Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

manlig modell 2 i Ospedaletti

Källor

Inga källor
Ospedaletti 10 mars 10 mars 1891
Jag har arbetat som en galning denna sista tid, emedan mina manliga modeller gjort svårigheter – den ena reste i går till Barcelona med ett fartyg, den andra skall arbeta i Bordighera från och med i morgon. Jag måste derför skynda mig för att taflan skall bli någonting af. Det är märkvärdigt hvad man kan bli trött af att måla så der forceradt. Hafsluften söker dessutom och jag har somnat som en stock om aftnarna.
I lördags aftse spelade de Ospedalettis ungdom en femakts dram dernere i byn – 12 due Sergenti – En kringresande marionett teaterdirektör (som liknar Carl Armfelt som ett bär) och som ej har pengar att komma härifrån hade inöfvat den. Mina modeller spelte alla med Det var kostligt, men gester ha de och en aplomb som är otrolig. Hjeltinnan i pjesen speltes af en 18 årig sömmerska och jag måste säga att jag sällan sett sådana (dramatiska och skildt tragiska anslag hos en dilettant. I en scen, der hon vill kasta sig ut genom fönstret för att rädda sin man för döden och hålles tillbaka af sina barn – var hon frappant lik Ristori. Fredrik Cygnaeus upptäckte ju Ristori under liknande omständigheter. Jag vill derför anteckna der här flickans namn det kan ju bli stort i framtiden. Sofia Rambaldi. Tänk jag hade tårarne i ögonen – Dr Lambert likaså – publiken tjöt från början till slut af pjesen. En gammal Garibaldist en af "i mille"uppträdde som en marskalk af frankrike i redingote med guldpappers ordnar på och – halmhatt. Men ni skulle ha sett den ytterligt vana herrskaregest hvarmed han i det afgörande ögonblicket slår upp sin kappa och visar denna strålande uniform och säger: som il marescialo. Theatern var det mest primitiva man kunde se – dekorationerna målade af dem sjelfva. Men ett grannt språk ha de och en säkerhet i gestera som är absolut medfödd. de kommo alla under mellanakterna och frågade hvad jag tyckte om dem och deras spel och Segnorina Rambaldi tycktes vara mycket smickrad öfver mina för resten alldeles upprigtiga komplimanger. –
Ospedaletti 19 april 91 19 april 1891
Mina taflor äro nu, med Guds hjelp i Paris. Jag har arbetat som en galning denna sista vecka på Elisabettas figur – och vet just ej om den blifvit så mycket bättre. Karlarna äro bra, men taflans färg har blifvit tung och subbig till följd af detta eviga öfvermålande.