Beskrivning

fransk konstnär

Paris d. 12 Maj 1875 12 maj 1875
Léon de Papes kusin bjöd Edelfelt och Dewey Bates på middag; de gick till deras nya matställe "Chez Mlle Anne" på Rue St Benoît, där massa elever från Ecole des Beaux-Arts äter: porträttmålare Jules Bastien-Lepage, Joseph Wencker, Léon-François Comerre och andra.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Första kvällen Axel Antell var här bjöd Julian Alden Weir på champagne vid middagen för att fira den 4 juli, Amerikas frihetsdag; Weir hade också bjudit Jean-Léon Gérômes två bästa elever Pascal Dagnan och Joseph Wencker, samt Jules Bastien-Lepage, Edouard Paupion, Léon Chevreuil och Jean-Baptiste Guérin på "viften" "chez Anna", där de vanligtvis äter; de skålade för Amerika, den republikanska idén, Frankrike, George Washington och Gilbert de Lafayette.
Edelfelt beundrar Alexandre Cabanels elev Jules Bastien-Lepage, som bara är 24 år och fått alla medaljer i Salongen och säkert får årets Romarpris; hans bidrag för Romarpriset som är ett tema från Nya Testamentet lär vara mästerligt; Axel Antell fann honom "utmärkt hygglig" och Edelfelt satt bredvid honom och talade med honom hela kvällen; han "predikade" samma saker som Jean-Léon Gérôme: simplicité, sincérité och charactère [enkelhet, innerlighet och karaktär] och citerade Camille Corot som menar att man i konstnärskarriären behöver samvete, självförtroende och uthållighet, samt fördjupade studier i teckning och ljusförhållanden; Bastien-Lepage menar att man skall veta vad man vill och inte sky arbete; de talade länge om poesi och musik, om Bibeln vars teman Bastien-Lepage ansåg aldrig kunna bli gamla.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Romarpriset skall snart tillkännages; de som sett Jules Bastien Lepages tavla säger att den står över de andras; Edelfelt hoppas han får priset; det vore roligt att träffa honom i Rom om något år.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Julian Alden Weirs porträtt är bra och han har en verklig artistisk uppfattning tack vare inflytandet från Jules Bastien Lepage.
Edelfelt har sett Jules Bastien Lepage's romarpristavla och är alldeles tagen; ämnet är ängeln som förkunnar Kristi födelse för herdarna; medan de andra gjort dramatiska och effektfulla tolkningar har Bastien Lepage tänkt sig djupare in i ämnet; tre herdar, vanliga simpla människor överraskas av ängeln som visar dem huset i fjärran der världens frälsare föddes, inget överdrivet dramatiskt liv, ingen affektation, bara stor helig häpnad, andakt och stilla frid; ängeln är en liten blond flicka på tolv år med stora snövita vingar och en gråblå slöja och guldgördel; hans ängel är sådan man drömt sig Guds änglar i barndomen; Edelfelt är säker att Butti (Berta) Edelfelt skulle känna sig dragen till den vackra bevingade systern; Edelfelt såg Bastien Lepage och gratulerade honom för den lyckade tavlan; flera tidningar har skrivit om tavlan; kritikern i "l'Évenement" påminner att han redan för tre år sedan bett sina läsare att fästa sig vid Alexandre Cabanels elev, Bastien Lepages namn.
I kväll dinerade [åt middag] Edelfelt med bröderna Bastien-Lepage (brodern [Émile] är arkitekt), Albin Meyssat, Julian Alden Weir, Pascal Dagnan och Joseph Wencker på deras vanliga restaurang; efteråt "spatserade" hela bordlaget och slog sig slutligen ned på ett kafé.
Kamraterna tyckte det var orättvista att Edelfelt inte fick en "mention honorable" [hedersomnämnande], men studierna föreföll hårda på expositionen; Luneau fick hedersomnämnandet; Adolf von Becker tyckte Edelfelts studier var de bästa efter Pascal Dagnan; Edelfelt litar inte på Beckers omdöme, han kan inte se att Julian Alden Weir är artistiskt begåvad och tyckte inte att Jules Bastien-Lepages "kommuniant" var ett mästerstycke.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Som Alexandra Edelfelt vet troddes allmänt att Jules Bastien-Lepage skulle få Romarpriset; Edelfelt var förhindrad att närvara vid École des Beaux Arts när utslaget tillkännagavs; Edelfelt gick med unga Wolff uppför Rue Tournon då han såg ett jublande sällskap dra upp mot Luxembourg; det visade sig att Léon-François Comerre fått priset.
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Jules Bastien-Lepage var upprörd av harm och telegraferade till sin mor att han bara fått andra pris (2 000 francs).
Det var den första genomvakade natt Edelfelt haft i Paris; klockan 5 bjöd Jules Bastien-Lepage på frukost; Charles Baude och Bastien-Lepage skämtade med kyparen och presenterade sig som son till Patrice de Mac-Mahon; kl. 7 kom Edelfelt i säng, kl. 9 väcktes han och kl. 11 träffades alla på nytt och tog ett bad i Seinen; därefter åt de frukost på "Chez-Anne" på Rue St Bénoit; alla habituéer [stamgäster] har lämnat skisser på restaurangen, där de fyller upp väggarna; man hade krönt Léon-François Comerres skiss med lager; Julian Alden Weir gick och köpte lager och band den kring Bastien-Lepages tavla för att hylla den verkliga lagersegraren.
På utställningen fortsatte Jules Bastien-Lepages tavla att göra succé; Edelfelt hörde Sarah Bernhardt säga att det var motbjudande och ovärdigt att inte kröna Bastien-Lepages verk; som Alexandra Edelfelt vet är Sarah Bernhardt "målarinna och skulptris"; på eftermiddagen arbetade Edelfelt lite på sin "träkloss" och gick till sängs redan kl. 8 för att sova ut.
Romarpristagaren i skulptur Jean-Baptiste Hugues bjöd följande kväll alla på restaurangen på champagne; där var elever från École des Beaux Arts, bland de etablerade konstnärerna bl.a. Jean-Joseph Weerts och Émile Maillard; Jules Bastien-Lepage hyllades med nio leve-rop; Léon-François Comerre höll sig undan.
Följande kväll var de Jules Bastien-Lepages tur att firas; han fick en stor bukett liljor och vita rosor av skalden Monsieur Paul Arène, som skrivit den grekiska pjäsen l'Ilote som ännu spelas på Theatre Français; Edelfelt satt bredvid Arène vid bordet; Arène hade bra reda på Finland och hade rest i Amerika, China och Japan; man utbringade leverop och sjöng i kör gamla Marlboroughvisan, medan en skulptör improviserade verser om att Bastien skall ge sig av till Rom, för att han har förtjänat det.
Då Edelfelt kom hem hade Julian Alden Weir bjudit in Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, Albin Meyssat, Joseph Wencker, en gravör Charles Baude för att dränka förargelsen och indignationen i en bål; Edelfelt fick höra att la Section de Peinture [målarsektionen] i Institut de France enhälligt hade gett Bastien-Lepage priset, med undantag för hans lärare Alexandre Cabanel som hade hållit på Léon-François Comerre; de andra avdelningarna (arkitekter och skulptörer) röstade än på den ena än på den andra, bara för att inte ge priset åt Bastien-Lepage; indignationen var stor efter kungörandet; Jean-Léon Gérôme kom och beklagade och sade att han gjort allt vad han kunnat göra.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Paris blir allt tommare på bekanta; Edouard Paupion har åkt till sin hemtrakt Bourgogne, i januari skall han utföra sitt volontariat [frivillig värnplikt]; flera av Jean-Léon Gérômes elever gör som bäst sitt volontariat, i slutet av juni kom de till ateljén för att ta farväl; amerikanen Dewey Bates har rest till Holland; bröderna Jules och Émile Bastien-Lepage bjöd på avskedsmiddag, samma dag reste också fröknarna Anna Agrell och Kinstrand till Schweiz.
Medaljerna för Salongen delades ut; Jules Adolphe Goupil som fick första medalj ser ut som en attaché vid ett ministerium, elegant och fin; då lilla Jules Bastien-Lepage kom fram för att ta emot sin andra medalj för Salongen ville applåderna aldrig sluta; Edelfelt sänder med en kort redogörelse från Siècle.
Jules Bastien-Lepage bjöd på middag; där var brodern Émile Bastien-Lepage, Joseph Wencker, Julian Alden Weir, Albin Meyssat, Charles Baude, Edelfelt och två gamla bekanta som Edelfelt inte vet namnet på; Bastien-Lepage har nu alla belöningar i Salongen, hans guldmedalj var "utmärkt vacker", och han är nu hors concours [utanför tävlan].
Jules Bastien-Lepage bjöd allesammans till dem på landet i Meuse i september; Edelfelt har förmodligen redan rest då.
Edelfelt har några gånger varit i Jules Bastien-Lepages anspråkslösa ateljé; Bastien-Lepage har börjat jämförelsevis sent, han har tagit studentexamen och varit posttjänsteman ett år då hans morfar, mot föräldrarnas vilja, sände båda bröderna till Paris och betalade deras vistelse där; "gubbens" försök har krönts med framgång; Émile Bastien-Lepage, arkitekten är också framstående och målar inte illa.
Edelfelt har träffat Jules Bastien-Lepages vän, gravören Charles Baude som är redo att åta sig graveringen för 200 francs styck, men han vill ta itu med dem genast.
Edelfelts fick gå fram för att ta emot sin egen medalj av tredje klass i ornamentsteckning; på medaljen av silver hade man skrivit École National des B.A., namnet Edelfeld hade de stavat fel; Jean-Léon Gérômes elever och Jules Bastien-Lepages klick applåderade då han gick fram.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Utan att Jules Bastien-Lepage kände till dikten ansåg han att Pistol inte hade tillräckligt respekt, han skulle göra honom stående; det vore fult att ha dem båda stående, så Edelfelt låter Majoren förbli sittande med förklaringen att han i minnen tas tillbaka i tiden med hänvisning till raden "men i och med detsamma i Finland stod för hans blick"; Adolf von Becker, som återvänt från les bains de mer [havsbad] nära Dieppe, tyckte att Edelfelts teckningar skulle göra epok i Norden; doktor Herman Frithiof Antell yttrade sig också fördelaktigt om dem.
För några veckor sedan hade Herman Frithiof Antell och doktor Mazerolle träffat på Jules Bastien-Lepage och Joseph Wencker i en portgång vid Rue de Rennes under ett störtregn; Bastien-Lepage hade sagt att Edelfelt är en mycket trevlig pojke, som har en konstnärs hjärta.
Herman Frithiof Antell funderade på att köpa Jules Bastien-Lepages tavla för Romarpriset.
Paris d. 20de Augusti 75. 20 augusti 1875
Det är en stor lycka att få måla porträtt av Alexandra Edelfelt och Johan Ludvig Runeberg; Edelfelt skulle vilja kunna måla som Jules Bastien-Lepage för att göra dessa två monumentala tavlor; han får komma ihåg Jean-Léon Gérômes råd om ärlighet, enkelhet, studie, efterforskning, förfinad utformning och storhet i konturerna; likhet är det som han framför allt vill eftersträva.
Paris d. 24 Aug. 75. 24 augusti 1875
Det skulle bli en för lång och tråkig avkrok att resa till Jules Bastien-Lepage i departement de la Meuse, nära gränsen till Luxenburg.
Paris d. 8 Sept. 1875. 8 september 1875
Alexandra Edelfelt har ingen aning om hur många brev Edelfelt har att skriva; de som väntar brev är Axel Antell, Karel Scriba, Pauline Ahlberg, Jospeh Cornet, Dewey Bates i Holland, Julian Alden Weir, Edouard Paupion, Oscar Levin, Jules Bastien-Lepage, samt fröknarna Kinstrand och Anna Agrell i Schweiz, vilka bett om hans fotografi; Edelfelt har varit hos fotografen och fått 12 konterfejer [porträttfotografier].
Paris d. 14 Sept. 14 september 1875
Edelfelt har skrivit till Jules Bastien-Lepage och meddelat att han inte kan kommar till Meuse; han skall också skriva och tacka nej till inbjudan till Metz.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29 maj 1876
Pietro Krohn säger att Edelfelt har så lätt för konsten att det kommer att fördärva honom om han inte bemödar sig att studera naturen; Jules Bastien-Lepage och andra har sagt samma sak.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
I kväll skall Edelfelt träffa Julian Alden Weir, Gunnar Berndtson, Albin Meyssat, Joseph Wencker, Émile Bastien (arkitekten, Jules Bastien är ännu på landet), Léon Chevreuil och Maxime Faivre; han skall bjuda något bättre vin; han har sökt Charles Baude, men ännu inte träffat honom; alla talar om Alexandra Edelfelts sorg och svåra tid och uppmanar att hon skall komma till Paris.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Edelfelt har varit på Concert PasdeLoup [symfoniorkester] med Gunnar Berndtson, Charles Baude, Jules [eller Émile?] Bastien-Lepage och Pascal Dagnan; Ludvig van Beethovens b-durs sonat lät mäktigt i den stora orkestern; unge Paul Viardot, som Edelfelt sett hos madame Jacquinot och sedan i Bougival, spelade violinsolo i en concerto av Felix Mendelsohn; Edelfelt tyckte mest om en symfoni av Christoph Wilibald Gluck.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Edelfelt och Gunnar Berndtson har börjat gymnastisera med Jules Bastien-Lepage, Charles Baude och Albin Meyssat i en gymnastiksal vid Panthéon; han har rådfrågat doktor Axel Fredrik Holmberg om vilka rörelser han borde göra; Holmberg menar att pektoralmusklerna utvecklas genom armrörelser och att kalla tvättningar varje morgon gör bröstet starkt och skyddar för förkylningar och katarrer; alla säger att Edelfelt ser raskare och större ut än senast han var i Paris.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Edelfelt ser Jules Bastien Lepage varje dag; han har fått en skiss till en av Bastien Lepages tavlor; ute på landet har Bastien Lepage låtit bygga en stor ateljé och börjat på med en Job och en Kristus till [världsutställningen] 1878; han håller på med ett porträtt i helfigur av en rik engelska som för några veckor i gången kommer till Paris för att posera i 1590-talsdräkt [porträtt av Lady L. (Madame Lebègue?)]; han har också en liten Orfeus på staffliet; under sommaren har han gjort porträtt av sina föräldrar och en massa landskap.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
På middagen såg Edelfelt många av Jean-Léon Gérômes tidigare elever, som nått framgång: Lucien-Étienne Melingue (son till aktören Étienne Mélingue), Paul Lenoir och [Georges] Becker (inte vår Adolf von Becker); Jules Bastien-Lepage, som nu helt förnekat Alexandre Cabanel, var nu som förr med om banketten; Gérôme satt på hedersplatsen mellan Joseph Wencker och Pascal Dagnan, mittemot satt Gustave Boulanger med Melingue och Bastien-Lepage; det var underligt att bland eleverna se en dragonofficer och en kyrassiär (elever som gör sitt år av värnplikt).
Paris d. 10 Januari 1877. 10 januari 1877
Varje gång Edelfelt vänder sig om ser han sin "horreur" [förskräckelse] till tavla; han önskar han kunde måla som Pascal Dagnan-Bouveret, Jules Bastien-Lepage och Joseph Wencker.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.
Om han ändå kunde måla som Jules Bastien!
Edelfelt ångrar bittert att han inte följt Jules Bastien-Lepages råd om att göra många utförda goda teckningar förrän man börjar måla; Jean-Léon Gérôme säger också att man skall ha tavlan fullkomligt färdig i sitt huvud innan man börjar måla; Bastien-Lepage har gjort några alldeles förtjusande teckningar till sin tavla Orfeus; hans porträtt av den engelska damen ger honom ett kolossalt arbete; han anser sig behöva en hel månad för att göra klänningen som är i 1600-talssnitt (Elisabeths tid); hans bidrag till Romarpriset i år ansågs som det bäst målade som man sett i École des Beaux Arts, men ämnet (Priamus vid Akilles fötter) var inte väl återgivet, vilket gjorde att han inte fick priset; tänk att Bastien med sådan talang och framgång ändå är i penningnöd; Adolphe Goupil har velat köpa hans lilla kommuniant [konfirmand] för 3 000 francs, men han vill inte sälja den under 6 000 francs.
Joseph Wencker förtjänar sitt Romarpris; Pascal Dagnan och Jules Bastien Lepage är mera genialiska, men det gör gott att se att också arbete och sann energi kan föra en karl fram i världen.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Jules Bastien har besökt Edelfelt och gett honom goda råd och träffande anmärkningar; han tyckte det hela påminde om tidningsillustration; han har rätt i att det inte är tillräckligt tecknat.
Edelfelt var med Jules Bastien Lepage på en exposition [utställning] i Cercle artistique vid rue St Arnaud; bland de ca 200 tavlorna fanns två porträtt som Bastien Lepage målade i fjol; Edelfelt tänkte sorgset att ingen tavla var så fatal som hans.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
Jules Bastien arbetar på två porträtt som han fått beställning på, och får lämna sin Orfeus till 1878; han är sårad över att han fått en dålig placering på expositionen [utställningen] vid Rue St. Arnaud.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Jean-Léon Gérôme är återkommen och Edelfelt tänker be honom komma och titta på hans tavla nästa onsdag; han tror att Gérôme, i likhet med Jules Bastien Lepage kommer att tycka att det hela ser ut att vara gjort de chic [ur minnet/på fri hand].
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Hos Anna går mest arkitekter (elever till Louis-Jules André), Gérômare, Jules Bastien och några andra; därtill kommer några hommes de lettres [författare], några filistrar [kälkborgare] och några äldre herrar; Monsieur Baureau, som är anställd vid finansministeriet, är deras ständiga driftkucku, men han förhåller sig med världsmannens överseende mot Bastiens och Pierre Petit-Gérards ironiska pikar.
Hos Jules Bastien sticker ibland egenkärleken fram; han var inte redo att med hjälp av någon annans rekommendation fråga om en bättre placering för hans tavlor på utställningen vid Rue St Arnaud.
Det förvånar Edelfelt att personer som Pascal Dagnan och Jules Bastien, som är stora talanger och redan haft mycket framgång, umgås så förtroligt med dem som ännu inte duger till något.
torsdag d. febr. 77. 1 mars 1877
Edelfelt har varit på theatre français, där han sett Sarah Bernhardt, Broizat och Suzette Reuhemberg; han har också ännu ett starkt intryck av Jules Bastien-Lepages porträtt som han såg på eftermiddagen; "Ça m'a tué" [det tog död på mig] som det heter på parisjargong.
Då Edelfelt såg Jules Bastiens tavla blev han sorgsen till mods, efterson Bastien är ett geni och Edelfelt en klåpare; men han tänkte att han vill försöka ännu en tid och inte förlora hoppet innan detta försök är gjort.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Edelfelt har varit på restaurangägaren Anna Chomettes begravning; hon har skapat ett artistiskt stamhåll och lät halva École de Beaux Arts äta på kredit i långa tider; "gumman" led av lungsot; Edelfelt talade om Ellen Edelfelts sjukdom med henne; gudstjänsten förrättades i St Germain des Près; alla stänkte enligt katolsk sed vigvatten på kistan och följde henne till begravningsplatsen i Montparnasse; det återstår att se hur det går med restaurangen, som är prydd med målningar av Jules Bastien, Léon-François Comerre, Gustave Courtois och Adrien Marie; det kändes underligt då han och Pierre Petit Gerard i förrgår hade varit tvungna att söka ett annat matställe då restaurangen var stängd till följd av ägarinnans dödsfall.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
På årets Salong finns mycket skräp, men några goda tavlor: Jean Paul Laurens tavla, två historiska bilder från Ludvig den heliges tid av Luc Olivier Merson, Léon Bonnats porträtt av Adolphe Thiers, Jules Bastiens "lady anglaise" [engelsk dam], samt Édouard Detailles "honneur aux blessés" [heder åt de sårade].
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Otto Wallenius vill in hos Alexandre Cabanel, vilket Edelfelt tycker är bra; de är för många hos Jean-Léon Gérôme; Cabanel har trots sin tråkighet lyckats göra elever som Henry Regnault, Jules Bastien Lepage och Luc Ollivier Merson; de brukar också ha bättre modeller hos Cabanel än hos Gérôme.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Edelfelt har sprungit i flera stadsdelar på jakt efter en ateljé; Edelfelt vill inte betala mer än 600 francs; vid Gare de l'Est långt bort i ändan av rue Lafayette finns två ateljéer för 700 francs; i Pierre Petit Gerards hus på Boulevard Montparnasse finns en ateljé utan rum för 600 francs; den är långt från Boulevarden, Runebergs och Jacquinots, men nära till hans kamrater Jules Bastien, Petit Gerard, Charles Baude och Charles Moreau Vauthier; i Clichy finns en för 800 francs; bodde han i Clichy skulle han dras in i den svenska klicken och bort från sina gamla kamrater; det gör inte så mycket att vara långt från centrum då han inte går på Ecole des Beaux Arts; i Edelfelts hus finns en ateljé för 800 francs.
Paris d 11 Juli 77. 11 juli 1877
Edelfelt funderar på att hyra ateljé i samma hus som Pierre Petit Gérard vid Boulevard du Montparnasse; Jules Bastien Lepage bor inte långt därifrån; hyran är 650 francs och man kan ordna en sängplats genom att skärma av rummet; Edelfelt har sett på en massa ateljéer; i Montmartre är de för dyra; vid rue de la tour d'Auvergne och Gare de l'Est är de dels i kvarter som Edelfelt inte är bekanta med, dels är de för små och i gamla ruskiga 6-våningshus med snuskiga trappor; Petit Gérard kallar dessa gamla höga hus i Paris för "des boîtes à choléra" [koleralådor]; huset vid Boulevard Montparnasse har bara två våningar och Edelfelts ateljé är på övre våningen; kvarteret är långt borta, men man störs då mindre av kreti och pleti och landsmän; det finns tramway och järnväg och det är 15 minuters väg till fots från Ecole des Beaux Arts.
Kjöbenhavn Måndag d. 30 Mars 1885 30 mars 1885
Har träffat Amic, en av Bastiens nära vänner, på järnvägen i Sverige.
Paris d. 8 april 85 8 april 1885
Har sett Bastiens och Delacroix "expositioner", utställningar.
Edelfelt är imponerad av Bastiens produktion.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
Middag med Courtois och Dagnan hos Champeaux; har fått höra detaljer om Bastiens död.
Paris 16 april 1885 16 april 1885
Har sett utställningarna igen: tyckte att Delacroix var sämre, Bastien bättre än väntat.
Bastiens konst är ett undantag i den parisiska konsten, det finns så mycket konvention och flärd.
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Edelfelt ämnar gå för sista gången till Bastien-Lepages utställning; Edelfelt känner sig underlägsen och "innerligt stukad af en så öfverlägsen vilja som Bastiens", så känner Dagnan det också.
Bastiens konst är inte "apkonster" eller "taskspeleri"; Bastien var ett "målargeni", han "böjde sig för naturen", hans storhet var att han kunde "bli naiv igen" trots sin kunskap och talang; Bastien kommer att stå som den störste av seklets konstnärer, han framstår för Edelfelt som hel som personlighet, i efterhand glömmer Edelfelt Bastiens små besvärliga karaktärsdrag: hätskhet, övermod; Bastien hade stora manliga egenskaper.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
Edelfelt gläder sig åt att Bastien Lepage under de sista månaderna av sitt liv kom tillbaka till sina gamla vänner: Baude, Dagnan och Courtois, och bröt med "den koketta Madame Mackay".
Bastien körde nästan ut Madame Mackay då hon kom i en "lysande toilette, tråkig och tillgjord"; citerar Bastien på franska; Dagnan har berättat att Bastiens mor nästan grät av glädje när sonen bröt med "denna kvinna"; detta var en månad före Bastiens död.
Verklig talang är sällsynt konstaterar Edelfelt: Bastien hade det; Dagnan har förutsättningar; man känner sig alltid bättre tillsammans med människor som har talang.
Odaterat 1 januari 1886
Har varit på Henri Amics egendom, hans "château", vid Chantilly tillsammans med Courtois, Dagnan, Bastiens bror, anatomen dr Poirier, baron de Saxe, Porel, direktör för Odeon med flera.
Följande dag åt Edelfelt middag hos Bastiens bror med Courtois m.fl. av Jules Bastien-Lepages gamla vänner.
Emile Bastien skulle aldrig ha haft det så bra som han har det, om han inte skulle ha fått ärva sin bror.
Alla betraktade i ungdomen Emile Bastien som ett opersonligt, onödigt appendix, ett bihang till Jules Bastien; nu har Emile Bastien det bättre än någon av konstnärerna.
Edelfelt såg skisser av Bastien och mindes sin ungdomstid, då han beundrade Bastien tillsammans med Weir.
Paris d. 15 januari 1886 15 januari 1886
Edelfelt är bjuden till landet till Amic, en av Bastiens vänner, tillsammans med ett sällskap för jaktparti; Dagnan och Edelfelt jagar inte, men får säkert dagen att gå med Amics böcker och samlingar.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Det nya Luxembourggalleriet har öppnat, men är lika dåligt som det förra; placeringen av ett verk av Bastien vid en dörr medan ett verk av fröken Baskirtscheff hänger på cimaisen; hennes mor lär ha drivit på Arago för att få det så; Edelfelts egen tavla är högt uppe, men delar oturen med Dagnan och många andra bra konstnärer; intriganta konstnärer som Vuillefroy, Lansyer har bra platser.
Söndag 2 maj 86 2 maj 1886
Beskriver Salongen; Edelfelt saknar Bastien när han är tillsammans med Dagnan.
Gervex och hans gelikar kommer upp sig inom konsten; de glömmer vad Bastien var; majoriteten är alltid ett "pack".
Man kommer att komma ihåg Bastien då alla "parisersluskar" är bortglömda.
Paris, tisdag d 18 maj 86 18 maj 1886
Edelfelt har varit på Amics lantställe med alla Bastiens gamla vänner och hans mor, som liknar Emelie Levong; andra gäster: Dagnan, Amics mor och syster Madame Guignard, Madame Bulard, Madame Emile Bastien.
Om Bastien; Dagnan har kanske lika mycket talang, men han saknar Bastiens självförtronde, han är ett stadsbarn som är skeptisk och kritisk; det gör honom sämre som konstnär, men angenämare som människa.
Paris d. 13 mars 87 13 mars 1887
Edelfelt hoppas att hans skapande inte går neråt; han ska försöka – "om jag lefver" – göra något "incisif", något vasst och bitande, som Julien Bastien-Lepage sade.
Paris d. 15 mars 87 15 mars 1887
Det var bara gamla kamrater från de tidiga Parisåren hos Emile Bastien-Lepage: Courtois, Dagnan, Collin, Jullien; de var omgivna av [den då avlidne] Jules Bastien-Lepages konstverk.
Jules Bastien-Lepage var en verklig karl – "det var i alla fall en karl" – och det är alltid lika glädjande att se hans konst hos brodern Emile; Jules Bastien-Lepages staty ska resas, vilket Edelfelt redan tidigare har berättat för Alexandra Edelfelt, men Rodin som ska utföra statyn har inte lyckats med skissen.
Jules Bastien-Lepage var [konstnären] Mademoiselle Baskirtscheffs vän; hennes vän, en serbisk prins Karageorgevitsh [Karadodevic] har kommit in bland Bastiens gamla vänner.
Paris d. 18 april 87 18 april 1887
Edelfelt har sällan sett en allvarligare och finare människa och bättre konstnär än Dagnan; han är den enda som kan ta upp arvet efter Bastien.
Paris d. 5 juni 87 5 juni 1887
Edelfelt var föregående dag bjuden på middag av Neiglick, Söderhjelm och Clopatt; de ordnade middagen för sina franska vänner, unga studenter, medicinare och journalister; middagen påminde Edelfelt om den tid då han själv var ung och skrålade och höll tal i Quartier latin tillsammans med vännerna Bastien, Weir och "hela bandet".
Paris d. 19 / II 88 19 februari 1888
Edelfelt hoppas att hans brev till Annie Edelfelthar kommit fram; det innehöll ett gammalt brev från Bastien för Annies samling; Edelfelt ville rekommendera brevet, men Marguerite satt det i fel postlåda.