brefven kompletteras af rapporter från Armfelts kammartjenare Mineur – Då A. reser, i Italien tror jag, säger Mineur. "Man har inbillat fröken att Herr generalen reser med en hel suite af ryska princessor, så här har varit en faselig gråt och jalousie". Det var sant – Armfelt reste då med två furstinnor Menschikoff och en tredje. På ett ställe talar hon om att hon sett grefvinnan Armfelt och tackar A. för att han aldrig tvingat henne till någon intimité med grefvinnan! – Underligt! – Och A. skrifver till sin fru om "Malin" ogeneradt och entusiastiskt. – Nog kan man förstå att Carl Armfelt ofta skulle önska att hans ryska slägt skulle ha litet mera pietet och intresse för G.M. Armfelt.