Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dansk konstnär, g. 1) Peder Severin Krøyer, 2) Hugo Alfven

Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Senaste torsdag var det middag hos Otto Benzon likaledes för meine Weinigheit. Alldeles annorlunda hvad sammansättningen beträffar. Der var Krohns Block, Alfred Benzon med hans fru Hanna Bissen, Schous, Kröyers och jag – jo Madame Gogain, en ytterst egendomlig företeelse en kobenhavnska gift med en fransk halftokig impressionist som nu, trött på Europa reste på någon tid till otakeiti och lemnat frun här med 5 barn – en märkvärdig, originel typ som jag någon annan gång närmare skall tala om.
Snart kommer Coquelin – jag fick helsningar från honom genom Carl Larsson, som med Fürstenbergs kom hit ned i går. Coquelin räknar bestämdt på att jag skall måla honom här, och det gör jag också – Jag hade tänkt resa till Paris som om måndag eller tisdag. Koleran lär vara uppfunnen af tyska blad, sade kronprinsens läkare till mig i går – och anarkisterna lära väl ej vilja mig som, desvärre ej är någon kapitalist, något ondt. Kröyers resa samtidigt likaså den dråpliga Madame Goguine.
Kröyer har ej gjort framsteg sedan han blifvit gift – Hans fru som Bertha nog minnes har honom alldeles i sina klor, och det är rätt olyckligt för hans konst. Han målar nu som hon d. v. s. fruntimmersaktigt och hvittmjölkigt. Ingenting af hans gamla kraft och dugtighet. –
Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
Kröyer företer det sorgligt skådespelet af en konstnär, som genom att gifta sig med en intrigant och hersklysten målarinna, långt ifrån att ha kunnat höja henne till sin konstnärliga nivå, sjunkit ned till hennes. Kröyer, förr så kraftigt och brutal, alltid gedigen och dugtig målare nu som en mamsell – han är blind tror jag – åtminstone har han något fel på ögonen. Ingen vågar säga honom sanningen – för resten rådfråga han endast sin gemål som han afgudar. Hon har broillerat honom med alla hans vänner – det är ett elände.
Köpenhamn 13 maj 92 13 maj 1892
Björck är här i staden på genomresa till München. Han säger att prins Eugen är i Paris och kommer att stanna der till 1sta juni Kröyer med fru resa samtidigt med mig.
Söndag 29 maj 92 29 maj 1892
I morgon måndag afton reser jag med herrskapet Kröyer tillbaka till Köbenhavn. Der gör jag fru Krags porträtt färdigt och hoppas d. 10 : 12 juni vara i Stockholm. Flickorna kunna ju komma då, icke sant – De äro ju hemma igen på 2 dagar och kunna derför vara på Haiko till midsommar.
– fortsättning måndag morgon – jo i dag reser jag med samma tåg som Kröyers och prins Eugen den sistnämnde följer bara till Köln derifrån han skall till några slägtingar i Nassau.
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4 maj 1894
I morgon skall jag gå till Kröyer – han håller på med ett stort porträttsstycke af börsens magnater, 50 stycken, målade i börsen; naturligt storlek. Det ligger ypperligt för honom. Hans frus porträtt vid hafvet och månen som går upp skall ha mycken succès i Paris. Jag är så glad öfver att jag för 2 år sedan pinade och bad honom att måla detta stycke just så, jag var säker på att han skulle göra det briljant.
Paris 10 november 1900 10 november 1900
Krohn mår förunderligt bra – Gud låte det räcka, och är i full verksamhet. Jag träffar honom alla dagar. – Tänk att vi i går åto middag med Krøyer och hans fru – han så rask och förståndig som om han aldrig ett halft år varit rubbad. Jag var så glad när jag såg honom så, som om jag fått en stor present. Det hade ändå varit för ohyggligt om en sådan talent och ett sådant hjerta hemfallit åt den hemskaste af alla sjukdomar. Märkvärdigt nog talade han om sin sjukdom sin "kollrighet" och "melankoli" med ett lugn som var förvånande. Aldrig har jag sett hans fru så söt, så vänlig mot honom som nu – hon har också fått en skjuts, den stackarn. De skola härifrån fara till Tyrolen och så till Sicilien. Han talade om utställningen om Gallén (vårt gamla tvistefrö, till han tycker ej om Galléns konst) precis som om Vi sist i förrgår talat derom och ingenting märkvärdigt händt sedan dess. En förunderlig sjukdom ändå den der galenskapen! Att det till största delen varit öfveransträngning som vållat olyckan framgår af allt. Man kan ej, med bästa vilja i verlden, hålla ut med ett så forceradt arbete som han. Gud låte honom fortfarande få vara frisk! I morgon skola vi träffas på utställningen med Krohn.