Beskrivning

fransk skådespelerska, teaterägare, skulptör

Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1 juli 1874
Edelfelt var med Berndt Lindholm på théâtre français för att se Sophie Croizette i sin bravurroll i le Sphinx av Octave Feuillet; Croizette och Madame Sarah Bernhardt är båda mästerliga i rollerna som Blanche och hustrun till greve Henri som de båda kvinnorna älskar; Edelfelt önskar att Alexandra Edelfelt kunde se pjäsen tillsammans med honom.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Det finns ypperliga aktriser, som är vackra och spelar bra; Edelfelt har inte sett dem, det får vänta till vintern; Anna Judic skall vara oemotståndlig och påminner lite om Hulda Berndtson; Filip Forsten och Adolf von Becker har sett Louise Théo, som är förtjusande och påminner om fröken Thunberg i Helsingfors; en annan är Paola-Marié i Fille de Madame Angot; i varje bodfönster hänger porträtt av Sophie Croizette, Sarah Bernard, Adelina Patti och Christina Nilsson; Edelfelt tycker om det parisiska enkla och okonstlade sättet att spela teater; herrskapet Bosin sade att det ser ut som om de inte hade någon teatervana, skådespelarna står och går precis som andra människor, fastän de är på scenen.
Paris d. 1 Februari 1875 1 februari 1875
Efter middagen åkte de med familjen Masons kalesch från bostaden i det aristokratiska kvarteret i Champs Elysées till Theatre Francais där unge Mason hyrt tre fauteuils d'orchestre (motsvarande länsstolar); "le Demimonde" gavs inte för Sophie Croizette hade blivit sjuk; i stället gav de Phèdre [Faidra] och Philiberte; Edelfelt har tidigare sett Phèdre med Sarah Bernard; Philiberte är en komedi à la Louis XVI på vers; Pauline Ahlberg har också sett Phèdre och påstår sig sällan haft en så "njutningsrik" kväll; om bara Alexandra Edelfelt kunde få se Sarah Bernard, "la charme de la maigreur" kallas hon och är så mager och ser så sjuk ut, men varje rörelse är full av grace; Julian Alden Weir såg Phèdre för tredje gången och var alldeles betagen ändå; i trängseln på vägen ut från teatern tappade Edelfelt sin pince-nez.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
På kvällen är finländarna på theatre Français för att se den nya tragedin av Vicomte Henri de Bornier, la Fille Roland; i pjäsen förekommer Carl den Store; Rolands dotter spelas av Sarah Bernard; Pauline Ahlberg har föreslagit att de tillsammans någon gång skulle gå och se pjäsen; Rafael Hertzberg kommer kanske att översätta den till svenska.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
Platserna var slut när Julian Alden Weir och han kom till Theatre Français; Edelfelt skulle vilja se Sarah Bernhardt; Pauline Ahlberg är förtjust i Croizette, som hon sett i Demimonde.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Sarah Bernhardt är "alldeles förvånande" i rollen som Berthe; i medeltidsdräkt tar hon sig, trots sin ökända magerhet, väl ut, och hennes fina "lungsiktiga" ansikte omsluts ypperligt av slöjan och diademet; Charlemagne [Karl den store] spelas av Henri-Polydore Maubant, Mounet-Sully gör Gerald och Pauline Ahlbergs förtjusning Jules Laroche spelar sachsaren (Ragenhardt); le mise en scene [iscensättningen] är förträfflig.
Sarah Bernhardt besökte Salongen häromdagen; hon är själv målarinna och skulptris och har en byst utställd, som 'alls inte är illa'; det var roligt att se den utmärkta aktrisen på nära håll.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
De har sett la fille de Roland på [Théâtre] Français och Axel Antell var alldeles utom sig över Sarah Bernhards spel.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
På utställningen fortsatte Jules Bastien-Lepages tavla att göra succé; Edelfelt hörde Sarah Bernhardt säga att det var motbjudande och ovärdigt att inte kröna Bastien-Lepages verk; som Alexandra Edelfelt vet är Sarah Bernhardt "målarinna och skulptris"; på eftermiddagen arbetade Edelfelt lite på sin "träkloss" och gick till sängs redan kl. 8 för att sova ut.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
En kamrat i ateljén, polacken Jan von Rosen har frågat Edelfelt om han vill vara med på en artistbal under karnevalen; herrarna skulle vara gens de lettres [författare], målare och skulptörer, medan "fruntimren" mest skulle vara aktriser; på listan figurerade Sarah Bernardt, Jeanne Samary, Anna Judic, Louise Theo, Jeanne Granier och Blance Baretta; herrarna skulle betala 10 francs i inträde, men med kostymen skulle det bli dyrt och Edelfelt tänker inte mera på saken.
torsdag d. febr. 77. 1 mars 1877
Edelfelt har varit på theatre français, där han sett Sarah Bernhardt, Broizat och Suzette Reuhemberg; han har också ännu ett starkt intryck av Jules Bastien-Lepages porträtt som han såg på eftermiddagen; "Ça m'a tué" [det tog död på mig] som det heter på parisjargong.
Paris d. 22 om aftonen 85 1 januari 1885
Det var "le tout Paris des premières" [kultureliten som frekventerar premiärer och vernissager], men Edelfelt hade tråkigt; den celebra världen, det konventionella stora sällskapslivet, de banala komplimangerna, den officiella beundran för t.ex. Sarah Bernhardt, Coquelin, Catulle Mendes, Richepins poesier intresserar inte längre.
Om representationen hos Petit: Gallifet, Munkaczy, Madame Adam och 500 andra applåderade när Sarah Bernhadt "sjåpade sig", Coquelin hade en "idiotisk" roll, Baretta som var "ingénie" och Reichemberg som läste en saga.
Paris d. 19 / II 88 19 februari 1888
Edelfelt och Ellan äter middag på värdshus idag, eftersom Marguerite är bjuden på middag i staden och sedan på teater för att se Sarah Bernhardt.
Baden Baden 30 Juli 1888 30 juli 1888
Holbein bättre än Edelfelt trott; Holbein är evig: Sarah Bernhardts uttryck om tout passé, tout casse och tout lasse, passar inte in; vill också själv försöka måla något riktigt bra; plikt att göra en pilgrimsfärd till Holbeins födelsestad.