Beskrivning

konstnär, Edelfelts vän, Ellan de la Chapelles kusin, g.m. Hedvig Cronstedt

Stockholm den 19 Juli 1872. 19 juli 1872
Tant Gustafva Pomell steg i land i Skuru, där hon skulle mötas av Alma Alléen (doktorinnan från Fiskars); Gunnar Berndtson steg ombord för att följa med till Stockholm, han kom till ångbåtskajen i sällskap med Wilhelm Pipping, som skulle fara in till Ekenäs; Edelfelt fick inte nöjet att träffa Hulda Berndtson.
Gunnar Berndtson och Edelfelt såg på både Nationalmuseum och Hasselbacken en dansk flicka som påminde om Marie-Antoinette; de beundrade hennes utseende och speciellt hennes profil.
Gunnar Berndtson är ledsen över att Edelfelt skall resa från Stockholm; Edelfelt om Berndtson: ”Han vore nog bra till reskamrat, om han bara icke vore så tyst. Troligen kommer sig denne stumhet nu deraf att han endast är öga och öra, men tråkigt förefaller det dock i längden att ej samtala med hvarandra.”
Ombord på ångbåten fanns baron Fridolf Linder, som i samtal med Gunnar Berndtson hade kallat Edelfelt en hygglig ung man, även om de aldrig hälsat på varandra i Helsingfors.
Färden över Ålands hav gick bra; Edelfelt och Gunnar Berndtson undgick sjösjuka genom att hålla sig på däck; vädret var ombytligt, men klarnade upp då de hunnit till Djurgårdsudden i Stockholm; tullbesiktningen gick snabbt; Edelfelt och Berndtson följde fröken Maria Ammondt till hennes övernattningsplats vid Hötorget, efter att först ha förirrat sig till trakten kring Clara.
Granbäck, d. 23 Juli 1872. 23 juli 1872
Gunnar Berndtson var med på ångbåten till Södertälje, för att därifrån med tåg åka till Forsvik bruk och hälsa på sin farbror.
Gunnar Berndtson och Edelfelt hade rum på Stadshotellet i Södertälje; faster Hermanine Edelfelt följde Edelfelt till tåget följande morgon; hon hälsade till Alexandra Edelfelt och förhörde sig om hans systrar Ellen, Annie och Berta Edelfelt, mamma Alexandra Edelfelt och morbror Gustaf Brandt.
Gunnar Berndtson och Edelfelt gjorde en liten tur i Södertälje innan Edelfelt sökte upp sina släktingar; faster Hermanine Edelfelt, tante Jenny Lidman som låg konvalescent och "gubben" Carl Lidman som påminde om morbror August Streng då han berättade om minnen från tiden som provisor vid Apoteket Korpen vid Stortorget i Stockholm; faster Hermanine ville Edelfelt skulle stanna längre, vilket inte gick då han redan meddelat Leuhusens om sin ankomst; han lovade att på återvägen stanna till i Telge (Södertälje).
På tåget satt de i samma kupé som en "hop" göteborgare; de träffade en ung herr Troilius, son till järnvägsschefen Carl Oskar Troilius, vilken nyss kommit hem från Belgien och steg av med Gunnar Berndtson vid Töreboda; Edelfelt delade sedan kupé med ett danskt par och ett par från Skövde, som frågade om kapten Erik Edelfelt var Edelfelts farbror; herren från Skövde beskrev sedan varje by i Västergötland som de åkte förbi.
Granbäck d. 15 Aug. 1872. 15 augusti 1872
Edelfelt har fått brev av morbror Gustaf Brandt, Axel Antell och Gunnar Berndtson, som för närvarande vistas i Falun.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
Edelfelt har i tankarna varit vid studentmötet i Uppsala; i de svenska och finska tidningarna har han läst att Otto Donner talat bra och Oksanen [Ahlqvist] skrivit verser; de kunde inte ha fått bättre professorer med sig än August Ahlqvist och Leo Mechelin; Mille (Emil) Cedercreutz, Edvard Antell, Gunnar Berndtson och Johan Edvard Juslin måste vara utom sig av glädje; han går varje dag till Café de la Régence för att läsa nordiska tidningar.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22 maj 1876
Hos Runebergs fick Edelfelt veta att han fått stipendium; Gunnar Berndtson fick inget; kanske hans föräldrar kan ge honom något, då Hulda Berndtsons klänningar och ridlektioner inte längre bekostas av dem.
Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6 november 1876
*Skriv brev till Paris, poste restante eller till Gunnar Berndtsons adress: Rue du vieux colombier 9.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Edelfelt anlände föregående förmiddag sömnig och trött; hans telegram till Gunnar Berndtson kom för sent, så han fick själv ta sig till Hôtel des Etrangers på rue Racine.
Gunnar Berndtson har placerats i antikklassen och Edelfelt tycker det gör honom gott.
Gunnar Berndtson ser mycket parisisk ut; han bär sitt hår à la Capoul i pannan och har låtit göra nya kläder; han ser ut som en spansk grand eller en mexikansk slavhandlare som kommit till Paris för att leva på sina räntor.
Om Edelfelt får en ateljé vill Gunnar Berndtson bo med honom och lovar betala hälften.
Gunnar Berndtson kom senare och de begav sig till Runebergs där alla var friska och raska; likaså var även den danske teol.kand. Bohn som skött Edelfelt i Rom och själv blev sjuk; han fick höra att Pietro Krohn har det bättre sedan Ole (Otto) Haslund och fru har återhämtat sig från tyfus.
I Hamburg hann Edelfelt bese den vackra staden en stund på morgonen; Alexandra Edelfelt trodde säkert att han kommit fram en hel vecka tidigare; två brev väntade på honom hos Gunnar Berndtson; naturhinder ställde sig i vägen, det var snöstorm i Åbo, Falköping, Göteborg och i Aarhus; hela Danmark ligger under fotsdjup snö; Alstern låg frusen och det var tjock snö ända till Cöln.
Ferdinand Gueldry bjöd Edelfelt på frukost till sin familj, men Edelfelt hade redan lovat följa med Gunnar Berndtson.
I kväll skall Edelfelt träffa Julian Alden Weir, Gunnar Berndtson, Albin Meyssat, Joseph Wencker, Émile Bastien (arkitekten, Jules Bastien är ännu på landet), Léon Chevreuil och Maxime Faivre; han skall bjuda något bättre vin; han har sökt Charles Baude, men ännu inte träffat honom; alla talar om Alexandra Edelfelts sorg och svåra tid och uppmanar att hon skall komma till Paris.
Det blir svårast att få ateljé; tills vidare bor han hos Gunnar Berndtson i ett hôtel garnie [möblerat hotell/hyresrum].
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Mest tid har gått åt att hitta en ateljé; han tog en ateljé på Rue Bonapparte 24 (3 hus från Ecole des Beaux Arts)med en hyra på 500 francs; om Gunnar Berndtson inte ryms kan han hyra rum i samma hus.
Får se hur Edelfelt anpassar sig till sin ateljé; Gunnar Berndtson får naturligtvis måla där, men han blir troligen så upptagen av skolan att det inte blir mycket tid över för hemarbete.
Edelfelt har varit på Concert PasdeLoup [symfoniorkester] med Gunnar Berndtson, Charles Baude, Jules [eller Émile?] Bastien-Lepage och Pascal Dagnan; Ludvig van Beethovens b-durs sonat lät mäktigt i den stora orkestern; unge Paul Viardot, som Edelfelt sett hos madame Jacquinot och sedan i Bougival, spelade violinsolo i en concerto av Felix Mendelsohn; Edelfelt tyckte mest om en symfoni av Christoph Wilibald Gluck.
Om det blir för kallt sover Edelfelt i samma rum som Gunnar Berndtson; senaste vecka har varit ovanligt varm i Paris.
Häromdagen var Edelfelt med Filip Forsten och Gunnar Berndtson på Varietés och såg Sköna Helena; Edelfelts förtjusning Anna Judic har blivit fet men spelade bra.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Edelfelt och Gunnar Berndtson gick föregående kväll till Runebergs.
De bor fortfarande på Rue du vieux Colombier 9; Edelfelt har inte fått tag på Nils Forsberg som har hans möbler; Forsberg bor i Montmartre så det är en ansenlig väg dit.
Gunnar Berndtson är förändrad till sin fördel; av naturen har han en ovanlig talang och ett sällspordt klart omdöme i konstsaker, men han har olyckligtvis försummat några år der hemma; Berndtson inser att han måste gå samma långsamma väg som alla andra för att komma någon vart.
Philip Forstén har till Gunnar Berndtson och Edelfelt framfört en inbjudan till ett "sällskapsspektakel" hos Madame Jacquinot; Mademoiselle Marguerite Jacquinot skall spela mot en kusin Monsieur Henri [Perrot]; Edelfelt vet inte om han skall gå dit redan på lördag, på hennes vanliga mottagningstid.
Med undantag för visiten hos Runebergs har Edelfelt och Gunnar Berndtson hållits hemma om kvällarna.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Gunnar Berndtson talade mycket med Pauline Ahlberg; hon är sig lik, men ser lite friskare ut än tidigare; hon tycks uppriktigt sörja sin trotjänarinna.
Edelfelt och Gunnar Berndtson har börjat gymnastisera med Jules Bastien-Lepage, Charles Baude och Albin Meyssat i en gymnastiksal vid Panthéon; han har rådfrågat doktor Axel Fredrik Holmberg om vilka rörelser han borde göra; Holmberg menar att pektoralmusklerna utvecklas genom armrörelser och att kalla tvättningar varje morgon gör bröstet starkt och skyddar för förkylningar och katarrer; alla säger att Edelfelt ser raskare och större ut än senast han var i Paris.
Följande dag hoppas Edelfelt vara installerad i ateljén; breven kan adresseras No 24 Rue Bonaparte; han hoppas att Gunnar Berndtson får rum i samma hus, mot våren kan de bo tillsammans i ateljén.
Paris d. 8 Dec. 1876. 8 december 1876
Garçonen [springpojke] och husvärden spikar upp ridån i ateljén; Albin Meyssat sjunger och röker, medan Gunnar Berndtson sitter tyst med en bok; brevet är således skrivet under det värsta oljud; Edelfelt sänder tusen varma hälsningar.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Pascal Dagnan och Filadelfo Simi, liksom Jean-Léon Gérôme, råder Edelfelt att måla om fonden på Ellens porträtt; fotografierna är tagna, men blev inte lyckade; han sänder ett kort med brevet och resten med Mili (Emilie) Mechelin som sagt åt Gunnar Berndtson att hon reser omkring den 20; det klokaste vore väl att göra en god svartkritsteckning efter porträttet och sedan låta reproducera den; anledningen till att fotografiet blev så dåligt kan delvis bero på att Edelfelt förbjudit fotografen att retuschera plåten.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Alexandra Edelfelts brev påminde Edelfelt om att julen nalkas med stora steg; det är ännu obestämt var de kommer att tillbringa julen; kanske blir han och Gunnar Berndtson bjuden till Runebergs.
Gunnar Berndtsons ekonomiska utsikter är inte lysande; Edelfelt begriper inte hur han skall klara sig längre fram mot våren; Alexandra Edelfelt får inte tro att han slösar, men resan blev dyrare än beräknat, samt att han köpt en massa saker och livet är dyrt; i ateljén är fönstren tätade; Gudskelov har det varit varmt väder ute.
Gunnar Berndtson och Edelfelt har tätat fönster i ateljén på rue Bonaparte för att han inte skall ha drag.
Måndags afton. 18 december 1876
Gunnar Berndtson har träffat Walter Runeberg, som inte sagt ett ord om julaftonen; blir de inte bjudna firar de tillsammans med Adolf von Becker, Vilhelm Bruncrona, tjocka Lindroos, Wolff och Filip Forstén; Edelfelt var föregående dag med Bruncrona och Lindroos på frukost och senare på Louvren; Lindroos föreföll tråkig, han sade inte mycket, kanske därför att han led av reumatism.
fredag d. 22 dec. 76. 22 december 1876
Gunnar Berndtson och Edelfelt besökte Runebergs föregående dag och fick ingen inbjudan till julaftonen; Runebergs tänker troligen fira inom familjen med Lorenzo Runebergs.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Julafton firades i hyrd våning på hotell; magister Hjalmar Londén, som studerar på Ecole des ponts et chaussees [teknisk högskola för ingenjörer inriktad på bro- och vägbyggen] och har vistats i Paris i två år, var festarrangör; han ordnade med julgran och julmat; Adolf von Becker kunde inte komma och således var de bara ungdomar med undantag av Lindroos som satt tyst i ett hörn och hade reumatism; man hade hyrt piano, ordnat svensk punsch, bål, viner till maten och champagne att dricka hemmets skål i; Edelfelts väggdekoration föreställde den finska jultomtens ankomst till Paris och festen på hotellet på rue Jacob med hälsningar hemifrån; Vilhelm Bruncrona hade tänkt ut de flesta julklapparna; Ernst Nordström som studerar porslins- och fajanskonst fick brev från Bernard de Palissy, Henrik III:s fajansmakare, vars skugga framkallats genom spiritism; Edelfelt som jämrat sig över att modeller är dyra och svåra att få tag på fick ett lager av dockor och pappersdansmästare; tillställning kostade ungefär 15 francs per person och blev dyrare än beräknat; Filip Forstén, Gunnar Berndtson, Edelfelt och Bruncrona sjöng fyrstämmigt i kvartett en god del av kvällen.
Gunnar Berndtson skall flytta in i ett rum under Edelfelt; Berndtson borde vänja sig vid att jobba lite hårdare, med hans starka "konstitution" behöver han inte frukta att anstränga sig; hans konstnärssinne är mera utvecklat än hans skicklighet; det är olyckligt med Berndtsons ekonomi, förhoppningsvis kan föräldrarna ge honom lite mera nu när Hulda Berndtson är gift och de har två rum att hyra ut; Edelfelt hoppas Nyländska avdelningen inte glömmer Berndtson i vår [stipendier]; Edelfelt och Berndtson kommer väl överens och har tämligen lika åsikter i konst.
Edelfelt önskar gott nytt år och hälsar Morbror Gustaf Brandt och alla hjärtligt; det är omöjligt att ha riktig jul och julfröjd borta från hemmet; han har skickat julklappar med Mili (Emilie) Mechelin som kommer till Helsingfors omkring den 29; åt Anni och Butti (Berta) Edelfelt har han köpt atrapper och åt Alexandra Edelfelt en "cravate" [scarf]; han hade också köpt en korg med glacerade kastanjer, men han vågade inte ge ännu mera bagage åt Mili, så han åt upp dem med Vilhelm Bruncrona och Gunnar Berndtson.
Paris. torsdag d. 28 dec. 1876 28 december 1876
Gunnar Berndtson är i en förfärlig knipa; någon växel har inte förkommit han har helt enkelt glömt att omnämna dess inhändigande; Edelfelt har lånat pengar åt Julian Alden Weir och kunde inte ge mycket åt Berndtson, medan Wolff, Ernst Nordström, Philip Forstén, Adolf von Becker och Walter Runeberg bara har skulder och inga pengar; Gunnar har inte kunnat betala sin hyra och fått lov att bo två veckor längre vid Rue du vieux colombier, samtidigt som han hyrt rum i samma hus som Edelfelt; Edelfelt hoppas att [nyländska] avdelningen inte glömmer Berndtson [stipendier].
Gunnar Berndtson har varit hos Runebergs; de ville ordna julafton huvudsakligen för blyge Nino, som inte gör annat än gråter då främmande är närvarande, därför hade de inte bjudit in andra.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Edelfelt hade bett Ernst Nordström komma och konstruera perspektivet på hans tavla; Nordström kom utrustad med alla hjälpmedel och gjorde omständligt ett perspektiv, som visserligen var riktigt men alldeles olämpligt för Edelfelts tavla; deskriptiva geomiljöer som är Nordströms styrka var inte mycket till hjälp då det gällde att komponera en interiör; Gunnar Berndtson ansåg att Nordström påminde om en snickare i Helsingfors.
Paris d. 12 Jan. 1877. 12 januari 1877
Gunnar Berndtson arbetar på ateljén och brukar mest sitta tyst på eftermiddagen; de fyra år han gått och "stulat" [stultat] i Helsingfors har inte gjort honom någon nytta; det kan vara svårt att bli av med ett "apatiskt vegeterande” som man vant sig vid; Gunnar är så god och vänlig att Edelfelt inte har hjärta att säga att hans moltigande och liknöjdhet förargar honom; då Edelfelt är nedstämd är Gunnar inte den rätta mannen att inge nytt mod.
Paris d. 18 Jan. 1877 18 januari 1877
Edelfelts tavla går framåt på ett helt annat sätt sedan han skrapat bort den gamla versionen; Filadelfo Simi och Charles Baude säger att den nu är mycket bättre; Ernst Nordström har inte gjort något åt perspektivet så föregående dag gjorde Edelfelt tillsammans med Gunnar Berndtson konstruktionen på egen hand; de senaste dagarna har Edelfelt mest varit på Cluny och arbetat på fonden; då tavlan framskridit mera skall han skicka en teckning till Alexandra Edelfelt.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Edelfelt har haft en livlig diskussion med Gunnar Berndtson och Walter Runeberg om konstnärligt skapande; de kunde enas om att känslan uppfattar en idé som härsammar från naturen, men för att denna idé skall bli fruktbärande fordras en stor energi redan i känslan, i inspirationen; i den stund idén skall förverkligas beror framgången på förståndet, reflektionen och det man närmast kunde kalla konstnärlig takt; Johan Ludvig Runebergs yttrande att han har smidit som en smed på sina dikter är det bästa bevis på att förståndet skall reglera fantasin; Edelfelt tycker det är synd att inte ha hundra år på sig för att göra allt det han vill göra; skulptur, måleri och arkitektur förefaller honom så frestande, men han häpnar över de svårigheter man har vid varje trappsteg man vill gå framåt; för att gå långt skulle behöva mycket tid och mycket arbete - men vita brevis [livet är kort].
Edelfelt och Gunnar Berndtson har roat sig med att modellera varandra; resultatet kunde på sin höjd göra anspråk på "petit air de famille" [en viss likhet/ett visst släktskap]; Berndtson har anlag för skulptur; han har också modellerat Wolff och gjutit en mask, vilket förvärvat honom en förvånande färdighet i handen.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Gunnar Berndtson säger att Gustaf Cederströms stora tavla är skral.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Föregående kväll var Edelfelt på dans hos Madame Enjolras; som Alexandra Edelfelt vet spelades där komedi; Filip Forstén och och Bertha Levin var bra i sina roller som mor och far till bruden och hade nästan ingen accent; de andra medspelarna var två unga herrar, unge Enjolras (student 18 år) och två vackra flickor de Coëtlogon (gammalt bretonskt namn); fröknarnas föräldrar är i Bretagne, fadern är en tidigare deputerad och stor legitimist; Edelfelt dansade kotiljongen med en av Mademoisellerna de Coëtlogon; han dansade också med den andra systern, samt med Bertha Levin, fröken Judéen och några svenskor; Bertha Levin är snäll och hygglig, lite gå på och manhaftig, men klok och vänlig; Madame Enjolras sjåpade sig för två abbéer [abbotar], som är stamgäster i huset; Edelfelt hade verkligen roligt, vilket han ofta inte kan säga om vanliga tillställningar som liknar varandra till punkt och pricka i alla länder; han gladdes också över att se Gunnar Berndtson glad och dansant.
Edelfelt kan inte tåla Lorenzo Runeberg: han är en översittare och gemen människa i sina omdömen; Edelfelt är olycklig över att Lorenzo liknar fadern Johan Ludvig Runeberg till det yttre; fadern kan aldrig ha varit sådan till karaktären; Edelfelt kan förstå att Carl XV kört ut honom; Lorenzos fru är en liten obetydlig varelse, som ser upp till honom; Ernst Nordström, Gunnar Berndtson och Filip Forstén delar Edelfelts aversion; Alexandra Edelfelt skulle höra Lorenzo Runeberg tala, han talar som en bok, men det finns många dumma böcker i världen.
Fru Lina Runeberg var "mankerad" [stött] på Edelfelt för att han inte kommit då Walter Runeberg bjudit hem honom på toddy; vid tillfället hade Edelfelt varit trött och befunnit sig med Adolf von Becker och Gunnar Berndtson i les Ternes på middag, så de hade skrivit ett ursäktsbrev.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
Philip Forstén reser och är lite melankolisk över att lämna Paris, vilket han inte var då "spektaklet" i konservatorium hände; "En te perdant, je sens que je t'aimais" säger han [då jag förlorar dig känner jag att jag älskade dig]; föregående dag sprang Edelfelt, Gunnar Berndtson och Axel Fredrik Holmberg mellan Café Suéde, Philips bostad, Grand Café och hans matställe vid boulevarden för att säga farväl, men förgäves, de hittade honom inte.
Gunnar Berndtson "den hederliga själen" påstår att Edelfelts tavla blir bra, bara han blir färdig.
Edelfelt har varit med Gunnar Berndtson på en rolig årsrevy "Boûm, Voilà" på Athenée Comique; revyn tog upp alla årets händelser, turk-serbiska kriget, cri-cri, pjäser och sist hela den Wagnerska representationen i Bayreuth; Richard Wagner porträtteras mästerligt och håller tal till publiken, i vilket han undanber sig applåder och ber publiken besinna att den befinner sig i framtidens tempel och får höra den enda saliggörande musiken; orkestern utför en mästerlig parodi på själva representationen med Siegfried, Sieglinde, dvärgen Alperich, krokodiler-drakar och Rheingold [Rhenguldet, opera], samt Götterdämmerung [Ragnarök, opera].
Edelfelt har skjutit upp att skriva till Alexandra Edelfelt i tre dagar på grund av att han ställt upp sitt bord med draperi på och han ville inte "derangera" [tufsa till] vecken och hade därmed inget att skriva på; han hade kunnat gå ner till Gunnar Berndtson, men det blev inte av.
I dag på Johan Ludvig Runebergs födelsedag har de tänkt gå till Walter Runebergs; Gunnar Berndtson och Edelfelt skall efter att de har letat upp Philip Forstén bege sig till fröken Bertha Levin och sedan tåga av; troligen kommer också Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström och Wolff.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Wolff är kvar och gör ingenting; Edelfelt tycker han är en obetydlig herre som inte gör skäl för sina fina kläder; Gunnar Berndtson kommer mycket bra överens med honom.
Gunnar Berndtson är tystlåten; hans tystlåtenhet hindrar honom från att lära sig franska och han är därför hänvisad till sina landsmäns sällskap; han är ändå sällskapsfull, men på ett eget sätt; han sitter och lyssnar, skrattar och gör några enstaka reflektioner; "stumheten" är inte bara medfödd, den har utvecklats; Berndtson och Edelfelt kan ofta sitta tysta flera timmar i sträck.
Paris d. 15 Februari 1871 15 februari 1877
Eklöfs har anlänt; Edelfelt och Gunnar Berndtson är bjudna på middag på Hôtel du Louvre; Alexandra Edelfelt känner August Eklöf och vet hur trevlig han är; Edelfelt har följande dag lovat att följa med paret i bodar och agera tolk åt dem.
Robert Stigell har anlänt; han är fullkomligt obekant med Paris och språket och har därför inte klarat sig på egen hand; Edelfelt och Gunnar Berndtson har agerat tolkar så mycket de hunnit.
På tisdagkvällen åt Edelfelt först en bastant middag med Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström, Gunnar Berndtson, Robert Stigell, Gottfrid Schybergson och Wolff; efter det promenerade de på de trängselfyllda bulevarderna och hamnade slutligen på Folies Bergères; där såg de den starka amerikanskan Leona Bare, som trots allt ser väldigt kvinnlig ut; de såg också la femme-poisson [fiskkvinnan] som vistades flera minuter i ett genomskinligt glasakvarium, om det är "krutschki" är det bra gjort; Edelfelt hade stämt träff med Maxime Faivre och Pierre Petitgerard på maskeradbalen på Bullier; Maxime hade ordnat supé i sin ateljé; där var Petit Gerard och hans bror medicinstudenten, en elsassisk arkitekt Hartmann, samt Gunnar och Edelfelt; Petit Gérard blaguerade [retade] Gunnar för hans tystlåtenhet.
Det var inget stort sällskap hos Madame Enjolras, de unga damerna som bor där, några ungherrar och de oundgänglig tre abbéerna; det traditionella franska pannkaksstekandet och –ätandet (faire sauter les crèpes [få pannkakorna att hoppa]) före fastan är troligen besläktat med det ryska bliniätandet; fröknarna de Coëtlogon utvecklade mycket grace och skicklighet i stekandet, och tog sig nätta ut i bonnet och stort vitt förkläde; de två yngre av fröknarna de Coëtlogon är söta och Edelfelt svängde om med dem ordentligt under kvällen; Bertha Levin drog sig tidigt tillbaka till sitt rum; fröken Judéen talade mest med Gunnar Berndtson, som ännu undviker att tala franska.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
Gunnar Berndtson slipper det tidsödande tolkandet i och med att han inte lärt sig franska.
*Gunnar Berndtson har börjat concours des places [tävling om platser] i Ecole des Beaux Arts.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Gunnar Berndtson har skriftlig concours [förhör] i historia i dag, och har tagit Edelfelts penna, som därför är tvungen att skriva med blyerts; Berndtson har redan avklarat anatomi och perspektiv; Edelfelt hoppas att teckningen som är det viktigaste går bra.
Mademoiselle Marguerite Jacquinot har god smak och mycket esprit d'arrangement [arrangörsanda]; Monsieur Ragio har lovat skaffa bengaliska eldar; representationen [föreställningen] blir familjär; Edelfelt och Julian Alden Weir är bjudna men inte Gunnar Berndtson, som inte varit där sedan han sist var bjuden; Pauline Ahlberg är inte med i någon tablå.
Gunnar Berndtson återvänder med pennan; concoursen [tävlingen] har gått bra.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Föregående kväll var Edelfelt med Gunnar Berndtson på Palais Royal teatern och såg la mariée du Mardis gras.
Paris Tisdag d. 13 mars 77. 13 mars 1877
Edelfelt har varit på en märkvärdig middag som grosshandlare Bergman bjudit på hos Peters, en fin restaurang vid Boulevarden; närvarande var Runebergs, Börjesons, Levi och Juda [fröknarna Levin och Judéen], Gunnar Berndtson och Edelfelt; "Gubben" Bergman är tokig med sina tal, som är välmenta men saknar sunt förnuft; hans tal till Börjeson höll på att leda till ett stort gräl; Bergman hade flera gånger sökt upp Börjeson men inte blivit insläppt på grund av att Börjeson hade modell; Bergman förstod inte varför han inte skulle få se modellen, även om han tröstades då han fick veta att det hade varit en manlig modell; Alexandra Edelfelt vet hur sliskiga gubbar ofta är när de druckit; Edelfelt tror att Bergman är lite tokig, han har en mani att ge komplimanger åt damerna, men de är alltid misslyckade och sårande; Bergman tillhör en ytterst respektabel familj, hans fru och döttrar lär vara riktigt hyggliga, de måste lida av sin fars dumheter.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Det smärtar Edelfelt att Alexandra Edelfelt fann henne [drottningen] fårögd; Gunnar Berndtson och Robert Stigell menar att hon var bättre på tavlan än på teckningen; om Alexandra Edelfelt vill skall Edelfelt göra retoucher [ändringar] efteråt; han vill inte att Mamma tycker hans drottning är kommun [vanlig] och vulgär.
Teckningen av Robert Stigell är också avsänd till Salongen; ramen kostade 10 francs, men den får Stigell betala då Edelfelt ger honom porträttet; han har visat teckningen för Jean-Léon Gérôme som tyckte den var lite "sec" [torr], magert behandlad, men bra som karaktär och esprit [anda]; bara Stigell och Gunnar Berndtson vet om att den är anmäld, därför gör det inget om den blir refuserad.
Gunnar Berndtson skulle få bo i Edelfelts ateljé under sommaren; han vill inte komma hem.
Paris thorsdagsafton d 22 Mars 77. 22 mars 1877
Gunnar Berndtson har fått resultatet från concours de places [tävling om plats i ateljé]; av 80 antagna är han 58; då Edelfelt första gången gjorde samma concours var han 7, andra gången 5, men då hade han tecknat akademistudier redan i Antwerpen.
Paris d. 27 Mars (på aftonen) 1877. 27 mars 1877
Robert Stigell tog Edelfelt och Gunnar Berndtson till ett matställe där han äter billigt med några danskar; Edelfelt föredrar Anna, fastän maten där är 50 cent dyrare; danskarna Karl Madsen, Christian Skov och en bildhuggare ser högst komiska ut; Stigell och Ernst Nordström är också alldeles makalösa, tänk därför alla dessa på rad vid ett middagsbord.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
På påskaftonen åt Edelfelt middag på Wepler med Adolf von Becker, Axel Fredrik Holmberg, Rafael Hertzberg och Gunnar Berndtson; efteråt spatserade de längs boulevard exterieur [yttre boulevarden] i det varma vädret.
Edelfelt har fått sin nya rock; Gunnar Berndtson tycker att den sitter bra; en svart lång rock är nästan det mest nödvändig plagget; det används för visiter, soaréer och teatrar, parisarna klär sig också i det då de går ut på dagen.
Richard Salingre, Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordtsröm, Gunnar Berndtson och Edelfelt tänker skicka ett gemensamt telegram till Nyländska studentavdelningens årsfest; de tänker fira dagen tillsammans, kanske bjuda in representanter från Västfinska (Rafael Hertzberg), Savokarelska (Adolf von Becker) och Viborgska (Hjalmar Londén) avdelningen.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
I lördags var Edelfelt med Gunnar Berndtson hos Madame Jacquinot.
Det lektes sällskapslekar med ord, vilket gjorde Gunnar Berndtson förskräckligt generad och blyg; han gav sig av i tysthet efter att ha tagit farväl av damerna, så Edelfelt måste traska hem ensam; på restaurangen har Berndtsons tystlåtenhet blivit ett ordspråk och Max Faivre kallar honom inte annat än le bavard [~ pratkvarnen]; det märks att han tänker, men inte snabbt, och hans tigande är således inte någotslags abrutissement [dumhet], som Filadelfo Simi tror; Edelfelt tror det härleder sig till den underliga plats han haft hemma; föräldrarnas tal med honom har inskränkt sig till förmaningar, medan pratet med Acku och Hulda Berndtson mest har handlat om väder och vind, läxor och dylikt.
I arbetet går det bra att hålla efter Gunnar Berndtson, som inte tar illa upp om Edelfelt på ett hyggligt sätt säger åt honom vad han skall göra; hans ovanliga fallenhet kunde med flit utvecklas mycket, även om Edelfelt inte tror att han har någon stor skapande förmåga.
På söndagen reste de [Edelfelt och Gunnar Berndtson] till Versailles för att hälsa på friherrinnan Armida de la Chapelles sommarbekantskap Monsieur Surel; Armida hade inte överdrivit då hon talade om honom som en förtjusande älskvärd gubbe; Surel kände bra till Finland, fennomanerna och finska teatern; frun var inte hemma och sonen var i Paris för att genomgå en examen i högre matematik för doktorsgraden; Surel hade för avsikt att göra en sommarresa till Sverige, Finland och Petersburg; både han och De la Chapellerna är ättlingar till fördrivna hugenotter, så samtalet rörde sig mycket om reformationstiden; han liknar "gubben" Furuhjelm.
Nylänningar i Paris träffades på Joseph (matställe på Rue Montpensier) för att besluta om telegrammet till avdeldningens årsfest; de hade också bjudit in Walter Runeberg, Adolf von Becker, Rafael Hertzberg, Hjalmar Londén och Robert Stigell, varav de tre sista kom; Richard Salingre var inspektor, Axel Fredrik Holmberg kurator, Ernst Nordström skulle hålla festföredraget, medan Gunnar Berndtson och Edelfelt representerade avdelningen; det skulle ha varit roligt, bara inte den rysligt tråkiga Londén varit där.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Den senaste veckan har Edelfelt fört ett riktigt sviss-liv [festliv]; på söndagen efter besöket i Versailles var det Nyländsk årsfest; på måndag bjöd Jean Gounod honom på sin fars nya mässa i Notre Dame; på tisdag bjöd Gounod honom och Gunnar Berndtson på tredje föreställningen av sin fars nya opera Cinq-mars; på onsdag åt han en fin middag med Monsieur Gustave Roy; på torsdag var han bjuden på frukost hos herrskapet Bourgain; på fredag middag hos Gueldrys, samma kväll bjöd Gustave Bourgain honom på theatre de Chateau D’eau; på lördag var det middag hos Madame Jacquinot.
Paris d. 26 April 1877. 26 april 1877
Kriget är slutligen i gång; lantdagen tycks inte gå in för värnpliktsförslaget; det blir således inget av Gunnar Berndtsons och Edelfelts funderingar om att om några månader få resa till Parola Malm för att klä schinellen [uniformskappa] på sig och exercera.
Philip Forstén överraskade Gunnar Berndtson och Edelfelt genom att stiga in hos dem föregående dag; han var med sin lärare Francesco Lamperti på genomresa till London, där Lamperti tänker hålla konsert med sina elever; de fem eleverna får själva betala resan, de får ingen annan belöning än utmärkelsen.
1sta Maj 77. 1 maj 1877
Edelfelt åt middag med Walter Runeberg och Gunnar Berndtson; Edelfelt bestod champagne och förde ett liv som föga passade ihop med hans ekonomiska omständigheter.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Föregående dag var Edelfelt och Gunnar Berndtson på middag hos Surels i Versailles; "gubben" Surel hade också bjudit två av sina gamla klasskamrater från Ecole polytechnique, en f.d. deputerad och krutfabrikören Monsieur Moret, samt unga officerare som var söner till deras bästa vänner, geniekapten Delaune, en ung artillerilöjtnant de Bourgeron med mor, Roland som var ung elev vid polytekniska skolan; alla bland de äldre hade varit med om julirevolutionen 1830; som Alexandra Edelfelt vet omfattades julirevolutionen av eleverna vid Ecole polytechnique; unge Surel och Roland blev förtjusta över de gamlas berättelser; Madame Surel tillrättavisade dem och sade att de inte skulle hoppas på flera medborgarkrig, men spara krafterna till att möta preussarna; middagen var fin och vinerna utsökta; gubben Surel höjde champagneglaset och utbringade friherrinnan Armida de la Chapelles skål; klockan 10 tog de avsked och begav sig av till Paris.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Edelfelt skulle behöva Alexandra Edelfelts råd; han vet inte om han skall behålla sin ateljé eller inte; Gunnar Berndtson och Adolf von Becker är så obeslutsamma människor att de inte kan ge ett ordentligt råd.
Paris 2 Juni 77 2 juni 1877
Vädret har varit tråkigt i vår men föregående dag var vädret det bästa, då hela Jean-Léon Gérômes ateljé höll sin traditionella bienvenue (utfärden till landet); alla de hyggligaste från ateljén hade beslutat att delta och det blev inte som tidigare en suptillställning med herrar Duffaud, Lapesche & co (marseillare och sluskar) i täten; Albin Meyssat och Ferdinand Gueldry åkte i förväg till Joinville för att ordna det praktiska för utfärden; klockan 5 reste Julian Alden Weir, Filadelfo Simi, Pierre Petit Gerard, Max Faivre, Henri Dutchold, Gustave Courtois, Parscal Dagnan, Gunnar Berndtson och Edelfelt; Marne låg spegelklar i aftonsolskenet, där de i hast arrangerade en regatta med hyrda kapproddbåtar; Gueldry rodde till deras "Campagne" [lantställe] Petit Brie och kom tillbaka i sin egen kapproddbåt Amanda; Vion (en liten oförskämd skrävlig jude) plumsade i till allmän förnöjelse; vid dinern [middagen] satt Edelfelt mellan Petit-Gérard och Rafael de Ochoa; alla "anciens" [gamla] satt på en sida om hästskobordet och "les nouveaux" [de nya] på den andra; i mitten tronade Max som massier [ateljéföreståndare]; middagen var god och "le petit vin bleu" [det lilla blå vinet] smakade förträffligt; de överraskades av ett fyrverkeri; champagnen betalades av "les nouveaux"; de hurrade för Gérôme, logisterna Courtois, Dagnan och Farraudt, för Frankrike, republiken och folkens broderskap genom friheten; de åkte tillbaka till Paris kl. 11; Alexandra Edelfelt vet att roligheten betalas från ateljéns kassa och kostade således inget; den som talade om måleri under middagen, dömdes att plikta.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Selma Antells förlovning förvånade; man har ansett att Gunnar Berndtson och hon skall bli ett par; Berndtson har fått tröstande brev av sin far; Pierre Petit Gerard och Edelfelt har haft roligt åt brevet; den nordiska luften alstrar mycket sentimentalitet, men den blåser bort i Paris om också många illusioner ramlar vid samma vindpustar; Berndtson förstår inte förlovningen och tycker det är ledsamt att Selma inte tagit Fredrik Salzman, men någon svartsjuka finns det inte tecken på; under Berndtsons spanska yta döljer sig ett lugnt finskt sinne.
Edelfelt tycker Gunnar Berndtson har gjort framsteg under de senaste veckorna.
Wolfinger, en franc-comtois [från Franche-Comté], tecknar bra och är Jean-Léon Gérômes favotit i ateljén; Wolfinger har gjort porträtt i svartkrita av Julian Alden Weir, Gustave Bourgain och Pierre Petit Gerard och det är första gången Edelfelt hört Gérôme säga "vous avez admirablement bien reussi, je vous en fait mes compliments sincères" [ni har lyckats beundransvärt bra, jag gratulerar er innerligt]; Edelfelt tror att Gunnar Berndtson blivit sporrad av detta, han har tecknat Edelfelts och Petit Gerards page[modell] à la Wolfinger riktigt bra.
Gunnar Berndtson har fallenhet för den moderna kostymgenren, med eleganta kostymer, finess i teckningen och enkelhet i färgen; han har inte det minsta intresse för det vilda och djärva; han börjar nu inse att studier är nyttigt.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Gunnar Berndtson tänker göra studier i Fontainebleau i augusti och september.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Gunnar Berndtson är sjuk, han har haft feber i två dagar; han har tagit kinin.
Gunnar Berndtson funderar på att resa till Fontainebleau eller Bretagne i sommar; hans mage är i allmänhet inte bra.
Paris, d 30 Juni 77. 30 juni 1877
Gunnar Berndtsons feber fortsätter; Edelfelt hoppas till Gud att det bara är en "fièvre de saison" [säsongsfeber]; Berndtson har tagit kininpulver och laxativ; värden Monsieur Camut tror att det skall bli bättre följande dag; de har tillkallat doktor Barré, som inger förtroende; om en svårare sjukdom skulle utbryta finns goda sjukhus och sköterskor, Robert Stigell, Colliander, Otto Wallenius och Edelfelt.
Gubben Chabod sände föreågende dag en räkning på 216 francs för staffliet och modell för sex månader; Gunnar Berndtson borde stå för hälften av modellkostnaderna och Edelfelt skall försöka pruta på staffliet.
Som Alexandra Edelfelt vet är Edelfelt i morgon bjuden till Monsieur Sanceau i Meudon; det beror på Gunnar Berndtsons tillstånd om han kan resa eller inte; vanligen finns det finländska läkare "i överflöd" i staden, men då man behöver dem finns inte en enda.
Allt vore lyckligt och bra om bara Gunnar Berndtson inte var sjuk; Edelfelt är mest ängslig, Monsieur Camut säger att han kommer att vara bra om några dagar, de andra finnarna säger likadant.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1 juli 1877
Gunnar Berndtson är bättre; läkaren sade att han kommer att vara frisk om några dagar.
Edelfelt har skrivit till Carl Gustaf Estlander och meddelat att han inte kunnat skriva färdig korrespondensen på grund av Gunnar Berndtsons sjukdom, oron med att bli resklar och hettan.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Gunnar Berndtson är fortfarande sängliggande och doktorn ber Edelfelt vänta några dagar med att resa hem; Berndtson har en lindrig "fièvre muqueuse" slemfeber, som är en tyfusartad sjukdom, men smittar inte; Monsieur Camut och Garçonen [springpojken/kyparen] sköter väl om Berndtson, Edelfelt är också hos honom;
Edelfelt vore glad om Gunnar Berndtson blev bättre så att Edelfelt kunde resa följande vecka och vara i Lübeck den 14; Gud låte honom friskna till; Edelfelt arbetar, men alla bestyr och oron för Berndtson gör att det inte blir bra; Edelfelt mår bra och hettan är inte så stark mera.
Edelfelt hoppas att Gunnar Berndtson blir frisk så att han kan åka hem; han böjer sig ändå under vår Herres vilja, och stannar längre om det behövs.
Madame Jacquinot har skrivit ett vänligt brev för att fråga hur det står till med Gunnar Berndtson; Edelfelt skall besöka henne i kväll och får då diskutera Alexandra Edelfelts klänning.
Paris d 11 Juli 77. 11 juli 1877
Edelfelt längtar efter svar från Alexandra Edelfelt om vad han skall göra, resa hem eller stanna kvar ännu en tid med Gunnar Berndtson, som inte längre har feber, men ännu är sängliggande och loj; han frågar sig vad Pietro Krohn skulle ha gjort, men har han en älskad mor som väntar på honom?; om det varit farligt med Berndtsons sjukdom skulle de genast fört honom till Maison Dubois eller något annat sjukhus; Edelfelt är irriterad över att läkaren inte genast sade att denna fièvre muqueuse (Edelfelt tror det är lindrig tyfus) skulle bli så långvarig; han borde ha kommit hem för en månad sedan då han såg rask ut och var på briljant humör, men tavelaffären förhindrade detta; den svåra hettan och oron har gjort honom mager, blek och modfäld; han önskar Gud gav honom ett råd; om något inträffade och han var bortrest skulle han ha samvetskval hela sitt liv; läkaren och Monsieur Camut säger att Edelfelt kan resa; Robert Stigell, Colliander och Otto Wallenius finns i staden, men den äldre Camut är den Edelfelt litar på fullt ut.
Läkaren har varit på besök senare samma dag; han sade att Edelfelt kan resa, men önskade att han skulle stanna till söndagen den 14; Edelfelt kan skriva till Gunnar Berndtsons föräldrar att sonen är, om inte fullständigt återställd, så åtminstone på god väg; Edelfelt stannar till söndagen - "hvad I viljen att menniskorna skola göra eder det gören I ock dem".
Det vore roligt om Gunnar Berndtson hastigt skulle bli frisk; men i dessa tyfösa sjukdomar är ju tiden det enda som hjälper; Berndtson ser inte så förstörd ut som Edelfelt och Victor Hoving för ett år sedan.
Det blir en dyr räkning för Gunnar Berndtson; läkaren skall ha 5 francs per besök och sedan räkningen för hotellet.
Lübeck, den 17 Juli 1877 17 juli 1877
Edelfelt kunde inte längre hålla ut i Paris; han reste på lördagen då Gunnar Berndtsons läkare förklarade att han kunde åka; han tog farväl av Berndtson, Julian Alden Weir, Monsieur Camut och kyparen; han följdes till tåget av Colliander, Robert Stigell och Otto Wallenius.
Colliander har skrivit att Gunnar Berndtson mår allt bättre.
*Edelfelt lämnade Gunnar Berndtson i goda händer; han ses efter av Julian Alden Weir, Gustave Bourgain, Robert Stigell, Otto Wallenius, Colliander och främst Monsieur Camut.
Paris onsdag d. 25 1 januari 1885
Edelfelt ska bestyra om [konstnärskollegan] Gunnar Berndtsons möbler; tar kaminen och en del möbler själv.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
Har hängt upp några av Berndtsons orientaliska mattor i ateljén.
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Edelfelt har bett Gallén komma och måla i Berndtsons tomma ateljé; tänker äta frukost med Gallén för att se att han får ordentlig mat.
Paris d. 4 maj 1885 4 maj 1885
Chambure vill att Edelfelt ska måla den döda markisinnans porträtt; Edelfelt är rädd för att bli en "Totenmaler, värre än Berndtson och Reinhold".
Paris lördag d. 12 dec 85 12 december 1885
Berndtson har skickat en lista på julklappskommissioner för familjen Cronstedt; Edelfelt har inte tid med sådant.
d. 15 febr 86 15 februari 1886
Berndtson är förlovad; Edelfelt menar att det är "sorglustigt" ifall Berndtson inte blir friskare; å andra sidan "spådde" Edelfelt "illa" då Ville Vallgren gifte sig och det har gått bra; men Edelfelt har alltid varit emot alla giftermål.
Edelfelt undrar om Berndtson tänker slå sig ner i Helsingfors för alltid och måla porträtt efter fotografi; skulle inte själv härda ut med det.
Berndtson skriver inte om hur förlovningen har gått till; om initiativet varit hans eller föräldrarnas.
Monte Carlo d. 21 mars 86 21 mars 1886
Berndtsons tavla är inlämnad till Salongen, tack vare Ville Vallgren.
Monte Carlo d. 29 mars 1886 29 mars 1886
Edelfelt har fått brev från Berndtson om Uotilas död; Edelfelt förstår inte hur han kunde vara till hjälp i fråga om kvarlåtenskapen; han befinner sig långt från Ajaccio på Korsika, det torde finnas en rysk konsul närmare?
Paris lördag d. 29 maj 86 29 maj 1886
Edelfelt har köpt ett skåp av Pinchart i Louis XV:s stil för 300 franc; har beställt nytt gyllenläder för stolarna; om den övriga inredningen i ateljén; Edelfelt ska ställa in sina mindre studier, gångkläder och bordslinne i det nya skåpet; det blir ledsamt att skicka hem Berndtsons gobelin; den Manzeyska mattan är för stor för att sättas upp på samma plats.
Paris d. 1 februari 1887 1 februari 1887
W. Runeberg har berättat att Berndtson är gift, men Alexandra Edelfelt har skrivit att bröllopet är uppskjutet; det vore underligt om Berndtson inte skulle ha underrättat sina vänner och skickat inbjudningar.
Paris d. 14 februari 1887 14 februari 1887
Edelfelt har fått brev från Berndtson; Berndtson berättar att hans bröllop [med Hedvig Cronstedt] är uppskjutet till hösten.
Paris 25 mars 88. 25 mars 1888
Gunnar Berndtson har kommit från Cannes med sin fru Heddi.
Edelfelt och Ellan har haft haft bara besvär och obehag med att skaffa en piga åt Berndtsons; Edelfelt hittade en utmärkt piga genom Pierre; hon har varit länge hos general Faidherbe.
Den nya pigan kom till en herre vid namn Bazire där hon på Berndtsons anmodan skulle möta honom med fru; det är en kontakt från Nizza, Berndtsons ska bo i Bazires hus, men de var inte där när pigan kom och hon fick ingen mat och brutaliserades av Bazire; hon reste tillbaka till Faidherbe och meddelade att hon aldrig kommer tillbaka till det huset.
Gunnar Berndtson ser ovanligt frisk ut; myser och är tyst, tänker inte på någonting.
Berndtsons är installerade hos Bazire, som de i grunden inte känner alls; med en ny piga som också hittades med hjälp av Pierre; de bor på andra sidan triumfbågen.
I dag kommer Berndtsons på frukost; Ellan och Edelfelt vill göra det riktigt fint utan att skryta; de har blommor på bordet, men ingen Pierre för att servera.
Berndtsons är trötta, de lägger sig alltid tidigt och går aldrig ut om kvällarna.
Onsdag morgon 11 april 1888 11 april 1888
Berndtsons har en större lägenhet som är bättre utrustad och betalar 250 franc; det är visserligen ett vänskapspris.
Paris 14 april 88 sent på aftonen 14 april 1888
Efter promenaden i Bois de Boulogne gick Edelfelt och Ellan till Berndtsons.
Det förefaller som om Berndtsons inte blir glada när Edelfelt och Ellan besöker dem.
Berndtson är tystlåten och tänker mest på sin hälsa.
Paris 25 april 88 25 april 1888
Förvåningen var stor då Hulda von Born kom in [hos Edelfelt] med [sin bror] Berndtson och Aina Cronstedt.
Edelfelt var fri och ledig på eftermiddagen och gick med sina gamla ”flammor” i varuhusen Magasin du Louvre och Printemps; Gunnar Berndtson var nervös, Heddi Cronstedt var snipsig och kapriciös.
Edelfelt hade inget kaffe att bjuda åt Hulda von Born, Gunnar Berndtson, Aina och Heddi Cronstedt i ateljén, han bjöd på champagne i stället.
Hulda von Born, Heddi och Aina Cronstedt, Gunnar Berndtson ville gå på teatern denna kväll, men Ellan och Edelfelt menade att det var för mycket efter dagen i varuhusen.
Paris 1sta Maj 1888. 1 maj 1888
Edelfelt har träffat Berndtson med damer på restaurang Ledoyen; de hade inte varit på Salongen och var perplexa över allt tal om måleri som hördes från alla bord.
Paris, måndag 7 maj 88 7 maj 1888
I kväll är Berndtsons, Hulda von Born och Aina Cronstedt bjudna till prins Eugen och Celsings; Edelfelt och Ellan har inte träffat det Berndtsonska sällskapet på sex dagar.
Det är ingen skada att Berndtsons tavla inte kom på Salongen eftersom den inte var bra; han borde bli frisk eller någotsånär bra innan han kan tänka på att måla; det är tungt att måla.
Rafael von Haartman är i Paris; han har bjudit hela den "Berndtsonska kolonin" på operan i morgon.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Edelfelt och Ellan har varit på middag hos Runebergs tillsammans med Berndtsons, Hulda von Born och Aina Cronstedt.
Paris 31 maj 1888 31 maj 1888
Berndtsons och Aina Cronstedt reser idag; Berndtson verkar glad att slippa det tröttande livet i Paris som inte passar sjuka människor.
Edelfelt tror att Berndtson är glad att resa hem, där han kan lämna Heddi Cronstedt på Brändö tidvis och slippa hennes sjukdom, oförstånd och "konster"; han har själv varit sjuk hela tiden i Paris men varit tvungen att hjälpa Heddi med allt.
Edelfelt har skickat ögonblicksfotografier från Paris samt Vallery-Radots bok till Annie Edelfelt; Edelfelt ville skicka Labruyères Caractères med Berndtsons, men fick inte tag i trevlig upplaga; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt ta reda på vilka klassiska franska böcker Annie önskar sig.
Paris 3 juni 1888 3 juni 1888
Berndtsons har rest; måtte Berndtson få arbeta litet där hemma utan att behöva tänka på sina krämpor och bekymmer.
Paris 13 juni 1888 13 juni 1888
Drömmen är att få ateljén så tom som möjligt för att få mera utrymme; tar många av möblerna till det blivande hemmet, bl.a. en byrå som Berndtson lämnat.