Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

Erik Edelfelts engelska bonne

Källor

Bertel Hintze 1944, konstkatalog nummer 579, s. 114.

Ospedaletti 4 mars 1891 4 mars 1891
Den nya bonnen, är mycket anspråkslösare än den förra, och pojken är helt tam med henne redan.
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
Min son frodas och trifs utmärkt bra med sin nya bonne. Jag har börjat tala engelska med henne – måtte jag lära mig jag kova pää, som hört det språket så mycket och ännu ej läst mig det minsta. Pojken beundras allmänt för sin storlek, sin vänliga uppsyn och sitt glada lynne. Folket här säger att han liknar mig så mycket. Han är alldeles galen med att exercera med och skriker så att det hörs öfver hela Ospedaletti Genralen och kommendörkapten och lytnanten och lilla kadetten – marschera! När någongång bessaglière gå här förbi är han utom sig af glädje. Han ritar lika ifrigt som förr. Något annat än glädje har jag ej tillsvidare, af den pojken. Fastän Jag har så litet tid att vara med honom äro vi ändå goda vänner och jag skall har ofta fått lof att berätta sagor för honom tills han somnat. När mitt ringa förråd är uttömdt läser jag upp verser eller räknar Hickla hackla och abo bebo båca o. d. – allt är det lika bra och så somnar han som en stock.
Ospedaletti 15 mars 1891 15 mars 1891
Det har varit en tråkig vecka denna sista, ty vädret har varit otäckt. Blåst och regn och köld – relativ köld naturligtvis. Då vi förut hade 21 grader i skuggan ha vi nu 10. Alla menniskor äro derför förkylda I förrgår natt började pojken att kräkas kl. 1 och fortfor dermed till kl 6 – vi blefvo förskräckta, men läkaren konstaterade, dagen derpå, att det hela endast var indigestion. Nu är han så godt som återstäld. Engelskan hade natten förut haft samma elände. Ellan är förkyld och har litet struphosta – gurglar sig derför. Jag har gudskelof ej haft annat ondt än tandvärk– hvilket ju är gement nog om också ofarligt.
Ospedaletti 17 mars 91 17 mars 1891
Min son är ganska munter fastän han haft sitt magfel, och fortfar att "marschera den tappre landssoldat" så heter hans favoritnöje nuförtiden. Det går så till att han får min resmössa på, min käpp i handen som bössa, en paraply som binds om lifvet och släpas som sabel och sist ett par blåa ullvantar på, detta sistnämda attribut tyckes för honom utgöra qvintessensen af den krigiska ståten. Så gå vi båda med långa steg af och an i rummet under tonerna af den tappre landssoldat – som jag får sjunga – han är allt ännu envist omusikalisk. Han är ganska lustig nu då han börjar tala i meningar och med olika betoningar – och högst inställsam när han säger: Ska Pappa komma och marchera med sin lilla Kicki? Jo! – med många modulationer i rösten. Den nya bonnen förstår så bra leka med honom och han är mycket trakterad af hennes berättelser ritningar och lekar. –
Skärtorsdag 1891 26 mars 1891
Så sjuk han var då den främmande sjuksköterskan kom frågade han af Missi "Who is that?" flere gånger – och som hon hade en storblommig klädning tittade han länge på henne innan han helt matt anmärkte "She has got flowers on her dress. –
Cannes 16 april 1891 Hôtel Paradis 16 april 1891
Engelskan far i morgon till Nizza för att ta sina saker och fru Etter kommer hit för att helsa på oss.
Cannes fredag 24 april 1891 24 april 1891
På Santa Maria var jag i går Ellan for på morgonen dit med pojken och denne trifdes så bra der, att han på inga vilkor ville tillbaka hem – Han blef der derföre med sin bonne till kl. 5 – Jag blef orolig och gick efter honom men mötte honom i porten, stadd på hemväg. Han hade varit mycket munter och hemmastadd der, genast slagit embargo på allt som liknade Soldater bland lilla Volkoffs leksaker – klappat och pajat lille V, talat med alla mycket oförskräckt och gjort komplimenter öfver maten vid frukosten. "What a lovely soup" har han sagt om en höns buljong som han fick vid afskedet hade han tagit farväl af damerna, gjort en stor bugning och en gest med båda armarna och sagt "Good bye, ladies". – Han är mycket herrligt som synes – betydligt stolligare än lilla Volkoff men det gör ingenting. De två kunde ej tala med hvarandra – den ena bara ryska, den andra engelska och svenska, men de hade roat hvarandra med att kittla hvarandra i halsen och nacken
Paris 21 juni 91 21 juni 1891
Tills vidare ha vi tänkt att Ellan, pojken och bonnen skulle resa om en vecka, eller de sista dagarne af juni härifrån till Köpenhamn och derifrån per ångbåt till Finland Ellan hade tänkt komma först till Haiko för att presentera pojken, men jag tycker det är bättre hon kommer sedan, då jag är der – hur trångt det än må bli – annars får jag alls ej se honom.
Paris fredag 25 Juni 1891 25 juni 1891
Ellan och pojken skulle troligen redan vara resta om ej den förargelsen inträffat att den beskedliga engelska bonnen nu absolut vägrar att komma med till Finland. Hvad skall vi få tag i en annan engelska nu – ty det vore ju vanvett att låta honom glömma den engelska han nu kan. När således resan blir af för dem är omöjligt att nu säga –