Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

ministerstatssekreterare

Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Efter frukosten kom prins Waldemar till mig och sade: Nå, Stemningen er vidvarende trykket i Finland? – Ja, hur skulle den icke var det svarade jag och så talte jag om B. och Plehwe, om tidningarnas indragning, och sade "jag hoppas att Kejsaren icke vet af att så lojalt folk som det finska alltid varit, ett så civiliseradt och arbetsamt folk, som just nu haft triumfer här vid verldsutställningen, behandlas på det viset! Lyckligtvis ha vi vänner, sade jag – och våra vänner i Danmark, kronprinsen och Kejsarinnan veta sanningen – "Oh, det er förfærdelig sørgeligt"sade han flere gånger. Jag har fått en viss vana att tala i den finska frågan och det går som ett flytande vatten – dessutom blir jag alltid arg, när jag tänker derpå, och då få orden mera eftertryck. – Alla prisade den finska paviljongen som en af de vackraste och originellaste på hela utställningen. – Går stormen öfver, på ett eller annat sätt så ha vi genom denna pröfningens tid vunnit enormt – vi äro nu mera kända i Europa är någon annan liten nation, och ingen finnes som har penna att gifva de storryska publicisterna och Pobedonostyeff rätt.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Jag kan ej nog tacka för det innerligt kära brefvet. Hela eftermiddagen i går hade jag tänkt på Er, ty manifestationen manifestdagen stod långt och vidt och bredt relaterad i Journal des Debats efter Finljandskaïa Gazeta, och i samma tidning fanns också ett telegram om att Gordie fått afsked. Denna sista underrättelse gjorde mig djupt sorgsen och jag förstår nog betydelsen deraf. Det fortsätta således allt värre och värre! Och hvad blir det af om en rysk spionhöfding van vid knutpiska och ihjälskjutna studenter kommer på Gordies plats? – Men nog skall det mycket till förrän de få våra goda finnar uppviglade till uppror – som de naturligtvis önska. Då man kan skjuta ned 8 studenter, skicka 180 till China o.d. utan att det väcker någon slags indignation i den ryska "publiquen" så kan man vänta sig hvad som helst. Men ändå, ändå, få vi icke förtvifla – tvärtom spänna våra krafter till det yttersta för att på laglig och fredlig väg få vår rätt. Det var ju ett menskligt drag af Plehwe att han lyssnade på de 850 damerna. ty derborta hade nog våra statshandlingar försvunnit i obekanta öden för alltid.