Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

italiensk modell, servitris

Källor

Inga källor
Ospedaletti 1sta Mars 1891 1 mars 1891
först i öfvermorgon skall jag måla la bella Elisabetta – som verkligen är utomordentligt vacker. Hon poserar nu för en "Signore vecchio" som gjort henne som Julia med Romeo för Expositionen i Milano – det måtte vara en snygg smörja! Till Julia duger hon ej, men alla det gamla Roms skönhet kunde sett ut som hon, Kejsarinnorna icke undantagna. Jag är rädd att jag ej han göra något bra med henne, ty det fordras en teckning som Lionardo, Rafael eller Ingres för att få fram det storslagna hos henne. Jag skall måla henne på en tersass ofvanpå Cafét der hon serverar – dit kommer man genom den smutsigaste trappa jag i mitt lif sett.
Ospedaletti 4 mars 1891 4 mars 1891
Ellan vill nödvändigt att jag skall komma ut och åka i dag i stället för att gå ner på det smutsiga hålet, caféet tillhörande Signor Botta, der jag håller på att måla la bella Elisabetta – en modern italiensk hebé som häller i chianti åt två sluskar. Taflan är redan rätt avancerad, och jag är rätt intresserad af den. En studie af flickan har haft en kolossal succès till följd af likheten såväl nere i byn som här på hotellet. Hon är rätt svår att måla, som allting rigtigt vältecknadt – dessutom har hon något bondiskt-styft i sin kopp som endast delvis bortskymmes af den italienska ståtligheten och de 17 åren. Att icke göra henne för vacker är derför det svåraste. Hennes händer och fötter äro stora men ej illa formade; hon är lång bred och mager Naturligtvis vill jag göra något rigtigt bra med henne.
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
Min lilla tafla blir bra och intresserar mig mycket. Ryssen som slagit sig ned bakom min rygg och berätta för mig alla gamla franska witzer från samtliga skämttidningar sedan 20 år, är mig till synnerligt stort besvär. Han höll på att ställa till rigtigt spektakel genom det högst opassande skämt han tillät sig med Elisabetta då hon poserade – signor Botta blef mycket arg och Elisabetta var dubbelt vacker i sin rättmätiga vrede. Jag lät också her Hasen-Gertzoff veta att jag ej var nöjd. Han påminner i mycket om Konni – det der förstående sig på allting, hästar, hundar, mat, matlagning åkdon, åkerbruk – hans lätthet för språk hans goda minne – och hans skamlösa sätt mot underordnade och fattiga - utan att jag ändå tror att han menar det så illa. Allt det der är bara för att visa att han vet hur det skall vara då man är rigtigt chic och jeunesse dorée. – För resten skryter han med sin vän Soltikoff (jag antar för Soltsheffs skull att det är lögn). På ett kalas i Pétjbur gjorde de af med 23 tusen rubel men då var de också fulla – slogo istvotchkar och blefvo uppkallade till Gresser. – o.s.v. Vi känner genren – en mycket oförbättrad upplaga af Boris Bernoff. Ellan håller ännu på att denne herre varit betjent i något finare hus. – Det är skam att toppen oläsligt o.s.v. – nog derför om den göken.
I lördags aftse spelade de Ospedalettis ungdom en femakts dram dernere i byn – 12 due Sergenti – En kringresande marionett teaterdirektör (som liknar Carl Armfelt som ett bär) och som ej har pengar att komma härifrån hade inöfvat den. Mina modeller spelte alla med Det var kostligt, men gester ha de och en aplomb som är otrolig. Hjeltinnan i pjesen speltes af en 18 årig sömmerska och jag måste säga att jag sällan sett sådana (dramatiska och skildt tragiska anslag hos en dilettant. I en scen, der hon vill kasta sig ut genom fönstret för att rädda sin man för döden och hålles tillbaka af sina barn – var hon frappant lik Ristori. Fredrik Cygnaeus upptäckte ju Ristori under liknande omständigheter. Jag vill derför anteckna der här flickans namn det kan ju bli stort i framtiden. Sofia Rambaldi. Tänk jag hade tårarne i ögonen – Dr Lambert likaså – publiken tjöt från början till slut af pjesen. En gammal Garibaldist en af "i mille"uppträdde som en marskalk af frankrike i redingote med guldpappers ordnar på och – halmhatt. Men ni skulle ha sett den ytterligt vana herrskaregest hvarmed han i det afgörande ögonblicket slår upp sin kappa och visar denna strålande uniform och säger: som il marescialo. Theatern var det mest primitiva man kunde se – dekorationerna målade af dem sjelfva. Men ett grannt språk ha de och en säkerhet i gestera som är absolut medfödd. de kommo alla under mellanakterna och frågade hvad jag tyckte om dem och deras spel och Segnorina Rambaldi tycktes vara mycket smickrad öfver mina för resten alldeles upprigtiga komplimanger. –
Ospedaletti 15 mars 1891 15 mars 1891
Som jag, min vara trogen, tredskats med att måla ehuru det derinne i kafékyffet varit både mörkt och kallt – så har min tafla nu inträdt i den mest typiska kludd och öfvermålningsperiod. Jag var nära att ge alltsammans på båten i går, då jag med ens fick idén att klä en ljusare klädning på Elisabetta, och då märkte jag att det kan bli tafla af i alla fall.
Cannes 1sta april 91 1 april 1891
Hvad min förtviflade Ospedaletti tafla beträffar bad han mig göra om henne – han fann hennes hufvud för stort – och det är sant, hennes förklade för rödt och hennes öra illa placeradt deremot tyckte han mycket om karlarna. Han rådde mig derför att ta taflan med mig till O. och måla om henne på 2 dagar – "tu la sais maintenant et tu la ferar très vite" –Hvad det är roligt att ha att göra med Dagnan – så klar, och tillika så konstnärlig och så förstående. Jag sade honom att jag ej tyckte han var sträng nog, just derför att han förstår så bra och tout comprendre est tout pardonner, men han gaf sitt parole d'honner på att han sade mig hvad han tänkte.
Ospedaletti 19 april 91 19 april 1891
Mina taflor äro nu, med Guds hjelp i Paris. Jag har arbetat som en galning denna sista vecka på Elisabettas figur – och vet just ej om den blifvit så mycket bättre. Karlarna äro bra, men taflans färg har blifvit tung och subbig till följd af detta eviga öfvermålande.