Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk journalist, historiker

Paris måndag 15 maj 15 maj 1899
I fredags var jag på en konferens i de protestantiska studenternas klubb. En ung man, Puaux, höll ett entusiastiskt och sakrikt föredrag om förhållandena hemma. Kände märkvärdigt bra Ordins och Jeljeneffs arbeten och slutade med (på tal om anfall, förtolkningar och förfalskningar) – et ceci se passe, a la veille du vingtième siècle, dans en pays qui ose se dire l'amie de la République Française!! Der var mycket fruntimmer som sågo rörda ut.
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Den der unga protestantiska studenten Puaux är nu alldeles entusiastisk för den finska saken – har besökt de franska kongressmedlemmarne, Bourgeois och en annan och ger på eget förlag ut en bok om saken nu. Hans familj lär vara förtviflade öfver att han midt i en examen, slagit sig på denna sak. Han sade att l'Academie française har öfvergifvit le dictionnaire för att sätta sig in i vår sak – Lavisse, Gaston Paris och Anatole France lära vara alldeles vunna för den vesterländska civilisationens sak.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27 maj 1899
De protestantiska studenternas klubb frågar om jag vill bli hedersledamot der och om jag vill skrifva ett företal till Puaux föredrag som nu skall komma ut i bokform.
20 Juni 99. 20 juni 1899
I går var det en finsk tacksägelsemiddag för de fransmän som skrifvit mest om oss och arbetet för oss. Senatorn Trarieux var hedersgäst, Mamma vet han som spelat en så stor och vacker role i Dreyfussaken. Jag förde Aino Ackté till bordet och höll festtalet, som jag skall ge eder senare, då jag har det skrifligt. Trarieux svarade utmärkt, klokt och varmt Derefter höll den unge R. Puaux som har blifvit en rigtig finsk patriot och som känna sakerna hemma ypperligt (i Januari visste han ingenting om saken ännu) ett varmt tal för den finska konsten som han egnade Ville Vallgren, Aino A. och mig. Stämningen var mycket hög – Stor skada att Anatole France ej kommit – han har lofvat skrifva förtalet till Puaux' bok om "la Finlande, sa crise" Jag hade beredt mig på ett rigtigt djupt känd harang till A. F. som jag beundrar ännu mera sedan jag känner honom. Hvad det ändå är roligt att det finns sådana karlar och sådana konstnärer! – Trarieux gick på ett möte för Picquart, der han skulle presidera. Stämningen var sådan att det föll sig helt naturligt att Puaux satte sig till pianot och spelade Marseljäsen och alla föllo in med lust och lif. Aino Ackté var mycket söt och talte om sin beundran för Picquart så varmt och flickaktigt; hon sade till Trarieux: je ne saurai lui dire combien j'ai l'admiration pour lui mais je le lui chanterai un jour! fröken Söderhjelm, fr. Golovatscheff, Vallensköld Acku m.fl. voro den. – – Denna varma sympati från fransmäns sida gör godt i själen – det är mest Dreyfusarder, det är sannt. "Vous n'avez pas besoin de me dire leurs noms", sade France "ce sont toujours les mêmes qui se fait tuer". – Denna fest der vi sjöngo Vårt land och marseljäsen, der det talades så många varma ord, är ej lätt att glömma. – finnarna sade att mitt tal var bra.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
Mamma vet att den unga Mr Puaux hållit en serie föredrag om Finland, med musik. – En estnisk sångerska Aïno Tammi har sjungit der och som hon är mycket fattig hade Puaux arrangerat en skandinavisk finsk koncert till hennes förmån. Jag tog två biljetter och gick dit med Karin B. som var mycket glad att gå ut ehuru hon höll på att gå och lägger sig kl. 1/2 9 (!). Koncerten var mera välment än skön – likasom Aino Tammi. En liten Göteborgsjude, Furstenberg, sjöng utmärkt bra men så hamrade Mme Hanka Schjelderup igenom en massa långa saker af Grieg på piano med sådan armstyrka att jag tänkte på förra herrar som sade om sin gemål: "hon är inte vacker, men hon är så jäkligt stark". Får Hankas man örfilar, så kännes de nog, det vill jag lofva.
Efter koncerten bjöd jag Fru Ingman (som sålt biljetterna och också sjungit på Puauxs koncerter), Karin och Puaux på ostron och hvitt vin, hvilket de alla i högsta glad apprecierade.
Puaux skall disputera för doktorsgrad i sommar och sedan komma till Finland, hans drömmars land. Ni får väl alla träffa honom der ty han har lofvat komma ut till Haiko också.
En annan Finlandifrare, en tjock pojke som heter Goblet men tecknar sig Yann Morvran, (ossianskt-gaeliskt-bretogniskt) har börjat hänga här hos mig – han är mycket mindre begåfvad än Puaux och vill isynnerhet genom min och Vallgrens hjelp och rekommendation komma in i Pariser revyer och tidningar. Han kände förut inga andra finnar än H. Biaudet och fröken Krook från Vasa, och har de mest besatta åsigter om allting – dessa hans vänner måtte vara betydligt öfverdrifna och exalterade. Jag skref visserligen till Bertha om att hon kunde rekommendera honom till Poirot – men åtror mig litet nu: jag vet näml. icke om han kan hålla några föredrag, ty hans hjerna är råddig om än hans entusiasm är stor.