Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

belgisk sopran

Källor

Paris d. 26 Januari 1879. 26 januari 1879
Edelfelt gläder sig åt att Alexandra Edelfelt var så förtjust i Henry Wieniawsky och Madame Désirée Artôt; visan som Madame Artôt tycks ha sjungit utanför programmet är ur operan Carmen.
Petersburg onsdag 15 nov 82 15 november 1882
Igår voro vi på theatern och sågo Carmen – en charmant opera, som Mamma vet. En Germano, tror jag hon hette, spelte Carmen bra, och sjöng bra, men var ohjelpligt tjock och ful. Dock måste, efter beskrifning Mme Artôt ha sjungit bättre: l'Amour est enfant de Bohème". Hela operan är spansk, genomspansk – musiken alldeles förtjusande, originel alls ej "bourgeois". Hvilken skada att Bizet skulle dö så ung.
Stockholm tisdag 20 Okt 91 20 oktober 1891
Om torsdag är jag bjuden till Palmes om lördag till Millets med prins Eugén, Zorns, och fröken Törnebladh. Signe T. skall den 2dra November resa af till Paris för att egna sig åt sång – elev af Mme Artôt, hos hvilken hon får bo. Menniskorna tvifla på hennes framtid som sångerska, men hon sjelf är mycket deciderad och tror att det skall gå. Millets ha nog försökt måla framtiden dyster för henne, men hon vill ändå försöka. Mme Millet håller mycket af fröken Törnebladh.
Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22 maj 1892
från Champ de Mars reste vi, (Murawiev med de två unga damerna i den eleganta victorian och fru Etter och jag anspråkslöst efter i en särdeles ruskigt fiaker) till le Bois, som var elegantare än någonsin. Fina hästar och vagnar, kuskar och betjenter i hvita silkesstrumpor och ljusa livréer gamla damer med tiré bouchon lockar och hertigliga kronor på vagnsdörren, och öfver allt detta en doft af blommande kastanjer och solen som gulröd stod bakom Mont Valerièn och insvepte landskap och menniskor i en gyllne slöja. Vi foro till Cascaden, till sjöarne, och derefter tillbaka till Madame Artôt der Signe T bor – för att utvecka tillåtelse för henne att äta middag med oss – jag såg Mme Artôt i fönstret. Etters hade varit der dagen förut och hört Signe sjunga hon lär ha gjort enorma framsteg och Mme A. har de bästa förhoppningar om henne. De hade hört henne sjunga mycket till Mme As accompagnement. M. och jag hade bjudit damerna på middag hos Ledoyen.
Paris, måndag 20 mars 93 20 mars 1893
I går var jag på middag hos Mme Artôt. Gumman och jag ha sympathi för hvarandra, det käns i luften, och ändå har jag aldrig hört henne sjunga. Men hon är en artist "jusqu'aux boute des doigts" och för resten mycket munter och glad. – Det höll på att bli rigtigt roligt der – der sjöngs mycket – en ung spanska 17 år söt och herrligt röst tog guitarren och började sjunga malagueñas och Sevillassas, frökenTörneblad sjöng litet och så sjöng hela sällskapet (7 à 8 unga sångerskor Mme Artôt och 4 unga herrar – några spanska körer, allt med guitarraccompagnement – så började de unga flickorna dansa "spanska" som lössläppta fålar – men då slog spiritismens demon i dem och från 11 till 2 höllo de på med sina andar. Shakespeare bl. a. var uttråkig, så att jag misstänker att det ändå intet var han sjelf – så föll en herre, en spanjor, i somnambuliskt tillstånd och sade förestående ting i örat på alla damerna med den påföljd att den lilla spanskan började stortjuta – märkvärdigt att de trodde på allt detta fullt och fast. Så klättrade sömngångaren på stolsryggen och rusade genom rummen – alla nästan mörka, så sade han igen något i örat på någon – alla damerna voro mycket uppbyggda, och jag tyckte att det blef uttråkigt!
Fröken Törneblad har stor prestige inom spiritistiska verlden för att hon och Gaillard, operans direktör sett en apparition på samma minut. Deras beskrifningar äro dock litet sväfvande. – Jag tycker det är bra synd med de stackars andarne Skakespeare, Göthe och sådana der – som engång varit så kloka och spirituella, och nu går omkring hvarenda afton på Spiritistiska seancer och skrifva dum- eller åtminstone plattheter. Mme Artôt är ytterst öfvertygad om allt det der. –
Hon har två döttrar 19 o 17 år – den äldre mycket ful och den andra så ovanligt söt att jag sällan sett något sötare. pigg, fiffig, och ett utseende som man aldrig glömmer, med håret à la Darmstadt och de vida puffärmarne ser hon ut som någon af tjuserskorna från 40 talet – en belgisk kusin har nyligen målat ett medelmåttigt porträtt af henne – det är rysligt skada, ty af det hufvudet kunde man göra något ypperligt. Hon liknar fadren, Padilla, fastän han också är ful. Gumman Artôt Padilla är icke någon skönhet som Mamma nog vet.
Fröken Signe Törnblad har skildrat Haiko såsom ett musikens förlofvade land, och Mme Artôt har de högsta tanker om Mammas och Berthas musikaliskhet. Jag talade om för Mme A. att Mamma sagt sig aldrig ha hört något bättre, och hon bad mig specielt helsa Mamma och tacka derför.
förhållandet mellan Mme Artôt och Signe T. är det bästa – fr. T. är glad och förhoppinings full och säga att hon är så lycklig nu som aldrig förr, då hon fått ett mål att lefva för och vändt dans och kurtis ryggen. Hon skall ha gjort stora framsteg (i går sjöng hon ej mycket ty hon var hes) och skall debutera vid någon badort i vår för att i höst möjligen sjunga på Opera Comique.
Paris 14 april 1893 14 april 1893
– Soiréen hos Mme Artôt var mycket tröttande – ett ändlöst program, alla hennes elever – af dessa hade fr.Törnebladh visserligen ej den bästa rösten, men hon sjöng mest musikaliskt Möjligt att jag tyckte det för att alla hennes visor voro gamla bekanta "Solveigs sang. o. a. Der var en ytterst brokig samlinga – Millet med fru, Due, duchesse de Pomar Ehrenborg, Blasco en massa underliga spanjorer och mycket extravaganta spanskor. I allmänhet förebrår man Mme Artôt att ej kunna välja in salong hon släpper in rigtiga äfventyrare och äfventyrerskor och detta, jemte hennes nära relationer med hofvet i Berlin under Wilhelm Ista de tid äro ett hinder för hennes elevers carrière. Hennes rival, Mme Marchesi är tio gånger mera "faiseuse" Mme Artôt förefaller naiv i allt sådantder verldsligt. Der var, som sagdt, spanjorer som sågo ut så att man tog ofrivilligt åt klockan och plånboken. fr. Törnebladh lider rätt mycket af detta Fru As man, Padilla, är icke "la distinction même, loin de là, – Blasco ogillar på det högsta deras sätt att debutera i Paris. – Emellertid fick jag höra Mme A. sjunga i en trio med fröken T. och en ung spanska som har en magnifik röst. Man kände la "griffe de lion" vid första tonen.
Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
På eftermiddagen gick jag omkring med grefvinnan Moltke, fru Torneblad och hennes dotter Signe – (Mamman har kommit och blir här till månadens slut) fru Holmblad från Göteborg [med blyerts:] Köpenhamn och Mme Artôt. – Stackars Sofi Wolkoff kunde ej komma emedan hennes gosse oläsligt igen blöder hvar natt och är mycket skrabbig. – Emellertid gick jag till dem och blef emottagen som en räddande engel, ty deras lif är ju ej omvexlande, och sorgligt till. De höllo mig qvar till middag, och så på aftonen var jag af Mme Artôt bjuden i hennes loge på Valkyrian – det var en väl änvänd dag icke samt, för en som haft influenzan
Paris, måndag 5 April 1897. 5 april 1897
I morgon skall jag gå till Madame Artôt, som smågrälade på mig att jag hållit mig så länge borta från Paris.
Paris 12 april 1897 (Måndag) 12 april 1897
Till Ellan skref jag om kostymbalen hos Operans direktör Gaillard, med dess spanska prägel. Mme Artôt har en moderlig vänskap för mig och bjuder mig ständigt till sig – hon var också orsaken till att jag kom till Gaillard hvilken är som hemma hos sig hos Artôt.
Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
I går afton var vernissagemiddag på Svenska klubben. Det finska elementet var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert och varmt, var strålande glad och vacker. Juhani Aho hade en storartad succès – alla dessa svenskor och norskor kände honom så bra och han var så skandinavisk till sinnes som trots någonsin. Bl.a. var der den beskedlige doktor fontell. Jag presiderade hela festen, satt på hedersplatsen och höll de traditionella talen. Mycket sång och musik och dans och skålar af Thaulow. Acku Berndtson m.fl. – Jag höll ett som jag tror lyckadt och improviseradt tal till den nordiska sången. Jag började med att berätta om att jag för två år sedan satt i samma loge som gummorna Artôt och Viardot, och då jag frågade dem hvilken de ansågo vara århundradets största sångerska, de med en mun, utan att hesitera, svarade: Jenny Lind. Juhani Aho blef mycket god vän med Thaulow, Erikson m.fl. Den unge utmärkte landskapsmålaren Albert (svensk) tog emot mig med ett: Salut, maître! som gjorde mig godt i själen. Ingenting är roligare för en halfgammal stut än att se ungdomen erkänna en. Ack om jag finge en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!