Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

arkitekt, professor

Paris 1 Maj 99 1 maj 1899
Arbetena för verldsutställningen äro långt framskridna redan. Det ser ut att bli mycket trångt både på marsfältet, Trocadero och Invalidesplanaden. Stora, många våningars hus äro redan uppförda – icke vackra tycker jag. Det är märkvärdigt hvad de hålla i med sin renaissance, de franska arkitekterna. Det är först här man ser hur mycken talent Boberg i Stockholm, Saarinen, Lindgren o.a hemma ha, huru mycket mera originalitet och mod. Då man ser Bouguereau m.fl. stofiler i Champs Elysées måste man beundra eller under öfver fransmännens kinesiska konservation. De radikalaste äro radikala mera i handtverket än i sjelfva saken. den fri Udstilling i Kbhvn hade mera nya uppslag och nya tankar än allt hvad jag ser här. Och så denna côté aimable och litet fläska ytlighet som ändå vidlåder den franska konsten, den har jag icke sett förr, men de plåga mig så mycket mera nu. Naturligtvis finnas stora undantag – men en sådan förlust som Puvis de Chavannes är ändå mycket märkbar.
Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28 mars 1900
Illustration: bottenplan av salen. Så här se salarna ut. Då nu rotundans enda stora fönster tills vidare saknar bågar och glas och endast är behängdt med bastmattor kan man naturligtvis ej bedöma ljuset det minsta; derför vet jag ännu ej om vi finnar ta rotundan och halfa salen eller om vi taga afdelningen A. C D E B. der väggen X är mycket god. – Jag låter bekläda allt trävirke på de utskjutande skärmarna med oblekt tyg som jag senare låter måla. Saarinen har komponerat en fris som vi i trafarett måla på skärmarna öfverst. – Otäckt är att inne i muren vid Y finnas en massa afträden som jag nödvändigt vill ha stängda, ty det går ej an att folk springer dit bakom våra finska taflor. Man får ej tag i någon menniska här och jag får väl vända mig till öfverkukku Picard för denna sak. Arkitekten säger att han icke har annat att göra än leverera byggnaden efter ritningen. Dessa skärmar hålla nu på att byggas a och b äro redan färdiga och de öfriga fås (lofvas åtminstone) till lördag.
Paviljongen väcker allmän förtjusning. Direktören för tidskriften Art et Decoration har lofvat skrifva en skild artikel om vår finska paviljong. Jag har möte med honom och Saarinen der i morgon. Soulié sade ordagrannt: C'est ce qu'il y a de mieux dans toute l'Exposition, och det är ej så litet då man tänker på de hundrade byggnader som äro uppförda enkom för utställningen.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
med Sanmark hade jag en special dust angående Gallén, Gebhard och Engberg – Sanmark ville nu nämligen icke betala Galléns medhjelpare, såsom han lofvade mig i Helsingfors med orden: pengar fås, om han bara får det färdigt, och hjelp får han ta" allt i afskedets stund. Då nu allt blifvit färdigt i mycket god tid tycka de att Gallén af sina 5000,*) (Gallén har i två månader hemma arbetet på kartongena.) med hvilken han betalat sin och Bengts resa och Bengts' uppehälle här också kunde betala de andras. – Då blef jag rigtigt arg och sade till Sanmark: hör nu, hvad vore hela er utställning utan Saarinen och Lindgren Gallén och oss artister allesamman? Hvad vore den utan mig och mitt arbete under ett år för detta, arbete som ni fått och får gratis och som i pengar vore värdt 20,000 mark! Och då vill ni börja hushålla med de enda som verkligen gjort att utställningen blir en stor succès, ty inte är det skrifhäftena och daglinnet och nattlinnet och broderieländet och skolornas ritningar som göra att folk komma att fästa sig vid Finland. – Och vore konstnärernas fordringar orimliga så säger jag ingenting derom – men att de, sedan de stått der i väta och köld och riskerat sina lif för fosterlandet – ja, för fosterlandet, i bokstaflig mening – ty det är hvarken Runeberg eller Du som klifver upp på de usla ställningarna i den kölden – men det har jag gjort – Ja, att då dessa konstnärer skulle komma på förlust, det tycker jag dock är något starkt – o.s.v. – Så talade jag, och slutade med att säga att jag, fattige fan, skulle betala Gebhard och Engberg ur egen ficka hellre än låta den skammen gå öfver oss att de blefve obetalta. ... – Det verkade och Sanmarks etiopiskt skurna anlete antog ett allt mera oroligt uttryck tills han slutligen gaf mig rätt och lofvade styra om saken.
Ack om jag bara finge 1 dag att rigtigt hvila mig och slippa att stå i det draget der i palatset! Men vi äro mycket strandsatta genom att Sparre ej kommit, Saarinen är sjuk och Ville, Stigell och Vikström äro mycket upptagna. Jag skall försöka få fröknarna Brunow och Procopé att hjelpa till med uppställningen, kanske B. också om hon vill och kan. 10 mk om dagen bjuder Runeberg.
Paris 14 maj 1900 14 maj 1900
I ett fall kan bristen på telefon eller dess sparsamma förekomst här i Paris vara rätt bra. När jag tänker på huru många gånger Jag under dessa senaste veckor hemma skulle ha blifvit uppringd mellan soppan och köttbullarne t.ex. i museifrågan, så välsignar jag det relativa barbariet här. Jag får broschyrer så det haglar i museifrågan, bref från Alex. Federley, (som på arkit. Hugo Lundbergs vägnar är sårad öfver vår protest) m.m. – men har endast ytligt kunnat sätta mig in i saken och tror mera på Lindgren och Saarinen än på Ahrenberg och Gripenberg.
Paris 10 november 1900 10 november 1900
Jag har här mitt elände med ryska kommissariatet igen. Jag skickade Wiesel som parlamentär till Tenesheff för att få reda på huru de vågat ändra Tolstoys af storfursten godkända lista, der det fanns 5 finnar. Ingen menniska i utlandet står på detta gammal- och storryska partis sida och hvad skildt utställningen beträffar, hör man från alla sidor att de utan oss, icke skulle haft mycken succès, åtminstone hvad konst anbelagar. Att de strukit ut alla andra finnar än mig har jag sett med egna ögon, och att de sagt till de franska myndigheterna att man ej gerna såge "att finnar dekorerades" är också säkert. Men hvem är det, är det Tenisheff sjelf eller är det Wuitsch? Jag tror den senare, som ser så led ut som möjligt. Nu lär emellertid Vallgren också få en grad till, så jag i intet fall blir ensam. Runeberg å sin sida har också lagt sig ut för Saarinen – får se om våra gemensamma ansträngningar lyckas. – Ack det der är ju bara skräp i grunden, men för landets skull vore det bra om vi fingo litet rikligare erkännande. Jag har sagt gång på gång att jag icke bryr mig om något för mig sjelf om blott mina landsmän får något, och nu kommer det kanske att heta att jag intrigerat för mig sjelf, men se det var då lögn och jag har ett absolut rent Samvete i den saken.
Paris 7 januari 1901 – måndag. 7 januari 1901
Jag vet nu att jag blifvit kommendör af hederslegionen och Ville Vallgren officier. Huru det gått med de andra, Saarinen Gallén, Järnefelt, Stigell, Sibelius och Kajanus vet jag ej, men det ser illa ut. Tala emellertid ej om något ännu innan vi få säkerhet. Mitt samvete är rent, ty jag har öfverallt sagt att jag ingenting ville ha för egen del bara mina landsmän blefve dekorerade. Nu har också Kajanus skrifvit till fr. Ackté att då svenskarne fått "någon sorts metallkransar" troligen Berthas palmes academique, ville han också ha. När tiden blir skall jag skicka Leygues' bref till Bertha eller Nordström som får läsa upp det i konstnärsgillet så att de få se att jag lupit och talat godt för dem. Att ryssarna krånglat emot finnarne i allmänhet är alldeles säkert – men ännu ger jag mig icke, och hoppas genom Tolstoj få Saarinen och Gallén åtminstone dekorerade ändå. I ryska riket äro endast Antokolsky och jag nämnda till kommendörer sade en polack åt Ville Vallgren. Jag fick ej sofva den natten jag fick veta det bara af grämelse – ty elaka menniskor komma nog att säga att Ville V. och jag,som stannat här efter de andra, intrigerat. Men Gud är mitt vittne att jag bara arbetat för andra här. Den ohyggliga misstanken kommer ändå att hvila öfver mig, och det grämer mig.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Ja, få Saarinen och Gallén inga hederslegioner här så ha vi våra vänner i öster att tacka derför. Vår finska succès skall tystas ned på alla sätt, det är le mot d'ordre.
Paris Lördag 26 januari 1901 26 januari 1901
*Från Gallen, Halonen, Järnefelt och Saarinen hade jag i dag ett sympathitelegram – det är roligt att bli ihogkommen af de bästa.
Paris 1 febr. 1901 1 februari 1901
Pasteur, som nu är anställd vid ministeriet här, gick upp till "le directeur du Protocole" Mollard, för att få höra något om mitt commanderie, och fick då, såsom närlagda telegram utvisar, (gif det åt Ellan) säkerhet om att jag var utnämdt, men tyvärr också visshet om att Saarinen och Gallén ej gått igenom. Att detta är ryska intriger står utom allt tvifvel. Också är Rob. Runeberg ej dem man som kan få igenom någonting. Som ni ser af telegrammet finnes ännu en utväg.
Paris Lördag 9 mars 1901
Jag skyndade till hans administrateur och skref ytterligare på listan Kajanus, Stigell och framförallt Saarinen. Får nu se hvad det blir af. Kanske Leygues är mindre toulousain än jag trott. Han skall varmt ha talat om den finska konsten ännu för några dagar sedan!