Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

kaféägare i Ospedaletti

Källor

Inga källor
Ospedaletti 4 mars 1891 4 mars 1891
Ellan vill nödvändigt att jag skall komma ut och åka i dag i stället för att gå ner på det smutsiga hålet, caféet tillhörande Signor Botta, der jag håller på att måla la bella Elisabetta – en modern italiensk hebé som häller i chianti åt två sluskar. Taflan är redan rätt avancerad, och jag är rätt intresserad af den. En studie af flickan har haft en kolossal succès till följd af likheten såväl nere i byn som här på hotellet. Hon är rätt svår att måla, som allting rigtigt vältecknadt – dessutom har hon något bondiskt-styft i sin kopp som endast delvis bortskymmes af den italienska ståtligheten och de 17 åren. Att icke göra henne för vacker är derför det svåraste. Hennes händer och fötter äro stora men ej illa formade; hon är lång bred och mager Naturligtvis vill jag göra något rigtigt bra med henne.
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
Min lilla tafla blir bra och intresserar mig mycket. Ryssen som slagit sig ned bakom min rygg och berätta för mig alla gamla franska witzer från samtliga skämttidningar sedan 20 år, är mig till synnerligt stort besvär. Han höll på att ställa till rigtigt spektakel genom det högst opassande skämt han tillät sig med Elisabetta då hon poserade – signor Botta blef mycket arg och Elisabetta var dubbelt vacker i sin rättmätiga vrede. Jag lät också her Hasen-Gertzoff veta att jag ej var nöjd. Han påminner i mycket om Konni – det der förstående sig på allting, hästar, hundar, mat, matlagning åkdon, åkerbruk – hans lätthet för språk hans goda minne – och hans skamlösa sätt mot underordnade och fattiga - utan att jag ändå tror att han menar det så illa. Allt det der är bara för att visa att han vet hur det skall vara då man är rigtigt chic och jeunesse dorée. – För resten skryter han med sin vän Soltikoff (jag antar för Soltsheffs skull att det är lögn). På ett kalas i Pétjbur gjorde de af med 23 tusen rubel men då var de också fulla – slogo istvotchkar och blefvo uppkallade till Gresser. – o.s.v. Vi känner genren – en mycket oförbättrad upplaga af Boris Bernoff. Ellan håller ännu på att denne herre varit betjent i något finare hus. – Det är skam att toppen oläsligt o.s.v. – nog derför om den göken.
Då jag kl. 9 om morgonen drager ned från Hotellets internationala grannlåt till Signor Bottas smutsiga kafé, då njuter jag öfver att få vara underklass och menniska hela dagen. Jag har ätit frukost nere hos Signor Botta, Macravoni, fritto misto och druckit Perinaldi vin till – allt under reconnemang med alla byns sluskar, och jag har funnit mig mycket väl deraf och har börjat förstå italienska mycket bättre.