Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk militär, krigsminister

Källor

Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28 maj 1898
Den vildaste jag sett var Coquelin (som för resten bad helsa Mamma så mycket. ("un dejeuner charmant que nous avons eu chez Madame votre mère). Coquelin hoppade af ilska och utblåste med sin trumpetstämma smädelser öfver motståndarne, generalstaben o.s.v. – Han lofvade skicka mig en loge till Cyrano. för resten var han idel beundran för Rostand's mod. R. hade nämligen häromdagen bjudit Picquart i sin loge – för att bravera hopen. Alla små borgare och alla som vilja vara chic hålla med generalstaben. De flesta ha så illa reda på hela saken att det är löjligt. De ha aldrig läst annat än sin ena tidning.
Koki Etter har jag ej sett. Han lär ha sagt Acku att han, Koki är öfvertygad om att Zola, Picquart och de andra äro mutade af judarne – precis lika klokt som första bästa man af folket!
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
I går på vernissagen såg jag generalen markis de Gallifet Jag hade lust att falla honom om halsen för hans vittnesmål för Picquart. Den högst lede Zurlinden var också der. Loubet ser sympatisk ut – en liten rund gubbe med ljusblå glada och kloka ögon. Han liknar någon derhemma starkt.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10 maj 1899
Om lördag tänkte jag först gå på Tannhäuser, men blef i går bjuden på middag till Menard-Dorians, midt in i Dreyfus klicken, Clemenceaus och Picquarts vänner. Det är alltid roligt der, om och så den spyflugan Léon Daudet är tråkig att se och höra.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Här ha varit upprörda tider, må ni tro. I går slogos de igen, royalister och republikaner (med käppar och ölglas) på Armenonville. I förrgår stor bjudning hos Trarieux för Picquart. Coquelin gick dit, der hade varit en gripande scen då Matthieu Dreyfus föll rörd i Picquarts armar. Hos Pasteurs äro de ifriga Dreyfusader på institutet ännu mera Duclaux o. Roux äro ju bland de ifrigaste lederne. Men allt hvad snobbar heter äro emot – man kan ej vara rigtigt ArturMeyerskt pomaderad "galanthomme", cercleux, chic m.m. om man ej skriker Vive l'armée och à bas les juifs. Ingenting har indelat menniskorna såsom denna historia. Det värsta är att militärpartiet ännu vill döma honom, på grund af – gissa hvad! Jo Kejsar Wilhelms bref, som ju hvarje klok menniska måste hålla för grofva förfalskningar, men som de tro eller låtsas tro på. – Många ss. Anatole France, Clemenceau som jag talat med äro icke optimister. – Hela folket läser Petit Journal och tror blindt på Dreyfus skuld.
20 Juni 99. 20 juni 1899
I går var det en finsk tacksägelsemiddag för de fransmän som skrifvit mest om oss och arbetet för oss. Senatorn Trarieux var hedersgäst, Mamma vet han som spelat en så stor och vacker role i Dreyfussaken. Jag förde Aino Ackté till bordet och höll festtalet, som jag skall ge eder senare, då jag har det skrifligt. Trarieux svarade utmärkt, klokt och varmt Derefter höll den unge R. Puaux som har blifvit en rigtig finsk patriot och som känna sakerna hemma ypperligt (i Januari visste han ingenting om saken ännu) ett varmt tal för den finska konsten som han egnade Ville Vallgren, Aino A. och mig. Stämningen var mycket hög – Stor skada att Anatole France ej kommit – han har lofvat skrifva förtalet till Puaux' bok om "la Finlande, sa crise" Jag hade beredt mig på ett rigtigt djupt känd harang till A. F. som jag beundrar ännu mera sedan jag känner honom. Hvad det ändå är roligt att det finns sådana karlar och sådana konstnärer! – Trarieux gick på ett möte för Picquart, der han skulle presidera. Stämningen var sådan att det föll sig helt naturligt att Puaux satte sig till pianot och spelade Marseljäsen och alla föllo in med lust och lif. Aino Ackté var mycket söt och talte om sin beundran för Picquart så varmt och flickaktigt; hon sade till Trarieux: je ne saurai lui dire combien j'ai l'admiration pour lui mais je le lui chanterai un jour! fröken Söderhjelm, fr. Golovatscheff, Vallensköld Acku m.fl. voro den. – – Denna varma sympati från fransmäns sida gör godt i själen – det är mest Dreyfusarder, det är sannt. "Vous n'avez pas besoin de me dire leurs noms", sade France "ce sont toujours les mêmes qui se fait tuer". – Denna fest der vi sjöngo Vårt land och marseljäsen, der det talades så många varma ord, är ej lätt att glömma. – finnarna sade att mitt tal var bra.
Paris 23 dec. (da’n före julafton) söndag. 1900. 23 december 1900
I Dreyfussaken förgå underliga ting. Cuignets arrestering och alla de reaktionäras raseri är ganska märkliga. När skall den härfvan bli utredd. Å ena sidan kan man ej annat än sympatisera med detta ministerium, men å den andra sidan är det bra synd om Dreyfus sjelf och isynnerhet om Picquart som genom amnestin förlora möjligheten till återupprättelse. Och allt sitter general Mercier i Senaten. Men för den Republikanska idén har dock denna sorgliga sak varit mycket nyttig – Nu vet man åtminstone hvilka som stå på den ena, och hvilka på den andra sedan.
Paris 29.XII. 1900 29 december 1900
I går afton var Jag på en ytterst prononcerad Dreyfusmiddag hos Psichari, gift med Renans ena dotter. P. är grek och har studerat i England o. Tyskland samt är nu professor i grekiska och filologi vid universitetet här. De bo i hennes morfars, Ary Scheffers hus – och Psichari har inredt den gamla ateliern till studerrum. Der skulle Mamma trifvas! Ett storartadt bibliotek, med taflor o. handteckningar o. skulpturverk. Som den största rariteten visade de en teckning af – Göthe, ett klassiskt landskap, som Psichari trodde, ett dekorationsutkast till Iphigenia. Der var mycket folk och intelligent folk – Gast, Picquarts svåger, Salomon Reinach arkeolog, Ephrussi (också jude) hufvudredaktör för Gazette des Beaux Arts, Trarieux' son, flere greker m.fl. – men efter alla diskussioner återkom man alltid till Dreyfussaken och amnestien, som af värds folket, förkastades och af andra försvarades såsom välmening af detta ministerium som ju är Dreyfusvänligt. – Dreyfus sjelf är i Paris, men ingen talar om honom – han lär vara mycket obehaglig som menniska, sägs det – deremot var det hela kvällen tal om Picquart, som sagdt med utvikningar.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Björnson var för resten intressant som vanligt – talte klokare än förr om germaner och latinare, men visade sig samma dåliga psycholog som alltid då han talte om Georges Clemeuceau, den han nu beundrar öfver alla andra. Hvartenda epitet om denne, som också jag beundrar, var, enligt min anspråkslösa mening alldeles galet. Deremot går jag in på allt som kan säger om Picquart. – "De fransmän, som känna och tänka som européer äro de första i verlden" sade han – men de äro ej många.
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
Derefter kl. 12 på dagen i dag gick jag på frukost till Menard Dorians för Björnson (som nu igen är sjuk), så att han fick representeras af sin dotter Dagny Langen – Der voro Picquart, Georges Clemenceau och de andra.
Farväl – Gud låte Mamma snart bli alldeles rask, och försök att hålla humöret uppe. Än kommer dag, än är ej allt förbi också i politiken. Tänk på Picquart, som suttit elfva månader i fängelse när han gjort som bäst. Helsa alla hjertligt från Mammas Atte