Beskrivning

konstnär

Antwerpen d. 8 Oktober 73 8 oktober 1873
Av Adolf von Becker hade Edelfelt fått rekommendationer till Monsieur Léon Dansaert, som han sökte upp; Dansaert menade att Edelfelt inte borde stanna i Antwerpen mera än 4,5 à 6 månader, annars fanns det fara för att han föll in i ett manér som inte vore bra.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Det beror på concoursen [tävlingen] vart han reser; han vill också brevledes fråga Adolf von Becker om råd; han kunde fara både till Paris och München, och väljer hellre Paris då Becker och Berndt Lindholm är där; kamraterna uppmanar honom att stanna i Antwerpen över sommaren.
Antwerpen d. 6 December. – 6 december 1873
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt genom Mille (Emil) Cedercreutz fråga studenten John Lindholm om hans bror Berndt Lindholms adress; han vill skriva till denne och Adolf von Becker i Paris.
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14 januari 1874
Edelfelt har ännu inte skrivit till Berndt Lindholm och Adolf von Becker; han väntar på att få höra domen i Finska konstföreningen innan han skriver.
Antwerpen d. 20 Januari 1874 20 januari 1874
Karel Scriba uppmanar Edelfelt att bli elev hos Tysklands stora historiemålare Carl von Piloty i München; det vore inte så dumt, men lär vara svårt; han har läst i tidningen att Hjalmar Munsterhjelm är i München; hos Léon Bonnat eller Jean-Léon Gérome i Paris kan man bli elev när som helst för 10 francs i månaden och med rekommendation, vilken han skulle få av Adolf von Becker; Edelfelt är åtminstone säker på att han inte bara vill måla salongstycken utan känsla, reflexion eller geni; han vill komma till någon sådan konstnär som högt uppskattar konsten.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
Edelfelt har skrivit till Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han är glad att Bernhard Reinhold glatt sig åt brevet.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
Edelfelt har ännu inte fått något svar från Adolf von Becker och Berndt Lindholm; Lindholms brev adresserade han Batignolles eller Montmartre; han tänker skriva till Carl Gustaf Estlander, men hinner inte nästa vecka då de har anatomi på tävlingsprogrammet.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt ser sig tvungen att skriva till Carl Gustaf Estlander i Paris för att få höra något om Adolf von Becker och Berndt Lindholm.
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16 mars 1874
Edelfelt har fått brev från Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han behöver därför inte skriva till Carl Gustaf Estlander, som det visade sig inte bemödat sig om att känna till de bådas adresser; B.O.Schauman har skrivit och varnat Lindholm för att "locka" Edelfelt till Paris; Lindholm anser att det vore "utmärkt bra" om han kom till Paris i maj under Salongen, som "är den besta exposition i verlden"; Lindholm lovar också att hjälpa honom till rätta och ordna det så billigt som möjligt; Becker och Lindholm verkar umgås mycket med familjen Antell; Lindholm har resonerat med senator Samuel Antell om att förstora konstnärsstipendierna och om att Edelfelt borde få förlängning; Lindholm uppmanar Edelfelt att arbeta flitigt och påminner om Thomas Coutures ord: "för att blifva en god konstnär, måste man först vara en god arbetare.
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28 mars 1874
Alexandra Edelfelt tycks vara av samma åsikt som morbror Gustaf Brandt i den Eklöfska frågan; Edelfelt vet inte hur han skall få tid för August Eklöfs beställning då han först måste måla något åt Calle Holm; det förefaller honom obegripligt att få en månad på sig att måla en tavla och samtidigt studera vid en akademi och försöka komma in på en ateljé; om konsul Eklöf går med på att behålla sina pengar fram till att Edelfelt får tid, så går han med på förslaget; Eklöf vill ha en historiemålning med många personer, vilket han hittills bara gjort i kol på konstakademien; han vill inte skicka hem något uselt och kan inte till juni få hem något dugligt; om Eklöf vill ha en kopia ber Edelfelt att åtminstone få se sig om i Paris och först rådgöra med Adolf von Becker; han skulle i så fall inte direkt kunna söka sig till en ateljé, utan få lov att sitta på Louvren eller Luxembourggalleriet och kopiera.
Antw. Påskdagen 1874 5 april 1874
Edelfelt har inte fått den Hackmanska växeln; från konsul August Eklöf har kommit ett brev med en växel på 500 francs, men utskriven på ett hus i Paris; Karel Scriba har rått honom att diskontera växeln i Antwerpen, även om han därmed förlorar några francs i avgift; Eklöf skrev att tavlan inte behöve vara färdig till någon bestämd tidpunkt, den kunde möjligen levereras i vinter; Edelfelt är rädd för att inte få ihop något skapligt och skäms att ta emot pengarna i förväg; han hoppas på råd av Adolf von Becker.
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Varför skriver inte B.O.Schauman om hur Edelfelt ska sända tavlorna?; han tar med kartongen och torsen till Paris och ber Adolf von Becker om råd; försändningen kommer därför först i slutet av maj till Helsingfors.
Torsten Wænerberg och Filip Forsten är i Paris, men de kan inte ersätta Berndt Lindholm; den första saknar schwung, den senare allvar; Edelfelt tänker hålla sig till Adolf von Becker och Sidney Adams; Morbror Gustaf Brandt har rätt i att man har nog av landsmän därhemma; i Antwerpen har han inte saknat sådana; gemensamma idéer, sympatier och strävan förenar mer än språk och står över nationaliteterna.
Om Paris är för dyrt kommer Edelfelt kanske tillbaka till Brüssel eller Antwerpen; Jean-François Portaels är en god lärare; han får fråga Adolf von Becker om råd.
Edelfelt åker troligen direkt till Hotel Russie på Rue Racine, där hans amerikanske vän Robert Arthur bor; tyvärr känner han inte till Adolf von Beckers adress; så fort Edelfelt anländer skall han sända en adress till Alexandra Edelfelt.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
På morgonen gick Edelfelt till Thorsten Waenerberg, som följde med honom till Adolf von Becker; Becker ansåg att Edelfelt gjort enorma framsteg i Antwerpen; han skulle försöka få in honom hos Jean-Léon Gérôme eller Léon Bonnat; Edelfelt skulle föredra Gèrôme, men det lär vara rysligt svårt att komma in.
Vädret är kallt och ruskigt i Paris; Alexandra Edelfelt kan sända sina brev till Adolf von Beckers adress på Rue de Douai.
Edelfelt dejeunerade [åt lunch] med Adolf von Becker och gick till Louvren; på kvällen "förvillade" han sig till Café de la Regance där Becker och Thorsten Waenerberg var med en magister Sohlström, en av dessa som kom för att lära sig franska men som talade svenska från morgon till kväll med landsmän och skandinaver; Edelfelt är lycklig över att ha fått inleda sina studier ensam i Belgien; dessutom har han, tack vare umgänget med valloner, vant sig vid det franska livets egenheter.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt meddela B.O.Schauman att tavlorna snart är på väg till Helsingfors; han ångrar inte att han tog dem med sig, i och med att Adolf von Becker fick se dem; han slutar brevet för att pappret, bläcket och pennan är så dåligt och ber Mamma hälsa alla.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Edelfelt funderar på att åka tillbaka till Brüssel; i Belgien är det billigare än i det Helsingforsiskt dyra Paris; maten är dyr, Edelfelt har med Thorsten Wænerberg och Adolf von Becker ätit på det billigaste stället i Montmartre; han har också prövat studentrestaurangerna i Quartier Latin; han bor på ett litet hotell vid Rue Fontaine 29, som kostar 35 francs i månaden, plus 5 francs för städning; Alexandra Edelfelt kan vara övertygad om att det verkligen är så här ohyggligt dyrt efter kriget; det lär nog bli annat än de egyptiska köttgrytorna i Antwerpen om han stannar; amerikanen Robert Arthur betalar mindre på Hôtel Russie på Rue Racine; Becker och Waenerberg verkar inte vara några goda hushållare.
Adolf von Becker är utomordentligt snäll och kommer genom sina bekanta att rekommendera Edelfelt hos Jean-Léon Gérôme, om Edelfelt bestämmer sig för denne; väljer han Léon Bonnat följer Becker själv med honom dit.
En kväll var Edelfelt med Adolf von Becker på Montmartreteatern, där de såg "les canotiers de la Seine"; fröken Constance Mellin har rekommenderat honom flera teatrar och operor, men det får vänta tills han har råd; kanske kunde han gå på theatre français där Mademoiselle Sophie Croizette skördar lysande segrar genom sitt realistiska sätt att dö i "le Sphinx".
Adolf von Becker har lovat att ta med Edelfelt till Ecouen utanför Paris för att presentera honom för Thomas Couture och Pierre-Édouard Frère.
På Kristi himmelsfärdsdag gjorde Edelfelt en intressant promenad med Adolf von Becker; de strövade genom den äldsta delen av Paris och såg det hus där Jean-Paul Marat blev mördad, kaféet där Jean-Jaques Rousseau och Voltaire brukade samlas och åt middag på det studentvärdshus i Quartier Latin där Léon Gambetta ätit och bott under sin studietid.
Möjligen kan Edelfelt anlita en modell tillsammans med Adolf von Becker för Calle Holms tavla.
Med Adolf von Becker har Edelfelt varit inne hos Hugo Salmson, och hos en italienare som målar som Bernhard Reinhold.
Severin Nilsson, som hyr Berndt Lindholms gamla ateljé på Rue des Carrières, reser hem; han vill att Edelfelt skall ta ateljén så länge han är borta; Edelfelt betalar hälften av hyran för tre månader; han ber om Alexandra Edelfelt åsikt, samtidigt som han ber henne hälsa alla och fortfarande adressera sina brev till Adolf von Beckers adress.
Då Edelfelt gick till Adolf von Becker för att höra efter brev hade inget kommit från Alexandra Edelfelt, däremot ett helt paket från Antwerpen med brev från Karel Scriba, Hinderikus Boss, Léon de Pape, Even, Desirée Van Ganzeberger.
Det finns en försvarlig mängd finnar i staden; många var samlade hos Mellins förra söndagen, fröken Mili (Emilie) Mechelin, fröken Naëmi Ingman, doktor August Neovius med fru, Carl Gustaf Estlander, magister Gustaf Sohlström och student Karl Snellman; kvällen gick åt Helsingforsskvaller; Mili Mechelin har en envis hosta och har kanske förlorat sin röst; när Edelfelt kommer in på en ateljé blir det slut på umgänget med nordbor och landsmän, med undantag för Adolf von Becker, i och med att det är dyrt, tar tid och inte är lärorikt.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Adolf von Becker har förgäves sökt den franske målaren Le Roux för att be honom presentera Edelfelt för Jean-Léon Gérome; i stället följer Becker med Edelfelt följande dag till Gérome.
Edelfelt skall snart börja med Calle Holms beställning; han är övertygad om att Calle Holm inte skulle tilltalas av Catharina di Medicis porträtt och går därför in på Adolf von Beckers förslag att anlita en modell och måla ett vackert fruntimmer i allmänhet; modellutgifterna kommer han att dela med Becker; han frågar Alexandra Edelfelt om råd hur han skall måla modellen, en mörk judinna.
Edelfelt svarar genast på Alexandra Edelfelts brev, som Adolf von Becker kom med kl. halv tolv på natten.
Nästa månad flyttar Edelfelt in i Severin Nilssons (tidigare Berndt Lindholms) ateljé och bostad; det var dumt att han betalade för en månad på St. Georges' hôtel då han anlände; sedan han blivit mera bekant med Paris har han blivit övertygad om att det går att leva billigare än Thorsten Waenerberg och Adolf von Becker.
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Hos Adolf von Becker läste Edelfelt Alexandra Edelfelts och Mille (Emil) Cedercreutz brev med glada underrättelser.
Edelfelt har börjat med ett studiehuvud för Calle Holms tavla; modellen hyr han med Adolf von Becker; hon är mycket vacker och med lite idealisering borde resultatet bli i Calle Holms smak; Catharina Medici tror han som sagt inte blir ett lyckat motiv.
Edelfelt är nu elev hos Jean-Léon Gérome; Adolf von Becker hade följt honom till Gérome, som emellertid inte var på plats; några dagar senare tog en amerikan och tidigare elev hos Gérome med Edelfelt till École des Beaux arts, där han träffade Gérome och tack vara sitt intyg från Antwerpen genast blev antagen; Géromes privatateljé är rikligt utsmyckad i egyptisk stil.
Med Adolf von Becker har Edelfelt besökt den unge ryska målaren Alexej Harlamoff, som är duktig kolorist och beundrare av Rembrandt.
Underligt att Alexandra Edelfelt fick betala extra för brevet, alla Adolf von Beckers brev kommer fram med ett 50 centimes frimärke; han ber mamma hälsa alla, i synnerhet systrarna; ännu har han inte flyttat till Rue Carrieres 12, men troligen följande vecka.
Paris, tisdagsafton. 3 Juni 1874. 3 juni 1874
Edelfelt har ännu inte flyttat till Rue des Carrières 12, vilket Alexandra Edelfelt tycks förmoda i sitt senaste brev; hälften av sina saker har han fört till ateljén; det är ingen brådska då han har betalat hyra ända till den 9 juni, och han inte har behövt ateljén, eftersom han förmiddagar arbetat hos Jean-Léon Gérôme och eftermiddagarna hos Adolf von Becker.
Har Edelfelt redan talat om för Alexandra Edelfelt att han tillsammans med Adolf von Becker var hos den ryske målaren Alexej Harlamoff?; Harlamoff har nu fått en kallelse att komma till Ems för att porträttera kejsaren; Harlamoff har stort anseende bland målarna i Paris och ryssarna står högt inom konsten.
Paris d. 11 Juni 74. 11 juni 1874
Alexandra Edelfelt har kunnat meddela att tavlorna kommit fram; Adolf von Becker är arg för olyckan med Sergels faun; han skyller på tullmännen och "våra ypperliga förmånskassor", som inte har sin like ens i Mesopotamien.
Edelfelt har gjort en färgskiss till Kalle Holms tavla, som Adolf von Becker påstår är mycket bra; ämnet är modernt med en ung flicka som fått en vacker blombukett med ett brev, och som nu stödd mot en byrå besvarar brevet; flickan är brunett, blek, hatten ponsoröd sammet, kravatten i samma färg, ljusviolett sommarklänning, byrån i rik förgyllning, fonden gul, blommorna röda; han frågar efter Alexandra Edelfelts åsikt om ämnet; den lönar sig inte att störa Calle Holm.
Dagsprogrammet är enligt följande: promenad till École des Beaux Arts, under vägen intar han choklad i Crèmerie Richelieu nära théatre francais, Palais Royale och Molières staty; förmiddagen i Jean-Léon Gérômes ateljé, dit Gèrome själv kommer ett par gånger i veckan för att "korrigera"; déjeuner [lunch] på studentcafé, sedan omnibus hem; på eftermiddagen arbete hemma eller hos Adolf von Becker; på kvällen middag hos Fuchs, följt av promenad eller brevskrivning.
Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
Han hade gått till Fuchs för att äta middag och träffa Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han ville fråga om datumen för midsommar men de var inte där.
Norske målaren Olaf Isaksen har kommit från Düsseldorff för att hälsa på Adolf von Becker, "sin förra kumpan och bolagist" [de har delat bostad]; de har haft roligt tillsammans, Isaksen är "fullkomligt pojkaktig" fastän han är änkling och har en pojke på 10 år.
Edelfelt har tappat sin almanacka och vet inte om det är midsommardag idag eller i morgon; i ateljén eller av conciergen [portvakten] går det inte att fråga eftersom man i Frankrike inte firar Johanni [Johannes döparens dag som infaller på midsommar]; han har inte heller träffat Adolf von Becker eller Berndt Lindholm de senaste dagarna.
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1 juli 1874
Olaf Isaksen hade sökt upp Edelfelt, sedan han som Diogenes gått runt och letat efter en människa men inte funnit någon; Adolf von Becker och Berndt Lindholm var med Alfred von Haartman; Thorsten Waenerberg var med en finsk doktor Antell; Isaksen sade sig inte kunna vara utan "finngubbar" och letade upp Edelfelt.
I Paris är forstmästare Alfred von Haartman, som gift sig till stor förmögenhet och fått en vacker fru i Stockholm; han hade bett Berndt Lindholm och Adolf von Becker komma och äta med honom, men de hade själva fått betala middagen; Edelfelt tyckte det var "eget" av en rik man som Haartman, men Alexandra Edelfelt får inte tro att han är uppblåst.
Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Brummers bad Edelfelt följa med sonen Johan Wilhelm Brummer någonstans; de åkte till Bois de Boulogne och Jardin d'acclimatation och slutligen till Cirkus; Brummers hade stått för alla kostnader, till skillnad från herrskapet Haartmans som tagit Adolf von Beckers och Berndt Lindholms tid i anspråk, velat äta på de dyraste restaurangerna men väntat sig att alla betalade för sig själva; Brummers bad Edelfelt följande dag att följa med dem till Versailles och St. Cloud; han och fröken Thilda Falkman kom bort från de andra; Edelfelt föreslog att de skulle ta tåget tillbaka, men fröken Falkman insisterade på att söka genom Versaillesskogen och sedan Trianon (stora och lilla slottet); efter tre timmars lönlöst sökande gick fröken Falkman med på att ta tåget tillbaka.
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Adolf von Becker hyr Berndt Lindholms ateljé och Edelfelt har bjudits in att måla Calla Holms tavla där, eftersom den är ljusare än hans egen ateljé; på Kiala är man orolig för att han inte så fort som möjligt skall måla tavlan; Edelfelt meddelar att han nästa vecka när vacansen [lovet] börjar skall ta itu med saken; idén är densamma, med undantag för att den "vackra flickan" är klädd i 1780-talsdräkt; dräkten hyr han av en "kostymier" på Rue de Béranger, modellen har poserat i Jean-Léon Gérômes ateljé; i Paris är alla utgifterna "rysligt" dyra.
Doktor Herman Antell är glad och hygglig; han har 85 000 mark i årligar räntor; han har spenderat mycket och köpt tavlor av Thorsten Wænerberg och Berndt Lindholm.
Eleverna vid ateljén reser bort från Paris under ferierna; amerikanen Julian Alden Weir vill ha med Edelfelt till Bretagne, men Edelfelt har varken tid, lust eller pengar; hans och Berndt Lindholms (d.v.s. nu Adolf von Beckers) ateljéer är drägligt svala att arbeta i under sommarhettan.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Edelfelts förra kvinnostudie, som han själv tyckte var dålig, beundrades av Adolf von Becker; Becker tyckte den var bra beträffande ljust och klart måleri och enkel uppfattning.
Adolf von Becker har det tråkigt sedan Berndt Lindholm, Hugo Salmson, Alfred Wahlberg och Olaf Isaksen rest.
Edelfelt har redan varit hos kostymieren för att hyra dräkt i Louis XIV-stil för Calle Holms tavla, han valde en mattgul sidenklänning med blommor; han har två modeller på förslag; den ena är en mager flicka med fina drag som poserat på École des Beaux Arts; den andra en elegant ung fru, med ett ansikte à la Antoine Vatteau, som stått modell för Adolf von Becker; han tror han tar den andra; båda kostar lika mycket att hyra; han kan halvera utgiften genom att dela modellen med en bekant från Jean-Léon Gérômes ateljé, parisaren Bassan; accessoirerna kopierar han från Louvren; Alexandra Edelfelt ser att han vill vara samvetsgrann som nybörjare.
Föregående kväll då Edelfelt satt och skrev brev till Axel Antell kom Adolf von Becker på besök, denne hade så tråkigt så han måste hälsa på en stund.
Paris d. 28 Juli 1874. 28 juli 1874
Edelfelt kan inte gå ut så mycket med Adolf von Becker som har så dyra vanor; Becker vill gå till dyrare restauranger än Fuchs; Edelfelt hoppas att på kortare tid än Becker kunna försörja sig.
Adolf von Becker tänker för mycket på sättet att måla; Becker har lärt sig alla hans lärares manéer, Josef Starck, Thomas Couture, Léon Cogniet, Ernest Hebert, Gustave Courbet, Léon Bonnat; Edelfelt förstår inte hur det är tänkbart att tillägna sig en annans manéer, som är uttryck för en persons individualitet.
Filip Forstén har anlänt till Paris; Edelfelt åt middag med honom, samt Adolf von Becker och svenske målaren Nils Forsberg; Filips planer är att studera vid konservatoriet för Victor Massé och nästa sommar göra concoursen [tävlingen]; Bassan som tecknar i Edelfelts ateljé kan inte förstå hur en hygglig ung man som Filip vill rikta in sig på något så osäkert som sång; Edelfelt högaktar varje människa som följer sin inre kallelse och tror att det kommer att gå bra för Filip bara han kommit bort från Helsingfors.
Edelfelt "får gå på som en igel" med Calle Holms tavla, p.g.a. att han måste återlämna kostymen på lördag; Adolf von Becker rådde honom att hyra kostym från Babin, som är den bästa i Paris och gör dräkter för operan och theatre français; Edelfelt hittade en makalöst vacker grågul sidenklänning i Louis XV-stil; det kostar "rysligt" att måla en tavla; kostym, mannekäng, duk, seancer (Bassan betalar hälften) och färger, penslar kostar 58 francs.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
Edelfelt är glad att han inte har en svensk eller tysk accent när han talar franska; i ateljén togs han i början för spanjor eller belgare; då man kommit en bit in på franskan inser man hur dåligt franskan talas och lärs där hemma, t.ex. av Maisonette; han kan inte förstå dem som anser att franskan är ett lätt språk, möjligen lätt att förstå, men inte att behärska; Edelfelt har läst en "vidlyftig" grammatik, bearbetad efter Noël och Chapsal, i vilken det finns en massa regler och undantag; Gustaf Sohlström talar ogenerat en gräslig franska; Adolf von Becker talar ganska flytande, medan svenskarna talar ganska bra men har en lustig accent; Nils Forsberg kan tas för en inföding.
Adolf von Becker håller på med en tavla beställd av af Forselles; tavlan föreställer ett barndop i Österbotten.
Edelfelt har hela veckan arbetat flitigt på Calle Holms tavla; klänningen är färdig och han skall nu börja med ansiktet; judinnan som han använde till studiehuvudet som han målade i Adolf von Beckers (egentligen Berndt Lindholms ateljé) kan han inte använda till 1700-talsdräkten som kräver ett mera blont, omarkerat och graciöst utseende; hans nuvarande modell har två dagar varit borta p.g.a. sjukdom.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Edelfelt har två gånger ätit middag med Filip Forsten och Adolf von Becker under veckan; Forstén klagar endast på att lektionerna för Victor Massé är dyra; någon kväll skall Edelfelt besöka Forsténs logi vid Square Montholon för att höra honom sjunga.
Edelfelts flicka (Calle Holms tavla) blir mer och mer färdig; huvudet och händerna orsakar ännu bekymmer; Adolf von Becker menar att tavlan ännu saknar ljus och effekt; det är svårt att måla egna tavlorna, man får oftast nöja sig med oerfarna modeller; Alexandra Edelfelt skall inte vänta sig något mästerverk; han är rädd för den finska kritiken, som inte inser att han är en nybörjare; han hör B.O.Schauman, Fredrik Cygnaeus, Fredrik Berndtson, Emil Nervander och Karl Viktor Bremer fälla sina kommentarer om att de väntade sig något mera storartat som Marius på Carthagos ruiner eller någon stor Mogul.
Alexandra Edelfelt frågar om Edelfelt sett någon av dagens storheter; då han tillsammans med Adolf von Becker var på öppningen av konstindustriella och kostymhistorisk expositionen i Industripalatset såg han Frankrikes president Patrice de Mac Mahon med sin "fetlagda" fru; markisinnan "la Maréchale" är ett intelligent "fruntimmer" som sägs vara den som egentligen styr Frankrike; hon är populär efter sina storartade välgörenhetsprojekt; presidentparet stannade vid firman Christofle & Cs utställning och gjorde några inköp.
Herrskapet Bosin har redan rest, så Edelfelt får vänta med den "fatala solfjädern" fram till dess Adolf von Becker åker.
Paris d. 19 Augusti 187 19 augusti 1874
Den "Calle Holmska flickan" börjar bli skaplig; Edelfelt har satt en vit batistnäsduk kring halsen på henne och i bakgrunden hängt en av François Bouchers tavlor från Louvren; Adolf von Becker har gett många goda råd.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22 augusti 1874
För tredje gången har Edelfelt målat om ansiktet på "Kalle Holms flicka"; Adolf von Becker säger att det är bra nu; han kan troligen sända tavlan med Becker då han åker; Alexandra Edelfelt kan beskåda tavlan i Helsingfors hos Heimberger.
Adolf von Beckers bror, litteratören har anlänt till Paris, och fört med sig nyheter från Finland.
Edelfelt har inte tidigare velat berätta för Alexandra Edelfelt att han lidit av diarré och dålig mage sedan han anlände till Paris; Adolf von Becker har förbjudit honom att dricka vatten, Parisvattnet har samma dåliga verkan på magen som Nevavattnet; tillsammans med Peyrot har han gjort en dekokt som hjälpt honom av med det onda; maten och levnadssättet i Antwerpen skilde sig inte lika mycket från det finska som det parisiska.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
*Adolf von Becker har ansökt om förlängd tjänstledighet, Edelfelt hoppas den beviljas.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Calle Holms "flicka" är färdig; Adolf von Becker, Peyrot och Bassan säger att den är tillräckligt bra; han har flera gånger försökt göra läpparna med bara karmin, kinderna med sinober, ögonen rent blå och mycket stora med då liknar det bara de vackra flickorna som man ser på konfektaskar.
De enda bekanta ansiktena som Edelfelt ser dagligen är Peyrot och Bassan; två gånger i veckan träffar han Adolf von Becker, Filip Forsten eller Oscar Kleineh och då pratar de mest om Finland.
Adolf von Beckers bror (litteratören inte professorn) är i Paris; han är torr och tråkig, och gör filosofiskt-sansat-liberalt-Helsingforsiskt-Dagbladiska utläggningar om vilken småsak som helst.
Adolf von Becker är visserligen konfys men vänlig, glad och fiffig, utmärkt rådgivare och trevlig sällskapsmänniska; han intresserar sig mycket för Edelfelt; Edelfelt hoppas Becker får förlängt sin permission ännu ett år; följande dag borde han få besked från Helsingfors.
Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.
Ungefär två gånger i veckan är Edelfelt nere vid Boulevarden om kvällarna; han träffar Filip Forsten, Adolf von Becker eller någon annan; efter fyra månader i Paris har han börjat vänja sig vid folkvimlet, lyxen och "grannlåten i bodfönsterna"
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Edelfelt vet inte vad han skall måla åt August Eklöf; Alexandra Edelfelts förslag om att kopiera är inte dåligt, men han är rådvill om vilket tavla han skall välja; Eklöf skulle inte tycka om någon Rafael, Corregio eller Peter Paul Rubens från Louvren; Édouard Mullers revolutionsscen i Luxembourg skulle ta månader att kopiera, likaså Thomas Coutures les Romains en decadence; Adolf von Becker har redan kopierat de bästa tavlorna av Eugène Delacroix och Ernest Hébert; det finns en vacker tavla av Jules Lefebvre med Venus och Amor som leker, men därhemma är man inte van vid det nakna måleriet; därtill finns Leda av Paul Baudry.
Adolf von Becker har ännu inte fått veta om hans anskökan om prolongation [förlängning] har godkänts.
Edelfelt vet ännu inte om han skall stanna kvar med Severin Nilsson, den långa vägen mellan Batignolles och Quartier Latin avskräcker; man kan få rum för 25 francs i månaden i närheten av École des Beaux Arts; nästa gång Edelfelt återvänder till Paris, då han inte längre kommer för att studera utan för att måla, kommer han att hyra ateljé i trakten av Batignolles där priset är ungefär 500 francs, medan de stora ateljéerna vid Notre dame de Lorette, rue Fontaine St Geoges och Place vingt mille kostar 1400 francs; så mycket kostar Berndt Lindholms ateljé, medan Adolf von Becker betalar 900 francs.
Adolf von Becker har rått Edelfelt att måla någar akvareller mot våren och försöka få dem sålda hos konsthandlare.
Edelfelt har träffat provinsialläkaren Fredrik Svanljung från Brahestad; han anses torr-rolig, men Edelfelt tyckte han var tråkig, Filip Forstén är av samma åsikt och Adolf von Becker har också börjat luta mot den åsikten; Svanljung intresserar sig bara för toddy, och är för lantlig – han drack en gång ur karaffen utan glas; de som kommer till Paris utan att kunna franska är hjälplösa.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Edelfelt kom just hem från en utfärd med Adolf von Becker till Ecouen, där de besökt Thomas Couture och Pierre-Édouard Frère.
Edelfelt letar ny bostad; i ett skede övervägde han att stanna med Severin Nilsson men har ändrat sig; Batignolles är alltfår långt från École des Beaux Arts; både Peyrot och Adolf von Becker har avrått honom från att påverkas av Nilssons mediokra inflytande.
Adolf von Becker rådde Edelfelt att ta ett logement, ett omöblerat rum, där han kan måla; Edelfelt borde måla något i vinter för att ställa ut det om det blir bra.
Edelfelt har gått skallgång efter ett rum i Quartier latin, från Pantheon till St Germain de Pres, från Luxembourg till Seinen; han sprang på boulevard St Michel, Rue Bonaparte, Rue Vaugirard, Rue des Rennes, Rue de l'École de Médécine, Rue de Racine; små möblerade rum för 25 à 30 francs är små hål under taket; lite större och ljusare kostar omkring 50 francs; Filip Forsten betalar 50-60 francs för sitt rum; Edelfelt såg ett präktigt omöblerat logement vid Rue des Cassettes som han tror att han tar; Adolf von Becker har berättat vad han behöver i möbelväg; kostnaderna skulle bli 5 francs mera än det billigaste rum med städning på hôtel Russie där Robert Arthur bott; möbeltransport får man kostnadsfritt från Kolossen på Rhodos, det största och billigaste magasin i Paris; om Becker reser får Edelfelt en del av hans möbler; Severin Nilsson kanske kunde ge honom ett av sina bord billigt (två av dem tillhör egentligen Ernst Josefson); redan i Antwerpen rådde Karel Scriba och Arthur honom att ta privat logis.
Fastän det är sent och Edelfelt i morgon skall presentera Dewey Bates för Jean-Léon Gérôme skriver han några ord om besöket i Ecouen; han och Adolf von Becker styrde genast stegen till Thomas Couture, som de hittade i sin park tillsammans med fru och två döttrar; Edelfelt frapperades av att Couture, upphovsmannen till "les Romains en décadence" och "les Volontaires", liknar morbror August; bland de modernaste målarna sätter Couture mest värde på Ernest Meissonier, medan han var rysligt sträng mot Paul Baudry och hans tavla "les Poetes"; Couture liknar Fredrik Cygnaeus i att han gärna tar emot smicker; de fortsatte till Pierre-Édouard Frère och hans fru som bor i en förtjusande villa som är byggd i stil med en medeltida borg; de besökte också Beckers gamla bolagist [rumskamrat] James Wells Champney med fru, de blev bjudna på middag i amerikansk stil; där fanns också två kusiner till fru Elizabeth Champney från Amerika; Edelfelt önskar att han tillsammans med Alexandra Edelfelt och systrarna kunde tillbringa en sommar därute i trakten av Paris, där det är trevligt och billigt och nära in till världsstaden; Champney har också gått på konstakademien i Antwerpen; de hann inte besöka belgaren Léon Dansaert innan de måste ta tåget tillbaka till Paris.
Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"
Edelfelts franska bekanta rådde honom att inte bo på hotell eller chambre garnie (hotell utan mat); de, liksom Adolf von Becker, menar att man inte kan arbeta med lust om man inte känner sig hemma, vilket man inte gör på hotell; Edelfelt skulle gärna vilja ha möjligheten att måla hemma om andan faller på; Peyrot har påpekat att ingen annan elev av Edelfelts kaliber bor på hotell.
Adolf von Becker menar att Edelfelt under våren borde måla några små akvareller som han kunde sälja till konsthandlare, åtminstone göra sitt namn känt hos dem; Becker är hygglig mot Edelfelt och lyckades muntra upp honom när han hade ett skov av melankoli till föjd av att självporträttet blev så dåligt.
Fastän det är sent och Edelfelt i morgon skall presentera Dewey Bates för Jean-Léon Gérôme skriver han några ord om besöket i Ecouen; han och Adolf von Becker styrde genast stegen till Thomas Couture, som de hittade i sin park tillsammans med fru och två döttrar; Edelfelt frapperades av att Couture, upphovsmannen till "les Romains en décadence" och "les Volontaires", liknar morbror August; bland de modernaste målarna sätter Couture mest värde på Ernest Meissonier, medan han var rysligt sträng mot Paul Baudry och hans tavla "les Poetes"; Couture liknar Fredrik Cygnaeus i att han gärna tar emot smicker; de fortsatte till Pierre-Édouard Frère och hans fru som bor i en förtjusande villa som är byggd i stil med en medeltida borg; de besökte också Beckers gamla bolagist [rumskamrat] James Wells Champney med fru, de blev bjudna på middag i amerikansk stil; där fanns också två kusiner till fru Elizabeth Champney från Amerika; Edelfelt önskar att han tillsammans med Alexandra Edelfelt och systrarna kunde tillbringa en sommar därute i trakten av Paris, där det är trevligt och billigt och nära in till världsstaden; Champney har också gått på konstakademien i Antwerpen; de hann inte besöka belgaren Léon Dansaert innan de måste ta tåget tillbaka till Paris.
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Flytten och de nya möblerna kommer att kosta pengar och Edelfelt ber Alexandra Edelfelt skicka pengar; om det är omöjligt, kan han låna av Berndt Lindholm eller Adolf von Becker.
Adolf von Becker tröstar Edelfelt med att en tavla i vår kan betala alla hans utgifter, och att det blir både billigare och trevligare att ha eget rum.
Berndt Lindholm är tillbaka; både Edelfelt och Adolf von Becker är således utan hem; Severin Nilsson och Gerle kommer att bo tillsammans; Edelfelt behöver inte genast betala sommarens hyra åt Nilsson.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Eftersom Edelfelt måste flytta i en hast har hans utgifter blivit så stora att han är totalt pank och har behövt låna 60 francs av Berndt Lindholm; han var tillsammans med Adolf von Becker och köpte en järnsäng och tillbehör till ett förmånligt pris om man jämför med Helsingfors; Becker har också sålt honom lakan och dynvar; bord, tvättfat och kanna har han "fått på krita" av Severin Nilsson.
I concoursen [tävlingen] vid Ecole des Beaux Arts har Edelfelt avklarat perspektiv och anatomi; i perspektiv gjorde han grova fel i konstruktionen, men i anatomi gick det bra; det är 190 tävlande för 60 platser; Edelfelt misstror sina chanser att bli antagen, men både Adolf von Becker och Peyrot menar att han måste komma in.
Gerle har blivit "en visa" bland Edelfelts bekanta; Peyrot och Bassan har kommit och sett på honom som en "menniska från Eldslandet"; Berndt Lindholm med fru och Adolf von Becker anser att han är ytterst komisk; Filip Forsten och Oscar Kleineh tycker att han är högst originell.
Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5 oktober 1874
Adolf von Becker har fått prolongation [förlängning] och stannar hela vintern.
Adolf von Becker och Berndt Lindholm vill ordna så att Edelfelt får Nyländska avdelningens Kiseleffska stipendium; Edelfelt är inte lika övertygad i och med att han har statsanslag, hoppas kunna sälja någonting för 200 francs under vinter, och om det riktigt kniper kan ta itu med den Hackmanska beställningen; är inte Alexandra Edelfelt av samma åsikt?
Edelfelt kan inte klaga att han lidit brist på goda vänner; häromdagen fick han ett brev av Karel Scriba; han ber Alexandra Edelfelt inte säga något om Berndt Lindholms och Adolf von Beckers förslag till kamraterna på nyländska avdelningen; det är bäst om man låter saken ha sin "jämna gång".
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
Lulle (Julian) Serlachius tankar om Edelfelts sparsamhet är inte på sin plats; på senaste tiden har han gjort av med mycket mera pengar än han borde på kaféer och restauranger med Adolf von Becker och sina antwerpiska bekanta.
De 300 francs som Edelfelt fick "knappade betydligt ihop" efter att han betalat av skulderna till Berndt Lindholm, Severin Nilsson/Ernst Josefsson och andra utgifter; Adolf von Beckers lakan får han betala när han behagar.
Gustaf Sohlströms historia om deras fångenskap är överdriven; Fredrik Svanljung har hört en ännu mer utsmyckad version i Österbotten; den nakna sanningen är att Adolf von Becker, Berndt Lindholm, Thorsten Waenerberg, Johan Pentzin, Oscar Kleineh, Bahier, Sohlström och Edelfelt i juni promenerade på boulevard St. Michel; Waenerberg letade efter en "kiosk" [avträde] men hittade ingen och uträttade sitt naturliga behov på trottoaren; sällskapet fick hämta honom på polisstationen; Sohlström och Bahier skällde ut poliserna, vilket ledde till att de fick tillbringa natten i kurran [häktet]; de skulle ha sluppit ut tidigare men Sohlström visade sig stursk och vägrade lämna häktet mitt i natten; Sohlström har flera gånger prövat det franska rättssystemet, han har processat mot sin lärare i violspel, startat gräl på restauranger och en teater; Sohlström är inte den enda utlänningen som varit "på kurran"; greve Horn och två engelska lordar hamnade dit när de en morgon trängde sig in i ett bageri för att se hur det gick till att baka bröd; samma öde mötte en hop medicinestuderande som dansat quadrille [kadrilj] på Rue Bonaparte.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
Alexandra Edelfelt är den kritiker Edelfelt sätter mest värde på och han är glad att hon tycker om Calle Holms tavla; kommentarerna om underkäken och hakan har han också hört från Adolf von Becker, Peyrot och Julian Alden Weir, handloven är också ful.
Mille (Emil) Cedercreutz hade då de anlände begett sig till Rue des Carrières 12, där Adolf von Becker nu hade ateljé, och hade fått veta att Edelfelt fanns på École des Beaux Arts; på gården hade Mille träffat Julian Alden Weir som upplyste honom om att Edelfelt gjorde concoursen [tävlingen] och sedan kommit och sökt honom på ort och ställe; de anslöt sig till friherrinnan Emmy och fröken Maria Cedercreutz på Hôtel de Louvre; sällskapet fick rum på Hotel de Pavillon de Rohan, i Louvre-kvarteret med utsikt mot Place de Théâtre Français.
Paris d. 2 November 1874. 2 november 1874
Adolf von Becker och Berndt Lindholm står fast vid sitt beslut om att skriva till Nyländska studentavdelningen för att ordna stipendium åt Edelfelt; de anser att man bör smida medan järnet är varmt; de funderar på att be Alfred Wahlberg, Wilhelm von Gegerfeldt och Hugo Salmson att underteckna brevet med dem.
Paris d 6 November 1874. 6 november 1874
Edelfelt har just kommit hem från andra Seinestranden, där han hälsat på Adolf von Becker.
Paris d. 14 Nov. 1874. 14 november 1874
Edelfelt lär inte kunna tävla i jul, tavlan kan inte tävla med Adolf von Beckers; dessutom skulle det se skamlöst och påfluget ut och han skulle i varje fall inte få priset; i vår tänker han däremot tävla om 200 mk, förmodligen med Ritz.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Edelfelt tror inte att Rafael Hertzberg blir en som "talar i ogjordt väder", han erkänner gärna sina brister och drar nytta av samvaron med Adolf von Becker som är den finne som sett mest och mest förstår sig på konst; häromdagen hamnade Edelfelt och Becker i dispyt med Hertzberg, som ansåg att kritiken fått många unga målare att slå in på bättre vägar, medan de två andra ansåg motsatsen.
Paris tisdagen före jul 1874. och fortsatt juldagen 1 december 1874
Adolf von Becker tycker om utkastet till ”Den första bägaren hurrah”, och anser att Edelfelt borde utföra den i olja; Edelfelt tror själv att det blir för svårt.
Fragment 1 december 1874
På julaftonen var Edelfelt även bjuden till Berndt Lindholms med Adolf von Becker, men de hade redan för 3 veckor sedan lovat vara med de andra.
Paris tisdagen före jul 1874. och fortsatt juldagen 1 december 1874
Finnarna höll föregående lördag möte på Café de Suède om hur de skulle fira jul; Adolf von Becker kan inte erbjuda sin ateljé; Anders Ramsay kom med sina "vapendragare" Oscar Kleineh och Filip Forsten och bjöd dem till sina två rum på Hôtel du Monde; de kommer således att inta diner [middag] på ett hotell på Rue Pelletier och sedan samlas hos Ramsay, som även ordnar julgran.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Alexandra Edelfelts omdöme om Adolf von Beckers tavlor är detsamma som Edelfelts.
Paris d. 18 December 1874. 18 december 1874
Det har ännu inte bestämts hur finnarna skall fira jul; Oscar Kleineh och Berndt Lindholm kommer att fira med sina familjer; sällskapet kommer således att utgöras av Rafael Hertzberg, Filip Forsten, Adolf von Becker, Karl Alfred Caveen, Arvid Liljelund och doktor Karl Eneberg som anlände igår;
Edelfelts förslag är att de först äter en vanlig bättre diner [middag] i enskilt rum och sedan samlas i Adolf von Beckers ateljé för att dricka ett glas punsch för hemmet och hemlandet; rummet skulle prydas med Finlands vapen och julgran.
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
Edelfelt, Rafael Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen hade bjudit Berndt Lindholm, Adolf von Becker, Anders Ramsay och övriga finländare till Edelfelts ateljé, så länge Julian Alden Weir var borta: Hertzberg och Edelfelt författade ett illustrerat festkväde där alla stora män som bott i quartier latin passerade revue och gav en välkomsthälsning till männen från Seinens andra strand; man beundrade mycket Edelfelts teckningar av Yrjö Sakari Koskinen, Erik Johan Löfgren m.fl; doktor Herman Frithiof Antell var också på plats.
Doktor Herman Frithiof Antell har bara träffat Edelfelt en gång tidigare men hört mycket om honom av Maximus af Schultén, Axel Freudenthal och Axel Lille; Antell gör en beställning på 1000 francs för något i stil med Diego Velasquez eller Bartolomé Murillo; Edelfelt har 4 år på sig, och får hälften av betalningen redan nu; följande morgon träffade han Antell på grand hôtel, åt frukost på en av Paris finaste restauranger, gick sedan till Adolf von Becker och sist på operan Faust; dagen blev dyr, men han har 500 francs på fickan.
Paris den 25 Januari 1875 25 januari 1875
Edelfelt har kommit så långt att han lider av att se dålig teckning; det märks på Arvid Liljelunds alster att han inte lärt sig teckning i Paris; tidigare ansåg han att Liljelunds och Adolf von Beckers teckning var oklanderlig.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
De senaste dagarna har Edelfelt på eftermiddagarna arbetat på en skiss därhemma; ämnet är följande: "Det är afton, på ett af de tyska slagfältena under 30 årskriget. Drabbningen är slut, och en ung krigare har gått ut för att söka sin vapenbroder bland de fallna; han böjer sig ned över ett lik, insvept i en trasig svensk fana, som den döde ännu krampaktigt trycker till sitt bröst, han kastar upp en flik af fanan och ser sin väns bleka ansigte"; Berndt Lindholm och Adolf von Becker tyckte att det är det bästa han gjort, och Julian Alden Weir rådde honom att visa skissen åt Jean-Léon Gérôme; Gérôme ansåg att ämnet inte var dåligt, men att skissen varken hade fysionomi eller originalitet, och fullständigt saknade distinktion, "Cela n'est pas un portedrapeau mort à son poste, c'est tout bonnement un paquet [detta är inte en fanbärare död på sin post, det är helt enkelt ett paket]; Edelfelt får börja om på nytt.
Ateljéeleverna i Paris skiljer sig från dem i Antwerpen, där eleverna ofte gjorde utmärkta saker i skolan men var fullkomligt förlorade då det gällde att måla en tavla hemma; i ateljén finns många som skrapar och "bråkar" med sina skolstudier, medan de målar charmanta tavlor för salongen; schweizaren Eugène Burnand från Genève, vars studier ofta är väl tecknade men otäcka vad målningssättet beträffar, bad Edelfelt komma hem till sig för att se en tavla han målat för salongen; Edelfelt blev häpen över den utmärkt målade tavlan som föreställde mulåsnedrivare i alpmiljö; varken Adolf von Becker eller Arvid Liljelund skulle kunna måla en så sann, frisk och fint tecknad tavla; Albert Aublet målar mediokra saker i ateljén, men gör de mest förtjusande soliga landskap för salongen, likaså engelsmannen Johnsson och många andra; detta beror på att man i ateljén inte bekymrar sig för att göra vackra studier, utan strävar till att nå ett visst mål, t.ex. elegans i teckningen eller riktig ljuseffekt; i Antwerpen var det tvärtom; Jef Van Ryssen, som var en så stor kolorist i konstakademien, skall i Gent ha ställt ut en tavla som var "både dum till uppfattning och skral i färgen".
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
På eftermiddagen gick han till rue Miromésnil för att lämna en bok till Pauline Ahlberg, och stannade där till kl. 6; följande dag på tisdagen hade Adolf von Becker ordnat en vacker ung kvinnomodell i finsk dräkt för sin tavla, men modellen dök inte upp förrän kl. 2 och Edelfelt hann bara göra huvudet och sidenduken i akvarell innan det blev för mörkt och han måste sluta.
Torsdagmorgon gick Edelfelt till Adolf von Becker för att fortsätta sin akvarell, men modellen dök inte upp och hon meddelade att hon var sjuk.
En ny förargelse inträffade när Edelfelt på lördagmorgonen åkte till Adolf von Becker och kaminen började röka in; de måste sända hem modellen, som inte kom tillbaka senare på dagen då allt var i ordning och det blev inte mycket av tecknandet.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
Professorerna Wilhelm Lagus och Jakob Estlander har anlänt; Edelfelt träffade dem på café Suede, där fanns även Adolf von Becker, Arvid Liljelund, Karl Alfred Caveen, Karl Eneberg, samt doktor Esaias Tégner från Lund.
Eftersom Edelfelt inte hunnit måla under veckan har han bestämt sig för att skicka några nakenstudier till tävlingen i Helsingfors; Adolf von Becker understöder honom i beslutet; Edelfelt håller på att göra en landskapsfond till en liten spelande pojke för att göra det till ett mellanting mellan studie och tavla; Becker menar att han kan ställa ut pojken och Calle Holms flicka; till Finland sänder han studierna En spelande faun, en karlrygg och en kvinnotors, vilka alla har fått beröm av Jean-Léon Gérome; han skall skriva till Calle Holm för att be honom få tavlan från Borgå.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Edelfelt tänker skicka hem studien och några andra med posten, Adolf von Becker säger att det går an; det är mycket svårare att skicka dem via Petersburg.
Adolf von Becker och Berndt Lindholm tycker att Edelfelt ska be Calle Holm om att få tävla med hans tavla; Edelfelt sänder med ett brev till Calle Holm, som han ber Alexandra Edelfelt läsa igenom; Morbror Gustaf Brandt eller Cajander kunde hjälpa till med inpackningen; eftersom Edelfelt inte har några medtävlare att frukta vore det skäl att delta i tävlingen, i synnerhet som tavlan redan vunnit ett visst erkännande i Helsingfors; allt hänger på om allt går att ordna i tid från Borgå.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
I förra brevet skrev Edelfelt att han denna dag skulle sända sina studier, men Adolf von Becker och Berndt Lindholm har övertygat honom om att de skissartade nakna studierna inte skulle tala för honom i tävlingen; de menar att Calle Holms tavla ensam gör bättre intryck; om det inte blir för dyrt med posten skall han i alla fall skicka studierna till Alexandra Edelfelt.
Berndt Lindholm och Adolf von Becker målar flitigt.
Paris d. 9 Mars 1875. 9 mars 1875
Adolf von Becker och Berndt Lindholm målar på tavlor för Salongen; Edelfelt längtar efter den tid då även han har något gott att sända dit.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Juryn skall bli sträng i år; Becker är rädd att han blir refuserad; Berndt Lindholm är mera säker och har 2 bra tavlor.
Adolf von Becker refuserades senast i fjol.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
Dopet hölls i protestantiska kyrkan Rue Couchat; andra faddrar var Arvid Liljelund, Adolf von Becker, baron Olof Hermelin och fröken Hilda Granstedt; Berndt Lindholms dotter döptes till Sigrid Helena av en norsk präst.
Paris d. 13 April 1875. (tisdagsafton 13 april 1875
Edelfelt har en ledsam nyhet; han är refuserad i Salongen; Julian Alden Weir fick det ena porträttet antaget, även Eugène Burnand är antagen; bland de refuserade i Jean-Léon Gérômes ateljé finns Gérômes gunstling Gustave Courtois, Wyatt Eaton, Léon Dehaisne, Istres Contencin och Law; Adolf von Becker och Berndt Lindholm är antagna, den senare med acklamation; Arvid Liljelund är refuserad.
Fragment 1 maj 1875
Edelfelt får läsa tidningar hos Adolf von Becker, Berndt Lindholm eller på Café de la Régence, så Alexandra Edelfelt behöver inte besvära sig med detta mera.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Adolf von Becker har sålt sin mindre Salongstavla åt Victor Hoving för 1000 franc; hans år har varit bra med en tavla till kejserliga palatset för 3600 franc, en åt af Forselles sterbhus för 2000 franc och sedan priset på 12 000.
Paris 31 Maj 1875. 31 maj 1875
Berndt Lindholms pojke vore det roligt att få exponerad, om också inte mer än en dag; Alexanda Edelfelt kan om hon vill också ställa ut pojken som spelar, en karl med pantherhud som Gustave Boulanger i tiden berömt, en kvinnotors med vitt draperi som Jean-Léon Gérôme tyckte var bra, därtill om Mamma anser det nödvändigt en gubbe som sitter, något huvud o.s.v.; han sänder också en studie som han målade strax han kom hit i fjol i Adolf von Beckers ateljé efter en av hans modeller, ett flickhuvud koafferat [friserat] à l'alsacienne; en karl som lutar sig mot knäet är hans senaste och säkraste studie även om han inte hade tid att slutföra den och p.g.a. Pauline Ahlberg förlorade en dag den veckan; om någon av tavlorna ställs ut vore det bra om Heimberger spänner upp duken på lösramar, Mamma kan också be honom fernissa tavlorna och hon skall skriva upp alla utgifter på Edelfelts konto.
Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
I söndags på kvällen var Edelfelt bjuden till bröderna Wolff i Meudon; på bangården träffade han häradshövding Ludvig Gustaf Leonhard Clouberg, en norrman Johnsen, aktör Lindberg och doktor Axel August Hårdh som också skulle dit; det blev en stor finsk middag; efteråt spatserade de och sjöng i skogen; på bangården i Sèvres blev de på grund av det olycksaliga "ja" och "nej" tagna för tyskar; Edelfelt tyckte inte det var lönt att förklara sig; när Edelfelt har suttit och pratat med Adolf von Becker, Berndt Lindholm och Filip Forstén som inte är så högljudda, så brukar ingen ens se på dem; skandinaverna har kommit överens om att säga "oui" och "non" för att undvika obehaget med att tas för tyskar när de använder "ja" och "nej".
Paris d. 22 Juli 1875. 22 juli 1875
Edelfelt blev bjuden på avskedsmiddag av Berndt Lindholm med Adolf von Becker, ett svenskt herrskap Norstedt och Nils Forsberg hos "Wepler", en restaurang i Clichy; Edelfelt ville visa sin tacksamhet för Lindholms och beställde in två flaskor champagne; Lindholm föreslog en skål för Edelfelt och hans 21 år, Edelfelt för fru Carolina Lindholm, och Norstedt för Finland.
Alla reser bort för sommaren; Filip Forstén åker nästa vecka; Bernt Lindholm åker till Sverige, där hans familj kommer att stanna nästa år, medan han själv återvänder i oktober; Adolf von Becker reser till Écouen.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Kamraterna tyckte det var orättvista att Edelfelt inte fick en "mention honorable" [hedersomnämnande], men studierna föreföll hårda på expositionen; Luneau fick hedersomnämnandet; Adolf von Becker tyckte Edelfelts studier var de bästa efter Pascal Dagnan; Edelfelt litar inte på Beckers omdöme, han kan inte se att Julian Alden Weir är artistiskt begåvad och tyckte inte att Jules Bastien-Lepages "kommuniant" var ett mästerstycke.
Adolf von Beckers studier från Léon Bonnats ateljé är inget att skryta med; Becker är troligen den äldsta ateljéeleven i Paris och kallas i ateljén för "père Becker" [fader Becker] och "le vieux" [den gamle]; Becker har fortfarande de gamla grundfalska reglerna av Thomas Couture i huvudet, vilket hindrar honom att följa naturen; Couture var själv ett geni, men det går inte att imitera honom.
Berndt Lindholms reste i söndags; Adolf von Becker reser följande dag till Normandiet och Philip Forstén reser till Finland i övermorgon.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Alla finnar börjar dra bort; Berndt Lindholms, Adolf von Becker, Filip Forstén har rest.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Utan att Jules Bastien-Lepage kände till dikten ansåg han att Pistol inte hade tillräckligt respekt, han skulle göra honom stående; det vore fult att ha dem båda stående, så Edelfelt låter Majoren förbli sittande med förklaringen att han i minnen tas tillbaka i tiden med hänvisning till raden "men i och med detsamma i Finland stod för hans blick"; Adolf von Becker, som återvänt från les bains de mer [havsbad] nära Dieppe, tyckte att Edelfelts teckningar skulle göra epok i Norden; doktor Herman Frithiof Antell yttrade sig också fördelaktigt om dem.
Paris d. 24 Aug. 75. 24 augusti 1875
De senaste dagarna har Edelfelt inte kunnat arbeta p.g.a. illamående från allt stillasittande, kanske en liten förkylning och ovanan av det ensamma livet; Julian Alden Weir har rest till Cernay på andra sidan Versailles, Adolf von Becker har rest, då och då träffar han Karl Alfred Caveen; av kamratena från ateljén har han ibland varit ute om kvällarna med Sergej Vereschagin; han är ett stort original som sent börjat med målningen, är bara 29 år men ser ut som 45; han har varit rysk topograf i Kaukasien, gått till fots från Wien till Rom, vistats länge i Italien och Spanien; Hans bror är på kommande och håller på att bygga en villa nära St Germain; broderns sjuklighet lär möjligen förhindra hans avresa från Indien, och väntas inte före jul.
Rôm. 6te Maj 1876. 6 maj 1876
Det är B.O.Schauman som åtagit sig att sköta fotografierna; Edelfelt har talat med Pietro Krohn om fernisseringen av bilderna; det vore bra att få Adolf von Becker eller någon annan målare att göra fernissan, så att de sedan kan föras till fotografen; Edelfelt ville gärna få fotografierna för att visa dem åt Krohn och Walter Runeberg; han vill också genom sina kamrater eller hovrådet Alexander Tanninen få reda på Hjalmar Munsterhjelms adress i München; kanske kommer han på vägen till Paris eller upp att passera München; han ber Alexandra Edelfelt hälsa systrarna och alla andra; Krohn hälsar.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
*Bra att Erik Johan Löfgren fernissar Edelfelts tavlor, han är vanare än Adolf von Becker.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Edelfelt har ännu inte träffat Adolf von Becker eller någon av de svenska målarna; avståndet bidrar, Becker bor bakom Arc de Triomphe.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
Häromdagen var Edelfelt hos Adolf von Becker, som bor bakom "all ära och redlighet" i les Ternes; Becker håller på med en reproduktion av sin dansande flicka.
Vägg i vägg med Adolf von Becker bor svenske målaren baron Gustaf Cederström; Cederström håller på med en stor tavla – Margareta hånande Albrecht av Mecklenburg; det är ett vidrigt ämne och dåligt komponerat och dåligt målat, även om tavlan inte är färdig ännu; sådant skräp sänds sedan till Norden under "franska skolans" namn.
Måndags afton. 18 december 1876
Gunnar Berndtson har träffat Walter Runeberg, som inte sagt ett ord om julaftonen; blir de inte bjudna firar de tillsammans med Adolf von Becker, Vilhelm Bruncrona, tjocka Lindroos, Wolff och Filip Forstén; Edelfelt var föregående dag med Bruncrona och Lindroos på frukost och senare på Louvren; Lindroos föreföll tråkig, han sade inte mycket, kanske därför att han led av reumatism.
fredag d. 22 dec. 76. 22 december 1876
De kommer således att fira "den heliga aftonen" med Adolf von Becker, Ernst Nordström, Wolff och Philip Forstén.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Julafton firades i hyrd våning på hotell; magister Hjalmar Londén, som studerar på Ecole des ponts et chaussees [teknisk högskola för ingenjörer inriktad på bro- och vägbyggen] och har vistats i Paris i två år, var festarrangör; han ordnade med julgran och julmat; Adolf von Becker kunde inte komma och således var de bara ungdomar med undantag av Lindroos som satt tyst i ett hörn och hade reumatism; man hade hyrt piano, ordnat svensk punsch, bål, viner till maten och champagne att dricka hemmets skål i; Edelfelts väggdekoration föreställde den finska jultomtens ankomst till Paris och festen på hotellet på rue Jacob med hälsningar hemifrån; Vilhelm Bruncrona hade tänkt ut de flesta julklapparna; Ernst Nordström som studerar porslins- och fajanskonst fick brev från Bernard de Palissy, Henrik III:s fajansmakare, vars skugga framkallats genom spiritism; Edelfelt som jämrat sig över att modeller är dyra och svåra att få tag på fick ett lager av dockor och pappersdansmästare; tillställning kostade ungefär 15 francs per person och blev dyrare än beräknat; Filip Forstén, Gunnar Berndtson, Edelfelt och Bruncrona sjöng fyrstämmigt i kvartett en god del av kvällen.
Paris. torsdag d. 28 dec. 1876 28 december 1876
Gunnar Berndtson är i en förfärlig knipa; någon växel har inte förkommit han har helt enkelt glömt att omnämna dess inhändigande; Edelfelt har lånat pengar åt Julian Alden Weir och kunde inte ge mycket åt Berndtson, medan Wolff, Ernst Nordström, Philip Forstén, Adolf von Becker och Walter Runeberg bara har skulder och inga pengar; Gunnar har inte kunnat betala sin hyra och fått lov att bo två veckor längre vid Rue du vieux colombier, samtidigt som han hyrt rum i samma hus som Edelfelt; Edelfelt hoppas att [nyländska] avdelningen inte glömmer Berndtson [stipendier].
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
På middagen såg Edelfelt många av Jean-Léon Gérômes tidigare elever, som nått framgång: Lucien-Étienne Melingue (son till aktören Étienne Mélingue), Paul Lenoir och [Georges] Becker (inte vår Adolf von Becker); Jules Bastien-Lepage, som nu helt förnekat Alexandre Cabanel, var nu som förr med om banketten; Gérôme satt på hedersplatsen mellan Joseph Wencker och Pascal Dagnan, mittemot satt Gustave Boulanger med Melingue och Bastien-Lepage; det var underligt att bland eleverna se en dragonofficer och en kyrassiär (elever som gör sitt år av värnplikt).
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Häromdagen var Edelfelt hos Gustaf Cederström och Adolf von Becker; han ville av Cederström få upplysningar om svenska medeltidssaker.
Gustaf Cederströms måleri är burleskt, illa komponerat och utan esprit; Adolf von Beckers måleri är torrt, tråkigt och klent tecknat (Edelfelts personliga åsikter om landsmän får inte spridas).
Fru Lina Runeberg var "mankerad" [stött] på Edelfelt för att han inte kommit då Walter Runeberg bjudit hem honom på toddy; vid tillfället hade Edelfelt varit trött och befunnit sig med Adolf von Becker och Gunnar Berndtson i les Ternes på middag, så de hade skrivit ett ursäktsbrev.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Gustaf Cederström var mild då han kommenterade Edelfelts tavla; det är något brutalt i Cederströms måleri, men det saknar inte karaktär; hans granne Adolf von Beckers tavla har förbättrats till den grad att den tar sig tämligen passabel ut; Edelfelt blir mild mot andra då han ser att han ingenting kan göra själv.
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Efter att ha rådgjort med flera skulptörer vid Ecole des Beaux Arts har de kommit fram till att Robert Stigell skall söka in till Pierre-Jules Cavelliers ateljé; Cavellier är gammal prix de Rome-mottagare [Romarpriset] och talar därför bra italienska, vilket är en fördel för Stigell: Stigell tecknar redan i Léon Bonnats ateljé om kvällarna med Walter Runeberg, Adolf von Becker, Ernst Nordström, Nils Forsberg och några danskar; skada bara att de i allmänhet lär teckna så skralt hos Bonnat nu för tiden.
Paris Tisdag d. 13 mars 77. 13 mars 1877
Idag åkte Edelfelt till les Ternes för att lämna tillbaka Gustaf Cederströms tapisseri [bonad]; han fick se Cederströms och Adolf von Beckers tavlor; Cederströms var bättre än Edelfelt trodde att den skulle bli; han skall på fredag hjälpa Cederström med arkitekturen och några bakgrundsfigurer; beträffande Becker begriper Edelfelt inte hur någon med så mycket studier och erfarenhet inte får till något bättre.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Adolf von Beckers tavla har blivit bättre, "mais c'est pas encore ça" [men det är ännu inte där], som Jean-Léon Gérôme skulle säga.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
På påskaftonen åt Edelfelt middag på Wepler med Adolf von Becker, Axel Fredrik Holmberg, Rafael Hertzberg och Gunnar Berndtson; efteråt spatserade de längs boulevard exterieur [yttre boulevarden] i det varma vädret.
Richard Salingre, Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordtsröm, Gunnar Berndtson och Edelfelt tänker skicka ett gemensamt telegram till Nyländska studentavdelningens årsfest; de tänker fira dagen tillsammans, kanske bjuda in representanter från Västfinska (Rafael Hertzberg), Savokarelska (Adolf von Becker) och Viborgska (Hjalmar Londén) avdelningen.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Nylänningar i Paris träffades på Joseph (matställe på Rue Montpensier) för att besluta om telegrammet till avdeldningens årsfest; de hade också bjudit in Walter Runeberg, Adolf von Becker, Rafael Hertzberg, Hjalmar Londén och Robert Stigell, varav de tre sista kom; Richard Salingre var inspektor, Axel Fredrik Holmberg kurator, Ernst Nordström skulle hålla festföredraget, medan Gunnar Berndtson och Edelfelt representerade avdelningen; det skulle ha varit roligt, bara inte den rysligt tråkiga Londén varit där.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Gustaf Cederströms stora tavla har blivit refuserad; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hans vrede, med tanke på allt arbete och pengar han har öst på tavlan; Adolf von Becker och Walter Runeberg är antagna till Salongen, liksom alla svenskar utom Per Ekström och Birger Ek.
den 3 maj 1877 3 maj 1877
Adolf von Becker vill inte sälja sin tavla för under 5 000 francs, trots att den bara är en reproduktion av en gammal tavla och har inte fått plats på cimaisen [högre vägglist].
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Adolf von Becker ansåg att de skulle be William Grommé, som är Johan Friedrich Hackmans kusin och som lär tycka om Edelfelts Blanca, att skriva till Hackman.
Edelfelt skulle behöva Alexandra Edelfelts råd; han vet inte om han skall behålla sin ateljé eller inte; Gunnar Berndtson och Adolf von Becker är så obeslutsamma människor att de inte kan ge ett ordentligt råd.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Carl Mannerheim har varit i staden och tre gånger bjudit Edelfelt på middag; Alexandra Edelfelt må tro att det var fina middagar, på tre av Paris finaste och dyraste restauranger, hos Bignon, le Doyen och Champeaux; den första kvällen bjöd han Edelfelt och Adolf von Becker även på teater, de såg den tokroliga, men ytterst vågade, Bébé; Mannerheim ansåg att de som bodde där inte skulle ha några depenser [utgifter] för dem som kom för några dagar, vilket Edelfelt tyckte var rätt.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Adolf von Becker kommer kanske att resa med Edelfelt.
Paris d 11 Juli 77. 11 juli 1877
Adolf von Becker hade tänkt resa följande kväll och Edelfelt hade glatt sig åt att få fara med honom; de skulle ha tagit lördagsbåten.
På eftermiddagen skall Edelfelt träffa Adolf von Becker och rådgöra om resan; Edelfelt som i fyra år vistats utomlands har verkligen hemlängtan.
Tillsammans med tavellådan sände Edelfelt ett brev till Böning, men har ännu inte fått något svar; varken Adolf von Becker eller han vet därför något säkert om ångbåtarna.
Paris d 22 mai 85. 22 maj 1885
Telegram från Becker har ankommit: finländarna ska delta i Hugos begravning; Edelfelt bidrar gärna till kransen, men vill inte gå med i processionen.
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31 maj 1885
Edelfelt har försökt engagera de skandinaviska konstnärerna att delta i en krans på Victor Hugos grav, men har mötts med likgiltighet; bara finländarna har varit intresserade, men Becker försökte backa då kransen redan var beställd.