Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk politiker

Källor

Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Här ha varit upprörda tider, må ni tro. I går slogos de igen, royalister och republikaner (med käppar och ölglas) på Armenonville. I förrgår stor bjudning hos Trarieux för Picquart. Coquelin gick dit, der hade varit en gripande scen då Matthieu Dreyfus föll rörd i Picquarts armar. Hos Pasteurs äro de ifriga Dreyfusader på institutet ännu mera Duclaux o. Roux äro ju bland de ifrigaste lederne. Men allt hvad snobbar heter äro emot – man kan ej vara rigtigt ArturMeyerskt pomaderad "galanthomme", cercleux, chic m.m. om man ej skriker Vive l'armée och à bas les juifs. Ingenting har indelat menniskorna såsom denna historia. Det värsta är att militärpartiet ännu vill döma honom, på grund af – gissa hvad! Jo Kejsar Wilhelms bref, som ju hvarje klok menniska måste hålla för grofva förfalskningar, men som de tro eller låtsas tro på. – Många ss. Anatole France, Clemenceau som jag talat med äro icke optimister. – Hela folket läser Petit Journal och tror blindt på Dreyfus skuld.
20 Juni 99. 20 juni 1899
I går var det en finsk tacksägelsemiddag för de fransmän som skrifvit mest om oss och arbetet för oss. Senatorn Trarieux var hedersgäst, Mamma vet han som spelat en så stor och vacker role i Dreyfussaken. Jag förde Aino Ackté till bordet och höll festtalet, som jag skall ge eder senare, då jag har det skrifligt. Trarieux svarade utmärkt, klokt och varmt Derefter höll den unge R. Puaux som har blifvit en rigtig finsk patriot och som känna sakerna hemma ypperligt (i Januari visste han ingenting om saken ännu) ett varmt tal för den finska konsten som han egnade Ville Vallgren, Aino A. och mig. Stämningen var mycket hög – Stor skada att Anatole France ej kommit – han har lofvat skrifva förtalet till Puaux' bok om "la Finlande, sa crise" Jag hade beredt mig på ett rigtigt djupt känd harang till A. F. som jag beundrar ännu mera sedan jag känner honom. Hvad det ändå är roligt att det finns sådana karlar och sådana konstnärer! – Trarieux gick på ett möte för Picquart, der han skulle presidera. Stämningen var sådan att det föll sig helt naturligt att Puaux satte sig till pianot och spelade Marseljäsen och alla föllo in med lust och lif. Aino Ackté var mycket söt och talte om sin beundran för Picquart så varmt och flickaktigt; hon sade till Trarieux: je ne saurai lui dire combien j'ai l'admiration pour lui mais je le lui chanterai un jour! fröken Söderhjelm, fr. Golovatscheff, Vallensköld Acku m.fl. voro den. – – Denna varma sympati från fransmäns sida gör godt i själen – det är mest Dreyfusarder, det är sannt. "Vous n'avez pas besoin de me dire leurs noms", sade France "ce sont toujours les mêmes qui se fait tuer". – Denna fest der vi sjöngo Vårt land och marseljäsen, der det talades så många varma ord, är ej lätt att glömma. – finnarna sade att mitt tal var bra.