Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk arkitekt, formgivare, g.m. Anna Scholander

Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
Mest af allt frapperar mig ändå arkitekturen. Agi Lindegren, (som verkligen håller på med ramen som jag får i morgon) clason, Boberg, Möller Scholanders svåger, alla unga, yngre än jag äro kanske Sveriges största konstnärer nu. Jag såg Johannes kyrka af Möller och är alldeles förtjust, hänryckt – här, när skola vi få något sådant i Finland? Ahrenbergs Hangö kyrka är ett monstrum – Kiki bygger bättre. Den kan täfla om verldsrekordet i fulhet och idiotism. – Jacobskyrka restaurerad af Lindegren är också utmärkt, Heidenstam må säga hvad hanvill. för resten tar H. som alla andra den lilla broschyren som paradoxen af hvilka man bara må behålla det godt är. –
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Alla äro mycket upptagna af utställningen i vår. Jag har varit derute på Djurgården och sett på byggnaderna – det är ju en hel stad de bygga upp der – mycket, mycket fiffigt gjort. Deras arkitekter d.v.s. Liljeqvist Boberg och Agi Lindegren, alla yngre än jag, äro verkligen bra genialiska menniskor Liljeqvist bygger upp ett gammalt Stockholm der med slottet tre kronor – allt af trä med någonslags puts öfver – briljant bra gjordt. Utställningsbyggnaderna äro i en slags träkyrkstil från 1500 talet – Mycket är taget från våra klockstaplar på landet, och det hela ser derför så innerligt bekant ut, och så pittoreskt tillika.
Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Arbetena för verldsutställningen äro långt framskridna redan. Det ser ut att bli mycket trångt både på marsfältet, Trocadero och Invalidesplanaden. Stora, många våningars hus äro redan uppförda – icke vackra tycker jag. Det är märkvärdigt hvad de hålla i med sin renaissance, de franska arkitekterna. Det är först här man ser hur mycken talent Boberg i Stockholm, Saarinen, Lindgren o.a hemma ha, huru mycket mera originalitet och mod. Då man ser Bouguereau m.fl. stofiler i Champs Elysées måste man beundra eller under öfver fransmännens kinesiska konservation. De radikalaste äro radikala mera i handtverket än i sjelfva saken. den fri Udstilling i Kbhvn hade mera nya uppslag och nya tankar än allt hvad jag ser här. Och så denna côté aimable och litet fläska ytlighet som ändå vidlåder den franska konsten, den har jag icke sett förr, men de plåga mig så mycket mera nu. Naturligtvis finnas stora undantag – men en sådan förlust som Puvis de Chavannes är ändå mycket märkbar.