Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

konstnär

Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
I morgon skall jag försöka få 1sta medaljer åt Gallén, Järnefelt och Halonen, 2dra åt Enckell – . I allmänhet uppskattade utländingarna samt Besnard och några andra från Champ de Mars Gallén – Gérôme, Bouguereau och dylika gossar tyckte naturligtvis att det var förfärligt fast de ingenting sade. En gräslig corvée för mig att Repin, som nu kommit, ingenting vet om fransk och europeisk konst och ej just förstår någon franska alls, så att jag med min eländiga ryska måste öfversätta åt honom hvart ord som säges. Folk kommer aldrig att inse hvad jag lidit för fosterlandet och arbetat tyst. Emellertid sade många i går att de voro "émus" i går då jag förklarade Gallén och Kalevala i ett poetisk språk och tillika talte om vårt land, hvad vi vilja o.d. Fourcaud konstkritikern, som ej uppfört af främmande namn andra än Sargent, Zorn, Whistler och Kroyer sade: jag skrifver ännu Gallén, der står det, savez vous pourquoi, parceque je suis toujours avez ceux qui combattent pour la liberté et la justice par l'esprit". Kalevalas mening, kampen för ljuset, Sampo, kantele som lemnats kvar till evig glädje för Finland o.d. tyckte de vara admirabelt – men 17 röster fick han bara. Menzel fick 15 så att det är ju ingen skam ändå. De äro ena reaktionära bestar der i juryn, många af fransmännen – Bouguereau t.ex.; det är ju också mindre att undra på.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Ni vet af tidningarne att Gallén och Järnefelt fått guldmedalj – med många röster. Af ryssar endast Horovin och Maliavin, två unga, under det Wasnetzoff och Wl. Makowsky föllo igenom med glans. Berta kan inse huru det måste svida i de gamla akademisternas minnen. Nu gäller det att få 2dra medaljen åt Halonen, Westerholm och Enckell, och i morgon kl. 1/2 9 skall jag igen vara beredd till kamp. Några stora orättvisor har juryn på sitt samvete – men hvad skall man göra, då det finnes så många falska gossar i juryn och röstningen sker med slutna sedlar. Gerôme är en utmärkt president, mycket bättre än engelsmannen Davis, som tar vid då G. icke orkar mera eller är förhindrad.
2 juli 1900 2 juli 1900
För att återkomma till gladare ämnen så har jag, som sagdt, fått 1sta medalj åt Gallén och Järnefelt. 2dra åt Westerholm Halonen, Gebhard och Enckell (med afseende fästadt på målningarna i Paviljongen) 3de åt Blomstedt, fru Soldan, fr. Thesleff fru Danielson, Ahlstedt, Wlasoff och Rissanen – I morgon hoppas jag få mentionåt Simberg, Hanna Frosterus, Engberg och – Toppelius. Åt Lindholm fick jag ej en 2dra medalj – de jemförde näml. strax hans vatten med Westerholms och funno det föga vått, lika som klipporna äro af kork hos honom.
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Naturligtvis har jag dagliga förargelser. Ministern Leygues, som Thaulow kallar Numa Roumestan, är en typisk gascognare, och inte mycket att lita på. Får nu se huru det går med Halonens taflas inköp till Luxembourg. Tala inte om det – men nu börja de krångla. Roujon, inspecteur des B A. är emot den – Bénédite är för den, ministern på resa "voyage electoral – men han måste ta den i alla fall, det har jag svurit på.
Paris Lördag 26 januari 1901 26 januari 1901
*Från Gallen, Halonen, Järnefelt och Saarinen hade jag i dag ett sympathitelegram – det är roligt att bli ihogkommen af de bästa.
Paris 5 mars 1901 5 mars 1901
Karin B. och jag vi ha ofta förvånat oss öfver att det ändå kan vara så mycket skilnad i uppfostran inom de svenska och de fennomanska kretsarne i Helsingfors. Uti detta fennomanska åskådningssätt fins så mycken afundsjuka mot oss, som vi icke ens drömma om. Det der "förnäma" och "ytliga" som de alltid låtsa hata och som de dock tillbedja, det förefaller den som är uppfostrad utan detta agg, i högsta grad komiskt. Fennomanerna äro ändå bra hafvuxna ännu. De ha gymnasisterna afundsjuka, hans blyga komlighet i sällskapslifvet, hans naiva tro på egen förträfflighet och öfvertygelse om att han och ingen annan upptäckt Amerika och all verldens förborgade visdom. Dr Håkansson, svensk, var alldeles upprörd öfver några unga finntuppars (skulptören Halonens bl.a.) säkerhet på egen förträfflighet – de hade bl.a. menat att nu kunde fransmännen småningom kunna börja komma till Hfors för att studera konst, ty der, och endast der, blommade den blomman. Och detta på fullt allvar. Håkansson var rigtigt förskräckt och ängslig för deras förstånd. Wikström är såsom sannskyldig halfherre, den värsta af alla fennomanerna här. Också lär Karin B. ha haft duster med honom – temmeligen onödiga tycker jag.