Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

tecknare, amiral

Montbeliard 15 juli 88 fortsatt 18 juli 15 juli 1888
Ehrensvärd beskriver likadana kvinnohuvudbonader överaltt i Frankrike; Edelfelt: han hade inte rest i Jura; här har de svarta bahytter.
Lördag d. 19 april kl. 2 e.m 19 april 1890
Sitter, som Ehrensvärd, omgiven av sina verk, 6 st; om en timme kommer karlarna efter porträttet av Moltke, porträttet av Erik, "Kaukola ås i solnedgång", "Portas by", "Salutorget" och "Ätande bondgubbe" och för dem till Champs de Mars; har en förskräcklig "examensfeber", känns som att "spela högt spel" att ställa ut alla dessa verk efter världsutställningens grand prix.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Aristokraterna prisade honom såsom en af århundradets mest geniala menniskor. – Meier Græfe protesterade: åtminstone tyckes kejsaren ej det minsta förstå sig på konst. – Men hvad riksdagshuset beträffar har kejsaren rätt – det är en faslig tingeltangel-Wintergarten-Vergnügungslokal – förgyld smaklös, öfverlastad, skrytsam – och midt emot står Germania på Siegessäule, så urful och skinande som ett tékök – "Försynen har nekat folkslaget smak" säger Ehrensvärd. De ha allt utom smak och styl. Kloka, energiska konstnärliga men alltid, nästan alltid smaklösa.
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
Mitt hufvudintryck från Paris är att jag ingenstädes har bättre vänner som konstnär. Der förstå de och vilja förstå hvad jag gör, der har jag tillräckligt mycket "saveur du terroir" för att förefalla dem originell. – Och hvilken stad, i alla fall, Paris! Man må säga hvad man vill – der ser man ändå det bästa och det mesta af europeisk konst. Det skall bli roligt att se England nu, med dessa nya strömningar. Men de bästa engelsmännen ställa ju ut i Paris. De tyskar som äro ärliga, medgifva att de ha sitt bästa från Paris, men det de aldrig kunna få, det är smaken – "Försynen har nekat folkslaget smak" säger Ehrensvärd.
Söndag 1sta Advent 2 december 1900 2 december 1900
Att sitta ensam på restaurationen vid rue Brémontier blir allt svårare för mig ju äldre jag blir. Jag har derför några gånger haft Madame François att bjuda mig på sin middag, och här i ateliern, som Ehrensvärd omgifven af mina verk, har jag suttit och ätit och haft det utmärkt bra.