Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

Frankrikes president, politiker

Källor

Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
I går på vernissagen såg jag generalen markis de Gallifet Jag hade lust att falla honom om halsen för hans vittnesmål för Picquart. Den högst lede Zurlinden var också der. Loubet ser sympatisk ut – en liten rund gubbe med ljusblå glada och kloka ögon. Han liknar någon derhemma starkt.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Jag kan ej säga huru lugnt det kännes nu, då det ej blef någon revolution af. – Det hade ändå varit för galet. – Men royalisterna klandra republiken som behöfde 40 tusen man för att hålla en handfull royalister i schack – Så långt har Drumont, Rochefort kommit med sina smädelser, att folket tror d.v.s. Kyparn på Kafé Moka, min concierge, min Karlmodell Antonio och dylika, att Loubet fått gräsligt mycket pengar af panamisterna. Jag försöker naturligtvis att omvända dessa 3 – men hvad betyder det på 37 miljoner?
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Alla behöfva arbetare alla springa som yra höns, det är ett elände utan like – och ministern förklarar fräckt att aldrig någon utställning varit så färdig som denna en vecka före öppnandet – hvilket också möttes med "hilarite générale" i Kammaren i går – Ställningarna stå ju qvar öfverallt – inga vägar finnas, det gräsligaste chaos inne, och detta skall Loubet inviga med stor ståt om en vecka! Man vet ej om man skall skratta eller gråta åt det.
1sta maj. 1 maj 1900
ty jag skall just nu upp till expositionen ordna en del saker ännu och sedan kl. 2 ta emot Loubet. Ellan och Bertha skola stå vid min sida i präktiga klädebonader – Bertha en ny hatt – Om Loubet alls kommer in till våra trakter. trappor vägar o.d. lemna åtskilligt att önska ännu.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Om jag utan vidare förklaringar skulle berätta hvad vi för ögonblicket göra allesamman, så skulle Mamma tro sig ha att göra med idel rubbade personer. Ellan och Mario Krohn äro upp i det illuminerade Eiffeltornet, Kicki och Missi äro på theatern och se – l'Aiglon, efter Kickis eget val, Krohn läser Nornan från 1890 och jag författar ett bref till le Président de la Republique.
Hela dagen d.v.s. den ringa del deraf som juryn lemnat mig öfrig, har jag användt att springa efter en bjudning på middag till Loubet för i morgon som alla andra jurymen fått sedan en vecka utom Repin och jag, hvilket ju bevisar att de 160 tschinovnikorna och 80 judarne på kommissariatet icke äro mönstergilla hvad ordning beträffar. Då jag ändtligen kom hem hade en betjent från Elyseen suttit här och väntat en timme på svaret, som jag nu, under munter kritik från Herrarne Krohn och Ellan fått lof att skrifva till M. Loubet – ja till hvem skall jag skrifva. Han har bjudit mig, och intet vet jag ju hvad hejdukarna och byråerne heta.
Roligt är att Krohn är så mycket, mycket raskare. Han ställde sig i spetsen för en middag för Thaulow i går, der det var 15 personer och mycket roligt. Vi hade allt möjligt skoj för oss. bl.a. höllos tal så att alla herrarne talade den ena efter den andra – Jag som slutade hade le beau rôle och kunde göra allt detta skoj litet rörande. Så hade Grönvold lagat ihop amerikanska bref som sågo absolut autentiska ut, med beställningar på Thaulow Collectionen på minst 50 taflor till museet i Minneapolis, St Louis o.s.v. – 10 sådana bref (med tryckta stämplar – hur hade han fått dem) kommo under aftonens lopp, och underligt nog märkte Thaulow skojet först vid det 4. De två första stoppade han med en betydelsefull blick i fickan sedan han läst dem mycket omorgsfullt. – Jag hade ritat matsedeln en jord glob fullstucken med små "rene norske flag" och krönt af Thaulows nu historisk vordna amiralsmössa, som B. nog känner. Tänk att den tokiga menniskan på Loubets soirée för Kungen uppträdde i frack och ordnar och denna kommodorsmössa under armen!
Paris 20 Juni 1900 20 juni 1900
I lördags var jag på stor middag hos Presidenten – mycket fint och changtilt serveradt – bara herrar i konstjuryn,
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
Häromkvällen var en firning på Svenska klubben för alla dem af klubbens medlemmar som blifvit dekorerade: 24 stycken. Jag var kucku och alla trähandlarena kallade mig hr Kommendören. – (ordnarna buros i naturlig storlek). Underligt är det med svenskarnas stora loyalitet – vi ha alldeles förlorat hela den vokabulären. Baron Beck Friis höll festtalet, och der ingick sådant som: då vi nu samlats att gemensamt glädjas åt dessa nådevedermälen och vår djupt kända tacksamhet mot våra konungar och franska republikens president (ty en del hade fått vasan och dannebrogen dessutom). – Der var en grefve Bonde bror till Lulas man. Nog är det underligt att grefvarna Bonde nästan skryta med Hugo Standertskjöld och hans rikedomar – "en slägtinge, som vi vet att herr Edelfelt känner mycket väl! – Det roligaste på hela historien var en ung, stor norska, fr. Dahl, sångerska, som på enträgen begäran uppträdde i egna, komponerade monologen, med en komisk kraft som man mycket sällan ser hos en ung flicka – mycket, mycket bättre än fru Petterson Norrie – och så uppträdde hon på norska, danska (som föredrag hållande folkskolelärinna, ypperligt) och svenska (frödingska saker) lika bra på alla språk – Hon var dråplig – med något godt och gammalt bekant i de stora runda ögonen. Jag har sällan skrattat så godt som då. – Lyckligtvis slapp jag att hålla tal, då generalkonsul Nordling, ehuru blott officier, var vice ordförande i Klubben. – Ja de ha ett bråk med sitt ceremoniel, men de ha ingen Bobrikoff och derför god tid att tänka på sådant der
London 14 april 1901 14 april 1901
*Om fredag är le vernissage des artistes, om lördag kommer Loubet till utställningen.
Paris Fredag 19 april 1901 kl. ½ 7 e.m 19 april 1901
Mera i morgon, då Jag kan helsa från Loubet och mina taflor – Helsa alla! Gud låte Mamma få vara frisk och rask – Mammas Atte.