Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk politiker, rättslärd

Källor

Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Efter frukosten kom prins Waldemar till mig och sade: Nå, Stemningen er vidvarende trykket i Finland? – Ja, hur skulle den icke var det svarade jag och så talte jag om B. och Plehwe, om tidningarnas indragning, och sade "jag hoppas att Kejsaren icke vet af att så lojalt folk som det finska alltid varit, ett så civiliseradt och arbetsamt folk, som just nu haft triumfer här vid verldsutställningen, behandlas på det viset! Lyckligtvis ha vi vänner, sade jag – och våra vänner i Danmark, kronprinsen och Kejsarinnan veta sanningen – "Oh, det er förfærdelig sørgeligt"sade han flere gånger. Jag har fått en viss vana att tala i den finska frågan och det går som ett flytande vatten – dessutom blir jag alltid arg, när jag tänker derpå, och då få orden mera eftertryck. – Alla prisade den finska paviljongen som en af de vackraste och originellaste på hela utställningen. – Går stormen öfver, på ett eller annat sätt så ha vi genom denna pröfningens tid vunnit enormt – vi äro nu mera kända i Europa är någon annan liten nation, och ingen finnes som har penna att gifva de storryska publicisterna och Pobedonostyeff rätt.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Ack hvad jag tänka på Er när den politiska horisonten börjar mörkna – måtte vi bara ha tålamod några år ännu, Jag är säker om att det blir någon ljusning, ty alla ryssar jag träffat mena att alla dessa våldsåtgärder äro onödig och dumma. Svjet och Novoje Wremja, Pobenonostzeff och andra kunna ju ej vara vid makten i evighet. Det är ju visst sannt att ryssar prata mycket, men icke en har gillat lefvernet i Finland och Bobrikoff, – kanske de ljuga! Troligt är dock att de i grunden äro likgiltiga så länge de sjelfva, personligen, icke få piskrappen. Men omöjligt, absolut omöjligt är det att döda den finska nationen och den finska anden och det finska fäderneslandet numera – så djupt och fast äro dessa begrepp rotade. Och rikskonseljen har ju uppskjutit behandlingen af värnepligtslagen – det är ju också ett godt tecken och bevisar att de ha litet skrupler i alla fall.
Paris 3 april 1901 3 april 1901
Här har varit, i den republikanska och Dreyfusvänliga pressen, rigtiga brandartiklar om Ryssland, meetings för de ryska studenterna o.d. – en skulptör skall ställa ut en allegorisk figur ”la république russe” – hvilket naturligtvis blir förhindradt af ambassaden. Alla mena här att hela denna rörelse måste vara bra för oss finnar, då vi ej deltagit i någon revolution, och då de samma reaktionära ministrarne varit också våra förnämsta antagonister. Gud låte det gå bra för Finland! Att den stränga Pobedonostjeffska reaktionsregimen nu är, om icke förbi, dock dugtigt sjuk, det tviflar ingen på. G. Clemenceau hade i le Bloc en utmärkt artikel om Ryssland, som jag skall skicka i rek. bref till Ellan.
Paris 22 april 1901 22 april 1901
För resten börja ryssarne sjelfva och säga att det Bobrikoffska regementet är den största faute som regeringen kunnat begå. Jag har träffat många här och alla säga de detsamma. Den lilla dumma och små fnoskiga Demidoff den yngre sade att "la société" i Pburg har starka sympathier för Finland nu – det betyder ju ingenting ty ingen annan än Pobbe och knutpiskan betyder något nu derborta – men det är ändå ett tidens tecken.