Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk skådespelerska, g. 1) Robert Lundberg, 2) Harald Sandberg, 3) Nils Olof Torsten Sandgren

Källor

Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
Det var rigtigt roligt att komma ut i Europa igen, – aldrig har Stockholm förefallit mig så europeiskt som nu. det beror på vårvädret och de menniskor jag varit tillsammans med. första aftonen var jag med Wåhlin, Heidenstam, Levertin Lotten Seelig och hennes man R. Lundberg, Tor Hedberg och några andra. Det var ett talande om symbolism och Ruskin och litteratur, – högst intressant. skulle Schauman säga. Heidenstam föreföll mig alls ej poseur, och ser trefligare ut än porträttet. Han är mycket lång, röd i ansigtet och går som Juhani Aho. En bra lång näsa här han, men det är ju intet lyte att ha ett väldigt snyte. Levertin är en typisk jude, blek fin hy och litet krokig ödmjuk rygg. –
Stockholm onsdag afton 11 november 1896
Detta skrifver jag hos målaren Robert Lundberg på hans frus, Lotten Seeligs schangtila papper, bara för att icke låta ångbåten gå utan att ge Er något lifstecken. Från Ellan hade jag telegram i går, som sade att Ni alla mådde bra, jag antar Kicki med.
Den trefligaste bekantskap jag gjort är den unge Söndags-Nisse tecknaren Albert Engströms. Han är här hos Lundbergs jemte dr Santesson på middag. Han är Heidenstams gode vän. Efter mitt sätt att se är han en af de allra bästa här i landet. Han är 27 år gammal, gift med en Sparre, slägting till Louis. Jag har bjudit dem och Lundberg på supé om lördag efter theatern, der fru Lotten Seelig-Lundberg har en première.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Engströms och fru Seelig Lundberg med man hade jag bjudit på supé i förrgår, efter premieren på Damatiskan, der fru Lundberg och fru Haartman spelade ypperligt – herrarna gjorde ett odeladt lussispektakel intryck. Palme, Östengren, Skånberg, hvad de allt heta ha icke anlag för Teatern just.