Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Wilhelm Bolin

Källor

Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Mycket finnar på Salongen i går Julius, lille Cedercreutz, fröken Bergroth – i staden finnas dessutom Thilda Bolin, fru Dippel , Kurténs m.fl. Jag har ej sett dem.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
På theatern såg jag med ens en underligt utstyrd dom komma in ensam med bara armar, svarta handskar, ytterst friseradt blondt hår: Thilda Bolin, hon och ingen annan! Jag vågar säga att min eleganta landsmaninna väckte allmän uppmärksamhet. Hon var mycket liflig och jollrande – la chère enfant!
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Om jag är dagens hjelte, som Mamma säger, vet jag inte, men nog är jag bortbjuden hvarenda dag. Det börjar bli ganska ansträngande att tala vackert och representativt med ständigt nya menniskor – ty små middagar finnes ej här. Hos Snoilskys t.ex. i torsdags – ja der voro Nordenskiöld, en minister med fru, två norska damer, herrskapet Bolins m.fl. – Jag mins att Mamma en dag i somras kriticerade de sociala pligterna såsom förhindrande ett intelligent och intimt sällskapslif. Jag är alldeles af samma mening – men det ser ut som om dessa klubbningsbjudningar vore alldeles hörande till litet större städer och alldeles oundgängliga. Då man engång varit bjuden till folk och får lof att bjuda dem igen, tar man hellre flere på en gång, ty det är fördelaktigare både för värdskapet och ekonomin. Jag har ej varit på en middag (utom hos prins Eugen) der ej någon "klubbad" björn varit med.
I går var jag hos Karl Langensköld. (Under förra hälften af veckan afsade jag mig bjudningar). Hans fru är ju mycket söt – utaf den der sötheten som måste slå an på äldre tanter, – temmeligen Lavoniusk – med litet fula miner kring munnen, – obetydlig. Hon är så äldre tant som möjligt – en äldre Helsingfors kaserntorgsGeheimerådinnatant till ändå. Vänlig och fryntlig som gamla äro – Hvad ålder beträffar tror jag den tanten kunde vara Mammas farmor, tryggt. – Så voro der herrskapet D'Orchimont, Osbahr fru Lavonius Linder Ekman, mycket silmänkääntäjä och tandvisande, Rudolf Elving och Bolins Jag fick intrycket af att finnarne voro en synnerligen affekterad nation. Fru Bolin har jag ej känt förr. Jag hade alltid trott att hon var litet mindre enfaldig. Yngre blir hon år från år – fjorton år tror jag visst att jag var i går – med bäcksvart färgadt hår och illa målad i ansigtet – sprittande, skälmsk, isupande, applåderande hvarje ord jag sade såsom en Voltairisk qvickhet. – Hon smickrade dessutom fru Ekman för hennes underbara, härrliga (m fl adjektiver) ögon, Alba för hennes underbara härrliga m m ögon också – vi sutto der, verldens qvickaste karlar och skönaste qvinnor till bords – Matildchen, was willst du noch mehr?