Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk kurtisan, Ludvig XV:s mätress

Källor

23 april 1891 23 april 1891
Grasse besågo vi Fragonards hus – nu tillfälligt ett oläsligt original. Amic som känner honom (han känner alla) lagade så att vi fingo komma in. Der finnes en trappa och en hel sal målade af Fragonard – De ha bjudit 300 tusen francs för dessa målningar, men originalet egaren, vill nu ej sälja dem, ehuru han ej är rik. – Trappan har sin egen historia oläsligt Fragonard, en inbiten royalist och Mme Du Barrys protegé flydde 1792 hit till Grasse sin födelsestad – men för att få vara i fred för Grasse's Jacobiner målade han trappan alldeles i la terrèurs smak: bara republikanska emblem med oläsligt mössor och slikt – alltsammans oläsligt de i l'apotheore de la Loy". Det var ynkligt och löjligt att se – Men målningarna i Salongen voro magnifika, och så friska som om de varit målade i går. hela 1700 talet låg i dessa två rum – salongen och trappan. Versailles och Trianon med herdar och Mme du Barryska herdinnor – och Place de la revolution med guillotinen och la "Loy' –
Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
Kl. 5 voro vi i Fontainebleau och hade der turen att komma på ett absolut snyggt hôtel, något som ej händt oss sedan Cannes. – Och gammaldags! – de flesta möblerna kommo från slottet med 3 liljor och FON. inbrända, hvita gardiner. På väggen en gravyr: Pierre Alexevits, czar des Russiens, recevant les Clefs de la fortresse suédoise Schlüsselbourg. i trappan en gammal byst af Dubarryskan. Vi fingo sedan höra att allt detta blifvit såldt på auktion 1848.
Paris lördag d. 6 april 1895 6 april 1895
Medan ni haft Scholander der ha vi haft några koncerter här som mycket framkallade samma stämning som vännen Svens sång. En qvartett af de utmärktaste strängvirtuoser ha gifvit en serie koncerter på gamla instrument – Diemer claver, Delsart viola de Gamba, Taffanel – oboë d'amour hautbois d'amour, några andra vielle, viole d'amour med 8 strängar o.s.v. – Naturligtvis bara Bach, Händel, Lulli, Rameau – men också många vocala saker – visor just i Scholanders stil. Det var utmärkt roligt och vackert. Mamma kan aldrig tänka sig hvad viole d'amour är förtjusande med claver. Det hade en stämning som Jag sällan erfarit – så intensivt, så känsligt och fint. – Goncourt säger att den störste lyriska poet under sjuttonhundratalet hette Watteau – jo, men det fans också andra, och det var just musikerna, de stora. allt det poetiska som finnes hos menniskan, och som ej fans hos sjuttonhundratalets snusförnuftiga, torra lyriker, det fans hos Watteau och hos musikerna. Naturligtvis, tänkte jag alltjemnt på Bellman och Scholander – Utom några melodier som helt och hållet användts af Bellman slutades de flesta sakerna med samma figurer som hos Bellman. – Der sjöngs bl.a. "la belle bourbonnaise" en nidvisa öfver Mme Dubarry – som Bellman tagit som den går och står till: Om himlen mig sku skicka o.s.v.