Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk skådespelerska, g. 1)Victor Hartman, 2)Carl Gustaf Bror Cederström

Köpenhamn 7 maj 92 7 maj 1892
så kom Coquelin – aldrig har jag sett en menniska så modlös som han – alls ej densamma som i Hfors. Det hade gått dåligt i Skandinavien, isynnerhet i Göteborg, men här var det under all kritik. Här har han så litet folk att hvar dag kostar honom 2000, två tusen frcs. – "Ett quand je oläsligt que je n'etais pas content – Helsingfors, et c'était admirable à coté de oläsligt!! suckade han. Jag han ej förstå huru de äroså likgiltiga för honom här. – Quelle humiliation suckade han och vred sina händer – I Wiborg hade han haft 2500 marks inkomst – här har han ej en enda dag haft 1000 kronor. Det var sorgligt att se salen – nästan tom. Jag hade som vanligt fribiljett. Nå teatern, en förstadsteater är också usel, och ingen snobbig köpenhamnarne sätter sin fot dit. Arkadia är ett himmelrike deremot. Ingen an-nan stod att fås. Fru Hartman också förtviflad, – men hvad gör det henne hon har jag sitt höga gage i alla fall. Krohn, Kröyer, Brandes skämmas för landsmännen, hvilkas tankar bara röra sig om "en eneste ting" – guldbröllopet och biljetter till de 3, 4, fester som i anledning deraf skola ges. Prinsessan Marie Coquelins landsmaninna har tröstat honom och skrifvit ett charmant bref. talat med honom, och sökt förklara saken 1º genom teaterns brist på prestige 2º genom guldbröllopet.
Fru Hartman beklagade sig öfver Skandinavien, sin mörka framtid (hon blir således ej grefvinna, tycks det) öfver de franska kamraternas elakhet (utom Coquelins).
Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14 maj 1892
Hon talade med förtjusning om Chantilly, hennes onkels gods – det tror jag det – och sade att jag nödvändigt bör fara det för att se skatterna der. Och så pratade hon om Coquelin, om fru Hartmann (hvars franska hon ej tyckte om.)
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Engströms och fru Seelig Lundberg med man hade jag bjudit på supé i förrgår, efter premieren på Damatiskan, der fru Lundberg och fru Haartman spelade ypperligt – herrarna gjorde ett odeladt lussispektakel intryck. Palme, Östengren, Skånberg, hvad de allt heta ha icke anlag för Teatern just.